Våra bygder i ord och bild. 1899-1908

Under ovanstående rubrik och tidsperiod gav Bärgslagsposten (som det stavades då) i Lindesberg ut en serie häften om vår bygd.  

Saxdalen blogg har i ett tidigare inlägg försökt belysa det rykte som vår bys befolkning haft tidigare - och vem vet - kanske fortfarande har. Läs detta tidigare inslag här. Det ger inte någon fördelaktig bild av Rävvålingar. Ett annat blogginslag, ett tidningsurklipp, antydde att det kanske inte alltid var Rävvålingar som var bovarna i fråga om bråk och slagsmål, se inslaget  Sanningen om rävålingarna kryper fram. 

 

Skriften i titeln över den här artikeln ger tyvärr åter stöd för en mer negativ bild av Rävvålas invånare. Men låt oss se vad den aktuella skriften säger om byn och dess befolkning: 

 

       "Räfvålas innebyggare hade i forna tider ej det bästa rykte om sig. Till följd av byns isolerade läge och ringa beröring med andra mänskor, samt möjligen även då rådande allmänt armod hade under tidernas lopp hos Räfvålaborna utvecklats en viss ensidighet, som tyvärr gav sig uttryck i vildhet och råhet. Nidingsdåd och skadegörelse å annans egendom voro ej sällsynta och till och med så sent som för något årtionde tillbaka ansågs det nästan förenadt med fara för lif och egendom för en främling att efter mörkrets inbrott färdas genom Räfvåla, och säkert var, att under ofvannämda förhållanden ingen fick passera alldeles oantastad. Lyckligtvis har under de senaste åren en storartad förändring till det bättre inträdt, tack vare de arbeten för folkets upplysning och förädling, som utförts af såväl folkskolan som nykterhetsorganisationerna, så att för närvarande torde Räfvåla icke i något afseende stå efter andra platser i kultur- sträfvande och bebyggarna här vara ett framgångsfolk så godt som något annat.  

       Byns största högtid tycktes af ålder hafva varit "Mickelsmässan" = första söndagen i Oktober, ty ännu i dag betraktas det vanligen som ett stort sabbatsbrott att arbeta såväl föregående lördag som påföljande måndag.  

       Räfvåla har för närvarande omkring 600 invånare och nästan hvarje familj har sin egen bostad, hvartill äfven hör ett större eller mindre jordområde. Den s. k. egnahemsidén kan därför sägas vara af ålder genomförd på denna plats, ehuru endast ett fåtal mera besutna hemmansägare funnits. Trots denna förmån af ett "eget hem" har dock i allmänhet Räfvålafolkets ekonomiska lott varit allt annat än afundsvärd. Jorden, som är karg och obördig, har icke kunnat föda bygdens talrika befolkning och möjligheten till erhållande af arbetsförtjänst har varit begränsad till hvad som kunnat fås vid bruket och under skördetiden hos de få större jordbrukare, som funnits. Någon nämvärd hemslöjd har icke förekommit, hvarför ofta en stor del af de mer eller mindre "orkeslösa" för sitt uppehälle icke haft annan utväg än att uppsöka bättre lottade trakter och vädja till den allmänna barmhärtigheten.  

       Men de senare årens ökade tillgång till god arbetsförtjänst såväl inom byn som vid de närbelägna gruffälten Grängesbärg och Blötbetet har äfven den allmänna välmågan i betydlig mån höjts. De gamla grå kojorna hafva så småningom försvunnit och nya, trefliga bostäder, målade i den traditionella röda färgen med vhita knutar, ha intagit deras plats. Dock en brist, och denna därtill ganska stor, vidlåder ännu nästan enhvar af dessa i öfright så trefliga hem, nämligen frånvaron af planteringar och trädgårdsan- läggningar. Men kommer blott den dag, då inträsset för denna viktiga sak vaknat och varje hem står omgifvet af sin välskötta trädgård, skall Räfvåla te sig som ett "litet paradis" på jorden. Låtom oss hoppas, att den dagen snart randas!

Pingst hänryckningens tid

Det är pingst, den tid som ibland kallas hänryckningens tid efter Esaias Tegnérs dikt Nattvardsbarnen. Det är en tid då många gifter sig och många ungdomar bekänner sin kristna tro offentligt i samband med den första nattvarden. Att vara konfirmerad var tidigare ett krav för att få nattvarden i Svenska kyrka men idag är enda kravet att vara döpt.

Jag hittade ett par par små tidningsartiklar från tidningen Dalpilen 5 juni 1914. Där kan man läsa om vad en del av befolkningen i dåvarande Räfvåla kunde delta i under den pingsthelgen för nästan 100 år sedan (Klicka på artiklarna för förstoring):

Pingsten är en religiös högtid och ordet pingst kommer av grekiska ordet pentekoste som betyder den femtionde. Pingsten inträffar sju veckor eller 50 dagar efter påsk. Pingst har traditionellt också haft en helgdag i Annadag pingst, måndagen efter Pingstdagen. Den togs bort som nationell helgdag (röd dag) genom ett riksdagsbeslut 2004.

För mig har pingst också en annan betydelse. Mina morföräldrar var starkt religiösa och medlemmar i den Pingstförsamling som fanns i Rävvåla från tidigt 1900-tal. De frikyrkliga församlingarna hade i vissa frågor avvikande uppfattning från den svenska statskyrkan. Bland annat tillämpade Pingskyrkan vuxentdop.

En krock mellan kyrkornas uppfattning skedde när kyrkoherden en gång kom från Grangärde till Räfvåla skola och helt sonika tog med sig de elever i en klass som inte var döpta in i Kyrksalen och döpte dem. Bland eleverna fanns barn till pingstvänner som alltså tillämpade vuxendop. Det är inte så lätt att föreställa sig de känslor dessa föräldrar kände när de fick reda på händelsen men att de inte var glada är lätt att föreställa sig.

Någon gång runt 1910 byggde Helgelseförbundet ett Missionshus på Stenbacken. Kyrkobyggnaden användes av många frikyrkliga församlingar, inte bara från Räfvåla utan också från Grängesberg och andra byar i närheten. Där fanns också söndagsskola för barn. Jag gick själv där tillsammans med många jämnåriga från byn. Där fanns ingen dopfunt utan ett dopkar eller dopbasäng, längst fram på podiet. Vid dop skulle den döpte sänkas ner helt i vattnet. Jag minns att jag tyckte den delen var något skrämmande men jag såg själv aldrig något dop.

På engelska kallas pingsten Whit, Whitsun eller Pentecost. När jag hör ordet Pentecost så associerar jag i första hand till en jazzkomposition: Pentecostal feeling.

Klicka på Pentecostal feeling för att höra en inspelning av den sortens hänryckande musik komponerad av den amerikanske jazzmusikern och musikläraren Donald Byrd.

Koop. föreningen "Frams" handelslägenhet nedbrann i Räfvåla 1908

Rävvåla/Saxdalen har haft många affärer. Under min barndom på 1940- och 50-talen hade vi t.ex. fem speceriaffärer. Idag får vi vara glada för att vi har Saxenkiosken.

Vilken var den första affären i Räfvåla som det då hette? Det vet vi inte. Men vi vet att det fanns en brukshandel i byn åtminstone under tiden 1843-1865. Det framgår av bevarade gårdsdokument från Neregården. 1865 var också det år då driften vid Räfvåla Hytta lades ned. Möjligen eller troligen upphörde brukshandeln samtidigt.

Den gamla affär som är mest känd i Saxdalen i dag är säkert
J L Runnbergs Diverse-Handel. Enligt en uppgift startade den sin verksamhet 1870. Den fortsatte i sina lokaler på Runnbergsgården till 1933. Då hade "Nya vägen" byggts norrut förbi nuvarande IT-butiken och Pizzerian. Malbacksvägen över Runnbersgården fick en ny alternativ sträckning över Solskensbäcken från Pizzerian och IT-butiken. Konsum hade byggt nya lokaler (snett emot pizzerian) och flyttade ut ur den affär där J L Runnberg flyttade in 1933. Adressen idag är Saxenvägen 25.

Jag har vetat att det i den lokalen fanns en filial till en kooperativ förening Thor i Grängesberg men hade ingen aning om den brand som hade inträffat i Kooperativa föreningen FRAM:s lokaler natten till måndagen den 26 oktober 1908. Men den här notisen ur tidningen Dalpilen 30 oktober 1908 berättar:


Var Frams eldhärjade lokaler fanns är för mig okänt men som det brukade heta i de efterlysningar som i min ungom lästes upp i radio:

"Meddelande om den förvunna affärslokalen kan lämnas till Saxdalen blogg" (men inte till närmaste polismyndighet).

Lärare till den nyinrättade fasta småskolan i Räfvåla

Söker du jobb? Är du en skicklig lärare eller lärarinna? Ja i så fall kanske annonsen till vänster kan vara intressant för dig. Kanske du tycker lönen 300 kr per år är för lite? Ja, men fri bostad och ved ingår ju och dessutom läsning bara 8 månader. Det betyder ju fyra månaders semester eller sommarlov som det kallas...

Med dagens varsel och ökande arbetslöshet kanske det ändå är något att tänka på. Men det största problemet i så fall är väl att ansökningstiden med stor säkerhet redan har gått ut.

Annonsen fanns nämligen i Svensk Läraretidning, 21 årgången, 1902, samma år som Räfvåla fick sin andra skola. Annonsen återupptäcktes häromdagen av Lasse Johansson på IT-butiken som vi redan träffat på här i bloggen.

Saxdalens första skola byggdes enligt en uppgift 1859, det stenhus som senare blev Sjöstrands Mekaniska Verkstad, numera Ingemar Jakobssons verkstad och bostad och med den moderna adressen Oxbrovägen 35. Vi äldre tycker ju att det fortfarande är Gamla vägen.

Sveriges riksdag hade 1842 beslutat att allmän och obligatorisk folkskola skulle inrättas i alla socknar på landsbygden och i alla församlingar i städerna. Räfvåla hörde då som nu Saxdalen till Grangärde församling.

Byns befolkning och skolans elevantal ökade och byns första skola blev för liten. Det blev nödvändigt att bygga ytterligare en skola. År 1858 infördes beteckningen småskola för den tidigare folkskolans två första klasser. Lärarna kallades småskollärare och folskollärare och utbildades vid två olik seminarier, småskoleseminarier och folkskoleseminarier.

Genom skolstadgan 1878 blev den obligatoriska skolan 6-årig. I många församlingar och socknar inrättade också en frivillig fortsättningsskola under ytterligare ett eller två år, klass 7 och 8.

Skolan i Räfvåla behövde större lokaler och 1902 var byns andra skola klar att tas i bruk. Två klassrum och lärarbostad ingick i den nya byggnaden som idag är Saxdalens kapell. Det norra av klassrummen användes också som kyrksal.