Nya sjöar och vattenfall i Saxdalen

Nattens intensiva regn fick många saxdalingar att sova dåligt. Själv vaknar jag sällan av regnet men i natt var det något extra när det regnade som mest.

Nestor Arvidsson rapporterade på morgonen 39 mm i regnmätaren i Norrbyn och vid Runnbergsgården hade man fått 42 mm under natten. Så här högt på Malbacken ser vi inte direkt några större resultat av nattens regn men personer som på morgonen kört på vägarna nere i byn gjorde mig uppmärksam på att det skett förändringar i Saxdalen under natten. (Klicka på bilderna för förstoring).

Oxbrovägen har delats i två delar: Norra och södra Oxbrovägen. Så här såg Oxbron ut vid 9-tiden idag - eller snarare den plats där Oxbron låg. Ska vi kalla den Oxsjön? Från det här hållet ser det hela lugnt och fridfullt ut men vid Oxsjöns utlopp, Oxbrofallet, var det desto livligare.

Här ses det nya vattenfallet uppifrån. Den underdimen- sionerade tuben verkar bara kunna transportera mindre än hälften av vattenflödet.

Från öster påminner det nya Oxbrofallet en hel del om Hästskofallet i Niagara. I bakgrunden ses den nu skapade Oxsjöskogen, en av flera nya sjöskogar i Saxdalen. Likadant ser det ut längs Oxbrobäcken ner mot Saxenvägen: Skogbeväxt sjö.

Ny turistattraktion kan bli Lasse & Maries inomhussjö. De har under natten blivit ägare till en vacker strandtomt. De har också varit framsynta nog att innan vattnet kom bygga det hus som sjön nu ligger både inom och utanför. De har också i god tid byggt trappen ner till stranden.

Marie är ju professionell vattenanvändare längre ner efter det som tidigare bara var en bäck. Nu finns helt nya möjligheter för henne att utöva sin vattenkonst hemma på tomten.

På andra sidan av (Södra) Oxbrovägen har Strömbergsströmmen (ja
Sten-Olov hade ju ett passande efternamn redan innan regnet) både vidgats och blivit stridare.


Alla vattenflöden i byn är förstås ovanligt höga och vi avslutar med en bild av utflödet från Åhlströms braddamm i Solskensbäcken. Den bäcken gör i dag definitivt inte rättvisa åt sitt namn. Vi hoppas det här inte är inledningen på en längre period av typiskt sommarväder 2010.

Skrämmande upplevelser för min far

Min far, Harry som var född 1918 var pojke när han en dag kom gående längs nuvarande Oxbrovägen från Annas kafé i ritning mot Skarpens på södra sidan av Solskensbäcken. Innifrån bostaden såg man min far. Han gick konstigt och det var tydligt att han var "husnödig" som vi sa i Rävvåla/Saxdalen före toaletternas intåg. Han behövde gå på dass. "Huset" i det här fallet fanns ute i Skarp-gårdens uthus. Man gick in i lagårsdörren och sen uppför en stege eller trapp och däruppe (opraktiskt i trängande situationer) fanns ett "hus" med flera fjölar ("ändsittplatser").

Pappa fick instruktioner om hur han skulle gå och hur han skulle öppna locken på dasset, det var tydligen inte helt enkelt. Han lyckades emellertid både ta sig upp till huset, öppna locken och precics sätta sig ner - då i samma ögonblick hördes en mycket kraftig knall... Man kade skjutit en gris på gården!

Jag undrar fortfarande om den händelsen var orsak till att min far alltid förblev skotträdd? Eller var han skotträdd redan före det här skottet? I vilket fall som helst var det säkert en skrämmande upplevelse. En skitsak kan man tycka men säkert mer komisk för de vuxna som befann sig i närheten än för den pilt som var i händelsens absoluta centrum...

Min fars militärtjänst vid trängen i Sollefteå innehöll två situationer som han upplevde som mycket obehagliga: Skjutning, vad det nu berodde på men som jag tror inte inträffade så ofta - och ryktning av de hästar som fanns inom trängen på den tiden. Hästarna var ganska hetsiga och det var tydligen stor risk för den som ryktade att bli sparkad. Dessutom späddes rädslan på av befäl som på olika sätt skrämde eller retade hästarna som blev mycket irriterade och ännu mer skrämmande för en hästrädd ryktare. Jag vet inte hur ofta min far kommenderades att rykta hästarna men jag vet att han varje gång var riktigt rädd och tyckte det var mycket obehagligt.