En trotjänare i Rävvåla-Saxdalens skola

När jag började i småskolan i Saxdalens skola 1949 hade jag Kerstin Morén som lärare de två första åren. Hon var född i Gagnef 1890 och arbetade som småskollärarinna i Rävvåla/Saxdalen 1910-1951. När vi slutade vårterminen 1951 flyttade Kerstin Morén tillbaka till sin födelseort Gagnef. I tredje klass fick jag en nyutexaminerad folkskollärare också han från Gagnef: Hjalmar Liss.
 
I ett tidigare inlägg i bloggen har jag berättat om Kerstin Moréns och Hjalmar Liss släktskap, klicka här.
 
En annan lärare som fanns i Saxdalens skola hela tiden jag gick där var Tore Liljeholm. Han var född i Uppsala 1895 och fick också sin folkskollärarexamen där 1917. Han var lärare i Rävvåla/Saxdalen 1919-1958. Jag hade aldrig honom som lärare men när mina föräldrar skjutsade mig till Uppsala i augusti 1962 för att studera hade jag redan ett rum ordnat.
 
Det var Tore Liljeholms fru, Eva, som deltog i en syjunta där en av damerna hyrde ut två rum till studenter. De var lediga inför höstterminen och jag skulle få ett av rummen. Det var tur för bostadssituationen för studenter i Uppsala har alltid varit svår. Jag bodde ett par år i rummet i familjen Saedéns villa i Kåbo.
 
Liljeholm var en ganska flitig skribent bl.a. i Svensk Läraretidning. Här ett utdrag ur tidningen från Nr 4, 1924:

En typisk skoldag vårvintern 1950

Under småskolan, årskurs 1 och 2, och folkskolan, årskurs 3-6 fanns åtskilliga tillfällen till skidåkning. Många dagar under vintern blev vi uppmanade att ta skidorne med till skolan för någon utflykt med klassen. Bodde man då högst upp på Malbacken var det normalt skidåkning till skolan som gällde och sen hem igen efter skoldagens slut.

Hösten 1951 började jag i folkskolan, i tredje klass. Vi hade en ny lärare, Hjalmar Liss från Gagnef. Han var en riktig friluftsmänniska och det blev många utflykter av olika slag men på vintern mest skidturer upp på Saxberget och på höjderna och myrarna bakom Saxberget. Vissa dagar hade vi heldagsutflykt med medhavds smörgåsar och varm mjölkchoklad. Andra dagar var det halvdagsutflykt när vi kunde få matsäck från matbespisningen.

Ibland åkte vi för egen maskin uppför Saxberget men för det mesta fick vi åka med Ludvigsson som körde Gruvbussen från byn till Långfallsgruvan. Då hade vi avverkat den tyngsta backen utan att anstränga oss. Turen gick sedan för det mesta till Ranmossen och den höglänta terrängen däromkring. Jag vet att vi inte att vi försökte få se orrspel när vi var där uppe hela skolklassen. Vi fick inte plats i den koja som vi gömde oss i tills dagsljuset kom. Tjäderspel har jag däremot ett minne av att vi försökte få se i större grupper. Men med hela klassen kom vi nog ofta för sent efter gryningen. På vårvintern, från slutet av mars tog Hjalmar Liss gärna med mindre grupper av intresserade föräldrar och barn till Ranmossen där han hade byggt kojor för att kunna se orrspel och därefter smög man sig runt för att kunna se tjäderspel. Då åkte vi bil till Långfallsgruvan och åkte sen skidor upp till kojorna innan det blev ljust.

Det hela var mycket spännande för en skolpojke men de första gångerna tyckte jag det var alldeles för kallt för att klä av sig på överkroppen och byta underkläder när man kommit fram till kojan. Men man blev snart varm och det var säkert nödvändigt att ersätta de svettiga undertröjorna med torra efter skidturen uppför från Långfallsgruvan. Hade man tur kunde man se orrar som spelade nära kojan men ibland såg man inte så mycket om fåglarna höll till längre bort med sitt spel.

När det sen blivit ljusare brukade jakten på tjäderspel ta vid. Då gällde det att springa fram några steg mot den spelande fågeln under den så kallade sisningen då fågeln inte hörde stegen. Innan sisningen hördes ett klunkande ljud som startade långsamt men sen blev snabbare innan det övergick i sisning.

När hela klassen var på utflykt var annars ett av de stora nöjena att leta på något av de ganska höga jakttorn som fanns på myrområdet. För det mesta minns jag att det var tjockt snötäcke och de modigaste, själv var jag höjdrädd, hoppade från ganska hög höjd ner i snön. Korvgrillning förekom också och korv med bröd smakar ju alltid bra ute i naturen. Jag minns inte om vi åkte med gruvbussen ner från Långfalla någon gång men jag tror att vi för det mesta tog oss ner till skolan själva längs gamla gruvvägen. Så skidutflykter gjorde vi flera gånger per termin och de som var intresserade kunde följa med på orr- och tjäderspel helt gratis. Jag ser i nutida annonser att det vanligen kostar ett par tusen kronor att följa med på utflykter för att se detta naturens under..

Från Malbacken är ju Saxberget ganska långt bort men hade man åkt skidor till skolan var man ju redan vid bergets fot. Men en dagsutflykt till Saxberget och Rannmossen blev ändå en ganska bra utflykt om man lägger till fyra kilometers skidåkning till och från skolan. När jag gick i femte och sjätte klass hade min far skaffat bil och jag fick ofta skjuts till skolan på morgonen. Då blev det lite mindre träning.

Naturligtvis var vi för det mesta i skolan och arbetade med våra olika skolämnen men utflykter var ganska vanliga under hela skolåret.

Mina två lärare i Rävvåla/Saxdalens skola, Kerstin Morén och Hjalmar Liss var släkt!

Jag har alltid sett det som ett lustigt sammanträffande att båda mina första två lärare var från Gagnef.

I småskolan, första och andra klass, hade jag Kerstin Morén som lärar. När jag gick ut småskolan 1951 avgick Kerstin Morén med pension. Kerstin Morén var ogift, ensamstående och flyttade tillbaka till Gagnef vid sin pensionering. Jag har letat på Internet efter Kerstin Morén och hittade henne i Släktföreningen Olaus Laurentii hemsida. Där finns följande uppgifter om Kerstin Morén:

KERSTIN Morén

Född: 2 okt. 1890, Moje 26, Gagnefs församling, Dalarnas län
Död: 6 apr. 1987, Gagnefsgården, Gagnefs församling, Dalarnas län
Yrke: Lärare

Kerstin Morén levde alltså nästan 36 år efter sin pensionering och dog i sin födelseförsamling i den aktningsvärda åldern av 96½ år.

Kerstin Moréns föräldrar var Tupp OLOF Olsson Morén (1861-1908) född och död i Moje, Gagnefs församling och Petters BRITA Andersdotter (1861-1949) född Tjärna och död i Moje, Gagnefs församling. De hade nio barn. Kerstin hade en äldre syster och sju yngre syskon, fyra bröder och tre systrar. Kerstin Morén var ättling till Olaus Laurentii som var kyrkoherde i Gagnef på 1500-talet.

I tredje klass fick vi en lärare som kom ny till skolan, Hjalmar Liss. Han var också från Gagnef och nyutexaminerad folkskollärare. Hjalmar Liss var också ogift, ensamstående när han kom till Saxdalen. Efter en tid började han dock få besök av en kvinnlig bilförare i en liten Fiat. Vem det var hölls till en början hemligt men vi skolbarn döpte henne snart till fröken Fiat. Det visade sig senare att hon reste från Värmland och att hon efter en tid bytte både bostadsort, fick ett förnamn och nytt efternamn och blev fru Karin Liss.

Hjalmar och Karin Liss flyttade så småningom från Saxdalen till Nyhammar och senare till Leksand. De fick en dotter medan de bodde i Grangärde församling. Hjalmar Liss med familj återfinns också i Olaus Laurentii släktträd. Hjalmar Liss och Kerstin Morén hade alltså en gemensam anfader på 1500-talet.

Om Hjalmar och Karin Liss (född Wirén) och dottern Agneta finns i släktträdet följande information.

HJALMAR Liss

Född: 22 juli 1922, Moje, Gagnefs församling, Dalarnas län
Död: 23 febr. 1994, Leksands församling, Dalarnas län

KARIN Wirén

Född: 5 sept. 1926, Borgvik, Värmlands Län
Död: 15 maj 1992, Leksands församling, Dalarnas län

Barn:

Barbro AGNETA Liss

Född: 13 apr. 1956, Grangärde församling, Dalarnas län
Död: 7 aug. 1991, Gällivari föramling, Norrbottens län