Faran är nästan över!

Nu är det efter midnatt mellan 21 och 22 december 2012. Det betyder att den farliga dagen 21 december är över och jorden exixterar fortfarande!
 
Det finns en liten hake som gör att vi ännu inte kan vara 100 % säkra: Eftersom den aktuella profetian om jordens undergång den 21 december gjordes i Syd- amerika har vi en viss tidsskillnad att ta hänsyn till. Inkariket täckte en stor del av västra  Sydamerika,  Colombia, Ecuador, Peru, Bolivia, Chile och Argentina. De västligaste tre nu existerande länder som omfattades av Inkariket: Colombia, Ecuador och Peru har den största tidsskillnaden jämfört med Sveriga. De är sex timmar efter oss under normaltid och sju timmar när vi har sommartid. Så vi får vänta till efter kl 06.00 nu på morgonen innan vi kan vara helt säkra på att jorden överlevt den skrämmande profetian.
 
Själv är jag dock redan lugn. Jag tror att profetior från vår egen trakt är lika bra som inkaindianernas. I den nordiska mytologin förutsågs också jordens under- gång efter gudarnas sista strid. Ragnarök var en serie händelser som skulle leda till jordens undergång. Att jag känner mig säker på att den tiden inte är nu beror på att ragnarök ska föregås av fimbulvintern som ska vara i tre år utan sommar. Det gör mig lugn. Även om vi alltid klagar mer eller mindre på våra somrar så kan ju inte fimbulvintern vara här än.

Möjligen är det min släktforskning som har bidragit till att jag försöker hitta anknytning eller berörings- punkter till det mesta i min värld. Har jag då någon anknytning till inkaindianerna? Ja, inkarikets huvud- stad var staden Cusco 3 400 m upp i bergskedjan Anderna i Peru. Dit har jag aldrig rest. Men jag har arbetet flera år tillsammans med Ana, född och uppväxt i Lima i Peru. Hennes morfar var som militär placerad i Machu Picchu  en liten inkastad i Cusco- regionen 80 km nordväst om Cusco. Den hade 750 invånare när det begav sig. Idag besöks den av bara 400 000 turister per år eftersom turismen begränsas av kapaciteten på den smalspåriga järnväg som ger enda möjligheten att ta sig till Machu Picchu. Ana bor nu på Kanarieöarna. Inte heller där har jag varit.
 

Världsarvet Machu Picchu sett från berget Huayna Picchu

Men jag har varit flera gånger i Colombias huvudstad Bogotá 5 650 m upp i samma bergskedja, Anderna. Med Bogotá har jag nästan daglig kontakt. Just nu är min Sambo Annie där. Hon hälsar på sina båda döttrar som också är där. Skype och internet gör att vi kan se och prata med varandra så länge vi har tid. Enda lilla hindret för kommunikationen är just tids- skillnaden.

Min anknytningen till den nordiska mytologin är inte så stark. Jag har själv faktiskt inte läst någon av Eddorna varken den Poetiska Eddan eller Snorres Edda även om jag låtit mig berättas en del episoder från de båda källorna. Jag har heller aldrig varit på Island men hade som lärare på Uppsala universitet en studerande från Island som berättade mycket intressant om landet. Som barn smakade jag också islandssill.

Däremot har jag varit i Norge. Många gånger åkte jag som barn med mina föräldrar över gränsen från Sälenfjällen för att köpa margarin i Norge. Vi gjorde också en bilresa genom den imponerande Roms- dalen, uppför vackra Trollstigen, färja till Geiranger, därifrån uppför igen och sen hem. En imponerande och minnesvärd tur.

Som 12-åring var jag på skolresa till Oslo där jag åt valbiff och som studerande vid Högre Allmänna Läroverket i Ludvika kände jag i min ungdom två norska systrar som bodde i Blötberget. Som vuxen har jag också varit många gånger i Norge. Bl.a. upplevde jag en storm mellan Strömstad och Sandefjord i Norge. Den pågick flera timmar både över Koster- fjorden och på Oslofjorden. Ett par veckor gick jag en kurs på Lade i Trondheim när jag var forskarstude- rande i Uppsala. Som statistiker på SCB i Örebro arrangerade jag också en studieresa till våra statisti- kerkollegor på Statistisk sentralbyrå både i Oslo och Kongsvinger. Så jag känner mig helt klart anknuten till Norge.

Det är mot den här bakgrunden som jag med till- försikt ser fram emot klockan 06:00 idag. Då är 21 december i år över i hela det gamla inkariket. Skulle jag ha satsat på fel häst lär jag kanske aldrig få reda på det. Nu kommer jag säkert att sova åtminstone till kl. 06:00. God Natt och Sov Gott!

Ullnäsbron och Stora Bältbron

Att tiden går påminns man om då och då. En av de senaste påminnelserna jag fått om tidens gång gäller världens största passagerarfartyg.  Den 29:e oktober 2009 publicerade vi ett inlägg i den här bloggen om leveransen av världens största kryssningsfartyg Oasis of the Seas. Se inlägget här. Inte tycker jag det var igår precis men att två nyår har passerat sen dess tycker jag är mer än rimligt - jag menar längre tid än rimligt...

 

Men då vi var ute i tid för att följa spänningen inför 31 oktober 2009 då det stora kryssningsfartyget skulle passera under Stora Bältbron (som hade sju meter lägre segelhöjd än jättefartygets höjd). Det hela avlöpte dock väl och troligen därför missade jag helt händelsen året efter då systerfartyget Allure of the Seas (Havens frestelse) gjorde samma färd. Allure of the Seas passerade under Stora Bältbron den 30 oktober 2010 kl. 16.17 utan att göra något väsen av sig i media. De två systerfartygen beställdes samtidigt i februari 2006 från det finska varvet STX_Europe i Åbo.

 

Att Saxdalen blogg uppmärksammade det första jättefartyget hängde till stor del ihop med det gemensamma problemet med ångaren Tyr. Tyr trafikerade sjöarna Saxen och Väsman från bryggan vid Saxenstranden till Ludvika och som var för hög för att komma under Ullnäsbron. Lösningen blev en fällbar skorsten på Tyr. Samma metod användes för att få de två kryssningsfartygen under Stora Bältbron.

 

Här ses Allure of the Seas passera under Stora Bältbron med några centimeters marginal.  

Som med många fartyg är det här med hemvist lite komplicerat. Båda systerfartygen är regist- rerade i Nassau på Bahamas. Hemmahamn anges till Fort Lauderdale, fem mil norr om Miami i Florida. De kryssar i Karibien (Västindien). En intressant  information om rederiet Royal_Caribbean_International är att det är norskt men har sitt huvudkontor i Miami, Florida, USA. Söker man på google och uppger Sverige som hemland kommer man till en postadress och ett telefonnummer i Oslo. Koncernen har dock 34 stora kryssningsfartyg och som sagt huvudkontor i Miami och med Fort Lauderdale som huvudsaklig starthamn.

 

Kan två fartyg vara störst? Ja rent teoretiskt, men i det här fallet har man i efterhand upptäckt att de två systerfartygen som beställts som identiska ändå inte är riktigt lika stora. Allure of the Seas har visat sig vara aningen längre än Oasis of the Seas. Skillnaden har angetts till 5 mm och i några engelskspråkiga källor och i andra till hela 2 tum (gigantiska ca. 5 cm).

Det är ju en hel oändlighet om man tänker på Tove Janssons Lilla My som finns på museum både i Naantali, Nådendal och i Tampere, Tammerfors och som fått namnet efter den lilla grekiska bokstaven  μ (stora bokstaven är M). μ är verkligen pyttelitet, närmare bestämt en miljondel. Så en μm är 0,000 001 meter eller en tusendels millimeter. Så ur Lilla Mys synvinkel borde en skillnad på flera millimeter eller kanske centimeter vara en kolossal skillnad.

Det här är alltså idag världens största kryssnings-fartyg, Allure of the Seas:

 

 

De två senast levererade jättefartygen är de två största. Koncernen har dock 34 stora kryssnings- fartyg och som sagt huvudkontor i Miami och Fort Lauderdale som huvudsaklig starthamn.

 

En av min sambos döttrar är bjuden på en kryssning i Karibien under påsken. Om det blir med ett av Royal Caribbeans fartyg återkommer jag med ytterligare information.

Vinterns kortaste dag är över

Ett par timmar efter midnatt och jag är vaken för att njuta av att årets kortaste dag är över. Igår, den 21 december kl. 17.47 lutade jordaxeln på norra halvklotet mer från solen än under resten av året.

Solen gick i går upp kl. 9.53 och gick ner igen 17.47. Dagen blev bara 5 timmar och 49 minuter lång. Norr om polcirkeln gick solen aldrig upp igår. Men nu vänder det. Visserligen dröjer det innan dagen blir märkbart längre men dagarnas längd ökar sen snabbare och snabbare fram till 20 mars 2010 när dag och natt är lika långa.

Visst är det lite konstigt att tänka sig att det är tvärt om på södra halvklotet. Jag arbetade i tre perioder i Sydafrika och kom dit första gången i slutet av januari. Det motsvarar slutet av juli här och kollegor som redan var i Sydafrika varnade oss att vi skulle vara beredda på att det skulle vara varmt när vi kom fram. 30-35 grader nämndes.

Första natten i Sydafrika är en av de nätter jag frusit mest. Vi hade ca. åtta grader i ett hus högst upp på en bergskam där vinden gick rakt igenom huset som saknade isolering. Det var en obehaglig överraskning men den sydafrikanska sommaren kom snart tillbaka och jag trivdes mycket bra i landet. I Pretoria där jag arbetade är medeltemperaturen annars ca. 20 grader på vintern och ca. 27 under deras sommar. Nätterna kan vara betydligt kallare och dagarna varmare.

I januari året efter min första arbetsperiod i Pretoria fick jag besök av en av mina nya vänner från Sydafrika. Connie som var född och uppväxt i ett ännu varmare land i Afrika, Uganda. Jag varnade henne för att det kunde vara mycket kallt i Sverige under Sydafrikas sommartid men Connie sa att hon tyckte om kallt väder.

Vi åkte bl.a. till Oslo en dag när det var många minusgrader och den fuktiga luften från Oslofjorden drog in över den norska huvudstaden. Vi gick hela Karl Johann upp till slottet och tillbaka. Det var kallt men värmande musik träffade vi på längs Oslos huvudgata, Art Garfunkel som agerade gatumusikant.

Connie syns med lämpliga kläder för nordiska förhållanden men hon erkände att det var för kallt. Vi frös alla som man ser på bildem.