PUB - inte bara Paul U Bergström

Min första kontakt med PUB var som berättats Paul U Bergströms varuhus i Stockholm. Då, på 40-talet gissar jag att det inte fanns några andra pubar i Stockholm men jag kan ha fel. Företeelsen fanns på många ställen men de kallades som jag minns det för ölkaféer. De stämde in på vad pub är idag: enklare barer i huvudsak för försäljning av öl och enklare maträtter.

Så småningom växte jag upp och kom till storstäder som Uppsala och Örebro. Där fanns då flera pubar. Pub i den här betydelsen är en förkortning av engelskans Public House, hus öppet för allmänheten. Pubar finns av olika typ t.ex. engelska, tyska (bierstube), danska och svenska. Många pubar (om inte alla) har en social funktion där människor träffas för att koppla av, prata och få...



Hur ser då en pub ut? Jo exempelvis som här till vänster, en engelsk pub, THE WORLD'S END i London. Pubar kan se ut nästan hur som helst, precis som andra byggnader.

Under sommaren 2009 pågick restaureringsarbeten på Runnbergsgården i Saxdalen. Där fanns tidigare ett rum som använts som slakteri och därintill ett källarvalv som antagligen använts som förvaringsutrymme för bl.a. kött. Valvet saknade all belysning och inga fönstergluggar fanns. Tankar prövades för att se hur det speciella utrymmet skulle kunna användas.

Pub var då en tidig tanke. Skulle inte valvet kunna användas för social samvaro i mindre sällskap och kanske kunde någon förtäring passa in. Någon symfoniorkester får inte plats där men någon underhållning av något slag skulle säkert kunna få plats.

Vi skaffade lämplig färg för att måla valvets väggar och tak och några enkla bänkar att sitta på tillverkades. Kanske kan Saxdalen få sin egen pub till sommaren. Lokalen är i alla fall på god väg att bli användbar.

Så om vi låter fantasin skena iväg för ett ögonblick... Vad skulle behövas mer för att det hela ska bli en pub? Tanken på en pub leder snabbt till tankar på mat och dryck och underhållning. Vi har redan tänkt tanken att kunna ta en Runnbärs i valvet en varm sommardag. Men vi har inget bryggeri i Saxdalen. Men skulle en Oppigårds vara ett alternativ. Oppigårds Per körde många traktorvagnar mäsk till sina kor från bryggeriet i Grängesberg. Fast det är ju förstås en annan Oppigård eller Ôppigårs som vi kanske kallade gården? Så vår gamla men tyvärr så förfallna Ôppigård har historiskt sett en viss bryggaranknytning.

En Bergsmansöl skulle väl kunna passa på försommaren i den gamla hytt- och gruvsamhället. Inne i valvet skulle det vara lika mörkt som det var i gruvan och en sommardag med lika mycket värme som vi nu haft kyla skulle temperaturen på Runnbergsgårdens gårdsplan åtminstone påminna lite om värmen vid den gamla hyttan. Framemot sensommaren/hösten kanske ett Slåtteröl skulle passa bättre. Då har Pekka slått (som det hette i Rävvåla) höet vid Runnbergsgården och lagt det på skullen.

Om det har funnits äldre pubar än i England vet jag inte men en av de äldsta tror man fanns redan 795, visserligen efter Kristus, men ändå: Ye Olde Fighting Cocks. Den vanligaste öltypen i England kalla lager ett underjäst öl av pilsnertyp.

Jag sökte på Internet på Lager och hittade i London en Lager som inte går att dricka men som man kan lyssna till. Han heter Emil och har utbildat sig både i Paris och London. Det visade sig vid närmare undersökning att han till och med varit i Stockholm och uppträtt där.

Tänk om vi kunde få honom - en internationell artist - att komma till Runnbergsgården? Det visar sig också att han gör sig väl förstådd på svenska, att han har varit synlig så nära Saxdalen som i Löa, ni vet vid första trafikkameran om ni åker mot Örebro. Och det besynnerligaste av allt: Han lär vara nära släkt med en känd fårfarmare i Saxdalen???

Ja det där sista vet jag inte om jag riktigt vågar tro på men ingenting verkar omöjligt numera - med hjälp av Internet.

Oavsett vad som är sant eller inte, så här lät Emil Lager när han uppträdde i Stockholm med sin kvinnliga kollega:



Emil Lager har utbildning både inom musik och teater och uppträder också som solist. Han skulle kunna få plats i valvet med en mindre publik eller ute på gårdsplanen där det finns plats för större åhörarskaror.

Vi vet att Emil Lager uppträder på The Good Ship i London nästa söndag och att han den 13 juli är på Hamnmagasinet på Fårö. Om vi får Gotlandsbolaget att göra en extratur uppför Strömsholms kanal skulle vi kunna hämta Emil i Smedjebacken och få möjlighet att se och lyssna på honom på hemmaplan. Ja ingen vet var gränsen går för det möjliga!

Lyssna på Emil Lager på MySpace här.

Vinter men också sommarminnen

En envis förkylning har följt mig till och från sedan juldagen. Och vintern gör ibland att man är glad att få vara inomhus. Men vintern har ju också sin tjusning. Vår hund Nikita ser dock till att jag får frisk luft varje dag. Däremot har det inte blivit några vandringar med kameran som jag tänkt. Men visst är vintern fin. Här två bilder tagna från vår balkong och veranda för några dagar sedan. (Klicka på bilderna för att förstorade bilder).

Men snön på träd och luft- ledningar hindrar ju inte tankarna från att gå tillbaka till gångna somrar.

Som när jag i början av maj 2006 gick förbi Stackar- berget där man förut hade utsikt över hela Saxdalen, Saxen och Saxberget.

Nu är skogen på väg upp och skymmer redan stora delar av utsikten. I två gluggar såg jag två områden som varit centrala i Saxdalens historia.

I gluggen vi ser till vänster har mycket förändrats under åren. När jag växte upp (40- och 50-talet) var jag ofta vid Slam- havet, det avfall från Långfallsgruvan som orenat släpptes ut i Saxen tills det fyllt en stor del av sjöns södra del.

Där fanns då fortfarande järnvägsvallen där man kört ut sligvagnar och tippat i de pråmar som sedan drogs av en ångbåt över Saxen, genom Ullnäsnoret och vidare till Ludvika.

Bryggan där båtarna lade till fanns också kvar och ett pumphus som låg på den stenläggning som byggts mot vattnet. I bilden ovan låg tidigare både en hytta och ett anrikningsverk. Hit gick en linbana från Långfallsgruvan ner till anrikningsverket. Linhjulet som monterades upp förra sommaren framför Saxenkiosken är kanske den mest påtagliga lämningen efter den tidiga bergshanteringen. Hela området har sanerats och piffats upp betydligt och vi kan se sommaren an med tillförsikt. Då kommer Saxenstranden att vara ett attraktivt område och badplats.

Den andra bilden från Stackar- berget visar däremot ett avsnitt av byn som inte förändrats så mycket under tidens gång. Den senaste stora förändringen var väl när det som då kallade Nya vägen byggdes, numera Saxenvägen och den del som ofta kallas Storfars raka.

På bilden ses tre av de centrala bondgårdarna som fanns i byn: Storfars närmast, ner mot vattnet bakom Stora sten och till vänster i sluttningen: Neregårds. Båda gårdarna är välbevarade och i gott skick. Den tredje gården i mitten längst upp mot skogen: Oppigårds har däremot förfallit under många år.