Att leta mask och meta

Som studerande vid Rävvåla/Saxdalens skola under 40- och 50-talen var ett av nöjena under sommar- loven att meta i Saxen. Utan att veta exakt tror jag att mina närmaste kompisar och grannar och jag metade ungefär varannan dag under sommarlovet.
  
Vi började vid Stackarbergslandet, där båthuset som Johan Åhlström och hans son Georg byggde under vår fisketid. Landmetet fortsatte norrut längs Saxens strand till Smedtorpet. För det mesta prövade vi sen fiskelyckan hela vägen tillbaka till Stackarbergslandet.
  
Nu är vi i Barcelona. Där finns ingen Saxen men Medelhavet. Kanske man kan fiska där? Ja, men då behöver vi ju mask? Eftersom vi inte känner till några maskställen i Barcelona anlitade vi ett proffs. Här letar han i den torra jorden i stadsdelen Gràcia i Barcelona.
  

Ekonomin i Katalonien liksom i hela Spanien har stora problem för tillfället. Det har gjort att den sociala välfärden i regionen blir lidande. Däremot såg vi varken pensionärer eller barn som metade för att få mat för dagen.
  
Bristen på mask och också bristen på tid, (är man i Barcelona bara en vecka finns det så mycket att göra, se och upptäcka), gjorde att vi i stället för att leta mask åt god fisk på en av Barcelonas bättre och ändå mycket prisvärda fiskrestauranger bara några meter från Medelhavets vatten: Emperador.
  

  

Annie njuter av Pescaditos fritos, små stekta fis- kar. Som ti- digare res- taurangäga- re är hon intresserad av all mat.

Själv är jag också mat- intresserad och äter nästan varje dag. Som småfiskare vid Saxen var jag inte intresserad av fisk som mat. Det intresset fick jag som vuxen.

Ställ inte cykeln bredvid stället!

Tyskarna sa, åtminstone som jag minns det från en lärobok i tyska i slutet av 50-talet: Wer einmal eine Reise tut, der kann etwas erzählen, Den som gör en resa har något att berätta. Just nu är min sambo och jag i Barcelona, för fjärde sommaren på fem år...

Kanske fantasin tryter ibland men vi funderade fak- tiskt både på Kanarieöarna, Mallorca och Riga där ingen av oss varit på semester men det slutade ändå med att vi nu har något att berätta från Katalonien eller Cataluña som det heter på katalanska som är språket här.

Ställ inte cykeln bredvid stället! Ställ den i stället i stället!

För att komma till saken så är det ju tänkt att många i Ludvika kommun snart ska vara ute och cykla. Med tanke på den stora mängd cyklar det kan bli fråga om så gäller det att det blir ordning och reda på cyklan- det. Och det är här Barcelona kommer in.
  

I natt när vi kom fram till vår Residensia - ja det är som ett hotell men inte riktigt - då såg jag flera transporter, personbilar med släp och större skåpbilar som flyttade cyklar. I Barcelona är det så att man kan hyra cyklar för en billig penning. Det finns cyklar lite överallt i staden och man kan ta en av cyklarna, cykla dit man vill och lämna cykeln där. Så okontrollerat som det här lät är det inte i Barcelona: Man får hämta cykel från något av de bestämda cykelställ som finns i staden men man måste också lämna tillbaka cykeln till ett av dessa bestämda cykelställ.

  

Överfört till Ludvika kommun skulle det kunna bli så att vi i Saxdalen har kommunala "hyrcykelställ" vid Runnbergsgården, Pizzerian, Furuliden, Saxenstran- den och vid anslagstavlan i Norrbyn. Sedan skulle några transportörer se till att det varje kväll/natt finns rätt antal cyklar i varje kommunalt hyrcykelställ och om nödvändigt transportera cyklar från överfyllda cykelställ till undernärda tills balans har uppnåtts - också mellan kommunens orter.

  

Cykelhjulet behöver ju inte uppfinnas på nytt. Det finns redan och hur det kan användas effektivt för att öka framkomlighet och minska utsläpp har man fin- slipat i Barcelona under lång tid. Exakt hur anpass- ningen till vår egen kommun ska göras får sannolikt bli en fråga för en ny kommunal styrelse, cykelsty- relsen som i folkmun troligen snabbt skulle döpas till cykelstyret.

Långa namn i Blötberget och Spanien

På något sätt tycker jag det mesta hänger ihop. Tankarna letar sig olika vägar genom associationer, vi kopplar ihop händelser eller företeelser som har någonting gemensamt. I efterhand är det svårt att exakt komma ihåg vilken väg tanken har letat sig fram.

När det gäller Blötberget har jag många minnen från barndomen. Min farfar hade en bror som bodde i Blötberget. Dit var min familj och hälsade på flera gånger. Jag hade också en granne och släkting som gift sig med en man från Blötberget. Hon flyttade till Kalle - som han hette - och blev natura- liserad blötbergare. Dit var vi också och hälsade på några gånger när jag var barn.
 
Från den tiden kommer jag ihåg att Kalle Odén i Blötberget hade ett ovanligt långt namn. Han hette Karl Artur Nikolaus Frans Josef Odén. Kalle berättade också att det ibland var opraktiskt att ha ett så långt namn, särskilt när man ska fylla i blanketter som kräver fullständigt namn. Det utrymme man har att skriva på är sällan anpassat till så långa namn.
 
Blötbergare kan vara fyndiga när det gäller namn. När min hemby Rävvåla bytte namn till Saxdalen 1 januari 1948 vet jag inte vad man tyckte i Blötberget men där skapades ett nytt namn som på ett fyndigt sätt sammanfattade båda våra bynamn: Rävsaxdalen.
 
Jag trodde nog på den tiden att Kalle Odéns fullständiga namn var ett av de längsta, kanske det längsta som funnits. Men i sommar gjorde min sambo och jag vår tredje resa till en stad som vi tycker mycket om: Barcelona. Där besökte vi ett intressant museum, Picasso-museet. Det var natur- ligtvis Picassos konst vi var intresserade av. Men när det gäller namn så var konstnärens fullständiga namn betydligt längre än Kalle Odéns. Han hette Pablo Diego José Francisco de Paula Juan Nepomuceno María de los Remedios Cipriano de la Santísima Trinidad Mártir Patricio Ruiz y Picasso.

Som tur är signerade inte Picasso sina konstverk med sitt fullständiga namn. Nej, han signerade sina verk med moderns efternamn:
  

Picasso och jag har en del gemensamt. Det kan du läsa mer om i den mer internationella bloggen Olas blogg, här.

Strategi för vår överlevnad?

För ett par månader sedan kunde man här i bloggen se och höra den underfundige poeten, trubaduren, ordbehandlaren... (ja det går att lägga till en lång rad epitet) Åke Åhlström ge sin syn på en sida av den historiska utvecklingen i landet och i Dalarna. Ni kan se  inlägget om ni klickar här. 
 
Några filmseklipp från gamla Grängesberg under 1940-talet hittar man på youtube. Där får man en bild av verkligheten på den tiden, både sommar- och vintertid.

Men hur ska vi kunna skydda både Brunnbäcks färja och hela vårt Dalarna från illasinnade fiender idag och inom en snar framtid? Kanske måste vi beväpna oss.
 
Är det moderna kanoner som ska rädda oss och vår ekonomi: Snökanoner kan vara framtidens vapen. I växthuseffektens spår kan snö bli en bristvara i framtiden?
 
Dagens lokaltidningar berättade om svår halka, många busslinjer i Dalarna har får ställa in turerna. Snötäcket har lyst med sin frånvaro i hela landet men nu ska visst snön komma så småningom med början i norr. Vi har haft höstväder ett tag men ingen vinter medan New York och New Jersey på fastlandet väster om New York hade snöstorm och flera decimeter snö som skapade trafikkaos redan i oktober. Då är det svårt att tänka sig att New York ligger aningen längre söderut jämfört med Barcelona i Spanien.
 
Samtidigt rapporterar lokaltidningarna om att det inte finns någon snö i våra svenska skidbackar men att snökanonerna är laddade och att kanonjärerna ligger redo att trycka på avtryckaren. Det lär bli snö före jul åtminstone i våra skidbackar. Om det blir is vid Brunnbäcks färja får vi avvakta och se.

Här uppe på taket sitter Clas Ohlsons väderstation och rapporterar aktuell utetemperatur +8,4 grader nu några minuter efter midnatt. Luftfuktighet 90 %,, vind 2,7 m/sek och i byarna 4,8 från sydsydväst. Prognosen är regn och det har regnat 0,6 mm senaste timmen och 4,5 mm senaste dygnet. Relativa lufttrycket är sjunkande och just nu 1005,9 Hpa.

Det var allt från Malbacken för i kväll,
Hälsar Ola 

Nymodigheter finns inte alltid först i storstäder och världsmetropoler

Vi tar kanske för givet att nymodigheter som resultat av uppfin- ningar, teknisk utveckling och liknande alltid först dyker upp i Storstäder eller kanske allra först i New York, London, Paris eller andra världshuvudstäder. Så är det troligen också - som regel.

Under de studiecirklar som genomfördes i Saxdalen hösten 2008 och våren 2009 hörde jag talas om en för mig okänd uppfinning eller teknisk utvecklingsprodukt: En varmkorv-automat!

Jag hade aldrig sett en varmkorv-automat innan vi besökte badorten Sitges i Spanien förra sommaren. Där, i centrum mellan järnvägsstationen och playan, fanns den här automaten:

Automaten ser väl ganska normal ut, som svenska automater för choklad, smörgåsar och annat. Skillnaden är ju att det här hand- lar om varma varor som inte är drycker. Kaffe, te och varm choklad är vi vana att köpa både här och där i automat - men varm korv!

För mig var det en nymodighet och den varmkorv-automat som det talades om på vår studiecierkel om Saxdalen/Rävvåla, den fanns i Saxdalen! Och den var redan historia. Den fanns redan när Bror Karlsson hade macken i det som tidigare var Finn- Karlerikes och Hjalmars kafé. Jag såg den aldrig men den fanns där. Saxdalen var före Sitges och kanske de flesta städer och metropoler när det gäller att ha en egen varmkorv-automat.

Det kanske ska tilläggas att jag inte såg ett enda vindkraftverk varken i Barcelona eller i Sitges. Det kommer säkert när den utvecklingen nått dit.

Zlatan och flamenco i Barcelona

Vi har redan här i bloggen visat bilder från Zlatan Ibrahimović nya hemmaarena Camp Nou i Barcelona. Som FC Barcelona-supporter fick jag idag ett e-brev med en video. Jag var ju i Barcelona i god tid innan Zlatan anlände men jag såg aldrig hans flygtur över stan... Se Zlatans ankomst på den här videon.
 
Eftersom Zlatan - eller Ibrakadabra som han också kallas av oss supportrar - ska debutera i FC Barcelona ikväll kan det passa bra att få veta hur det gick till när Zlatan anlände. Fortsättning följer på TV4 SPORT ikväll kl. 21.55 när FC Barcelona ska spela mot Manchester City på den imponerande hemmaarenan Camp Nou.
 
Barcelona är ju också så mycket mer än fotboll och playa. Musik finns också där, t.ex. flamenco. Min första resa till Spanien gick till Torremolinos 1961. Då var diktatorn general Franco fortfarande vid makten och beväpnad militär/polis bevakade playan hela tiden. Det kändes inte helt bekvämt men både min kompis Lennart Blom från Grängesberg och jag själv blev ordentligt solbrända. Att hyra parasoll och solstol som nu är nödvändigt för att jag ska känna mig bekväm var inte att tänka på på den tiden. Jag tror knappast ens att det fanns? En stor handduk och en flexibel hatt för att förvara klocka och pengar var nog allt vi hehövde.
 
Resan kostade 1 250:- per person för två veckor i egen bungalow med helpension på lilla Hotel Los Nidos. Reso arrangerade och vi flög med danska Flying Enterprise som gick i konkurs när vi kom hem... Jag har berättat lite om den resan i ett tidigare inlägg här.
 
På kvällarna hade vi två nattklubbar att välja mellan, en "discoclub" med musik som strömmade från en tygvägg. Det fanns ett golv i mitten där det kunde dansas men jag minns inte att det var många som dansade. Musiken var i stort sett ett par LP-skivor med Nat King Cole. Någon discjockey såg man aldrig bakom tygväggen men det var den tidens "strömmande" musik.
 
Den andra nattklubben föll oss bättre i smaken. Jag tror att vi båda blev förälskade där. Jag försökte ringa Lennart för att få det bekräftat men han var inte hemma, så jag får väl tala enbart för mig själv. Jag blev förälskad i musiken: Flamenco, framförd på ett passionerat sätt av passionerade levande personer (i stark kontrast till den andra klubben). Flamencon har jag sen dess alltid kopplat till Andalusien, och Costa del Sol och till zigenare!
 
Till saken hör också att särskilt en av de undersköna och mycket professionella kvinnliga danserskor som dansade flamenco flera gånger under en kväll var var särskilt musikalisk och duktig att dansa. En fantastisk rytmkänsla, klappande kastanjetter, steppdans på den lågt uppbygda scenen som gav god resonans, smatt- randet från tå- och klackjärn, svarta, ja kolsvarta hår och svängande kjolar - allt blev en total upplevelse av musik, dans och skönhet.
 
Också i Torremolinos fanns en manlig dansare, zigenare, med mycket imponerande framträdanden. Musiken var den traditionella med flamencogitarr, handklappning, kastanjetter, steppdans och den speciella och suggestiva sång som hör till. Vad jag inte kommer ihåg från Torremolinos var om de också hade det speciella flamencoinstrument som kalla cajon (låda på spanska).
 
I Barcelona förra året - nu börjar vi komma till pudelns kärna - var min sambo och jag på en opera-flamenco-konsert. Det var en någon större grupp, ca. 15 personer som spelade, sjöng och dansade flamenco. Föreställningen var bra men jag var besviken för att man inte fick fotografera. Jag hade frågat innan vi köpte biljetter och fått upplysningen att jag kunde fotografera. Men som ordentlig svensk så led jag i stället med min kamera i handen utan att trycka på avtryckaren när man från scenen sa att det inte var tillåtet att fotografera...
 
I år, ja faktisk den här månaden, var jag med min dotter på en ren flamencokonsert på Palacio del flamenco i Barcelona. Det är en kombinerad restaurang och konsertlokal. Konserten ingår i alla biljetter men med olika dryck- och måltidsalternativ. Man kan välja till, enbart sangria, specialmiddag med dryck eller à la carte med dryck. Se mer om Sangria i min andra blogg här.
 
Nu hade jag bestämt mig för att fotografera även om det inte skulle vara tillåtet. Jag har nog blivit mer internationell sen ifjol? Men jag frågade i alla fall och fick klartecken att fotografera! Precis som ifjol. Men här var skillnaden att presentatören redan innan konserten började talade om att fotografering var tillåtet men att man inte ville ha blixtar.
 
Så här kommer tre videor (ja det heter faktiskt så enligt Svenska Akademons Ordlista) från Palacio del flamenco. Lägg märke till instrumentet cajon. Det är slagverkaren som sitter i mitten som spelar cajon. Man sitter på lådan och vissa cajonspelare använder också fötterna eller snarare hälarna mot lådan för att förändra ljudet.
 

Se- och hörvärt i Barcelona

Kvällarna är mörka i Barcelona jämfört med hemma i Sverige. På berget Montjuïc är det därför lämpligt att visa vattenspel i de stora fontäner som finns där. Flera föreställningar ges på kvällarna torsdag - söndag under sommaren. Här en kort video från igår:


Olympiastadion från sommarolympiaden i Bercelona 1992 ligger också på berget Montjuïc. Den drar fortfarande stor publik. Förra veckan var stadion utsåld när Madonna uppträdde där. Trafikapparaten säckade ihop så att min sambos döttrar som hade lyckats få biljetter till konserten fick gå flera kilometer för att ta sig hem till Sagrada Familia där vi alla bor inneboende hos äldsta dottern.

Vi bor förstås inte inne i katedralen som den store byggmästaren Gaudi gjorde utan i en lägenhet med en imponerande utsikt över bygget som kanske blir klart 2020 eller 2030?

Gaudi och Sagrada Familia är värda minst ett eget inlägg vardera i bloggen. Det kommer!



Den mest kända idrottsarenan i Barcelona - FC Barcelonas fotbollstadion Camp Nou - ligger också ganska nära Montjuïc, bara ett stycke längre in från Medelhavet.

Det här får räcka för idag från Barelona där middagstemperaturen varierat mellan 28 - 34 grader sen vi kom hit. Skönt sommarväder och sällan några moln synliga. Det lär visst kunna bli lite regn på sönda! Men då åker vi hem. Hittills har jag bara känt några vattenstänk här - det var igår kväll när vi stod på läsidan av fontänen och det kom en vindpust...

Ibra i Barcelona och Ibra i Tanger

Det är mycket Ibra i Barcelona just nu. Så mycket har jag inte hört om Ibra sen på 1950-talet när jag varje kväll rattade in Ibra Radio från Tanger, pingströrelsens kortvågssändningar som min mormor ville lyssna till.

Men Ibra som jag hört och sett så mycket om de senaste dagarna är vår svenske Ibra, Zlatan Ibrahimović. Sent igår kväll introducerades Zlatan på sin nya hemmqarena Camp Nou i Barcelona inför 60 000 entusiastiska fans.

Det var Zlatans tredje lyckligaste stund efter födelsen av hans två barn. Att nu få tröja nummer 9 och att få spela i FC Barcelona verkar vara en stor dröm som går i uppfyllelse för Zlatan. Jag kollade in läget i FC Barcelonas stora shop i Camp Nou och det fanns redan massor av "9 Ibrahimivic-tröjor" att köpa för ca. 900 kr styck.

Som Rävvåling tyckte jag att priset var för högt så jag nöjde mig med att köpa en kepa för 120 kr. Jag är ju ändå en Barca-fan sen tidigare. Och skulle det inte lyckas för Zlatan att bli den superstjärna i Barca som alla förväntar sig här så kan min mössa med den mer opersonliga texten FC Barcelona kanske hålla sig modern under ännu några spelarbyten. Själv tror jag dock på Zlatan som en kreativ ledande spelare i Barca.

Annie min sambo som har spanska som modersmål och behärskar åtminstone tre övriga världsspråk kan eventuellt bli ansvarig för säkerheten bakom spelarbåsen som ju egentligen är stora plastbubblor.


För egen del kan det bli aktuellt att svara för säkerheten framför skåp nr 9 i hemmalagets omklädningsrum. I så fall ingår också att noggrannt rengöra taktik-tavlan när spelarna är på väg ut på planen. Jag ska genomgå ett språktest i skånska i morgon.

Tyvärr missade jag boule-träningen på Furuliden

Jag åkte till Barcelona för att bevaka kultur och sport här i Katalonien under tio dagar. Här har också turismen hittills hållit mig i sitt grepp. En hel eftermiddag på playan här i Barcelona och i går en heldagsutflykt till Sitges, en känd turistort 35 km sydväst om Barcelona fick mig till en lat dag med promenader i staden men större delen av dagen vid den långsträckta playan.

Temperaturen, 33 grader gör mig lite slö och vad jag vet var det lugnt både på kultur- och sportfronterna i Barcelona så jag kunde koppla av ganska bra på playan i Sitges.

Sitges är en liten stad av Ludvikas storlek. Playan är huvudattraktionen och på bilden ses den stora bukten med fem vågbrytare som delar av stranden i sex avskilda playor. Under tågturen såg vi att i stort sett hela kuststräckan består av sandstränder. Det lär finnas 17 badstränder på en sträcka av fyra km i Sitges. Karneval i februari och festivaler som avlöser varandra året runt.

Dagens händelse i Barcelona är annars att min dotter anländer med flyg från Västerås i kväll. Vi ska utforska Barcelona tillsammans och i morgon, måndag kommer Zlatan. Han ska bara läkarundersökas innan hans övergång till FC Barcelona kommer att offentliggöras officiellt.

Vi återkommer med fler nyheter från varma men trivsamma Barcelona.

Mysteriet med linhjul och fundament vid Saxen på väg att lösas?

Fem månader efter en rundtur i Barcelona slog det mig plötsligt att jag i början av juni sett två likadana linhjul som det som så mystiskt har legat på olika ställen vid Saxens strand sedan ett par månader tillbaka - som i väntan på att bli monterat och använt.

Den tredje juni ville Ronaldinho - eller Dinho som vi kompisar
kallar honom - lattja lite med trasan på Las Ramblas (den berömda huvudgatan i Barcelona) innan vi åkte upp till Camp Nou, FC Barcelonas hemmaarena.

Dinho skulle visst lämna ett par matchtröjor med nr. 10 till materialförvaltaren för Massi att ta över. Dinho var ju på väg till Milan månaden efter för att skriva på för Gre-No-Li:s gamla klubb FC Milan. Han hade just fått en miljon euro i förskott och skulle få 20 till när han skrivit under kontraktet...

Men nu var det ju linhjulet jag skulle berätta om... jo när vi tog linbanan upp till berget Montjuïc till materialförvaltaren såg jag två likadana linhjul: Ett där vi startade och ett där vi landade. Tyvärr tog jag ingen bild av de spanska linhjulen men här är tre bilder som är tagna mellan linhjulen:

Ovan till vänster ett fundament som stod närmast ett av linhjulen. Ovan till höger en bild tagen ungefär mitt emellan linhjulen och här bredvid till höger en närbild på en av de "tunnor" som gled fram och tillbaka mellan linhjulen. Tunnorna var betydligt större än de som Lissle Daniel åkte med på linbanan mellan Långfallsgruvan och Rävvåla på den tiden den gamla linbanan fanns kvar i vår hemby.

Så när jag den 23 oktober på eftermiddagen kom på min gamla klasskamrat Rolf Persson från Stälpet i färd med att smygsvetsa fast muttrarna på de kraftiga bultar som förankrar det stabila stålfundamentet i den betongkonstruktion som till större delen ligger under markytan - ja då blev det för mig uppenbart att här skulle det komma att bli stora påfrestningar på materialet.

Jag lät blicken vandra över vägen och upp längs dalen mot verkdammen - då kunde jag lätt föreställa mig samma bild som i Barcelona. Men berget var nu Saxberget i stället Montjuïc och fotbollsspelaren var Rolf Persson i stället för Ronaldinho. Rolf och jag har också spelat många framgångsrika matcher i skolturneringar på Furuliden och i Grängesberg.

Jag kunde tydligt för min inre syn se de moderna tunnorna glida upp och ner från Saxberget till den vindkraftverkspark som själklart driver också linbanan.

Den 31 oktober drabbades jag emellertid av tvivel (se Lars-Åkes inlägg från denna bittra morgon). Kunde det vara så att det inte skulle bli en modern korglift till Saxberget utan en gammaldags släplift???

Men trots att det skulle bli betydligt billigare men släplift och att vi behöver spara in på allt som går så lutar det nog mer åt en korglift i alla fall. Annars ligger ju fundamentet på fel sida av Saxenvägen och då måste vägen i så fall dras om!

Ja, nu vet jag varken ut eller in... Jag tror vi måste vänta ytterligare och se vilken lösning det blir. Men att fundamentet hör till det linhjul som ännu ligger en bit ifrån och att fundamentet är väl förankrat känner jag mig dock ganska säker på. Jag såg ju med egna ögon att Rolf var noggrann med svetsningen.

¿Kan efterforskningar i Barcelona ha lett till att vi narmar oss livets mening?

Kulturefterforskningen i Barcelona har lett oss till Bercelonas Slamhav. Precis som i Saxdalen har strandomadet radikalt sanerats och forbattrats. De gamla industrianlaggningar som tidigare blockerade tillgangen till strandomradena har eliminerats bade i Barcelona och Saxdalen. Har ett ett bildexempel fran Barcelona:
Bloggaren provar har pa livskvalitet a la Barcelona. Fragan ar om vi inte borjar narma oss svaret pa den storsta fragan av dem alla: Vad ar livets mening?

Saxdalens kulturforening letar parallellkultur i Barcelona

En delegation fran Saxdalens kulturforening besoker just nu Barcelona for att leta efter liknande kulturfenomen som de vi har i Saxdalen. Pa en bakgata i staden hittades den har musikaliska foreteelsen som uppvisar patagliga likheter med de i Saxdalen valkanda Wallmanska fiolerna.

Sokningen fortsatter!