Några tidningsurklipp från början av 1900-talet

Början av 1900-talet var i Rävvåla en tid av expansion. Brytningen i Långfallsgruvan hade kommit igång och behovet av arbetskraft ökade. Rävvåla blev en inflyttningsort, antalet barn ökade och fler skolor behövdes.

Dalpilen 1907-11-01

När ovanstående artikel publicerades hade Rävvåla redan två skolbyggnader, den första troligen byggd 1859 (nuvarande adress Oxbrovägen 35) och den andra 1902, samma hus som Saxdalens kapell. Det räckte ändå inte till. 1915 var ytterligare ett stort skolhus färdigt att användas, nuvarande Saxdalens skola.

Att kyrkostämmans beslut 1907 inte bara var tomt prat utan verkställdes inom kort visar artikeln från Dalpilen 23 juni 1908.

Dalpilen 1908-06-23

Gruvorna gav många arbete -hårt arbete - men inte alltid så pålitligt. Långfallsgruvan bytte ägare många gånger och ibland var det stopp i gruvdriften.

Dalpilen 1920-12-24

Dalpilen 1923-02-02

Det troligen ganska korta arbets- avbrottet 1920 var inte en engångs- företeelse vilket framgår av notisen 2 februari 1923. Däremot verkar Saxberggruvan ha varit en betydligt stabilare arbetsplats än t.ex. Blötbergsgruvan där långa permitteringar var vanliga. 
 

Dalpilen 1908-08-28

I Blötberget inträffade också en tågolycka i en artikel i Dalpilen 1908-08-28, dessbättre utan personskador. 
  
 Jag vet att det också skedde en allvarlig kollission på Blötbergets station i samband med att järnvägen byggdes. Jag har ännu inte hunnit gräva fram den skriften men den kommer fram så småningom. Då återkommer jag med en rapport. Inte heller vid den olyckan skadades någon person.

Ett svårare olyckstillbud 1904

Saxdalen blogg försöker hålla sig à jour både med det som händer nu och det som kommer att hända i framtiden i vår del av världen. En hel del studier görs också på sådant som hänt tidigare, det som nu är historia.

Den som läste tidningen Dalpilen tisdagen den 18 oktober 1904 kunde läsa följande artikel:

....Ett svårare olyckstillbud, som dess bättre aflöpte ganska lindrigt, inträffade i lördags i Grängesbärg.
....Tvänne med malm lastade »20-tonningar» hade, förmodligen genom förbiseende vid växling, från ett bispår för malmtransport kommit in på Frövi-Ludvika järnvägs hufvudspår, och voro, innan något kunde göras för deras hindrande, med full fart på väg norrut till Ludvika. Banan har nämligen en god lutning år sagda håll. Man kan göra sig en föreställning om den hastighet vagnarne innehade, då deras färd Grängesbärg-Björnhyttan-Gonäs-Ludvika, tog en tidsrymd av endast 8 à 10 minuter.
....Telegram om hvad som komma skulle afsändes omedelbart till Ludvika, där man också lyckades vidtaga nödvändiga åtgärder för olyckors undvikande.
....Det ofrivilliga och oförberedda extra tåget ändade slutligen sin färd en km. norr om Ludvika station.
....Ingen människa skadades; däremot blefvo ett tiotal järnvägsgrindar fullständigt ramponerade.

Det kan vara intressant att jämföra innehållet i ovanstående tidningsartikel med en tågtidtabell för sträckan Grängesber- Ludvika. Tidtabellen gällde 1936, 32 år efter det beskrivna olyckstillbudet. Klicka på tidtabellen för att se den förstorad.

Om man från tidtabellen räknar ihop gångtiden från Grängesberg till Ludvika var den 36 minuter 1936. Samma sträcka avverkades av de skenande malmvagnarna på 8-10 minuter. Det säger en del om hur fort det gick.

Orsaken till att vagnarna skenade var enligt en artikel i Järnvägshistoriskt Forum att den träpinne som lagts på rälsen för att hindra vagnarna från att rulla iväg inte klarade trycket från den 40 ton tunga lasten.

Innan tillbudet 1904 hade en allvarlig incident inträffat redan när järnvägen Grängesberg-Björnhyttan-Blötberget-Gonäs-Ludvika byggdes. Ett helt tåg skenade då i Grängesberg och rullade med hög fart mot Blötberget... hur det olyckstillbudet avlöpte återkommer vi till i ett senare inlägg.