Medaljutdelning i Grangärde kyrka 1913

Den alltför tidigt bortgångne räddaktören vid Ludvika Tidning/Dalarnas Tidningar Bertil Danielsson och jag hade en ganska intensiv korrespondens under  Bertils senaste levnadsår.

Vi var båda intresserade av musik och hade rötter i den lilla byn Östanbjörka. Bertil läste också andra tidningar än den han själv skrev i. Han skickade en gång en artikel ur Tidning för Falu Län och Stad. Artikeln publicerades 1913. Den följer här:
  
Medaljutdelning i Grangärde kyrka

31 arbetare i Nyhammar får utmärkelse

  

En högtidlig medaljutdelning försiggick i Grangärde kyrka, i det att till icke mindre än 31 af Nyhammars Bruks arbetare utdelades dels guld – och dels silvermedaljer.
Sedan bruksstyrelsen jämte en del inbjudna vid ½ 2-tiden samlats i kyrkans kor, där redan de förut de  som skulle få medalj jämte ett tjugotal som för några år sedan hedrades med detta utmärkelsetecken, tagit plats, inleddes högtidligheten med afsjungandet af en psalmvers, hvarefter prosten Magnevill framträdde och höll ett kort tal om arbetets möda, men äfven om dess heder och belöning. Vidare påpekade talaren arbetarens förbättrade ställning i våra dagar. Han vore ej som förr utsatt för en godtycklig, hvarjämte genom den nyss beslutade folkpensioneringen samt genom arbetsgifvarens större omtanke om de gamla trotjänarne arbetarnes framtidsutsikter numera vore betydligt ljusare än förr.
Ett annat glädjande förhållande var det allt mer framträdande sträfvandet, att åt så många som möjligt bereda egna hem.
Härefter fingo arbetarna efter upprop af disponenten Hammarström träda fram och ur fru Hammarströms hand mottaga sina hederstecken.
Den större medaljen i guld tilldelades: hofslagaren E.A Brask, rättaren P.F Ramkvist och mjölnaren Mats Matsson.
Större medaljen i silfver öfverlämnades åt arb. P.G Schollin, J.E Schollin, Morgärds Karl Gust. Andersson, Täpp Er. Jansson, Jak.Er Norberg, And. Aug Andersson, Dan. Leon. Larsson, Per-Erik Karlsson, Anders Hermansson, Jan Olof Jansson, Morgärds Per Erik Andersson, Nylands Karl Erik Ersson, Niss And. Andersson, And. Er. Jansson och J.P Granskog.
Mindre medaljen i silfver tilldelades And. Nyström, Nils Haag, Karl Gust. Blixt, Gust. Berg, Karl Johan Lindahl, Mas Joh. Jansson, K. Wilhelms Blommengren, And. Erik Andersson, Ris Karl Andersson, Niss Aug. Andersson, Karl Axel Bergström, Petter Ersson och Vidik Andersson.
Kl. 3 e.m var midag ordnad dels på Turisthotellet, dels på Gästgivargården för såväl gamla som nya medaljörer och deras hustrur samt alla förmän på bruket jämte en del öfriga inbjudna, tillsammans omkring 120 personer.
Under middagens lopp höllos flera tal såväl för medaljörerna som för bruksstyrelsen m.m. Medaljörernas tack framfördes af smältaren Nils Haag.
(Tidning för Falu Län och Stad onsdagen 27 augusti 1913)

Med hälsning från
Ola

En bilderbok för vuxna

Tomten kom med en Julbok! Den heter inte Karl-Bertil Danielssons Ljug. Nej, det var hans tidigare bok från långt tillbaka i tiden, närmare bestämt från december förra året. Annars var väl den titeln lättare att associera till Jul. Bertils senaste bok har den dubbeltydiga titeln "Knäppt i Ludvika" som inte så lått kan kopplas enbart till jultider.

 

Jag satte rubriken "En bilderbok för vuxna" på det här inslaget men boken är inte på något sätt barnförbjuden. Det är bara det att för ungdomar så är många av bilderna från en tid innan de var födda. Men bilderna kan förstås vara mycket intressanta ändå. Men troligen har boken mest att ge oss som kanske börjar glömma hur många födelsedagar vi passerat. Då blir det många upplevelser av typ: "Ja visst ja så där såg det ut där..." och  "Inte minns jag att det fanns en kiosk där!"

 

Vi som har som hobby att samla gamla foto- grafier har ett stort pro- blem:

 

Hur får man tag i folk som kan identifiera personer på gamla bilder?

 

Det har Bertil löst på det sätt det alltid borde göras, att anteckna när man tagit foton var och vilka personer som finns med på fotot.

 

En spännande bok och en liten skattkammare för oss som är intresserade av hembygd och hur det var "förr i tiden". Och även om bokens text är viktig så finns det mest intressanta mellan raderna...

Mina idoga författarvänner

Nu har det hänt igen. En ny bok har hamnat på Malbacken, inte i bokhyllan utan på nattduksbordet. Finns det sådana än - Nattduksbord? Ja vi har faktiskt ett gammalt, fint nattduksbord i vårt sovrum, med skåp - kanske i äldre tider för den obligatoriska pottan eller som det kanske kallas på stockholmska "nattkärlet" som gjorde att man inte behövde gå en lov nerför trappan på natten för att sen kunna sova lugnt vidare. Jag tror att en äldre kommod i min barndom hade den funktionen.

Men vårt nattduksbord är inte för nattkärl och har också två hyllor t.ex. för att därpå stapla de böcker som är mest aktuella för läsning - eller studier. Det är ju så med mina författarvänner att de inte är så många men desto mer aktiva. De två som jag haft en hel del kontakt med sen jag flyttade tillbaka till mitt föräldrahem för tre år sedan är: De två pojkarna Bettil Danielsson (medveten stavning) och Bengt Östberg. Båda har ju liksom jag rötter i Östanbjörka på andra sidan sjön Björken från Kyrkbyn sett. Båda har haft sin försörjning på annat sätt och skrivandet är mer ett resultat av ett djupt intresse för vår hembygd än ett sätt att göra sig rik.

Men vad är det nu som har dykt upp eller ner igen? Jo, en bok om skolans historia i vår gamla Grangärde socken. Den helt klargörande titeln är Skolor och Lärare i gamla Grangärde socken 1850-2009 och ser ut så här:

Klicka på bilden för att se den förstorad!

Ett gediget källmaterial ligger bakom den 108 sidor tjocka publikationen. Hela 34 skolor finns beskrivna och listorna med namngivna lärare, skola och tjänstgöringstid är långa och ingående.

Den här boken bör vara intressant för alla som gått i skola i Grangärde socken och det har många gjort!

Precis som i Bengt Östbergs förra publikation som presenterades här har den andra mångsysslaren Bertil Danielsson bidragit till den nya boken genom att använda sin kamera. Som fotograf har Bild-Bettil sitt finger med både här och där.

Som Ingemar Stenmark säkert skulle uttrycka det: Dä ä bara å läs!

Hur hinner dom skriva så många böcker?

Så här när man fått det lugnt och skönt och inte behöver göra någonting egentligen. Ja, då har man inte tid till någonting. Det är som att sysslorna står i kö och alla behöver göras så fort som möjligt. Det mesta är ju självpåtaget, intressen som nu får möjlighet att blomma ut. Förut hade man jobbet att skylla på och som naturligtvis tog en hel del av den vakna tiden.

Sen blir man inspirerad av allt som alla andra gör. Leverera är ett ord i tiden. Man ska leverera. Fotbollsspelare, företagsle- dare, telefonförsäljare, alla har förväntningar på sig att leverera. Och nu har det hänt igen och dubbelt upp: En kompis och vän har levererat!

Jag har förut i bloggen presenterat ett par böcker levererade av de två B:na Bengt Östberg och Bertil Danielsson. Nu har det hänt igen. På Globe bokhandel hittade jag förra veckan en ny bok som är intressant både för mig och många andra:

Det är den flitige skribenten Bertil Danielsson som slagit till igen. Den här gången bidrar han med en historisk publikation om Högbergsskolan i Ludvika. Och som vanligt ger hans underfundiga språk bokverket en lättsam prägel. Som Bertil själv säger ibland så blir man fnissnödig. Det är ingen tungsint historiebok med trist uppradade årtalsförteckningar. Nej, det är nästan mer en bilderbok än en textbok.

För den som gått på Högbergsskolan är det naturligtvis en nostalgisk tillbakablick... dessa lärare som man träffade dagligen under tre år, kompisar som man skildes från en försommardag 1962 när den ljusnande framtid helt plötsligt blev vår...

Jag började själv på Högbergsskolan höstterminen 1959 och fick sedan på studentmiddagen i Smedjebacken efter examen våren 1962 lära mig av Erik Granstedt, lärare i svenska och historia, hur jag skulle presentera mig. Hagfall -62!
Det var sättet att tala om att man klarat mogenhetsexamen och vilket år man blev mogen.

Men för den som inte gått på Högbergsskolan är boken säkert också underhållande och intressant - och inte tungsint!

Det andra B:et Bengt Östberg har också kommit med en ny bok inom samma område: Skolor och lärare i gamla Grangärde socken 1850-2009. Boken kommer inom någon vecka att finnas i bokhandeln. Artiklar om boken har funnits i Dala- Demokraten och Dalarnas Tidningar.

Bertil Danielssons förra bok Karl-Bertil Danielssons Ljug har tidigare presenterades i bloggen.

Bengt Östbergs bok om Östanbjörka - en by i Grangärde har också blivit presenterad i Saxdalen blogg.

Själv hoppas jag också inom kort kunna skicka en bok till tryck - ett urval av artiklar ur tidskriften Gränge och som handlar om Rävvåla/Saxdalen. Författare till artiklarna är Lars Åhlström, mångårig redaktör för Gränge. Jag är inte författare men försöker göra boken tryckfärdig. Tekniska problem har gjort arbetet mycket försenat men vi hoppas att trycket kan vara klart till Saxdalens dag, 21 augusti. Vissa dagar ser det hoppfullt ut, andra dagar ser det hopplöst ut... men hoppet finns!

Vi ses väl i Grenge på lördag?

Jag fick en inbjudan till en vernissage idag. Det är inte varje dag jag får det. Och absolut inte från en släkting! Och allra helst inte från en släkting som jag inte visste om att jag är släkt med - förrän i förrgår...

Ja det här börjar kanske bli rörigt men vi tar en sak i taget:

Vernissagen i fråga är nu på lördag 28 november.
Platsen är Grengehuset i Grangärde.
Vernissagör är den tidigare kände rädd-aktören på Ludvika (både gamla och nya) Tidning: Bertil Danielsson.

Men släktingen då? Jo jag informerades i förrgår om att denne Bertil Danielsson hade en farfars far som hette Daniel och bodde i Kyrkbyn. Där bodde också min mormors moster Sara Lisa och hon var gift med Daniel.

Först i förrgår fick jag reda på det här släktskapet när jag fick en annan inbjudan. En ny och efterlängtad bok om Östanbjörka är klar för publicering. Det är Bengt Östberg från byn som forskat och sammanställt by- och släkthistoria och bildmaterial om Östanbjörka. Bengt och jag lär också vara släkt genom min mormor som var från Östanbjörka. Den boken ska jag läsa långsamt och ingående!

Men tillbaka till vernissagen: Förutom fler bilder på den kände gårdfarihandlaren Per Arvid Björk (som på affischen ses sitta vid sitt stambord på Nyhammars konditori) kan vi säkert förvänta oss bilder av andra lokala kändisar som vi träffat och har minnen av. En del kanske kommer på visningen.

Och vilka andra kan tänkas komma dit? Ja alla Grenge-bor, d.v.s. alla som bor i forna Grangärde kommun och socken. Att Grängesberg hör dit hörs ju men också alla i Ludvika. Ludvika växte och blev en avknoppning från gamla Grangärde församling, först som kapellförsamling under Grangärde och senare som egen församling. Så om det inte vore så sent på hösten kanske vi kunde få se kyrkbåtar från Lyviken lägga till vid slaggbyggnaderna vid Bysjön... men, nej det är nog bättre att ta bilen. Och Säfsingarna hör ju också hit. I vilket fall är alla säkert välkomna oavsett fortskaffningsmedel.

Bilder och kommentarer om Per Arvid Björk

Jag hann inte mer än lägga in Arvid Björks poem NORRBO BY i bloggen innan jag fick inte mindre än sju e-brev från en - jag höll på skriva - mycket gammal god vän... men nej, sedan gammalt mycket god vän! Han var dessutom en känd rädd-aktör på Ludvika Tidning men har liksom jag själv bytt status till pensionär: Bertil Danielsson. Han har inte bara använt pennor för att skildra människor och företeelser i Ludvika kommun utan också kamera. I det här inlägget vill jag presentera en del av den information om och bilder av Arvid Björk som Bertil försett mig med.

Först en kommentar från Bertil om Plusken:

"När jag gjorde min visinventering kom även Norrbo by upp. Då fick jag höra en festligt skröna(?) om visans tillkomst. Enligt uppgift lär Per Arvid ha kommit knallande genom byn och noterat att, vid ett av de beskrivna husen, en stege stod uppställd.
- Han upprördes då svårligen i sin ande, knackade på dörren och bad husägaren att omedelbart låta flytta den misshagliga stegen. Förklaring?

- Annars bir hä en krok på visa´!"

Men Arvid Björk bodde i den här stugan nära Bergvalls gamla affär i Västansjö. Bilden är tagen av Bertil Danielsson 1906.

Arvid var stamgäst på flera kaféer i nuvarande Ludvika kommun. Bertil träffade och fotograferade Arvid flera gånger och hans favoritbild är den här nedan, tagen på Nyhammars konditori 1963. Bertils känsla är att den här bilden ÄR Arvid Björk! Det är Bertils absoluta favoritbild av Plusken.

Arvid var också en återkom- mande gäst på Annas Kafé i Rävvåla och på Olgas Café i Blötberget.

Plusken var säkert respekterad och uppskattad av många men troligen också missuppfattad av en del, kanske bl.a. av barn, något som gjorde honom ledsen och ibland irriterad. Bertil träffade Arvid många gånger och hade samtal med honom. Hans slutsats är att Arvid Björk...

"på tu man hand, var som vilken ordinär äldre man som helst. Han var nog, vid närmare eftertanke, en "artist" som bjöd sin publik på den sorts show som förväntades av honom. (Int´ett rättförs ord).

Vid mina besök fördes ett resonemang utan några som helst "galenskaper" och revaljur.

En ståtlig och värdig man, värd all respekt enligt mitt sätt att se det."

Ett av de foton som Bertil tagit av Arvid Björk och som jag uppskattar mycket är från 1966:

Per Arvid Björk, Västansjö-Plusken

Alla ni läsare som har minnen eller kanske bilder av Plusken, Arvid Björk: Skicka gärna ett e-brev, vanligt brev eller ring och berätta. Vi lovar att ta vara på alla minnen av en person som fyllde en viktig funktion i sitt liv och som också blev känd av många.