Ett par tidiga uppfinningar i närområdet

Två personer som inte bodde centralt i dåvarande Rävvåla utan ganska långt från byns centrum gjorde tidigt två uppfinningar som skulle vara mycket moderna idag. När man pratar om uppfinnare och Saxdalen tänker man osökt på Hjalmar Sjöstrand som var ett tekniskt geni och hade många patent både i USA och i Sverige. Men det fanns andra "kluriga gubbar" som också hittade nya lösningar på tekniska och andra problem.

Johan Morén i Styggviken

Johan Morén, f. 1888. Klicka på bilderna för förstoring.

I ett tidigare inlägg har familjen Morén i Styggviken presenterats: klicka här. På 1930- talet tog vår flitige hembygdsforskare Lars Åhlström en promenad runt sjön Saxen. På öster sida om sjön passerade han då Moréns gård i Styggviken.
 

Johan Morén hade då experimenterat med en vindgenerator.  Vi kanske skulle kalla det vind- kraftverk idag? Johan hade byggt en modell med en burk av den här typen. Den klövs i två halvor som sattes på en vertikal axel. När man blåste på modellen snurrade den.

Johan Morén hade också byggt en vind- generator i full skala genom att klyva ett oljefat. Konstruktionen var monterad men Lars Åhlström såg den inte snurra vid sitt besök. Det var inte alltid - kanske sällan - vind i Styggviken.

Ca. 80 år senare kom en italienare på samma idé och byggde ett hembyggt kraftverk enligt exakt samma princip:
 

Som vi kan se av den italienska videon fungerar konstruktionen utmärkt. Idag finns många varianter av liknande vindgenera- torer och vindmätare. Kanske var Johan Morén en av pionjärerna i utvecklingen av den här tekniken. Orsaken till hem-vind- kraftverk idag är ofta för att spara annan elektricitet. För Johan Morén var syftet troligen att få elektricitet. El saknades helt i Styggviken på 30-talet.

Uppfinnarådran i Morén-familjen gick möjligtvis i arv till sonen som testade om det verkligen var så att människan inte kan flyga som fåglarna, genom att vifta med armarna? Trots start från ett tak lyckades inte flyg- ningen särskilt bra. Hela "fågeln" dök i marken. Men man kan ju aldrig vara säker om man inte har provat.

Karl Fredrik Säflund i Strömmingsbäcken 
Säflund som titulerade sig möbelsnickare bodde enskilt och ensam i Strömmings- bäcken 7 km. väster om Saxdalen och ca. 1 km. söder om byn Olsjön.

Säflund f. 1865. Foto Lars Åhlström, 1948.

Säflund var ett original och en känd figur i Rävvåla/Saxdalen när jag var barn. Han var möbelsnickare och exempel på hans möbler  finns i ett par tidigare blogginlägg här. Säflund var knappast känd som uppfinnare. Han spelade fiol på en fiol som han påstod aldrig behövde stämmas. Om det var hans egen uppfinning är okänt.
 
Säflund var däremot en pionjär inom samma område som Johan Morén: Energi och Miljö. Säflund hade inga nära grannar men i gräns- landet till finnmarken har alla grannar även om de närmaste finns ganska långt bort.
 
Det hände sig en vinter att en av de avlägsna grannarna kom förbi Strömmingsbäcken. Det hade inte snöat på en tid och grannen lade märke till att det inte fanns några fotspår mellan Säflunds hus och hans utedass.
 
Grannen blev nyfiken och tittade efter någon förklaring i Säflunds bostad men såg inget som liknade ett inne-dass eller latrin- förvaring. Lösningen kom när grannen tittade in i Säflunds spis. Där fanns en sorts briketter som Säflund tillverkade - genom torkning? - och sedan eldat upp.
 
Visst var det en tidig lösning på de två problemen att få energi och att bli av med avfall som latrin.
 
Jag är ganska säker på att Säflund aldrig hade varit i Indien. Annars kunde han kanske ha lärt sig av hinduernas sätt att ta vara på kogödsel.
 
Ett modernt alternativ - eltoaletten  löser visserligen problemet att bli av med avfallet men konsumerar energi i stället för att leverera den. Priset för denna moderna bekvämlighet lär dessutom starta vid ca. 30000 kr.

I en röd liten stuga

Jag har tidigare här i bloggen berättat om min födelse som ägde rum i samma stuga som jag nu bor i och utan assistans från barnmorskor eller annan sjukvårdspersonal. Stugan var då både liten och röd. Senare har den byggts ut i två etapper och vuxit till sig och färgen är nu gul. I stugan hördes ofta musik och sång. Min mor var hemmafru under min barndom men hade lite inkomster från bärplockning och sömnad. Min mormor spelade gitarr och sjöng, mest frireligiösa sånger. När jag var fyra år lärde hon mig de tre första tre ackorden på gitarren. Det räckte för att kunna ackompanjera "Tryggarekan". Mamma plockade bär och sydde så flitigt att hon kunde köpa ett kammarpiano. Jag tror att priset var 800 kronor, en ansenlig summa i början på 1940-talet. Enligt min förra arbetsgivare Statistiska centralbyrån motsvara det lite mer än 14 000 kr i dagens valuta.

Mamma spelade gitarr och piano och sjöng. Min morbror Elis som bodde på andra sidan vägen spelade samma instrument och sjöng. Han hade också en taffel som aldrig stod stämning men som han gärna spelade på. Min moster Hanna som bodde bara 50 meter bort hade en tramporgel. Där spelade jag ofta orgel. Hanna spelade också gitarr.

Hannas son, min kusin, Börje spelade trummor i Johan Haags orkester. Han hade trummor uppe på sitt rum men var också fodervärd för en trumpet som tillhörde orkestern. Den lär ha mått bättre av att användas och Börje blåste i den ibland. Jag var inte lite stolt när jag första gången fick ljud i trumpeten. Jag kan ha varit 5-6 år då. Johan Haag var far till Gösta Haag som under lång tid hade en professionell orkester i Stockholm. Så det har alltid varit mycket musik i min släkt.


Här kan du lyssna till min mamma, 92 år, när hon sjunger
"I en röd liten stuga" vid ett besök i föräldrahemmet Hagfallstorpet
30 augusti 2008. Både på Solgärdet och på Malbacken sjunger hon gärna

Min mor Ingrid som numera bor på Solgärdet i Sunnansjö har tidigare bott här i huset på Hagfallstorpet hela sitt liv, i den röda lilla stugan som syns på den svart-vita bilden till höger. Bilden är från 1940-talet, troligen 1946. Stugan i bakgrunden som den såg ut då - som så många andra stugor i Rävvåla på den tiden. Jag sitter mellan mina föräldrar på en flugsvampsmöbel, designad och tillverkad av snickaren Säflund i Strömmingsbäcken.
Föstret i rummet på övervåningen där jag föddes står öppet.

Huset är nu utbyggt och gult: