Att vänta på flyg som inte avgår...

Nånga svenskar finns i dag i olika länder därför att deras flyg hem inte avgick som det skulle. Island är ett land i Norden som vi inte hör så mycket om annat än när det gäller inflation. Men idag vet de flesta, inte bara i Europa utan i hela världen att Island finns. Ett moln har satt Island på kartan för lång tid framåt.

Visserligen säger nästan alla på TV att det är tillfälligt och att de förväntar sig att allt ska vara normalt i morgon eller övermorgon... Själv tror jag mer att dessa profetior beror på bristande kunskaper än på - just det, kunskaper.

Den förhärskande vindriktningen vid den här tiden på året är ju från Island mot Skandinavien. Precis som våra västvindar under sommartid kan det här pågå ganska länge, ibland veckor, ibland månader. Sen är det en annan sak hur länge vulkanen på Island fortsätter att spy ut aska.

Det är beklagligt för alla svenskar som väntar på att få åka hem utan att flygtrafiken fungerar. Jag har en ordentlig förkylning men var ändå beredd på att åka till Ludvika för att möta min sambos dotter som skulle komma från London till Västerås på torsdag. Hon ville komma upp till oss i Saxdalen innan hon åkte hem till Uppsala.

Hon är naturligtvis fortfarande kvar i London men det går ingen nöd på henne. Hon bor hos sin kusin, har aldrig varit i London tidigare och har haft en bra vecka i London. Att det blir något längre är kanske ingen nackdel.

Själv har jag upplevt en flygtur som inte blev av. I mitt arbete vid Statistiska centralbyrån i Örebro var jag många gånger till Bryssel och Luxemburg. Vid en av resorna till Luxemburg hade allt gått bra. Andra dagens möte var avslutat och det enda som återstod var att flyga hem via Köpenhamn.

En kollega och jag åkte ut till Luxemburgs enda internationella flygplats Luxembourg-Findel som ligger sex kilometer utanför huvudstaden. Vi skulle inte få flyga med samma plan hem utan jag skulle flyga en timme före min kollega Lennart. Men vi skulle flyga samma väg, via Köpenhamn till Örebro.

Jag har egentligen aldrig haft långsamt på någon flygplats särskilt där jag haft lång väntetid. Här var det ingen ny upplevelse att vänta. Jag hade varit här åtskilliga gånger så det var ingen speciellt positiv upplevelse heller.

Tiden gick och vi såg hur Avgående-listan förflyttades steg för steg, snart var det inte så långt fram till min flight.

Jag tror att min flygning till Köpenhamn skulle gå med Luxair men jag är inte säker. Ibland var det det det danska flygbolaget Cimber som flög sträckan mellan Kastrup och Luxemburg. Tiden för mitt flygs avgång var nära men då kom beskedet "Försenad". Tiden fortsatte att få så mycket att det blev ombordstigning på min kollegas flyg men för mig var det fortfarande Delayed, försenat.

Lennart flög iväg och kvar var bara de passagerare som skulle med samma flyg som jag. Det var ganska ödsligt på flygplatsen. Till sist kom beskedet på skärmen: Cancelled, Inställt!

Det blev direkt en lång kö vid informationsdisken. Problemet var att det plan vi skulle flyga med inte hade kommit från Köpenhamn. Visserligen var det kraftigt snöväder i Luxemburg trots våren men inget som borde påverka flygtrafiken.

Lösningen blev att vi strandsatta fick gå till ett bra hotell som låg nära flygplatsen och vi fick rum och blev bjudna på en fin middag.

Sen blev det att titta på TV tills det var dags att sova. Det var i och för sig bra service men det är aldrig trevligt att tillhöra den grupp som inte kommer hem på kvällen som planerat. Men det är enda gången jag inte kommit hem samma dag som planerat.

Min första utlandsresa med flyg 1961 blev försenad från Sverige så ankomsten till Malaga som var planerad till kvällstid inträffade inte förrän klockan sju på morgonen efter.

Om att hinna med båten och tåget

Ett tidigare inlägg har avslöjat det mesta av min historia när det gäller bussresande men det finns ju flera kommunikationsme- del och vi kanske förhåller oss olika till olika samfärdsmedel.

Två gånger har det varit ren tur att jag hunnit med ett tåg. Båda gångerna var det viktiga tågresor där det varit allvarligt att missa avgångarna. En av resorna hör också ihop med en båtresa... så här var det:

Från mitt arbete på SCB i Örebro skulle jag åka till Finland på en vuxenutbildningskonferens. Samtidigt hade jag ärende till SCB i Stockholm. Jag har ingenting emot att flyga men den här gången tyckte jag själv att jag hittade en fiffigare lösning genom att åka tåg till Stockholm och uträtta mina sysslor på SCB under dagen och på kvällen ta nattfärjan till Åbo och utvilad fortsätta med morgontåget från Åbo till Tammerfors där den två dagar långa konferensen skulle hållas. Som Saxdaling såg jag det också som en klar fördel att det skulle bli betydligt billigare än att flyga.

Dessutom njuter jag mer av att åka både båt och tåg! Så när arbetsdagen i Stockholm var slut hade jag god tid att ta mig ner till Viking Lines terminal vid Stadsgården. Sen kunde jag njuta av en hel kväll och natts båtfärd här:

Amorella skulle komma till Åbo 07:35 så jag räknade med att kunna sova till klockan sju. Jag skulle få vänta lite över en timme på tåget till Tammerfors.

Det hela verkade helt lugnt och jag njöt av den lugna båtresan i Stockholms skärgård och ut över Ålands hav. Sen var jag trött och gick till kojs.

Jag skulle gärna ha varit vaken under resan i den vackra skärgården från Åland till Åbo men jag hade ju en tågresa och två hela dagars konferens framför mig.

Jag blev ganska förvånad när det knackade på dörren och någon talade om att vi skulle vara i hamn om en kvart! Yrvaken tog jag en snabb dusch, klädde på mig och gick upp på däcket där man lämnade färjan.

Jag gick i land och eftersom jag aldrig hade åkt tåg från Åbo så gick jag sakta över till stationen för att orientera mig. Jag vill alltid ha kontroll över tider och platser när jag reser. Jag gick upp på första perrongen och där stod ett tåg klart för avgång. Den kvinnliga konduktören stod vid ingången till sista vagnen och vinkade åt mig att skynda på. Jag ökade steglängden och frågade vart tåget skulle gå.

Till Tampere, Tammerfors! Då först insåg jag att jag hade tappat en timme under båtfärden från Sverige till Finland. Jag hade bytt tidzon och hann precis hoppa upp på tåget som nästan hade börjat rulla. Det var ren tur att jag efter min obetänksam- het kom i tid till konferensen.

Tammerfors var en positiv äverraskning och vi fick både rundtur i staden och för oss som ville, en kvällstur med båt till en ö i en av de tusen sjöarna, den som ligger söder om Tammerfors.

Jag har upplevt precis samma känsla som på perrongen i Åbo en annan gång. Det var i Luxemburg. Jag har berättat om den händelsen i ett tidigare inslag i bloggen här.

Båda episoderna avlöpte väl men efteråt, när jag väl satt på tågen fick jag hjärtat i halsgropen. Speciellt resan från Luxemburg till Montpellier i Frankrike skulle ha ställt till stora problem om jag missat tåget. Men i båda fallen hade jag det som mina jobbarkompisar kallade Ola-flyt, en större tur än vad de som statistiker kunde tro berodde på slumpen!

Fartens tjusning

Sen jag var en liten pojke har jag tyckt om att åka med olika fortskaffningsmedel. Och ibland har det varit extra spännande om man har fått åka fort. Vad som uppfattas som fort skiftar ju med tiden. De första bilarna körde ju inte speciellt fort men när en av de första bilarna som sågs i Rävvåla kom körande från Karlströms affär mot Oppigårds och passerade den lilla gård som då låg i sluttningen mitt emot Verkdammen - då räckte den hastigheten för att skrämma slag på den manliga åskådare som stod på vägkanten och iakttog det skrämmande fordonet så att han kastade sig handlöst över en gärdsgård för att komma på säkrare mark. Oturligt nog var det en gödselstack på andra sidan staketet. Det gjorde kanske att fallen blev mjukt men ändå inte så trevligt.

När man någon enstaka gång fick åka taxi när jag var liten var det en upplevelse om det var Hugo Eriksson som körde och turen gick över Skeppmora. Hugo och Valle hade alltid fina taxibilar och särskilt Hugo ville prova de nya bilarna på Skeppmora. Det var dåtidens fartsträcka. När det då gick i 100 km/tim kunde man knappast föreställa sig att det gick att köra fortare. En annan känd fartsträcka var betongvägen mellan Falun och Borlänge.

Jag trodde att det var "fri hastighet" utanför tätbebyggt område fram till förberedelserna för högertrafikomläggningen men det har förekommit regleringar långt tillbaka i tiden. Redan på 1700-talet fanns regler för den tidens fordon: hästskjutsarna. I Stockholms stad infördes regler 1754 genom ”Kungjörelse och Förbud, emot olofligit körande och ridande här i staden”.

Illegal fortkörning finns skriftligen dokumenterad redan 1904 då Stockholms Dagblad (nr 101, s. 4) rapporterade att "(Spårvagnen) blef .. bötfälld för fortkörning”

I den första förordningen om automobiltrafik från 1906 finns föreskrift om hastigheten:

9 §.
Automobil får icke framföras med större hastighet än som motsvarar i stad, köping och annat tättbebyggdt samhälle: 15 kilometer under dagsljus och 10 kilometer vid mörker eller dimma samt annorstädes: 25 kilometer under dagsljus och 10 kilometer vid mörker eller dimma, allt i timmen.

Ambulanser och brandbilar var undantagna från ovanstående hastighetsbegränsningen. En sammanfattande beskrivning av hastighetsbegränsningens historia säger dock att hastigheten utanför tätbebyggt område i princip var fri fram till förberedelserna för högertrafikomläggningen 1967.

Som barn var jag fascinerad av att titta på och pröva olika fortskaffningsmedel. Vid min familjs årliga besök i Stockholm ville jag alltid åka ut till Bromma flygplats för att se de stora flygplanen, på den tiden DC3:or, lyfta mot Amerika som man sa på den tiden. Andra upplevelser som jag inte ville missa var att åka rulltrappa. Det fanns bl.a. på varuhuset PUB. Sen ville jag åka hiss och det fanns på Hantverkargatan 53 där min moster och morbror bodde. Det blev många turer upp och ner och jag fick inte åka ensam så någon vuxen fick offra tid och följa med. Om min första flygtur har jag skrivit förut i bloggen här.

Tågåkning har jag också skrivit om tidigare men inte om den snabbaste tågtur jag upplevt. Under mitt arbete på Statistiska centralbyrån blev det många turer till Bryssel och Luxemburg. EU:s statistikkontor ligger i Luxemburg. Jag funderade någon gång på att åka tåg eller bil till Luxemburg men det skulle ta för lång tid så det blev att ta flyget varje gång. Samtidigt bodde min dotter Rebecca i Montpellier i södra Frankrike under vårterminen 1997 där hon läste franska på universitetet. Under en av resorna till Luxemburg tog jag några dagars semester för att hälsa på min dotter. Det snabbaste hade ju varit att flyga ner till södra Frankrike men jag tog mig tid till att åka tåg.

Den här resan hade sina små problem från början. Det fanns ingen flygstol kvar från Köpenhamn till Luxemburg utan jag fick flyga till Köpenhamn och därifrån till Amsterdam och byta till ett plan till Luxemburg. Jag kom emellertid fram till Luxemburg i tid men däremot flög min väska åt något annat håll. Vi hade möten med EU-gruppen två dagar så jag var inte orolig att mitt bagage inte skulle komma fram innan jag skulle åka till Frankrike. Men det visade sig att min väska inte kom fram förrän på kvällen när jag skulle åka till Frankrike. Jag hann hämta väskan på hotellet innan jag tog bussen till järnvägsstationen.

Jag skulle ta ett lokaltåg från Luxemburg till Bettembourg bara drygt en mil söderut. Där fick jag vänta på ett nattåg från Bryssel som skulle ta mig genom hela Frankrike. Jag trodde att det gick många tåg till Bettembourg på kvällen. Nattåget därifrån skulle inte gå förrän omkring midnatt. Så jag tog det lugnt på stationen i Luxemburg men letade på perrongen där mitt tåg skulle avgå. När jag kom upp på perrongen stod en konduktör och vinkade fram mig till sista vagnen. Jag tänkte att jag lika gärna kunde sitta några timmar extra i Bettembourg som att stanna längre i Luxemburg. Det visade sig sen att jag hade tur att konduktören var så ivrig att få mig med på tåget. När jag kommit ombord frågade hon vart jag skulle och jag talade om att jag var på väg till Montpellier. Då hade jag tur som hann med det här tåget för det var det sista för dagen till Bettembourg!

Resan från Bettembourg till Montpellier var helt problemfri även om jag inte sov så bra. Jag var ju så nyfiken och ville titta ut så fort vi stannade vid någon station. Särskilt ville jag inte missa att se Lyon när vi stannade där. Sen sov jag bättre.

Jag tillbringade några innehållsrika dagar med min dotter i Montpellier innan jag skulle ta tåget till Paris. Att jag valde att åka omvägen över Paris berodde på att man från Montpellier till Paris kan åka med det franska snabbtåget TGV. Den närmaste vägen hem hade annars varit att åka tillbaka till Luxemburg samma väg som jag kommit.

Ända sedan jag första gången läste om TGV-tåget har jag drömt om att någon gång kunna åka med det. Jag hade varit i Paris tidigare och försökt ta en kortare tur med TGV med det skulle ta en hel dag som jag inte hade tid med. Min dotter följde mig till tåget en tidig morgon i Montpellier och jag steg ombord. Som svensk är man ju i god tid och det var inte många personer ombord på tåget när jag steg på. Alla resande har platsbiljett på TGV-tågen och jag letade på min plats. Det var en fönsterplats innanför en ung dam som också var där i tid.

Efterhand fylldes kupén på så att den var nästan full. Alla hade lugnt kunnat sätta sig och flera hade redan börjat sova. Då - precis innan tåget skulle gå - steg fyra japaner på tåget, ett yngre par och troligen hans föräldrar. Som alla andra hade de också platsbiljetter. Det var bara det att fransmännen inte bryr sig mycket om platsbiljetterna eftersom alla ändå har plats. Men japanerna propsade på att få sina platser. Det ledde till att nästan alla fick flytta på sig och det tog ganska lång tid tills alla hade kommit på sina "rätta" platser.

Min granne, den unga damen var från Paris och hon var på väg hem. Hon frågade vart jag skulle åka och jag talade om att jag skulle åka till Paris och byta där och fortsätta till Luxemburg där jag skulle ta flyget till Sverige. Åh så jobbigt, hon tyckte så synd om mig att jag skulle åka så långt. Hon visste inte hur hon skulle stå ut med resan ända till Paris. Men hon åt choklad och jordnötter och allt vad det var och hon bjöd frikostigt. Själv hade jag svårt att förstå henne eftersom en av mina drömmar just höll på att gå i uppfyllelse, att resa med ett TGV-tåg.

TGV-tåget kan köra upp till 300 km/tim men bara när det är en specialbyggd järnväg för höghastighetståget. Från Montpellier till Lyon var det vanlig järnväg och där fick inte tåget köra fortare än vanliga intercitytåg. När vi lämnade stationen i Lyon blev det en helt anna fart. Det kändes som att flyga men utan att lyfta. Det obehag som en del resenärer känner när de reser med X2000 i Sverige uppstår inte i TGV. Tåget går stadigare och den 40 mil långa sträckan från Lyon till Paris tar två timmar.

När tåget stannat på Gare de Lyon suckade min reskamrat och var så tacksam för att vi ÄNTLIGEN var hemma i Paris! Jag fick all den choklad och tilltugg som tjejen på platsen bredvid köpt för att fördriva den gräsligt långa och tråkiga tågresan från södra Frankrike upp till Paris - men som vi inte orkat äta upp under tågresan. Vi skildes i Paris som goda vänner men med helt olika upplevelser av tågresan.

För mig var TGV-tåget en dröm som var lika fantastisk i verkligheten. Jag minns inte hur lång tid hela resan tog men de 40 milen från Lyon till Paris tog trå timmar. Idag tar hela resan Monpellier - Paris 3 timmar och 20 minuter. Man har byggt ut det specialbyggda snabbspåret söder om Lyon.

För att ge en liten uppfattning om det franska TGV-tåget kan vi här titta på en video om TGV-tågets födelse, tyvärr bara med kommentarer på franska:



Ett billigare sätt att resa med TGV är att tågsurfa. Då får man ingen service och ingen sittplats. Och ståplats? Ja bedöm själv:


Den här möjligheten visste jag inte ens om men som rävvåling kanske jag borde har funderat på alternativet i så fall. Det hade dragit ner priset betydligt... Men jag hade redan planerat resan i detalj. Jag hittade en tysk webbplats på Internet där jag hittade alla tågtider och all information utom priser i svenska kronor.

Jag ringde SJ som nästan inte kunde svar på någonting direkt men när jag räknade upp alla tågnummer, datum och avgångstider så fick jag snart ett pris och kunde beställa biljetterna som skickades hem till Sverige i god tid före avresan till Luxemburg. Han som sålde biljetterna till mig sa att om alla visste mer om sina resor än vad man direkt kunde plocka fram på SJ så skulle det vara lätt att sälja resor. Men då var det inte så vanligt för SJ att sälja sammansatta resor i utlandet och dessutom med tåg från tre olika nationer. Men allt klaffade till 100 procent.