Rävvål-farstu

När jag föddes under andra världskriget hade vi ett rävvål-farstu på Hagfallstorpet. Efter krigets slut blev det behov av utbyggnad. Huset tillhörde min mormor som också bodde i huset. Det fanns ingen källarvåning och inget badrum eller toalett. Vi hade utedass i ladugårdsbyggnaden.

Båda mina föräldrar deltog i det tunga arbetet. De grävde ut under huset för en källarvåning och de grävde en ny brunn. De fick hjälp av vår granne Skräddar-Johan Andersson. Han var inte skräddare utan arbetade som förman i anrikningsverket vid Långfallsgruvan. Min morbror Elis Haag, Gunnar Jakobsson och andra hjälpte också till.

Så här såg huset ut innan ombyggnaden påbörjades. Bilden har visats i bloggen förra året men den här gången vill jag visa förstugan, rävvål-farstun. En känd rädd-aktör i Ludvika, Bertil Danielsson har i sin lokala ol-lista: Rävål-fârstu = "Volvosugga". Här menas dock den typ av förstuga som många hus i byn hade under kriget och som många har kvar än i dag. Varianter finns som vi ska återkomma till i ett senare inlägg.

I vårt hus låg som vanligt köket innanför farstun med vedspis och skafferi. Till vänster innanför köksdörren fanns en skrubb med en separator. Den användes på kvällen när korna mjölkats. Då fick jag hjälpa till att dra separatorn och som belöning fick jag silsupen, den första spenvarma mjölken som kom från separatorn.

Bredvid köket fanns sen en kammare. Det var finrummet. Vårt hus hade dessutom ett tillbyggt rum bakåt som var min mormors.

Jag kunde ha varit fyra år när jag fick en trampbil. Den hade ställts bredvid den trapp som fanns mot söder, två-tre trappsteg utan räcken. Mina föräldrar var förstås nyfikna på hur jag skulle reagera på den fina presenten.

Jag gick ut på trappen men såg inte trampbilen. Jag hade gått ut för att spotta! Gjorde man så förr? I vilket fall som helst så spottade jag på andra sidan av trappen. Så småningom lockades jag ut på trappen igen och upptäckte trampbilen som tjänstgjorde i flera år. Min far berättade gärna den lilla episoden.

Under huset grävdes ut för fyra rum, pannrum, badrum, matkällare och ett övrigt rum där trappen kom ner.


Stugan brädfordrades och farstun revs. Skorstenen revs och en ny murades från källarvåningen och upp.

Framför huset murades en ny grund med källarvåning för den nya utbyggnaden.

Det var mycket jobb men jag minns att det var mycket skoj och skämt och mycket sång. När skorstenen murades upp hade vi hjälp av en murare Ransäter från Stockholm.


Han och min morbror Elis hade arbetat ihop tidigare och de sjöng och skrattade hela tiden.

En sång som jag fick lära mig ordentligt den sommaren var Ulf Peder Olrogs Mera bruk i baljan boys.

När Öresundsbron byggdes gick det också åt en del bruk och betong. Så där sjöngs också den här låten...

Minns ni Frukostklubben?

Jag minns radioprogrammet Frukostklubben - för jag var där en gång. Som jag nämnt tidigare i bloggen hade jag en moster i Stockholm som vi därför brukade besöka ett par gånger om året. Mina föräldrar var nyfikna på det mesta och intresserade av att vara med om olika evenemang.Under ett besök i Stockholm bestämdes att vi skulle försöka komma in i den studio på AB Radiotjänst där man direktsände programmet Frukostklubben. Jag är inte helt säker på vilket år det var men troligen 1947 eller 1948. Programmet sändes från februari 1946 till december 1949 och senare 1955-1978. Totalt sändes 680 program, på morgonen på lördagar, men från 1968 när lediga lördagar blivit allmänna flyttades det till söndagar.Frukostklubben var det första direktsända underhållnings-program som AB Radiotjänst sände på morgontid. Programledare var Sigge Fürst (till höger). Jag tror att sändningen började kl 07.00 och varade en halvtimme. Men jag vet att första programmet började 08.10. Dessutom har programlängden varit både en halv och en timme.

Min familj var ju förstås inte inbjuden att delta i programmet som gäster - vi hörde till publiken som fick vänta på att bli insläppt till kanske 10 minuter innan sändningen skulle börja.

Då öppnades dörrarna ovanför den ganska tvärt sluttande läktaren och vi fick smyga in... gärna snabbt, men tyst... för att bänka oss före sändningen. Repetitionen höll på att avslutas.

Studion var inte särskilt stor. Läktaren hade kanske 150 platser och "scenen" var det golv som låg nedanför läktaren, ungefär som i en idrottshall med en läktare. Vi fick några korta instruktioner, publiken var ju också kör och alla kunde ju den kända signaturmelodin som följde direkt efter påannonsen.

Exakt enligt programtabån påannonserades programmet:

Sveriges Radio Stockholm.
Nu följer Frukostklubben, underhållning vid morgonkaffet.
Och direkt därefter signaturmelodin:Alla i kör:
Goooood morgon
God morgon
Hör fåglar sjunga glatt god morgon, god morgon i kör.
God morgon
God morgon
Kom du hem sent i natt:
God morgon, förlåt om vi stör.

Sigge:
Innan vi går ut till dagens jobb och spring och skubb sjunger vi en liten sång i våran Frukostklubb

Alla:
God morgon
God morgon
Etern skall bära fram en hälsning
God morgon till dej.

Tyvärr kan jag inte hitta någon video som visar hur det såg ut och hur signaturmelodin lät... men den kom som så mycket annat från USA. Där hittade jag också det amerikanska orginalet till den svenska signaturmelodin. Den var hämtad ur filmen “Singing in the rain” där den framfördes av Debbie Reynolds, Gene Kelly och Donald O’Connor. Så här lät den:



På den tiden var ju radion ett viktigt medium och nästan det enda för information och underhållning. När vi barn ville understryka att det vi sa var riktigt sant avslutades utsagorna ofta med "Det har dom sagt på radion". Tidningar hade inte riktigt samma trovärdighet.



En "figur" som var återkommande gäst i Frukostklubben var Kaffe-Petter. Det var den docka som syns på startbilden för ovanstående video och som tillhörde skådespelaren m.m. Curt Randelli, skänkt av en lyssnare. Till kaffe äter vi gärna bullar, så lyssna på Sigge Fürst när han sjunger Ulf Peder Olrogs "Bullfest, bullfest hela dan". Kaffe-Petter satt alltid på den mikrofon som användes vid sändning av Frukostklubben, kom med giftiga och ibland störande inlägg. Han fick sin röst från Curt Randelli, buktalaren...

PS. Signaturen hansp har i en kommentar till inlägget lämnat en länk till en ljudinspelning av Frukostklubbens signaturmelodi. Tack för den! Här är länken: http://www.youtube.com/watch?v=jHCmNe_pK8w DS.