Bestigning av Städjan på 50-talet

Det var när familjen nyligen blivit med bil. Utflykter med bilen var regel så fort det fanns ledig tid som helger eller semestrar. Veckosluten på 50-talet innebar bara en arbetsledig dag i veckan: söndag. Därför blev många bilutflykter när den första begagnade folkvagnen köpts endagsutflykter. Först i mitten av 60-talet kom femdagarsveckan som tillät utflykter över två dagar både lördag och söndag.

Den utflykt jag har i minnet just nu varade mer än en dag, var på 50-talet och gick till norra Dalarna. Det var sommartid och därför med stor sannolikhet semestertid. Med på resan var mina föräldrar, min syster och mina farföräldrar. Sex personer fick plats i den lilla bilen. Min syster Lillemor var liten och kröp upp i den s.k. barnkammaren så fort min far startade motorn. Med min far vid ratten och farfar bredvid fick min mamma, farmor och jag gott om plats i baksätet. Vi var alla smärta personer.

Vi körde iväg med målet Idrefjäll eller närmare bestämt Städjan. Om vi beställt husrum i förväg minns jag inte men det blev övernattning i Grängesåsvallen vid fjällfoten på väster sida om Städjan.

I Skid- och frilufts- främjandets årsbok 1929 läser jag att:

"Dalarnes märkligaste fjäll är Städjan, säger den nutida läroboken i geografi. Förr hette det till och med att Städjan var Dalarnes högsta fjäll, vilket dock är ett numera upptäckt misstag. Flera närliggande toppar äro åtskilligt högre."

I Wikipedia framgår att Städjan satt tydliga spår i den svenska litteraturen. Olof Rudbäck d. ä. (1600-talet) utsåg till och med Städjan till världens högsta berg och gudarnas boning.

Städjan inspirerade Rickard Dybeck som just besökt fjället när han 1844 skrev texten till Sveriges nationalsång Du gamla du fria du fjällhöga nord...

Selma Lagerlöf låter ledargåsen Akka i Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige (1906-1907) navigera över norra Dalarna med hjälp av Städjans säregna utseende.

Från början av 1990-talet till 2007 fanns stora planer på att exploatera Städjan med många liftsystem och slalombackar. Planerna stoppades genom ett riksdagsbeslut 2007. En intressant artikel i Dagens Nyheter om händelseförloppet finns här.

Men vår familj och mina farföräldrar var alltså där i mitten på 1950-talet. Vid Grängesåsvallen. Vi besteg Städjan, inte alla men åtminstone min far, min farfar och jag. Min mor är höjdrädd och jag tror inte att hon gick med upp på fjället. Min farmor ville stanna med min syster som sov när vi startade klättringen. Min syster var den som var mest missnöjd med resan. Så liten hon var ville hon alltid vara med på allt och hon blev mycket besviken när hon vaknade och vi hade gått upp på fjället.

Städjan är inget svårbestiget fjäll men ändå ganska brant. Särskilt mot slutet var jag ordentligt trött och på vippen att stanna. Men väl uppe hade vi en härlig utsikt och som tur är finns den kvar än idag, orörd. Skidliftar och pister finns på Idre fjällanläggning men inte på Städjan.

Ett möte på Västkusten som misslyckades

Det måste ha varit på 50-talet. Min far hade skaffat bil och min kusin Börje hade skaffat bil. Både mina föräldrar och Rut och Börje tyckte om att semestra på Västkusten. Jag minns inte exakt vilket år det var men jag minns att båda familjerna planerade att åka till Västkusten och vi bestämde att träffas där nere.

Mötesplatsen var en en dal på Sotenäset några mil från Uddevalla. Jag tror att vi skulle träffas i Amundsdalen. Problemet var att när vi väntat säkert ett par timmar och ingen Börje med familj dykt upp blev vi förstås oroliga. Vi träffades aldrig som planerat den gången.

Problemet visade sig senare vara att det går två vägar nästan ner till havet. De slutar på ett avstånd från 300-400 m från varandra. Den andra dalen är Hästedalen. På något sätt hade vi tagit två olika avtagsvägar ner till havet och eftersom de inte nådde ihop så såg vi inte varandra. Vi hade varit där båda familjerna men med ett litet avstånd emellan, i var sin dal.

Amundsdalen norr om den stora bergsklippan och
Hästedalen söder om. (Klicka på bilden för förstoring)

Det blev en besvikelse förstås. Börje var ju min äldre kusin och min idol och vi hade alla sett fram emot mötet. Idag är det lite svårt att tänka sig att två familjer kör drygt 40 mil för att träffas och sen missar varandra med ett par hundra meter. Idag vore det naturligt att använda mobiltelefonen om man inte hittar varandra. Men då fanns ännu inte den möjligheten.