Ny länk till norskt väder i Saxdalen

Min sambo och jag kallar det inneväder. Vi har det nu och har haft det några dagar. Det regnar, antingen ihållande eller med skurar som gör att man drar sig för att göra något utomhus. Och blir det uppehåll så kommer knotten...

Vid inneväder kan det vara en sysselsättning att leta väderprognoser för att se när det kan bli bättre väder.

Det är vad jag gjort idag. Saxdalen blogg har länge haft två väderlänkar i vänsterspalten - under rubriken Å så vädret...  Båda länkarna går till den svenska webbplatsen vackertväder.se men en går direkt till vädret i Saxdalen och den andra till vädret på Malbacken. Båda är på svenska men huvudleverantör av de data som används i prognoserna kommer från Oslo och Norge.
 
yr.no är en webbplats som presenterar väder. Det är ett samarbete mellan Meterologisk institutt och Norsk rikskringkasting AS. yr.no samlar data inte bara från Norge utan också från europeiska och andra källor. Data sammanställs och presenteras i många webbaserade väderprognoser.

Den nya länken i Saxdalen blogg går direkt till den norska webbplatsen yr.se och är på norska. Några språk kan väljas men inte svenska. Webbplatsen har en del innehåll som vi inte kan se om vi använder de tidigare länkarna i Saxdalen blogg. Vi kan i "orginalet" se en animerad väderkarta som visar vädrets förändring under tre dygn framåt.
 
Norge är ett vackert land och Hurtigruten brukar kallas världens vackraste sjöresa. På yr.no har man en särskild prognos för Hurtigruten. Där kan man också se världens längsta TV-program: En 136 timmar lång direktsändning från ett av Hurtigrutens fartyg, MS Nordnorge. Eftersom det är midnattssolstider är det ljust och man kan gå in och titta på direktsändningen när som helst på dygnet.
 
Sändningen står NRK för. Vill man inte gå in på yr.no för att kommat till Hurtigruten kan man komma direkt dit genom att klicka här.
 
Min syster och svåger åkte med Hurtigruten från Kirkenäs till Bergen för några veckor sedan. Det är nog en drömresa för de flesta. Nu kan jag nästan känna som att jag gör resan framför min datorskärm. Just nu är vi på väg norrut från Trondheim. Klockan är 15.15, fart 15 knop. Det är klar sikt, lugnt och många småbåtar ute på havet. När vi gick ut på öppna havet från Trondheim var det mycket folk på stränderna och hälsade genom att vifta med stora norska flaggor. Vi är nu på väg mot Rörvik.
 
Visst kan det vara spännande att komma utomlands ibland, särskilt när det är så lätt.

Och tröttnar man på resan kan man stänga av datorn och och komma tillbaka senare...
 
http://nrk.no/hurtigruten/

Min tid som väderobservatör i Uppsala

Är det sommar nu eller hur är det? Frågan är inte helt lätt att svara på. Vi brukar ju räkna juni, juli och augusti som sommarmånader. Och i så fall är det sommar! Mer tveksamt blir det om man ser till SMHI:s definition av sommar: Den tid när dygnsmedeltempera- turen stadigvarande är över +10° Celsius. Det är väl mer tveksamt om vi i så fall kan säga att det är sommar.
 
Samtidigt har vi ju alltid så stora förvänt- ningar på sommaren. Kanske ska vi titta på en bild jag tog från Malbacken mot Saxberget den 9 februari i år. Det är ju ändå en viss skillnad jämfört med idag.
 
Vi svenskar pratar nog mer än de flesta om väder. Kanske är det för att vi inte har så mycket att prata om som man har i andra länder? Men det är knappast för att vi har sämre eller bättre väder än på andra platser på vår jord.
 
När det är sommar vill nog de flesta av oss ha 20-25 grader på eftermiddagarna. Går det upp mot 30 eller över så tycker vi det är för varmt. 1998 var jag i Indien,  i New Delhi,  i maj. Det var 47 grader officiell temperatur. Jag klagade inte. Det var en utmaning. Och jag klarade mig bra även om det var varmt! "Motgiftet" mot värmeslag var att dricka varmt - gärna grönt te - och att ha någon huvudbonad.
 
När det regnar kan vi ju i Sverige ändå gå ut utan att tveka. Det behövs t.ex. bara ett paraply för att hålla sig torr. Jag arbetade också i Guyana, ett tropiskt land i Sydamerika under två perioder. Det regnade där också. Men att gå ut med paraply där var omöjligt. Ett stadigt svenskt paraply skulle förstöras direkt och om det mot förmodan höll skulle man knappast orka hålla det uppe. Jag hämtades varje dag med bil från hotellet och hade 5-6 meter från hotellentrén till bilen. Det fanns inte en chans att springande ta sig till bilen utan att bli genomvåt. Men det torkade snart när man kom in.
 
Det kanske bästa med väder är att det aldrig är likadant. År från år varierar det, dag för dag. Mitt första arbete i Sydafrika startade i januari d.v.s. mitt i deras sommar (motsvarar juli hos oss). Innan min kompis och jag flög ner till Johannesburg förberedde de svenskar som vi hade kontakt med därnere att det skulle vara varmt när vi kom fram, 25-30 grader - i januari. Men när vi landade i Johannesburg var det 8 grader!
 
Jag har sällan frusit så mycket som första natten i Pretoria där vi bodde på en bergkam, Falcons Crest, där den kalla vinden blåste rakt igenom det oisolerade huset. Det kan inte ha varit långtifrån nattfrost! Men det blev varmt senare - och det blir det nog här också.
 
Som svensk har jag förstås alltid varit intresserad av väder och under min studietid i Uppsala kostade jag på mig arbetet att läsa meteorologi parallellt med mina "ordinarie" ämnen. Meteorologiska institutionen var en liten trevlig institution i Observatorieparken. Det var inte så många föreläsningar utan gick att kombinera med mina beteendeveten- skapliga studier.
 
Egentligen hade jag tänkt läsa bara halva kursen i meteorologi som bestod av mätningslära. Den var intressant och det kanske mest intressanta var att vi studenter fick tjänstgöra som väderobservatörer. Det innebar att man var tredje timme, dygnet runt, skulle läsa av alla meteorologiska instrument som fanns på institutionen och föra in resultaten i observationsböcker. Det var en process som var ganska tidsödande och man fick räkna med åtminstone en timme per observationstillfälle.
 
På natten var det inte alltid så trevligt att gå upp och gå till institutionen för att göra observationerna men vi arbetade i par så man var aldrig ensam. Då, i mitten av 60-talet, hade vi ingen datorhjälp utan använde de meteorologiska instrumenten och tabeller och diagram för att räkna ut de slutliga resultaten. Vi var inte så många i kursen så varje kursdeltagare fick vara väderobservatör under några veckor under en termin.
 
Ett trevligt inslag i utbildningen var en studieresa till de närmaste storflygplatserna: Arlanda och Bromma. Det var säkert enda gången i mitt liv som jag fick komma upp i trafikledartornen på de två flygplatserna. I första hand tittade vi på de väderradarsystem som fanns men vi fick också se hur flygtrafikledningen fungerade.
 
I den andra delen av utbildningen, väderleks- lära och väderprognoser hade vi bl.a. en på den tiden känd TV-meteorolog, Artturi Similä (1963-1974) som lärare. Han var då docent vid institutionen. Men mest känd blev han för att han var en av pionjärerna inom svensk TV. Han gjorde väderprognoser när vi bara hade en TV-kanal så alla äldre TV-tittare har sett honom. Hans specialområde var långsiktiga väderprognoser.
 
En annan tidig TV-meteorolog var Leo Rannalet (1958-1971). Han arbetade inte på Uppsala universitet men hans mamma var institutionssekreterare på statistiska institutionen (där jag också studerade) och var den som skötte all pappersexercis med oss studenter vid institutionen.

En länk till ett potpurri med kända TV-meteorologer kan du se  här.  
 
Jag är fortfarande intresserad av väder!