Cykeltur till Ludvika för att gå på filmmatiné

Min kamrat Kjell och jag fick tillåtelse att cykla ensamma till Ludvika för att gå på film en söndag när vi var unga, 10-11 år. Det var en stor händelse för oss. Vi hade läst bioannonserna i tidningen och hittat en film som vi trodde skulle vara mycket rolig. Den hette Apan August på äventyr. Den gick på Röda Kvarn.

Förväntansfulla cyklade vi iväg med pengar till inträdet och med förmaningar om att vara försiktiga på alla möjliga vis. Ludvika var ju stan och det var utanför vår hemkommun och det var första gången vi cyklade så långt på egen hand.

Resan till Ludvika gick utan problem. Vi var framme i god tid och fick vänta ganska länge på att komma in på biografen. Det var en fin sommardag och inte många biobesökare på Röda Kvarn. När filmen äntligen började insåg vi att filmen inte var som vi förväntade. Vi hade trott att det var en humoristisk film men en apa i huvudrollen. Det visade sig i stället vara en för oss mycket ointressant film om ett gift par som skaffade en ung apa och födde upp henne precis som om det hade varit deras barn.

Apan fick sitta i barnstol vid bordet vid måltider precis som ett barn... ja det var ungefär det roligaste och mest spännande som hände under filmen. För mig som senare skulle studera beteendevetenskap skulle filmen kanske kunnat ha något värde som en vetenskaplig dokumentär men jag kan fortfarande inte se vem som skulle kunna uppskatta den här filmen.

Men det hela slutade ändå med att vi cyklade hem efter en spännande cykelutflykt ända till Ludvika. Jag tror att vi inte ville erkänna att vi tyckte filmen var urdålig. För mig blev Röda Kvarn ganska mycket förknippat med den här filmen och jag kanske var dit en eller två gånger efter första filmbesöket i Ludvika. Jag åkte hellre till Saga om jag skulle gå på bio. Men det blev också sällan. De flesta filmer jag såg var i Saxdalens Folkets Hus.

Här är jag ute och cyklar med mina föräldrar. Min första cykel var en röd Nordstjärnan med 26-tums hjul. Jag fick den 1949 när jag skulle börja skolan. Den köptes hos Arnold Johnson liksom mjölk, bröd, korv, byggvaror - ja det mesta av det vi behövde. Också min andra cykel och min enda moped inköptes hos Arnold Johnson.

Min första cykel var tung men den gick fort utför Malbacken. Mina kompisar hade Monarkcyklar med "lättmetallfälgar och ram av flygstål". De gick lättare att skjuta uppför Malbacken men gav inte samma skjuts nerför. Jag var mäkta stolt över min cykel.