Lake Kournas jämfört med Saxen

Vi hyrde en bil för att kunna utforska både Kretas kust och det som gömmer sig i det bergiga inlandet. Vi är ju på jakt efter förklaringen till ön Atlantis försvinnande och var den låg. Undersökningen har visat att det finns många likheter mellan Kreta och Rävvåla/Saxdalen. 

En bit in i Kretas höga bergslandskap hittade vi en sjö, en sjö med sötvatten, precis som i Saxen. Den heter inte Saxen utan Lake Kournas. Här finns alltså en likhet mellan Kreta och Saxdalen, vi har en sjö vardera.

Kournas ligger precis som Saxen nedanför höga berg. De heter inte Saxberget eller Stackarberget men är betydligt högre. Som f.d. statistiker är jag glad att kunna rapportera en hel del siffror:

Sjön Kournas har en största längd 1 087 meter och största bredd av 880 meter. Saxen (som jag kan se det från Kreta) har en största längd av 2 330 m och en största bredd av 730 m. Saxen har en yta av 0,229 km² och ligger ca. 155 m över havsytan. Kournas yta är 0,579 km² och ligger 20 m över havet. Det nya sjökortet över Saxen var slutsålt när jag besökte Globe men det maximala djupet i Kournas är 22,5 m. Men hur ser då Kournas ut? Till sist nådde vi fram till den hägrande insjön men det var inte lätt.

Efter ett letande längs smala vägar som ibland verkade sluta på ett gårdstun men sen fortsatte nerför en brant för att slingra vidare hittade vi till sist en skylt som visade att vi kommit rätt. Klicka på bilderna för att se dem förstorade!

Vägen till sjön tillät inga möten.

Skylten som visar vägen till sjön Kournas

 








Skylten till vänster gjorde oss förväntansfulla men var gick vägen? Jo mellan husen där en bil fick plats - om den var normalt bred. Vi körde några hundra meter när man anade en sjö och vi hittade den här vänliga skylten:

Vi parkerade under de skuggande träden där det ändå var 30 grader och fortsatte till fots mot sjön som låg som en oas mitt inne i Kretas inland. Och här ett par vyer över sjön: 
  

Vy från min solstol med halv skugga från ett vackert träd

Solparasoll vid stranden, trampbåtar och kanoter ute på sjön Kournas

Under mitt skuggande träd fick jag det lugn och den ro som behövdes för att koppla ihop Rävvåla och Kreta. På grekiska heter ön Kriti om man skriver det med våra bokstäver. Vi skulle lika gärna kunna kalla ön Krita på svenska. 
  
Då slog det mig att vi varit på ön nästan en vecka och knappast betalat något kontant hittills. Precis som i gamla Rävvåla så handlade vi på Krita - så som alla gjorde i gamla Rävvåla. Ön måste ha fått sitt namn av vårt gamla sätt att betala: På kredit eller krita! 
  
Så har det antagligen varit i evinnerliga tider i Rävvåla och i andra samhällen i närheten. Hans Dahlström som hade en stor herrekipering i Grängesberg när jag växte upp berättade för min far att krita var det gängse betalningsförfarandet som fungerade utmärkt för både säljare och köpare ända tills bilar började bli var mans egendom.  
 
Bland de som tidigare noggrant betalat sina månatliga krediter började det bli vanligare och vanligare att man begärde uppskov med sin betalning. Ena månaden var det en växellåda som måste bytas och andra månader var det andra oväntade bilkostnader. 
 
Kreta tycks ännu inte ha kommit dit i sin ekonomiska utveckling. Här fungerar kritan fortfarande. Men något slutgiltigt svar på om Kreta var det Atlantis som Platon och andra menar är för mig ännu oklart. Det kanske behövs en resa till Santorini för att få ytterligare perspektiv. Ett stort vulkanutbrott på Santorini (11 mil norr om Kreta) ska enligt vissa historiker skapat en tsunami som utplånade Kreta. 
  
Det är inte lätt att bli klok på historien och jag ger upp för den här gången. Nu ska det bli skönt att åka hem till Saxdalen och Saxdalens Dag. 
  
Kanadagässen lär ha flytt från Saxenstranden. De gäss som finns på bilderna från Kournas var inte Kanadagäss utan betydligt mer väluppfostrade. De förorenade inte stranden och var också mindre aggressiva än vad Kanadagässen kan vara.

Hoppas vi ses på en trevlig Saxdalens Dag lördag 21 augusti!

Varifrån kommer kulturen? Och vart är den på väg?

I min enfald hade jag fått för mig att vår kultur härstam- made från det antika Grekland och den senare högkulturen Romarriket. Men säg den föreställning som varar för evigt. Bakom intresset som fått mig att bli nyfiken på Rävvåla-Saxdalens "klassiska" historia och att delta i utforskningen av vårt relativt unga kulturarv Runnbergsgården har omed- vetet funnits tanken att allt det vi har i vår hemtrakt är en fortsättning på antikens Grekland och Rom.

Nu när jag tänker efter var jag lite konfunderad för fem år sedan. Jag är inge stor beundrare av den svenska uttagning- en till Eurovisionschlagern. Själv tycker jag att det är ett (nej alldeles för många) program i en serie som drabbats av storhetsvansinne och har tillåtits växa sig sjukligt stor som en TV-elefantiasis.

Till för ungefär fem år sedan tittade jag med viss förtjus- ning på finalen i Eurovisionschlagern och då råkade en svensk grekiska eller grekisk svenska - hur man ska uttrycka det - vinna.   Trots bra men kort minne kommer jag ihåg henne, Elena Paparizou som tävlade för Grekland och vann! Har ni missat den finalen eller glömt den kan nu friska upp minnet här:     

Klicka på de fyra pilarna till höger under bilden för att se vidon på hela skärmen.

Och starta med den stora startknappen mitt på bilden!

Visst låter det grekiskt även om Elena sjunger på engelska. Elena Paparizou hade tävlat för Grekland i Eurovisions- chlagern redan 2001 i gruppen Antique med Nikos Pangiotidis. De blev trea det året.
 
Jag minns känslan 2005: Varför tävlar hon inte för Sverige? Född och uppväxt i Göteborg men utan att ha förlorat kontakten med sin fädernekultur Grekland. Frågan är: Har hon idag förlorat det grekiska i sin musik? Jag tror inte det. Lyssna till en inspelning från i år, 2010:



Visst låter det fortfarande grekiskt? Och jag gillar det. Men nu har jag fått ett problem. Trots fem år som student och 25 år som lärare vid Uppsala universitet var jag okunnig om det jag härom dagen läste i svenska historien att vår gamle Uppsala-professor Olof_Rudbeck_d. ä 1630-1702 redan på sin tid insett att det inte var Grekland som var vår civilisations vagga!

Min värld ställs upp och ned. Han menar att det tvärt om var Sverige som var urhem - inte bara för goterna utan för hela  hela den grekisk-romerska kulturen. Sverige var enligt Rudbeck den högtstående kulturens ursprung.

Låt oss göra klart att Olof Rudbeck d. ä. uppfattades som ett geni av sin samtid. Han upptäckte (mycket tidigt) lymfsystemet i vår kropp, han var en framstående botaniker och föregångera till Linné. En skrift som däremot skapade debatt på den tiden var Rudbecks stora verk Atlantica. 
 
Redan den grekiske filosofen Platon beskrev i två dialoger Atlantis. Enligt vissa filosofer/historiker var Atlantis en kontinent med en högt utvecklad kultur som eventuellt funnits i Atlanten, mellan Europa och Amerika. Den antas ha sjunkit under havets yta.
 
I Atlantica hävdar Rudbeck att Atlantica i många avseenden stämmer överens med Sverige. Han menar kort och gott att Sverige är kulturens vagga och att Grekland kommit in i historien senare.

Självklart blir man fascinerad av tanken att Saxdalen - och kanske Runnbergsgården är grunden till hela Europas utvecklade kultur och samhällssystem...

Eftersom jag just avslutat arbetet med boken om "RÄVVÅLA/SAXDALEN genom tiderna" (se förra inlägget här) fick jag plötsligt fritid. Tanken på Atlantis fascinerar mig... tänk om det är Sverige, Rävvåla/Saxdalen och kanske Runnbergsgården som är alltings början? Tanken svindlar.

Jag kan helt enkelt inte lugna mig utan måste försöka forska vidare. Jag har ju gått forskarutbildning i Uppsala, Rudbecks universitet och känner att jag måste till Kreta!
 

"Tidningen The Times i London lanserade 1909 idén att Kreta uppslukades av en enorm flodvåg, framkallad av samma vulkanutbrott som skapade dagens Santorini. Anhängarna av denna uppfattning har uppmärksammat likheterna mellan Kretas minoiska kultur och den avancerade kulturen på Atlantis."

Jag hoppas på att under en vecka tillsammans med min sambo Annie (ingen av oss har tidigare besökt Grekland), få svar på frågan om det finns spår av Sverige/Saxdalen/Runnbergsgården på Kreta.

 

Som forskarutbildad  har jag lärt mig att vara kritisk, att inte acceptera förutfattade meningar som sanningar. Kanske kan det här ge mig ett Nobelpris? Problemet är kanske att jag som Refat El Sayed inte har disputerat. Men det kanske spelar mindre roll i en så viktig fråga som kulturens ursprung.

Vi ska i alla fall göra ett försök att hitta spår av de samband som professor Rudbeck förfäktade i Atlantis. Jag återkommer med nyheter på området.