Vi börjar närma oss slutet av höstmånaden oktober. Ordentlig frost har vi haft många nätter med morgonhalka men snön låter vänta på sig ännu så länge. Vi är ungefär i mitten av skolornas hösttermin och höstlovet ger skolbarn och lärare en ledig vecka nästa vecka.
När jag gick i skolan hade jag en känsla av att hösten var en enda lång termin nästan utan ledighet. Det fanns bara en helgdag under höstterminen före Jul. Det var Alla helgons dag. Den helgdagen inföll alltid på en lördag -trodde jag. När man går i skola eller arbetar har man inte så mycket tid att reflektera över saker och ting. Som pensionär får jag inte mer tid över men hinner reflektera mera.
Så jag läste i Svensk Författningssamling (SFS), Lag (1989:253) att vi har massor av helgdagar under hösten! Ja, därför att enligt lagen är alla söndagar allmänna helgdagar. Men den enda helgdag under hösten som inte infaller på en söndag är just Alla helgons dag.
Alla helgons dag var ända fram till 1772 en fast helgdag 1 november oavsett på vilken veckodag den inföll. En helgdagsreforn 1772 flyttade Alla helgons dag till första söndagen i november, alltså ett rörligt datum. 1953 var det dags för en ny ändring. Då flyttades Alla helgons dag till den lördag som infaller 31 oktober - 6 november. Den blev då också allmän helgdag. Lördagar var ju på den tiden annars arbetsdagar.
Sen har vi den här komplikationen med Allhelgonadagen. Men det är väl samma sak som Alla helgons dag? Nej! Nej! Nej!
När Alla helgons dag flyttades till ett rörligt datum ändrades namnet på 1 november till Allhelgonadagen. Så vi har en Alla helgons dag och en Allhelgonadag. Ibland infaller de på samma dag men ofta inte.
Till råga på allt har vi fått ytterligare en högtid att fira i samma veva: Halloween. Irländska emigranter förde med sig traditionen till USA på 1800-talet. Deras tradition har modifierats i USA för att sen komma till Sverige - om än i begränsad omfattning.
Själv blev jag medveten om Halloween i slutet av 1980-talet då jag var lärare vid Uppsala universitet. Vi hade under några läsår studenter från Californien som studerade i Uppsala. De skulle bl.a. lära sig svenska men det visade sig att undervisningen i många kurser behövde ske på engelska för att bli effektiv. Jag var en av de frivilliga lärare som undervisade USA-studenterna. Jag hade planerat och schemalagt en kurs i statistik och forskningsmetod innan kursen startade.
När Californien-studenterna läst schemat protesterade de kraftfullt: Jag hade lagt undervisning 31 oktober! Det var ju (och är ju) Halloween! Självklart ändrade jag den lektionen till en vanlig amerikansk vardag när jag fått klart för mig vidden av mitt misstag och det orimliga i min schemaläggning.
Alla känner väl till uttrycket: Man lär så länge man lever. På vår institution sa vi oftare: Man lär så länge man har elever...
Så om vi tar en titt i vår svenska kalender för 2009 så har vi:
Alla helgons dag och Halloween lördag 31 oktober och Allhelgonadagen söndag 1 november.
Så är det inte alla år, 2010 blir det t.ex. så här:
Halloween, söndag 31 oktober Allhelgonadagen, måndag 1 november Alla helgons dag, lördag 6 november Att det inte händer något under oktober tycks också vara en fullständig missuppfattning från min sida. För ni har väl inte missat
Gräddtårtans dag, första söndagen i oktober
Internationella barndagen, i Sverige första måndagen i oktober
Kanelbullens dag, 4 oktober
Äggets dag, 12 oktober
Vita käppens dag och Fetaostens dag, 15 oktober
Världslivsmedelsdagen, 16 oktober
Måltidens dag, tredje torsdagen i oktober
Internationella stamningsdagen, 22 oktober
och snart kommer också
FN-dagen, 24 oktober
Internationella skolbiblioteksdagen och Internationella nalledagen, 27 oktober
Grannens dag, 31 oktober
Att hösten är här har ni säkert inte missat. Det påminde annars Dubbel-Björnarna Jadling och Hedén oss om förra söndagen i Saxdalens fullsatta Folkets Hus. Njut av höstens poesi och musik...
Är det sommar nu eller hur är det? Frågan är inte helt lätt att svara på. Vi brukar ju räkna juni, juli och augusti som sommarmånader. Och i så fall är det sommar! Mer tveksamt blir det om man ser till SMHI:s definition av sommar: Den tid när dygnsmedeltempera- turen stadigvarande är över +10° Celsius. Det är väl mer tveksamt om vi i så fall kan säga att det är sommar.
Samtidigt har vi ju alltid så stora förvänt- ningar på sommaren. Kanske ska vi titta på en bild jag tog från Malbacken mot Saxberget den 9 februari i år. Det är ju ändå en viss skillnad jämfört med idag. Vi svenskar pratar nog mer än de flesta om väder. Kanske är det för att vi inte har så mycket att prata om som man har i andra länder? Men det är knappast för att vi har sämre eller bättre väder än på andra platser på vår jord.
När det är sommar vill nog de flesta av oss ha 20-25 grader på eftermiddagarna. Går det upp mot 30 eller över så tycker vi det är för varmt. 1998 var jag i Indien, i New Delhi, i maj. Det var 47 grader officiell temperatur. Jag klagade inte. Det var en utmaning. Och jag klarade mig bra även om det var varmt! "Motgiftet" mot värmeslag var att dricka varmt - gärna grönt te - och att ha någon huvudbonad.
När det regnar kan vi ju i Sverige ändå gå ut utan att tveka. Det behövs t.ex. bara ett paraply för att hålla sig torr. Jag arbetade också i Guyana, ett tropiskt land i Sydamerika under två perioder. Det regnade där också. Men att gå ut med paraply där var omöjligt. Ett stadigt svenskt paraply skulle förstöras direkt och om det mot förmodan höll skulle man knappast orka hålla det uppe. Jag hämtades varje dag med bil från hotellet och hade 5-6 meter från hotellentrén till bilen. Det fanns inte en chans att springande ta sig till bilen utan att bli genomvåt. Men det torkade snart när man kom in.
Det kanske bästa med väder är att det aldrig är likadant. År från år varierar det, dag för dag. Mitt första arbete i Sydafrika startade i januari d.v.s. mitt i deras sommar (motsvarar juli hos oss). Innan min kompis och jag flög ner till Johannesburg förberedde de svenskar som vi hade kontakt med därnere att det skulle vara varmt när vi kom fram, 25-30 grader - i januari. Men när vi landade i Johannesburg var det 8 grader!
Jag har sällan frusit så mycket som första natten i Pretoria där vi bodde på en bergkam, Falcons Crest, där den kalla vinden blåste rakt igenom det oisolerade huset. Det kan inte ha varit långtifrån nattfrost! Men det blev varmt senare - och det blir det nog här också.
Som svensk har jag förstås alltid varit intresserad av väder och under min studietid i Uppsala kostade jag på mig arbetet att läsa meteorologi parallellt med mina "ordinarie" ämnen. Meteorologiska institutionen var en liten trevlig institution i Observatorieparken. Det var inte så många föreläsningar utan gick att kombinera med mina beteendeveten- skapliga studier.
Egentligen hade jag tänkt läsa bara halva kursen i meteorologi som bestod av mätningslära. Den var intressant och det kanske mest intressanta var att vi studenter fick tjänstgöra som väderobservatörer. Det innebar att man var tredje timme, dygnet runt, skulle läsa av alla meteorologiska instrument som fanns på institutionen och föra in resultaten i observationsböcker. Det var en process som var ganska tidsödande och man fick räkna med åtminstone en timme per observationstillfälle.
På natten var det inte alltid så trevligt att gå upp och gå till institutionen för att göra observationerna men vi arbetade i par så man var aldrig ensam. Då, i mitten av 60-talet, hade vi ingen datorhjälp utan använde de meteorologiska instrumenten och tabeller och diagram för att räkna ut de slutliga resultaten. Vi var inte så många i kursen så varje kursdeltagare fick vara väderobservatör under några veckor under en termin.
Ett trevligt inslag i utbildningen var en studieresa till de närmaste storflygplatserna: Arlanda och Bromma. Det var säkert enda gången i mitt liv som jag fick komma upp i trafikledartornen på de två flygplatserna. I första hand tittade vi på de väderradarsystem som fanns men vi fick också se hur flygtrafikledningen fungerade.
I den andra delen av utbildningen, väderleks- lära och väderprognoser hade vi bl.a. en på den tiden känd TV-meteorolog, Artturi Similä (1963-1974) som lärare. Han var då docent vid institutionen. Men mest känd blev han för att han var en av pionjärerna inom svensk TV. Han gjorde väderprognoser när vi bara hade en TV-kanal så alla äldre TV-tittare har sett honom. Hans specialområde var långsiktiga väderprognoser.
En annan tidig TV-meteorolog var Leo Rannalet (1958-1971). Han arbetade inte på Uppsala universitet men hans mamma var institutionssekreterare på statistiska institutionen (där jag också studerade) och var den som skötte all pappersexercis med oss studenter vid institutionen.
En länk till ett potpurri med kända TV-meteorologer kan du se här.
Jag är fortfarande intresserad av väder!
Inlägg
