Bengt Emil Johnsons väg invigd

Denna vackra junidag 15 juni 2013 invigdes Bengt Emil Johnsons väg i Saxdalen, en liten ny väg som går från Oxbrovägen och upp mellan de två hus som Bengt Emil bodde i.

Bengt Emils nära vän Lasse Persson höll i trådarna för den njutbara tillställningen som ägde rum precis i centrum för den värld som Bengt Emil förmedlade så mycket av i både dikter och prosa. Bengt Emils texter och produktion var också centrala i eftermiddagens program. Här inleder Lasse Persson med en text ur boken Hemort som alla deltagare fick ett exemplar av:
  

Bengt Emil betydde också mycket för musiklivet i Saxdalen, byn som det sjunger om. På plats för att underhålla och hylla Bengt Emils minne fanns Saxdalingarna, musikgruppen som ofta uppträder vid sammankomster i byn. Vi bör kanske erkänna att det i gruppen ingår musikanter bosatta utanför Saxdalen. Jag kunde t.ex. urskilja två spelmän/kvinnor ända från Västansjö!

Vår riksspelman Olle Wallman introducerar den kända låten Kullerullvisan av Anders Frisell som upptecknades och fick text av Karl Erik Forsslund.

Bengt Emils son Klas Johnson läste texten om en kort vår, hänryckningens tid, pingsten och den evinnerliga motorgräsklippningens tid. Texten skulle kunna vara skriven för det pågående året:
  

Redan bibeln talar om att det inte är så lätt att bli profet i sin egen hemort. Ändå var Bengt Emil en kändis både i Saxdalen och i byarna runt omkring. Men hans nationella storhet belystes nog bäst av två invigningsdeltagare från huvudstaden med omgivning.

Hans Isaksson

Författaren och förläggare under lång tid av Bengt Emils böcker: Hans Isaksson från Albert Bonniers förlag

Staffan Söderblom

och författaren, över- sättaren och littera- turkritikern Staffan Söderblom bekräftade båda bilden av Bengt Emil Johnson som en framstå- ende person också utanför hemorten.

Innan invigningsceremonin avslutades bjöds deltagarna på en uppfriskande fruktdryck och fick hämta sina presentböcker.

Avslutningsvis blåste Gunilla Söderholm i näverluren och Staffan Söderblom klippte bandet som öppnade infarten till Bengt Emil Johnsons väg som därmed var invigd: 

Wernerteatern meddelar från Barcelona!

I Dan Andersson-veckan i Saxdalen:

Wernerteatern: "Stjärnan" - en kortpjäs av Werner Aspenström och ett sångprogram.

Plats: Saxdalens Folkets Hus Tid: Tisdag 28/7 kl 18.00

Entré: 80:- Arrangör: Rävvåla Kulturförening.

Wernerteatern med säte i Saxdalen och som har som huvuduppgift att verka för kännedom om författaren Werner Aspenströms dramatik medverkar även i år i samband med Dan Andersson veckan genom att framföra kortpjäsen Stjärnan i Folkets Hus Saxdalen tisdagen den 28 juli kl 18.00

Aspenström kallar Stjärnan för ”en liten komedi om en orimlig kypare eller några orimliga gäster”. Scenen är en enkel utskänkningslokal där en ytterst myndig och bestämmande kypare regerar och är allt annat än trevlig mot gästerna. Kerstin Ståhl svarar för regi och bearbetning och hon har också lagt in några sång- och dansnummer i föreställningen. I rollerna ses: Kyparen: Ing-Marie Lerström, En försynt gäst: Åke Lundeberg, En påstridig gäst, dir. Runnberg : Jens Beronius, En stillsam gäst, dir. Runnberg: Lars Persson, Saltaste bönan/Indianpojken: Eljas Inger Beronius, Tyra (alltiallo): Kerstin Ståhl.

Efter en föreställning av pjäsen i Söderbärke i juli 2007 skrev Dalarnas Tidningars Anders Lagerquist: De Saxdalsbaserade entusiasterna har gett scenisk must till fem av Aspenströms dramer. Händerna ihop i varma applåder för det.(…) Det är absurdistisk teater med lika mycket bråddjup som genial enkelhet… Pjäsen antar emellanåt en David Lynchfärgad absurditetsmystik, och det är ett mycket gott betyg.

Efter paus kommer ensemblen att framföra ett visprogram med alster från fyra av våra stora visdiktare och kompositörer: Olle Adolphson, C M Bellman, Evert Taube och Povel Ramel.

Entré: 80:- inklusive servering i pausen. Arrangör: Rävvåla kulturförening och Werner Aspenströmsällskapet.

Som självutnämnd och nyanländ kulturobservatör för Rävvåla Kulturförening i Barcelona fick jag idag ovantående information från Lars Persson. Har man informatörer på plats i hembyn går det bra att blogga från andra kulturorter.

Besökfolkets Hus på tisdag kväll! Det är inte så ofta vi har levande teater i vår by.

Ännu en gökotta utan gök!

Lördagsmorgonens gökotta vid Tors-Karis förlöpte väl men huvudattraktionen, göken själv, uteblev... Trots fint väder, trevliga lyssnare och en riktigt skön sommar-morgon behagade göken inte underhhålla oss med en enda guckning. Jag gissar att vi alla känner till gökens lockrop men kanske inte hur den ser ut? Här är den på bild:

Klicka på bilden för förstoring!

Vår natur är ju internationell och göken finns i många länder, kanske med lokala varianter. Med hjälp av modern teknik har jag lyckats spåra en turkisk gök (om min kunskap i turkiska har lett mig rätt)? Den här göken går under beteckningen BELGIN GÖK något som först antydde att det kunde vara fråga om en Belgisk gök. Men vidare spaning ledde till Turkiet. Troligen är den här göken inspelad i Ankara-trakten. Om min fragmentariska turkiska hjälpt mig att förstå är det bara hanen som är gök och honan som sjunger? Lyssna själva och njut.


Naturen är förunderlig och tänk så många likheter det finns mellan natur och musik: Melodi, rytm och harmoni...

Linnés lärjunge doktor Johan Otto Hagström skrev så här 1749 från sin resa i Jämtland:

"När någon råkar komma under det trä, deruti gjöken sitter och gal, så kan gjöken spå, huru länge man skal gå ogift. Men hvarje galande utmärker giöken ett år, då han frågas, efter vissa rim, ungefärligen sålunda: Giök, Giök, Sitt på qvist, Säg mig vist, Hur' många år, Jag ogift går. Skulle nu gjöken gala allenast en gång, efter denna fråga, får den frågnde god tröst, at inom årets slut blifva gift. Men gal han öfver 10 resor, då sägs han sitta på galen qvist, i hvilken händelse hans spådom intet aktas."

Till vår gökotta gick en del av oss från Folkets Hus medan några tog vägen från Omvägen. Väl vid Tors-Karis kunde vi fågelokunniga lära oss av våra kunniga ornitologer som deltog i ottan. Dessutom fick vi lyssna till flera intressanta dikter egensinnigt och sirligt utformade av en av våra cirkeldelgagare: Åke Åhlström. De är värda att läsas och höras av flera än en begränsad krets hembygdsintresserade. Förhandlingar med Åke kommer att inledas för att se om vi kan få förmånen att på något sätt publicera något/ra av alstren här i bloggen.

Vår gök gäckade oss. Men döm om min förvåning när jag efter gökottan hemma på Malbacken fick besök av min dotter som hade gått en tre timmar lång skogspromenad från vår stuga i Mässan och nästan hela tiden hört göken! Och inte bara en gök utan flera stycken samtidigt! Ja naturen är naturlig och bryr sig inte så mycket om våra förväntningar på den.

Väl hemma fick jag också en klargörande rapport från Lars Persson, fågelskådaren som antagligen alltid har ögon och ögon öppna och anteckningsblock och penna tillhands när han går ut i skogen. Det här är några rader från hans "fågelrapport" från gökottan:

Någon gök behagade ju inte höra av sig under den trevliga utfärden till Torskaris.(dock en göktyta som är en hackspettsfågel) Men det var ju full fart på andra fåglar och jag räknade till 32 olika arter som sågs eller hördes från Folkets Hus – Torskaris – Folkets Hus. Nu gick ju jag och Åke Lundeberg en extra tur efter Saxbergsleden och då träffade vi på en riktig raritet i fågelvärlden för Dalarnas del: en Mindre flugsnappare samt en annan ganska sällsynt art: Törnskata.

Kuriosa: Jag tror inte jag hört någon som sett det hus som tidigare fanns på egendomen Tors-Karis. Men söndagen efter gökottan besökte jag min fars kusin Lars Fredriksson - allmänt känd som Urmakarn - som berättade att han hade sett det huset många gånger i sin barn- och ungdom. Lars och Gunnar Eklund brukade gå till Tors-Karis ibland och han kommer ihåg att de någon gång hade satt en tomhylsa i någon spricka i timmerväggen och sedan tävlat att skjuta prick på den blanka hylsan med luftgevär eller salongsgevär. Så det är helt klar att den gamla karta som visar att det fanns ett hus på platsen för länge sen var rättvisande.

Några bilder från Tors-Karis och gökottan, klicka på bilderna för förstoring: