Inlägg
Vi har redan här i bloggen visat bilder från Zlatan Ibrahimović nya hemmaarena Camp Nou i Barcelona. Som FC Barcelona-supporter fick jag idag ett e-brev med en video. Jag var ju i Barcelona i god tid innan Zlatan anlände men jag såg aldrig hans flygtur över stan... Se Zlatans ankomst på den här videon.
Eftersom Zlatan - eller Ibrakadabra som han också kallas av oss supportrar - ska debutera i FC Barcelona ikväll kan det passa bra att få veta hur det gick till när Zlatan anlände. Fortsättning följer på TV4 SPORT ikväll kl. 21.55 när FC Barcelona ska spela mot Manchester City på den imponerande hemmaarenan Camp Nou.
Barcelona är ju också så mycket mer än fotboll och playa. Musik finns också där, t.ex. flamenco. Min första resa till Spanien gick till Torremolinos 1961. Då var diktatorn general Franco fortfarande vid makten och beväpnad militär/polis bevakade playan hela tiden. Det kändes inte helt bekvämt men både min kompis Lennart Blom från Grängesberg och jag själv blev ordentligt solbrända. Att hyra parasoll och solstol som nu är nödvändigt för att jag ska känna mig bekväm var inte att tänka på på den tiden. Jag tror knappast ens att det fanns? En stor handduk och en flexibel hatt för att förvara klocka och pengar var nog allt vi hehövde.
Resan kostade 1 250:- per person för två veckor i egen bungalow med helpension på lilla Hotel Los Nidos. Reso arrangerade och vi flög med danska Flying Enterprise som gick i konkurs när vi kom hem... Jag har berättat lite om den resan i ett tidigare inlägg här.
På kvällarna hade vi två nattklubbar att välja mellan, en "discoclub" med musik som strömmade från en tygvägg. Det fanns ett golv i mitten där det kunde dansas men jag minns inte att det var många som dansade. Musiken var i stort sett ett par LP-skivor med Nat King Cole. Någon discjockey såg man aldrig bakom tygväggen men det var den tidens "strömmande" musik.
Den andra nattklubben föll oss bättre i smaken. Jag tror att vi båda blev förälskade där. Jag försökte ringa Lennart för att få det bekräftat men han var inte hemma, så jag får väl tala enbart för mig själv. Jag blev förälskad i musiken: Flamenco, framförd på ett passionerat sätt av passionerade levande personer (i stark kontrast till den andra klubben). Flamencon har jag sen dess alltid kopplat till Andalusien, och Costa del Sol och till zigenare!
Till saken hör också att särskilt en av de undersköna och mycket professionella kvinnliga danserskor som dansade flamenco flera gånger under en kväll var var särskilt musikalisk och duktig att dansa. En fantastisk rytmkänsla, klappande kastanjetter, steppdans på den lågt uppbygda scenen som gav god resonans, smatt- randet från tå- och klackjärn, svarta, ja kolsvarta hår och svängande kjolar - allt blev en total upplevelse av musik, dans och skönhet.
Också i Torremolinos fanns en manlig dansare, zigenare, med mycket imponerande framträdanden. Musiken var den traditionella med flamencogitarr, handklappning, kastanjetter, steppdans och den speciella och suggestiva sång som hör till. Vad jag inte kommer ihåg från Torremolinos var om de också hade det speciella flamencoinstrument som kalla cajon (låda på spanska).
I Barcelona förra året - nu börjar vi komma till pudelns kärna - var min sambo och jag på en opera-flamenco-konsert. Det var en någon större grupp, ca. 15 personer som spelade, sjöng och dansade flamenco. Föreställningen var bra men jag var besviken för att man inte fick fotografera. Jag hade frågat innan vi köpte biljetter och fått upplysningen att jag kunde fotografera. Men som ordentlig svensk så led jag i stället med min kamera i handen utan att trycka på avtryckaren när man från scenen sa att det inte var tillåtet att fotografera...
I år, ja faktisk den här månaden, var jag med min dotter på en ren flamencokonsert på Palacio del flamenco i Barcelona. Det är en kombinerad restaurang och konsertlokal. Konserten ingår i alla biljetter men med olika dryck- och måltidsalternativ. Man kan välja till, enbart sangria, specialmiddag med dryck eller à la carte med dryck. Se mer om Sangria i min andra blogg här.
Nu hade jag bestämt mig för att fotografera även om det inte skulle vara tillåtet. Jag har nog blivit mer internationell sen ifjol? Men jag frågade i alla fall och fick klartecken att fotografera! Precis som ifjol. Men här var skillnaden att presentatören redan innan konserten började talade om att fotografering var tillåtet men att man inte ville ha blixtar.
Så här kommer tre videor (ja det heter faktiskt så enligt Svenska Akademons Ordlista) från Palacio del flamenco. Lägg märke till instrumentet cajon. Det är slagverkaren som sitter i mitten som spelar cajon. Man sitter på lådan och vissa cajonspelare använder också fötterna eller snarare hälarna mot lådan för att förändra ljudet.
Eftersom Zlatan - eller Ibrakadabra som han också kallas av oss supportrar - ska debutera i FC Barcelona ikväll kan det passa bra att få veta hur det gick till när Zlatan anlände. Fortsättning följer på TV4 SPORT ikväll kl. 21.55 när FC Barcelona ska spela mot Manchester City på den imponerande hemmaarenan Camp Nou.
Barcelona är ju också så mycket mer än fotboll och playa. Musik finns också där, t.ex. flamenco. Min första resa till Spanien gick till Torremolinos 1961. Då var diktatorn general Franco fortfarande vid makten och beväpnad militär/polis bevakade playan hela tiden. Det kändes inte helt bekvämt men både min kompis Lennart Blom från Grängesberg och jag själv blev ordentligt solbrända. Att hyra parasoll och solstol som nu är nödvändigt för att jag ska känna mig bekväm var inte att tänka på på den tiden. Jag tror knappast ens att det fanns? En stor handduk och en flexibel hatt för att förvara klocka och pengar var nog allt vi hehövde.
Resan kostade 1 250:- per person för två veckor i egen bungalow med helpension på lilla Hotel Los Nidos. Reso arrangerade och vi flög med danska Flying Enterprise som gick i konkurs när vi kom hem... Jag har berättat lite om den resan i ett tidigare inlägg här.
På kvällarna hade vi två nattklubbar att välja mellan, en "discoclub" med musik som strömmade från en tygvägg. Det fanns ett golv i mitten där det kunde dansas men jag minns inte att det var många som dansade. Musiken var i stort sett ett par LP-skivor med Nat King Cole. Någon discjockey såg man aldrig bakom tygväggen men det var den tidens "strömmande" musik.
Den andra nattklubben föll oss bättre i smaken. Jag tror att vi båda blev förälskade där. Jag försökte ringa Lennart för att få det bekräftat men han var inte hemma, så jag får väl tala enbart för mig själv. Jag blev förälskad i musiken: Flamenco, framförd på ett passionerat sätt av passionerade levande personer (i stark kontrast till den andra klubben). Flamencon har jag sen dess alltid kopplat till Andalusien, och Costa del Sol och till zigenare!
Till saken hör också att särskilt en av de undersköna och mycket professionella kvinnliga danserskor som dansade flamenco flera gånger under en kväll var var särskilt musikalisk och duktig att dansa. En fantastisk rytmkänsla, klappande kastanjetter, steppdans på den lågt uppbygda scenen som gav god resonans, smatt- randet från tå- och klackjärn, svarta, ja kolsvarta hår och svängande kjolar - allt blev en total upplevelse av musik, dans och skönhet.
Också i Torremolinos fanns en manlig dansare, zigenare, med mycket imponerande framträdanden. Musiken var den traditionella med flamencogitarr, handklappning, kastanjetter, steppdans och den speciella och suggestiva sång som hör till. Vad jag inte kommer ihåg från Torremolinos var om de också hade det speciella flamencoinstrument som kalla cajon (låda på spanska).
I Barcelona förra året - nu börjar vi komma till pudelns kärna - var min sambo och jag på en opera-flamenco-konsert. Det var en någon större grupp, ca. 15 personer som spelade, sjöng och dansade flamenco. Föreställningen var bra men jag var besviken för att man inte fick fotografera. Jag hade frågat innan vi köpte biljetter och fått upplysningen att jag kunde fotografera. Men som ordentlig svensk så led jag i stället med min kamera i handen utan att trycka på avtryckaren när man från scenen sa att det inte var tillåtet att fotografera...
I år, ja faktisk den här månaden, var jag med min dotter på en ren flamencokonsert på Palacio del flamenco i Barcelona. Det är en kombinerad restaurang och konsertlokal. Konserten ingår i alla biljetter men med olika dryck- och måltidsalternativ. Man kan välja till, enbart sangria, specialmiddag med dryck eller à la carte med dryck. Se mer om Sangria i min andra blogg här.
Nu hade jag bestämt mig för att fotografera även om det inte skulle vara tillåtet. Jag har nog blivit mer internationell sen ifjol? Men jag frågade i alla fall och fick klartecken att fotografera! Precis som ifjol. Men här var skillnaden att presentatören redan innan konserten började talade om att fotografering var tillåtet men att man inte ville ha blixtar.
Så här kommer tre videor (ja det heter faktiskt så enligt Svenska Akademons Ordlista) från Palacio del flamenco. Lägg märke till instrumentet cajon. Det är slagverkaren som sitter i mitten som spelar cajon. Man sitter på lådan och vissa cajonspelare använder också fötterna eller snarare hälarna mot lådan för att förändra ljudet.
