Stackarberget 205 meter över havet

Stackarberget har figurerat tidigare i bloggen med ett par bilder från 2006 när jag gick förbi Stackarberget och tog några foton. Nu har jag varit där igen, igår och jag tog liknande bilder den här gången också. Skilladen är inte så stor bortsett från Saxenstranden som nu har sitt fina gröna gräs och badplatsen ser lika lockande ut på långt håll som när man går ut på udden från parkeringen.
(Klicka på bilderna för att se dem förstorade)

Det var inget riktigt solljus den här dagen men grönområdet runt Saxenkiosken lyste ändå med sin ljusgröna färg. Däremot var Saxberget mycket skuggat och nästan skymt av låga mörka moln. Där är ju förstås vindkraftverken en nyhet i vyn.

Tyvärr ser man idag från Saxberget inte mycket av vare sig södra Saxen eller byn söder om sjön p.g.a. höga granar. Enligt säker källa finns det dock tillstånd från skogsägaren att ta ner en del träd som skymmer utsikten från Stackarberget.kör ner dit från vägen. Det blir väl en uppgift bland många andra för frivilliginsatserna i Saxdalen för att behålla byn tillgänglig och attraktiv för både bybor och turister.

Också över Storfars är utsikten forfarande god men hotas på sikt av den tall som är på väg att växa in i bilden.

Ta gärna en tur upp på Stackarberget. Därifrån har man en vy av Saxdalen som på många sätt är vacker och intressant. Det är lite av det perspektiv som man kan föreställa sig jättar hade när de gick fram mellan berg och sjöar och kanske av någon anledning kastade ut en stor sten mitt i sjön...

Saxdalens Museum

I november 1995 invigdes Saxdalens Museum med pompa och ståt.
Kommunen representerades av "Aktivitetsnämndens ordförande Folke Thelin" , som även klippte det blå/gula bandet, flankerad av ungdomar från idrottsföreningen som bildat en hel fackelvägg.

Initiativtagare till Saxdalens Museum var Ulf Holm och nu avlidne Rune Heij. De lade ned hundratals med timmar på färdigställandet av detta, det mesta helt ideellt. Efter Runes bortgång har Ulf fortsatt i samma anda. Ulf har lyckats "rädda" mycket material, foton, föremål mm, som har anknytning till gruvnäringen, skolan och från byn i allmännhet.
Allt detta finns nu samlat i form av en utställning i ett rum på 18 m2, i anslutning till Idrottsföreningens Klubbstuga.





Torsdag kväll 27 augusti 2009 kallade kommunen till ett möte med styrelsen för Saxdalens Idrottsförening, man var nu ute med "piskan" igen. Ytterligare krav på nedskärningar framfördes, varvid museets vara, kom på fråga.
Beslut togs att museet i sin nuvarande form omedelbart skall avvecklas, driftskostnaderna är för höga. Ett värmeelement nyttjas under vinterhalvåret!!!
Samlingarna skall nu flyttas till Folkets Hus för magasinering tills vidare.

Det är inte lätt för oss ute i småbyarna, som dessutom inte har någon kommunpolitiker boende här, att få del av kommunens kaka. Föreningarna här gör stora insatser ideellt för att kunna fortsätta sin verksamhet, och få en levande by att fungera. Föreningar i tätorten klara verksamheten med kommunala bidrag medan de i "utbyarna" gnetar på ideellt.
De stora satsningarna sker i kommunens tätort, där pengar kastas i "svarta hål". Jag får bl.a simbassängen i tankarna, som tappas ur och fylls på flera gånger på grund av dåligt utfört byggnadsarbete. Dessutom lär besöksavgiften dit under sommaren ha reducerats med 50% för att få besökare.

Hälsningar Lars-Åke

Hur mycket vet vi egentligen om geografin?

I folkskolan hade vi ämnet geografi. För vår magister, Hjalmar Liss, hade vi läxor i ämnet geografi. Vi följde läroboken som var indelad i kapitel efter landskapen. Vi lärde oss städer, berg, sjöar, floder och annat. Det var i mycket en namngeografi. Man kunde lära sig läxan utantill och det ledde till att jag ännu kan räkna upp städerna i de flesta landskap i den ordning de var uppräknade i geografiboken. Troligen hade jag någon barnsjukdom eller liknande som gör att jag har en kunskapslucka som täcker några landskap i Norrland.

Den typen av kunskap ansågs senare av många som onyttig men själv tycker jag att jag har haft både nytta och glädje av mina namngeografiska kunskaper.

Idag är de i vissa fall lite omoderna. Det finns ju t.ex. inga städer kvar. De försvann i och med kommunreformen som trädde i kraft 1 januari 1971. Stad var ju tills dess en geografisk enhet med vissa privilegier, som var lite förmer än för områdena runt omkring (som var landskommuner eller köpingar).

Jag är stolt över att bo i Dalarna där vi är lojala mot 1971 års kommunreform. Vi har inga städer. Men alla ville inte släppa statusen att vara lite förmer: 14 kommuner kallar sig städer, något som inte har något juridiskt stöd.

Ta exemplet Västerås: en kommun med en yta av nästan 1000 km² och 135 000 invånare. Kommunen innehåller tätorten Västerås med en yta av 52 km² och 107 000 invånare. Tidigare var ju skillnaden stad/köping/landskommun. Men fr.o.m. 1 januari 1971, för 38 år sen finns officiellt bara kommuner.

Men i Västerås vill man vara stad, både de 52 km² som är tätort och de ungefär 950 km² som är landsbygd och småorter. Så numera är alla Västeråsgurkor odlade i staden och när man tittar på "Västerås stads" webbplats så är "Parkering i Västerås" en av de 10 mest efterfrågade informationerna. Parkering var fram till 1970 sannolikt enbart ett stadsproblem och troligen mycket litet i de 950 km² av "Västerås stad" som är landsbygd eller småorter.

När geografin är så här komplicerad på så nära håll som Västerås kan jag förstå att det kan vara än värre på större avstånd, t.ex. i Norge. Kanske är det förklaringen till min lilla irritation för många inlägg sedan över att norrmännen gjort en speciell väderprognoskarta för Saxdalen men inte för Malbacken, där jag bor. Men det rättades till mycket snabbt. Men jag får en viss förståelse för den geografiska förvirringen när jag studerar den karta som visar hur norrmännen uppfattar sin geografisk omgivning. Den är mycket värd att studera. Klicka på den för att kunna se detaljarna!

Att köpa en timmerstuga för barnbidraget

I några tidigare inlägg i bloggen har jag berättat om Mässan där jag har varit många gånger redan under min tidiga barndom. Mässans-landet på söder sida av Väsman. Dit åkte vi skidor på vintern och vi gick eller åkte båt på sommaren. På den tiden fanns ingen väg mellan Ullnäsnoret och Gonäs som det gör idag så man gick genom skogen.

Vi hade två anknytningar med Mässan. Min farfar Karl Fredriksson byggde tillsammans med Vernet Ahlkvist och Einar Haag en motorbåt, "Trion". Den hade en inombordsmotor tillverkad i Rävvåla av det tekniska geniet Hjalmar Sjöstrand. Med den fraktade de byggnadsmaterial till Mässan och byggde en sommarstuga bara 100 m från Sandbäcken. Stugan hade fiffiga lösningar med bäddar som fälldes upp mot ena väggen, där fanns fotogenkök och en liten jordkällare. Det var en trivsam sommarstuga.

En och en halv kilometer längre österut arrenderade min morbror Elis Haag en fäbodstuga. Jag har många härliga minnen från Mässan både på vintern och speciellt på sommaren.

När min far köpt vår första bil i början av 50-talet blev det många bilturer till olika ställen i Dalarna, Värmland och Västmanland och på somrarna också runt i Sverige. Vi började drömma om en egen sommarstuga i Mässan. Och så fort min far var ledig från jobbet blev det för det mesta en biltur.

Så hände det sig att vi i början av 60-talet tog en tur upp i finnmarken och utforskade stickvägarna som gick ut från Fredriksbergsvägen. Vi åkte igenom Ulsiksberg och tog sen till höger på en okänd väg. Vi kom upp till en gård, ett lång brädfordrat timmerhus och en timmeruthus. Uthuset hade tydligen använts som stall, det var inrett med två boxar.

Hela gården verkade övergiven och uthuset passade bra in på våra drömmar om en egen sommarstuga i Mässan. Min far kände de flesta som bodde i gamla Grangärde socken och han visste att det bodde en skogvaktare i Ulriksberg. Vi åkte till skogvaktaren som hette Nils Carlsson. Efter en ganska kort diskussion så var timmerstallet vårt. Min syster hade fortfarande barnbidrag som hämtats ut på posten och det blev grundplåten i vår timmerstomme från Sandsjöhöjden.

Sen var det massor med jobb innan drömmen blev verklighet. Timmerstommen plockades ner på sommaren och kördes med lastbil till Sandviken i Sunnansjö. Där fick den vänta på att isen lagt sig ordentligt på Väsman. Då fraktades timret på kälkar efter en traktor över till Väsmans södra strand där det drogs upp på land.

Sen började det stora arbetet att montera upp timmerstommen igen och i juli 1966 var det dags för taklagsfest. Vi köpte en båt för att kunna frakta fönster, virke, panel och allt byggmateriel som behövdes. Det fanns ingen väg dit och ingen elektricitet där så allt var primitivt och tog sin tid. Vi byggde ett litet uthus av masonit med sängar och vedspis så att vi kunde övernatta och laga mat under byggtiden. Men huset blev beboeligt och min sambo, mina barn och jag tillbringade många somrar i stugan och själv var jag vaken många nätter för att se den vackra utsikten över Väsman där solen gick ner under horisonten bara ett par timmar för att stiga upp öster om Stensbo till en ny dag.

Väsman är aldrig samma sjö två dagar. Varje dag har den sin speciella prägel. Storlomens rop, någon enstaka motorbåt, åska som ett stort skådespel med blixtarna reflekterade i vattnet.

Här till vänster stugan när den blivit någorlunda färdig.

Här under: Den underbara utsikten över Väsman när solen vilar sig ett par timmar under horisonten. Här råder total ro, tystnad och stillhet.

Saxdalens dag - en njutbar dag

Byn är lyckligt lottad när det gäller tillgång till egna musikaliska förmågor. Vi har två mycket aktiva grupper som också känns mycket saxdaliga: Saxdalens manskör och gruppen Saxdalingarna. Saxdalingarna framträdde också med flera låtar på årets Saxdalens dag.

Men jag vill ändå börja med en annan grupp som gjorde en storartad insats på Runnbergsgårdens utescen, Saxdalens skolbarn. De framförde en musikal som man skulle kunna säga handlar om att vara människa, om hur man kan känna och hur man vill vara som människa. Ett stort ämne som behandlades med stor entusiasm och på ett humoristiskt sätt. Vi kände igen oss, både barn och vuxna och den omväxlande föreställningen uppskattades verkligen av publiken.

Vilken lycka för en liten by som för inte så länge sen kämpade för skolans överlevnad att skolan finns och att skolan kan bidra till barnens utveckling inte bara med traditionell kunskapsförmedling utan också med kreativ verksamhet som kan ta sig så här härliga uttryck.





Dagens tema var Sjörövare och det fanns både vuxna sjörövare och sjörövarbarn i publiken.

Sen har vi naturligtvis Saxdalingarna den rutinerade gruppen med en stor repertoar för olika sammanhang, också musik som passar bra på ett gårdstun i Dalarna en sommardag som idag.

Välkommen till Saxdalens Dag i morgon lördag!

Nu är Saxdalens Dag snart här. Alla är välkomna till Runnbergsgården där festligheterna börjar kl 13.00 på lördag eftermiddag. Vi kan inte garantera vackert väder men allt tyder på att eftermiddagen blir solig med 18-20 grader och svag vind. Det brukar vara vackert väder på Saxdalens dag.

Ibland kan det förekomma svarta moln runtom men en regnbåge brukar då böjas upp över Runnbergs-gården som vi kan se på bilden.

Redan kl. 10.00 öppnar Saxdalens idrottsmuseum som ligger i sluttningen bakom Saxdalens kapell. Det är väl värt ett besök.

Saxdalens Hemvändardag invigs högtidligen vid Runnbergsgården kl 14.00 och temat för både barn och vuxna är Sjörövare. Både de som är utklädda till sjörövare och alla andra får gratis inträde på årets Saxdalens dag och Hemvändardag och alla är dessutom välkomna!

Från kl. 18.00 fortsätter festligheterna vid Saxenstranden med bl.a. Linedance och två föreställninger av vår egen SaxdalsElvis.

Hela programmet finns här.

Zlatan och flamenco i Barcelona

Vi har redan här i bloggen visat bilder från Zlatan Ibrahimović nya hemmaarena Camp Nou i Barcelona. Som FC Barcelona-supporter fick jag idag ett e-brev med en video. Jag var ju i Barcelona i god tid innan Zlatan anlände men jag såg aldrig hans flygtur över stan... Se Zlatans ankomst på den här videon.
 
Eftersom Zlatan - eller Ibrakadabra som han också kallas av oss supportrar - ska debutera i FC Barcelona ikväll kan det passa bra att få veta hur det gick till när Zlatan anlände. Fortsättning följer på TV4 SPORT ikväll kl. 21.55 när FC Barcelona ska spela mot Manchester City på den imponerande hemmaarenan Camp Nou.
 
Barcelona är ju också så mycket mer än fotboll och playa. Musik finns också där, t.ex. flamenco. Min första resa till Spanien gick till Torremolinos 1961. Då var diktatorn general Franco fortfarande vid makten och beväpnad militär/polis bevakade playan hela tiden. Det kändes inte helt bekvämt men både min kompis Lennart Blom från Grängesberg och jag själv blev ordentligt solbrända. Att hyra parasoll och solstol som nu är nödvändigt för att jag ska känna mig bekväm var inte att tänka på på den tiden. Jag tror knappast ens att det fanns? En stor handduk och en flexibel hatt för att förvara klocka och pengar var nog allt vi hehövde.
 
Resan kostade 1 250:- per person för två veckor i egen bungalow med helpension på lilla Hotel Los Nidos. Reso arrangerade och vi flög med danska Flying Enterprise som gick i konkurs när vi kom hem... Jag har berättat lite om den resan i ett tidigare inlägg här.
 
På kvällarna hade vi två nattklubbar att välja mellan, en "discoclub" med musik som strömmade från en tygvägg. Det fanns ett golv i mitten där det kunde dansas men jag minns inte att det var många som dansade. Musiken var i stort sett ett par LP-skivor med Nat King Cole. Någon discjockey såg man aldrig bakom tygväggen men det var den tidens "strömmande" musik.
 
Den andra nattklubben föll oss bättre i smaken. Jag tror att vi båda blev förälskade där. Jag försökte ringa Lennart för att få det bekräftat men han var inte hemma, så jag får väl tala enbart för mig själv. Jag blev förälskad i musiken: Flamenco, framförd på ett passionerat sätt av passionerade levande personer (i stark kontrast till den andra klubben). Flamencon har jag sen dess alltid kopplat till Andalusien, och Costa del Sol och till zigenare!
 
Till saken hör också att särskilt en av de undersköna och mycket professionella kvinnliga danserskor som dansade flamenco flera gånger under en kväll var var särskilt musikalisk och duktig att dansa. En fantastisk rytmkänsla, klappande kastanjetter, steppdans på den lågt uppbygda scenen som gav god resonans, smatt- randet från tå- och klackjärn, svarta, ja kolsvarta hår och svängande kjolar - allt blev en total upplevelse av musik, dans och skönhet.
 
Också i Torremolinos fanns en manlig dansare, zigenare, med mycket imponerande framträdanden. Musiken var den traditionella med flamencogitarr, handklappning, kastanjetter, steppdans och den speciella och suggestiva sång som hör till. Vad jag inte kommer ihåg från Torremolinos var om de också hade det speciella flamencoinstrument som kalla cajon (låda på spanska).
 
I Barcelona förra året - nu börjar vi komma till pudelns kärna - var min sambo och jag på en opera-flamenco-konsert. Det var en någon större grupp, ca. 15 personer som spelade, sjöng och dansade flamenco. Föreställningen var bra men jag var besviken för att man inte fick fotografera. Jag hade frågat innan vi köpte biljetter och fått upplysningen att jag kunde fotografera. Men som ordentlig svensk så led jag i stället med min kamera i handen utan att trycka på avtryckaren när man från scenen sa att det inte var tillåtet att fotografera...
 
I år, ja faktisk den här månaden, var jag med min dotter på en ren flamencokonsert på Palacio del flamenco i Barcelona. Det är en kombinerad restaurang och konsertlokal. Konserten ingår i alla biljetter men med olika dryck- och måltidsalternativ. Man kan välja till, enbart sangria, specialmiddag med dryck eller à la carte med dryck. Se mer om Sangria i min andra blogg här.
 
Nu hade jag bestämt mig för att fotografera även om det inte skulle vara tillåtet. Jag har nog blivit mer internationell sen ifjol? Men jag frågade i alla fall och fick klartecken att fotografera! Precis som ifjol. Men här var skillnaden att presentatören redan innan konserten började talade om att fotografering var tillåtet men att man inte ville ha blixtar.
 
Så här kommer tre videor (ja det heter faktiskt så enligt Svenska Akademons Ordlista) från Palacio del flamenco. Lägg märke till instrumentet cajon. Det är slagverkaren som sitter i mitten som spelar cajon. Man sitter på lådan och vissa cajonspelare använder också fötterna eller snarare hälarna mot lådan för att förändra ljudet.
 

Saxdalens manskör - en imponerande skara kulturmissionärer

Tänk vilket rikt kulturliv vi har i vår hemtrakt, speciellt under sommaren. Evenemangen avlöser varandra så att det är omöjligt att hinna se och höra allt man är intresserad av. Ett viktigt bidrag till denna flora av kulturyttringar står Saxdalens manskör för. Manskören uppträder inte bara lokalt i Grangärde-Ludvika-trakten utan flänger omkring inom en ganska stor cirkel runt Saxdalen, då och då också utanför landets gränser.

I morgon bitti är det boule-match, hemmamatch på Furuliden i Saxdalen. Förra måndagen var det bortamatch i Grängesberg. Jag spelar i Saxdalens PRO-lag och dessutom för det mesta i samma tremannalag som riksspelmannen och tenoren i Saxdalens manskör Olle Wallman.

Förra måndagen fick jag veta att Manskören varit ända till Norrland på turné. Olle hade kommit hem frampå småtimmarna på måndag morgon. Då hade kören gjort en tur med paradnumret, det specialskrivna Dan Andersson-spelet: "Helgdagskväll vid timmerkojan". Lördagsföreställning i Mobydalen i Ockelbo.

Sen blev det övernattning i Järvsö och ny föreställning på söndagen i Linsells bygdegård norr om Sveg (bilden här under).

Så här har det varit flera gånger sen sommaren började. Olle har haft så många musikfram-trädanden att nätterna bara räckt till att ge några timmars sömn.

Jag har inte lyckats lista ut hur sång och fiolspel påverkar boule-spelet. Kanske stråkföringen tröttar ut högerarmen? Eller mjukar den upp musklerna så att boule-kasten blir mer exakta? Ja, jag vet inte - inte än - men jag ska försöka göra mina iakttagelser...

Åker jag till Cassels på konsert eller till Ludvika för att lyssna på jazz - ja då är en annan körmedlem nästan alltid där som arrangör eller som funktionär: Lasse Persson, konferencié både här och där, i Manskören, Ludvika jazzclub och ofta på Gammelgårdens och Cassels musikevenemang. Och många andra körmedlemmar och körledaren Roger Broberg syns och hörs ofta i andra sammanhang än i Manskören.

Jag har nu varit ordentligt förkyld i en vecka, sen förra boule-matchen. Och under den veckan har jag missat flera musikföreställningar som jag hade planerat att besöka. Så om någon säger att det inte finns något att göra ute på landsbygden så är det ju helt fel. Vi har många evenemang bara inom Grangärde socken och ännu mer om vi räknar in hela kommunen. Och på lördag blir det ju Saxdalens Dag...

Saxdalens manskör har förresten en ny, fin webbplats eller hemsida som vi alltid sa förr i tiden. Där kan du läsa mer om kören, medlemmar, historia, ja helt enkelt mer om mycket: Klicka här!

Bilder: Britt-Marie Andersson

Arvid Björks poetiska bild av Nyhammars bruk

Vi har tidigare presenterat några dikter av Arvid Björk här i bloggen. Hittills har vi bara tillgång till en ytterligare: Dikten om Nyhammars bruk. Sussie Andersson i Ludvika har skickat in dikten. Tack för den! (Klicka på bilderna för förstoring!)

Om någon känner till ytterligare poem från Arvid Björks penna tar vi tacksamt emot dem här i Saxdalen blogg.

Jag har förstått att många i Arvid Björks närmaste omgivning inte kallade honom Plusken eller Västansjö-Plusken. Men här där jag är uppväxt 15 km söderut var av alla känd som Plusken. Som jag upplevde det fanns det inget nedvärderande i benämningen.



Men "Plusken" var en roll han hade och som han gärna spelade ibland när det fanns folk runtomkring som ville lyssna.

Som gårdfarihandlare upplevde jag honom som en helt annan person som hade en imponerande personkännedom som han förmedlade till sina kunder. Han visste hur det stod till med de flesta som bodde i Grangärde socken och han var en duktig informatör och berättare.

Att han var från Västansjö gjorde väl att vi i byar en bit ifrån, som Rävvåla och Blötberget lade till den geografiska bestämningen Västansjö-Plusken. Men Plusken var tillräckligt för att alla skulle veta vem som avsågs.

Min gamla vän - ja vi säger ju så även om han inte är lastgammal - men vi har ju varit vänner så länge... jo han Rädd Aktörn Bettil Danielsson som tidigare skickade mig en skock bilder som han under en längre tid tagit av Arvid när han besökt honom. En del har jag redan använt i bloggen, här kommer ett par till. Bertil ställer inga krav men framför synpunkten att "jag skulle bli sååååå kâru om jag fick ståta med mitt namn (med tanke på en kommande fotobok "Knäppt i Ludvika").

Han har ju alltid fått till det med ord och bild han Danielsson, så den boken vill jag gärna köpa redan innan den kommit ut om det går. Ända sen vi träffades i skolåldern har han ju annars slagit sig fram här i livet - med sina trummor.

På bilden till höger ses Arvid Björk (sittande) och Rickard Karlsson spelande Bingo på Solgärdet. Året var 1974.

Bilden här nedan visar också Arvid Björk på Solgärdet år 1972.


Båda bilderna är tagna av Bertil Danielsson.

Bloggen mår nu bättre igen och pizzerian är öppen

Problemet med jättebokstäver eller för liten text i inläggen i Saxdalen blogg är förhoppningsvis lösta. Själv har jag dock inte fått bukt med den kraftiga sommarförkylningen. Men Alvedon, vila och vätska ska väl lösa problemen som förutom trötthet, omväxlande frusenhet och svettanfall enbart sitter från halsen och uppåt.

Min sambo Ana Maria är också förkyld så det blir en del extra pizzor under den här veckan. Pizzerian är öppen. Jag trodde den var stängd när jag åkte förbi och dörren var stängd. Pizzerian var också stängd ett par dagar bl.a. därför att Sercan haft dörren öppen.

En inspektion från miljökontoret anmärkte på att flugor kunde flyga in i pizzerian om dörren var öppen. Dessutom skulle det finnas ett synligt intyg på att Sercan har genomgått den utbildning som fordras för att få driva en pizzeria. Dokument-rutiner skulle också förbättras. Allt är åtgärdat och pizzerian är alltså öppen som vanligt även om dörren är stängd!

Problem med teknik och hälsan

Bloggen har varit lite krasslig tekniskt en tid och själv har jag dragit på mig en ordentlig förkylning. Jag kände mig lite hängig redan på måndag morgon men gissade att det var spänningen inför boule-mötet med våra motståndare i Grängesberg. Vi åkte dit med en viss förhoppning om att vinna. Kanske var det resultatet, förlust med 7-1! som bröt ned mig till halvt sängläge? Men det var ändå trevligt att träffa blomsterkungen Uno Wrede, min teckningslärare från realskolan Folke Person och det andra gänget av trevliga grängesbergare.

(Här inträffade nu en lustighet som jag ofta råkar ut för och skrattar åt. Här i bloggen finns liksom i många datorprogram en stavningskontroll. När jag skrev "grängesbergare" så blev det en röd understrykning under ordet. Jag klickade för att se vad stavningsprogrammet föreslog och det föreslog ordet "bergsprängare"! Visst har tekniken hunnit långt när stavningsprogram kan koppla ihop grängesbergare med bergsprängare! Så var det ju under lång tid men nu för ganska länge sen. Kanske stavningprogrammet borde uppdateras? Jag har nästan glömt den kopplingen men i datorernas värld minns man - eller snarare den - datorn.)

I kväll skulle jag ha varit på Ludvika Gammelgård för att lyssna på jazz men det får bero tills hälsan är återställd och en del ogjort arbete klarats av. Jag har också haft lite mothåll från datorsystem som man gjort sig beroende av. Men problem är ju till för att lösas, både tekniska och hälsoproblem.

Saxdalens Dag 2009

Här kommer den viktigaste informationen om Saxdalens Dag 2009, affischen för tillställningen. (Klicka på bilden för förstoring).

Mer information följer senare.