Om att hinna med båten och tåget

Ett tidigare inlägg har avslöjat det mesta av min historia när det gäller bussresande men det finns ju flera kommunikationsme- del och vi kanske förhåller oss olika till olika samfärdsmedel.

Två gånger har det varit ren tur att jag hunnit med ett tåg. Båda gångerna var det viktiga tågresor där det varit allvarligt att missa avgångarna. En av resorna hör också ihop med en båtresa... så här var det:

Från mitt arbete på SCB i Örebro skulle jag åka till Finland på en vuxenutbildningskonferens. Samtidigt hade jag ärende till SCB i Stockholm. Jag har ingenting emot att flyga men den här gången tyckte jag själv att jag hittade en fiffigare lösning genom att åka tåg till Stockholm och uträtta mina sysslor på SCB under dagen och på kvällen ta nattfärjan till Åbo och utvilad fortsätta med morgontåget från Åbo till Tammerfors där den två dagar långa konferensen skulle hållas. Som Saxdaling såg jag det också som en klar fördel att det skulle bli betydligt billigare än att flyga.

Dessutom njuter jag mer av att åka både båt och tåg! Så när arbetsdagen i Stockholm var slut hade jag god tid att ta mig ner till Viking Lines terminal vid Stadsgården. Sen kunde jag njuta av en hel kväll och natts båtfärd här:

Amorella skulle komma till Åbo 07:35 så jag räknade med att kunna sova till klockan sju. Jag skulle få vänta lite över en timme på tåget till Tammerfors.

Det hela verkade helt lugnt och jag njöt av den lugna båtresan i Stockholms skärgård och ut över Ålands hav. Sen var jag trött och gick till kojs.

Jag skulle gärna ha varit vaken under resan i den vackra skärgården från Åland till Åbo men jag hade ju en tågresa och två hela dagars konferens framför mig.

Jag blev ganska förvånad när det knackade på dörren och någon talade om att vi skulle vara i hamn om en kvart! Yrvaken tog jag en snabb dusch, klädde på mig och gick upp på däcket där man lämnade färjan.

Jag gick i land och eftersom jag aldrig hade åkt tåg från Åbo så gick jag sakta över till stationen för att orientera mig. Jag vill alltid ha kontroll över tider och platser när jag reser. Jag gick upp på första perrongen och där stod ett tåg klart för avgång. Den kvinnliga konduktören stod vid ingången till sista vagnen och vinkade åt mig att skynda på. Jag ökade steglängden och frågade vart tåget skulle gå.

Till Tampere, Tammerfors! Då först insåg jag att jag hade tappat en timme under båtfärden från Sverige till Finland. Jag hade bytt tidzon och hann precis hoppa upp på tåget som nästan hade börjat rulla. Det var ren tur att jag efter min obetänksam- het kom i tid till konferensen.

Tammerfors var en positiv äverraskning och vi fick både rundtur i staden och för oss som ville, en kvällstur med båt till en ö i en av de tusen sjöarna, den som ligger söder om Tammerfors.

Jag har upplevt precis samma känsla som på perrongen i Åbo en annan gång. Det var i Luxemburg. Jag har berättat om den händelsen i ett tidigare inslag i bloggen här.

Båda episoderna avlöpte väl men efteråt, när jag väl satt på tågen fick jag hjärtat i halsgropen. Speciellt resan från Luxemburg till Montpellier i Frankrike skulle ha ställt till stora problem om jag missat tåget. Men i båda fallen hade jag det som mina jobbarkompisar kallade Ola-flyt, en större tur än vad de som statistiker kunde tro berodde på slumpen!

Jag känner mig både stolt och generad...

Jag vill börja med att rikta ett varmt tack till de två företagen Radiotjänst i Kiruna AB och Sveriges Television AB (STV).

Ett personligt tack vill jag rikta till Stina Ekblad, vår uppskattade finlandssvenska skådespelerska som tog ledigt från Dramaten för att hoppa in som extra nyhetsankare på SVT för min skull. Så jag är glad att mitt förhållande till Finland är gott.

Stina: Jag har varit både i Helsingfors, Tammerfors och Torneå och färjat flera gånger till Åland, Åbo och Nådendal. En finsk tango uppenbarade sig i mitt huvud under en nattvandring i Tammerfors. En av mina bästa skolkamrater, Markku, kom också från Finland.

En svensk kompis skickade nedanstående länk till mig. Han hade hittat den på Internet. Klicka på den:

Och Tackfilmen går till... SAXDALEN!

1. Du ska inte tro att du är något.
2. Du skall inte tro att du är lika god som vi.
3. Du skall inte tro att du är klokare än vi.
4. Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
5. Du skall inte tro att du vet mer än vi.
6. Du skall inte tro att du är förmer än vi.
7. Du skall inte tro att du duger till något.
8. Du skall inte skratta åt oss.
9. Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
10. Du skall inte tro att du kan lära oss något.

De här påminnelserna tog mig tillbaka till att få fötterna på jorden. Lite speciellt hårt tog jag det tionde budet. Har jag förspillt en stor del av mitt liv på att vikarera som lärare på Samrealskolan, Östra skolans högstadium, Västra skolan och Norra skolan (samtliga i Grängesberg), Kyrkbyns skola i Grangärde och Uppsala universitet? I Uppsala var jag i alla fall behörig lärare men vad hjälper det nu? Dessutom fick jag ju (som jag såg det då) förmånen att arbeta utomlands i flera omgångar - i huvudsak med pedagogiska insatser. Var det förspillda biståndspengar?

Men jag har väl ändå på något sätt gjort rätt för mig:
Jag har ju betalat TV-licensen...