Född i Rusbodarna - vann första Västerbergslags- Mästerskapet i nattorientering

Från Hovsta fick jag ett mejl om en idrottsprestation. Avsändare var Arne Nyström uppväxt på Slogåsen men född i Rusbodarna. Han har också tidigare bidragit till bloggen med historiska händelser bl.a. bilhistoria, om gårdfarihandlare Arvid Björk och annat.

Den här gången skriver Arne om en idrottsupplevelse som jag inte hade en aning om. Han har tänkt skicka berättelsen tidigare men känt det förmätet att skryta med sig själv. Jag är glad att Arne satte sig över Jantelagen och delar med sig av sin erfarenhet.
(Vi borde nog oftare än vi gör snegla på Evert Ljusbergs Jamtelagen).

Berättelsen skulle inte vinna på att refereras. Därför kan ni här läsa Arnes egen berättelse direkt kopierad ur e-brevet:

"Mitt livs lyckligaste halvtimme
Det handlar om när jag mitt i en sensommarnatt 1953 springer från Sågdammen efter bygatan förbi kasern och genar över dammen och springer genom tallskogen och ut på landsvägen längs fotbollsplanen och till vägkanten där vägen går upp till skolan här lyste en röd lampa!
Det var målet för orienteringenshistoriens första Västerbergslags Mästerskap i nattorientering som avlöpte i Rävåla.

Varför var det så lyckligt undrar du?
Jo, jag hade startnummer 15 av de trettio som deltog och när jag fick startkortet stämplat intill skiet vid stugan i Sågdammen säger kontrollanten: " Du är först här"! Jag såg inga lampor som bars av konkurrenter lysa i tallskogen väster om Nävbacken i midnatten. Jag släckte min lampa och jag mera flög än sprang den sista kilometern. Och bland publiken vid målet fanns en av dina släktingar Einar Haag. Jag hörde någon bland funktionärerna halvhögt ropa när jag flyger fram i ljuset från en gatlampa - det är ju Arne Nyström från Blötberget.

Jag var ingen favorit bland en massa Ludvika, Grängesbergs och Nyhammarslöpare det var Folke Byström som hade hemmaplan, men jag vann med över fem minuter och priset står på min bokhylla och lyser nu 57 år senare.
Det märkliga med det loppet var att jag mellan första kontrollen Orrens och andra vid Röda skäret passerade tio meter från den punkt på Jorden där jag är född - Rusbodarna.

Jag har både resultatlista och tidningsurklipp kvar.
Repotaget i Ludvika Tidning heter, Arne Nyström vann VBM-nattförsök!

Jag har ett tiotal DM-tecken i golf och bowling för Örebro län men inget gläder mig mera än detta i Rävåla 1953."

Rävvålpojkarnas stridslystnad bekräftad

I förra inlägget nämnde jag en företeelse som jag inte visste om det bara var en skröna eller om det fanns någon substans bakom. Det gällde sägner om "spänningen mellan Rävvåla och andra byar", hur män eller ynglingar utifrån riskerade att åka på stryk om de cyklade genom Rävvåla. Bara ett par dagar efter publiceringen av förra inlägget hade jag fått två klargörande brev från barn till fäder som varit modiga nog att ändå cykla till Rävvåla och där träffat Rävvålflickor.  

  Den ene mannen (låt oss kalla honom Sven eftersom han hette så) bodde i Grängesberg. Han berättade för sin dotter Inger (som numera bor i Strängnäs) att... jag citerar Inger: Beträffande det Du skrivit i dag om "spänningarna" mellan Grängesberg och Rävvåla kan jag bekräfta att pojkarna i Rävvåla säkert ville ha sina flickor för sej själva. Min egen pappa Sven bodde i Grängesberg och mamma i Rävvåla. Dom har berättat att han för att komma fram till Rävvåla fick ta omvägen via Björnhyttan och över Ljungåsen för att inte få stryk. Dom lär ha lurpassat någonstans i skogen ovanför "Sörbyn". 
 
Den andre modiga mannen, från Blötbergstrakten, hade tagit sig till den gamla dansbanan som då låg på kullen ovanför badplatsen vid Nya dammen. Jag citerar sonen som blev ett resultat av dansen: Där mamma mött min far första gången, det var på dansgolvet 1924/25. Han hade varit mycket rädd för stryk när han följt mamma en bit på väg hem mot Rusbodarna, ty hemmapojkarna ville ha sina flickor ifred. 
 
Från de två breven finns inga klara bevis för att våld har förekommit men däremot verkar det ställt utom allt rimligt tvivel att rädslan hos båda båda cyklisterna varit både verklig och stor. Men för de båda paren som ligger bakom de två vittnesmålen slutade det hela lyckligt. Båda paren gifte sig och fick två barn vardera. Det ena paret bosatte sig i Norrbyn i Rävvåla och det andra på Slogåsen. Den typ av mod som de två männen uppvisade är väl det vi idag kallar civilkurage.