En idrottsframgång VM-året 1954

I förra inslaget berättade jag om en av mina klasskamrater, Markku Hartikainen som tjänstgjorde som speaker vid VM i backhoppningen i Källviksbacken i Falun 1954. Samma år var Markku också lagmedlem i vårt klasslag i ishockey. Vi deltog i en skolishockeyturnering i Grängesberg 1954 anordnad av IF Kamraterna och Bergslagsposten.

Vi var bara åtta pojkar i min klass men det räckte nätt och jämt till för att delta i turneringen. Det gick ganska bra för oss. Inför sista matchen i serien låg vi på andra plats men ganska långt bakom ledarlaget. Bergslagspostens reporter Bror Jansson - Beson - skrev inför den avslutande spelomgången att det i praktiken redan var avgjort. Saxarna - som vårt lag hette - behövde vinna med mer än 20 mål för att vinna serien och det såg Beson som omöjligt.

Jag minns inte hur han fick till det i artikeln om slutresultatet men faktum var att vårt klasslag från lilla Saxdalen vann sista matchen med 33-0! Dessutom låg vår stjärnspelare Rolf Persson ungefär lika långt från att vinna skytteligan som vårt lag från att vinna serien. Men vi passade till Rolf i alla möjliga lägen och han vann skytteligan med flera måls marginal.

På bilden ser vi i främre ledet Rolf person längt ner till vänster. Vi är ni nästan grannar på Malbacken. Rolf har också varit framgångrik idrottare i Saxdalens IF under många år. Bredvid Rolf P. står Hans Andersén som kom från Finland och började i vår klass 1952. Han var kusin med Markku. Båda kusinerna är nu tyvärr döda. På andra sidan om Hans står jag själv.

I bakre ledet från vänster har vi Rolf Johansson som flyttat från Saxdalen för ganska längesen och som jag ännu inte har fått kontakt med efter min återkomst till Saxdalen. Bredvid Rolf Johansson står Markku som gick bort för några år sedan. Därefter Christer Norgren som liksom jag själv bott i Uppsala men återvänt till de hus där vi växte upp. Bredvid Christer står Sten-Olov Strömberg som varit Saxdalen trogen och som sjunger i Saxdalens Manskör och ibland uppenbarar sig som "Västansjö-Plusken". Bredvid Sten-Olov står Åke Lööf som tyvärr omkom i en olycka i ganska unga år.

Vi var med rätta stolta segrare från den lilla klassen i Saxdalen som bara hade två avbytare. Men vi hade också stor hjälp av vår ledare och idrottsentusiast Rune Karlsson. Han undervisade inte vår klass i skolan men vi fick lära oss mycket om idrott av honom både i ishockey och fotboll.

Mysteriet med linhjul och fundament vid Saxen på väg att lösas?

Fem månader efter en rundtur i Barcelona slog det mig plötsligt att jag i början av juni sett två likadana linhjul som det som så mystiskt har legat på olika ställen vid Saxens strand sedan ett par månader tillbaka - som i väntan på att bli monterat och använt.

Den tredje juni ville Ronaldinho - eller Dinho som vi kompisar
kallar honom - lattja lite med trasan på Las Ramblas (den berömda huvudgatan i Barcelona) innan vi åkte upp till Camp Nou, FC Barcelonas hemmaarena.

Dinho skulle visst lämna ett par matchtröjor med nr. 10 till materialförvaltaren för Massi att ta över. Dinho var ju på väg till Milan månaden efter för att skriva på för Gre-No-Li:s gamla klubb FC Milan. Han hade just fått en miljon euro i förskott och skulle få 20 till när han skrivit under kontraktet...

Men nu var det ju linhjulet jag skulle berätta om... jo när vi tog linbanan upp till berget Montjuïc till materialförvaltaren såg jag två likadana linhjul: Ett där vi startade och ett där vi landade. Tyvärr tog jag ingen bild av de spanska linhjulen men här är tre bilder som är tagna mellan linhjulen:

Ovan till vänster ett fundament som stod närmast ett av linhjulen. Ovan till höger en bild tagen ungefär mitt emellan linhjulen och här bredvid till höger en närbild på en av de "tunnor" som gled fram och tillbaka mellan linhjulen. Tunnorna var betydligt större än de som Lissle Daniel åkte med på linbanan mellan Långfallsgruvan och Rävvåla på den tiden den gamla linbanan fanns kvar i vår hemby.

Så när jag den 23 oktober på eftermiddagen kom på min gamla klasskamrat Rolf Persson från Stälpet i färd med att smygsvetsa fast muttrarna på de kraftiga bultar som förankrar det stabila stålfundamentet i den betongkonstruktion som till större delen ligger under markytan - ja då blev det för mig uppenbart att här skulle det komma att bli stora påfrestningar på materialet.

Jag lät blicken vandra över vägen och upp längs dalen mot verkdammen - då kunde jag lätt föreställa mig samma bild som i Barcelona. Men berget var nu Saxberget i stället Montjuïc och fotbollsspelaren var Rolf Persson i stället för Ronaldinho. Rolf och jag har också spelat många framgångsrika matcher i skolturneringar på Furuliden och i Grängesberg.

Jag kunde tydligt för min inre syn se de moderna tunnorna glida upp och ner från Saxberget till den vindkraftverkspark som själklart driver också linbanan.

Den 31 oktober drabbades jag emellertid av tvivel (se Lars-Åkes inlägg från denna bittra morgon). Kunde det vara så att det inte skulle bli en modern korglift till Saxberget utan en gammaldags släplift???

Men trots att det skulle bli betydligt billigare men släplift och att vi behöver spara in på allt som går så lutar det nog mer åt en korglift i alla fall. Annars ligger ju fundamentet på fel sida av Saxenvägen och då måste vägen i så fall dras om!

Ja, nu vet jag varken ut eller in... Jag tror vi måste vänta ytterligare och se vilken lösning det blir. Men att fundamentet hör till det linhjul som ännu ligger en bit ifrån och att fundamentet är väl förankrat känner jag mig dock ganska säker på. Jag såg ju med egna ögon att Rolf var noggrann med svetsningen.