Saxdalens dag(ar) 2011 - 25-årsjubileum!

Nu är det dags för Saxdalens Dag som i år har 25-årsjubileum och därför har ett extra späckat program som sträcker sig över två dagar och en natt! Klicka 1-2 gånger på "affischerna" för att få texten förstorad:
 

Och nu till "andra sidan" och andra dagen i årets Saxdalens Dag-firande som håller till vid Saxdalens skola och på Furuliden.

Söndagens aktiviteter anordnas av Räfvåla Skoterklubb och PRO Saxdalen.

 

Skoterklubben har hand om  Fordonsut- ställningen och Lådbilsracet. Vi kan avslöja att det redan är många fordon anmälda och att det snickras och skruvas på lådbilar som kommer att var med och tävla.

Saxdalens PRO-förening ger alla möjligheter att både titta på och pröva på bollsporten BOULE. Det finns tre boule-banor innanför norra ingången till Furuliden. Man behöver inte vara pensionär för att uppskatta boule. Alla som orkar lyfta ett stålklot som väger ungefär 700 gram kan spela boule. Kom och pröva på!

  

Välkomna till båda dagarna i Saxdalens Dag- firandet 2011!

Stackarberget 205 meter över havet

Stackarberget har figurerat tidigare i bloggen med ett par bilder från 2006 när jag gick förbi Stackarberget och tog några foton. Nu har jag varit där igen, igår och jag tog liknande bilder den här gången också. Skilladen är inte så stor bortsett från Saxenstranden som nu har sitt fina gröna gräs och badplatsen ser lika lockande ut på långt håll som när man går ut på udden från parkeringen.
(Klicka på bilderna för att se dem förstorade)

Det var inget riktigt solljus den här dagen men grönområdet runt Saxenkiosken lyste ändå med sin ljusgröna färg. Däremot var Saxberget mycket skuggat och nästan skymt av låga mörka moln. Där är ju förstås vindkraftverken en nyhet i vyn.

Tyvärr ser man idag från Saxberget inte mycket av vare sig södra Saxen eller byn söder om sjön p.g.a. höga granar. Enligt säker källa finns det dock tillstånd från skogsägaren att ta ner en del träd som skymmer utsikten från Stackarberget.kör ner dit från vägen. Det blir väl en uppgift bland många andra för frivilliginsatserna i Saxdalen för att behålla byn tillgänglig och attraktiv för både bybor och turister.

Också över Storfars är utsikten forfarande god men hotas på sikt av den tall som är på väg att växa in i bilden.

Ta gärna en tur upp på Stackarberget. Därifrån har man en vy av Saxdalen som på många sätt är vacker och intressant. Det är lite av det perspektiv som man kan föreställa sig jättar hade när de gick fram mellan berg och sjöar och kanske av någon anledning kastade ut en stor sten mitt i sjön...

Välkommen till Saxdalens Dag i morgon lördag!

Nu är Saxdalens Dag snart här. Alla är välkomna till Runnbergsgården där festligheterna börjar kl 13.00 på lördag eftermiddag. Vi kan inte garantera vackert väder men allt tyder på att eftermiddagen blir solig med 18-20 grader och svag vind. Det brukar vara vackert väder på Saxdalens dag.

Ibland kan det förekomma svarta moln runtom men en regnbåge brukar då böjas upp över Runnbergs-gården som vi kan se på bilden.

Redan kl. 10.00 öppnar Saxdalens idrottsmuseum som ligger i sluttningen bakom Saxdalens kapell. Det är väl värt ett besök.

Saxdalens Hemvändardag invigs högtidligen vid Runnbergsgården kl 14.00 och temat för både barn och vuxna är Sjörövare. Både de som är utklädda till sjörövare och alla andra får gratis inträde på årets Saxdalens dag och Hemvändardag och alla är dessutom välkomna!

Från kl. 18.00 fortsätter festligheterna vid Saxenstranden med bl.a. Linedance och två föreställninger av vår egen SaxdalsElvis.

Hela programmet finns här.

Hur mycket gök finns det i Saxdalen?

Ingen vet väl exakt men ett sätt att förhoppningsvis få kontakt med göken är att gå på gökotta. Traditionellt var gökottan en sedvänja att tidigt på morgonen, redan vid solupgången på Kristi himmelfärds dag gå ut i naturen för att lyssna på fåglar och speciellt göken. Gökens sång kunde bl.a. förutspå framtiden. Vi är nog många som minns det gamla uppfattningen att det väderstreck man först hörde göken i var en tecken om framtiden: Östergök är tröstergök, norrgök är sorggök, södergök är dödergök och västergök är bästergök.

Idag har nog gökottor en delvis annan funktion kanske i första hand att komma ut i vårens natur och njuta av den tillsammans med andra människor.

Vi i Saxdalen vill väl inte vara sämre än på andra håll och här förekommer också gökottor. Jag känner till två som jag gärna vill annonsera om här i bloggen.

Gökotta 1
PRO Saxdalen: Onsdag 20 maj kl. 14.00 börjar vi inom PRO Saxdalen att lyssna efter gökar. Vid tjänligt väder håller vi till vid grillplatsen på Saxenstranden (udden nedanför kiosken). Vid regn och rusk flyttar vi till IF:s klubbstuga.
Vi grillar och äter korv med bröd och därefter kaffe med kaka.
Hela kalaset kostar 30:- per person.
Medtages: Stol och gott humör (obligatoriskt) samt paket till vinst i lotteriet (frivilligt).
Anmälan till Britt tel. 313 76 senast måndag 18 maj.

Gökåtta 2
Studiecirkeln om Saxdalen: Under hösten och våren har ett 20-tal personer deltagit i en studiecirkel om Saxdalen anordnad av Rävvåla Kulturförening och Studieförbundet Vuxenskolan. Vi bestämde på sista studiecirkelträffen att (de som vill) ska träffas och ha en gökotta lördag 23 maj.

Den skulle kunna kallas gökåtta eftersom vi tänkt vara framme vid målet Tors-Karis (nedanför Saxgerget) kl. 8.00. Men för att ingen ska gå bort sig efter vägen kan vi träffas vi kl. 7.40 vid Folkets Hus för gemensam vandring till målet.

För den som liksom jag själv aldrig varit till Tors-Karis (eller åtminstone inte vetat om att det kallade så) kan det vara tryggt att veta att kommunens GIS-ingenjör och kartexpert Kerstin Byström hela tiden kommer att ha kontroll på var vi är och vart vi ska.

Det här blir det första studiebesöket ute i verkligheten för att titta på något vi talat om inne i stugvärmen under vinterhalvåret. Om någon som inte varit med i studiecirkeln är intresserad att komma med så är du välkommen!

Knytkalas: Var och en medtar mat och dryck enligt egen smak. För den som har svårt att gå finns möjlighet att få skjuts nästan ända fram till Tors-Karis.

Vinter men också sommarminnen

En envis förkylning har följt mig till och från sedan juldagen. Och vintern gör ibland att man är glad att få vara inomhus. Men vintern har ju också sin tjusning. Vår hund Nikita ser dock till att jag får frisk luft varje dag. Däremot har det inte blivit några vandringar med kameran som jag tänkt. Men visst är vintern fin. Här två bilder tagna från vår balkong och veranda för några dagar sedan. (Klicka på bilderna för att förstorade bilder).

Men snön på träd och luft- ledningar hindrar ju inte tankarna från att gå tillbaka till gångna somrar.

Som när jag i början av maj 2006 gick förbi Stackar- berget där man förut hade utsikt över hela Saxdalen, Saxen och Saxberget.

Nu är skogen på väg upp och skymmer redan stora delar av utsikten. I två gluggar såg jag två områden som varit centrala i Saxdalens historia.

I gluggen vi ser till vänster har mycket förändrats under åren. När jag växte upp (40- och 50-talet) var jag ofta vid Slam- havet, det avfall från Långfallsgruvan som orenat släpptes ut i Saxen tills det fyllt en stor del av sjöns södra del.

Där fanns då fortfarande järnvägsvallen där man kört ut sligvagnar och tippat i de pråmar som sedan drogs av en ångbåt över Saxen, genom Ullnäsnoret och vidare till Ludvika.

Bryggan där båtarna lade till fanns också kvar och ett pumphus som låg på den stenläggning som byggts mot vattnet. I bilden ovan låg tidigare både en hytta och ett anrikningsverk. Hit gick en linbana från Långfallsgruvan ner till anrikningsverket. Linhjulet som monterades upp förra sommaren framför Saxenkiosken är kanske den mest påtagliga lämningen efter den tidiga bergshanteringen. Hela området har sanerats och piffats upp betydligt och vi kan se sommaren an med tillförsikt. Då kommer Saxenstranden att vara ett attraktivt område och badplats.

Den andra bilden från Stackar- berget visar däremot ett avsnitt av byn som inte förändrats så mycket under tidens gång. Den senaste stora förändringen var väl när det som då kallade Nya vägen byggdes, numera Saxenvägen och den del som ofta kallas Storfars raka.

På bilden ses tre av de centrala bondgårdarna som fanns i byn: Storfars närmast, ner mot vattnet bakom Stora sten och till vänster i sluttningen: Neregårds. Båda gårdarna är välbevarade och i gott skick. Den tredje gården i mitten längst upp mot skogen: Oppigårds har däremot förfallit under många år.

Mysteriet med linhjul och fundament vid Saxen på väg att lösas?

Fem månader efter en rundtur i Barcelona slog det mig plötsligt att jag i början av juni sett två likadana linhjul som det som så mystiskt har legat på olika ställen vid Saxens strand sedan ett par månader tillbaka - som i väntan på att bli monterat och använt.

Den tredje juni ville Ronaldinho - eller Dinho som vi kompisar
kallar honom - lattja lite med trasan på Las Ramblas (den berömda huvudgatan i Barcelona) innan vi åkte upp till Camp Nou, FC Barcelonas hemmaarena.

Dinho skulle visst lämna ett par matchtröjor med nr. 10 till materialförvaltaren för Massi att ta över. Dinho var ju på väg till Milan månaden efter för att skriva på för Gre-No-Li:s gamla klubb FC Milan. Han hade just fått en miljon euro i förskott och skulle få 20 till när han skrivit under kontraktet...

Men nu var det ju linhjulet jag skulle berätta om... jo när vi tog linbanan upp till berget Montjuïc till materialförvaltaren såg jag två likadana linhjul: Ett där vi startade och ett där vi landade. Tyvärr tog jag ingen bild av de spanska linhjulen men här är tre bilder som är tagna mellan linhjulen:

Ovan till vänster ett fundament som stod närmast ett av linhjulen. Ovan till höger en bild tagen ungefär mitt emellan linhjulen och här bredvid till höger en närbild på en av de "tunnor" som gled fram och tillbaka mellan linhjulen. Tunnorna var betydligt större än de som Lissle Daniel åkte med på linbanan mellan Långfallsgruvan och Rävvåla på den tiden den gamla linbanan fanns kvar i vår hemby.

Så när jag den 23 oktober på eftermiddagen kom på min gamla klasskamrat Rolf Persson från Stälpet i färd med att smygsvetsa fast muttrarna på de kraftiga bultar som förankrar det stabila stålfundamentet i den betongkonstruktion som till större delen ligger under markytan - ja då blev det för mig uppenbart att här skulle det komma att bli stora påfrestningar på materialet.

Jag lät blicken vandra över vägen och upp längs dalen mot verkdammen - då kunde jag lätt föreställa mig samma bild som i Barcelona. Men berget var nu Saxberget i stället Montjuïc och fotbollsspelaren var Rolf Persson i stället för Ronaldinho. Rolf och jag har också spelat många framgångsrika matcher i skolturneringar på Furuliden och i Grängesberg.

Jag kunde tydligt för min inre syn se de moderna tunnorna glida upp och ner från Saxberget till den vindkraftverkspark som själklart driver också linbanan.

Den 31 oktober drabbades jag emellertid av tvivel (se Lars-Åkes inlägg från denna bittra morgon). Kunde det vara så att det inte skulle bli en modern korglift till Saxberget utan en gammaldags släplift???

Men trots att det skulle bli betydligt billigare men släplift och att vi behöver spara in på allt som går så lutar det nog mer åt en korglift i alla fall. Annars ligger ju fundamentet på fel sida av Saxenvägen och då måste vägen i så fall dras om!

Ja, nu vet jag varken ut eller in... Jag tror vi måste vänta ytterligare och se vilken lösning det blir. Men att fundamentet hör till det linhjul som ännu ligger en bit ifrån och att fundamentet är väl förankrat känner jag mig dock ganska säker på. Jag såg ju med egna ögon att Rolf var noggrann med svetsningen.

Morgondimma 21 september vid Saxentstranden

Söndagen 21 september bjöd på mycket sol och klar himmel, en typiskt fin höstag. Dagen började dock med en trolsk morgondimma som svepte in vyerna runt sjön Saxen i ett nästan overkligt skimmer. Klara färger fanns bara nära. Längre bort blev allt otydligare och mer eller mindre utsuddat i olika gråskalor.

Det spegelblanka vattnet förstärkte intrycket av overklighet. Ibland var ljuset starkare, ibland svagare och gav en slags John Bauer-stämning.


Bron över utflödet från dammarna ovanför stod tyst och orörlig medan vattnet under virvlade och spred bubblor i det lilla utflödet

Redan under förmiddagen löstes dimman sakta upp och sen var luften så klar som den bara kan vara en vacker höstdag.

Fler morgonbilder från Saxenstranden finns här.

Vid Saxdalens Minilivs. Del 1

I början av september startade kommunen arbeten på parkeringen vid Saxdalens Minilivs och badstranden vid sjön Saxen.


Kantsten har levererats som skall inrama parkeringen vilken asfalteras, även en utsmyckning av området kan emotses denna har anknytning till en viktig näring sedan förr i Saxdalen.

Hela badstranden får en behövlig uppsnyggning med nya sand i badviken.

Ända längst ut på udden fortsätter arbetet.

Upp över Saxberget ser man hur vindkraftverken växer upp ur berget, som graciösa konsverk över bergskammen. Med glädje tar man emot den nya tekniken som gör sitt intåg i bygden, där i äldre tider en annan ny teknik gjorde sitt intåg i form av gruvlavar.
Jag följer upp arbetet vid Saxens strand, och återkommer med fler bilder.

Hälsningar Lars-Åke

Festligheterna pågår fortfarande i slutet av Saxdalens dag

Det är mindre än 1½ timme kvar av Saxdalens dag och fortfarande pågår festligheterna vid Saxenstranden.

Den lyckade dagen på Runnbergsgården finns dokumenterad i föregående inlägg men här kommer ett purfärskt inslag om kvällens show vid Saxens strand och Saxenkiosken.

Vad ska man säga när man möts redan på parkeringsplatsen av kvällens stora stjärna Elvis? Tala om service!

Saxdalens egen Elvis, Åke Dahlman, tillika handelsman och bussförare

Medan solen ännu lyser över Stackarberget lotsar vår Elvis in oss på parkeringsplatsen. Och för att få den rätta tidsandan och 50-talsstämmningen finns också tidstypiska veteranbilar på rad bakom Elvis scen.

Elvis tycker om sällskap och han har också fått sällskap av en hel rad damer under namnet Linedancers. De är inte riktigt från Saxdalen men nästan, nästgårds från Grängesberg. Men låt oss först se en så färsk inspelning av Elvis att ekot av Elvis stämma fortfarande är på väg tillbaka från Stackarberget...

Man behöver bara titta på Elvis/Åkes gest när videon slutar för att förstå att det var en Elvis som trivdes som fisken i vattnet. Han var ju dessutom på sin egen hemmaplan - nu mer än någonsin tidigare. Ingången till Saxenkiosken är ju bara några meter bredvid sångaren.

Egentligen var det inte bara en rad av damer som uppträdde med Elvis. Det var flera rader av Linedancers. Se själva:

Här ser vi den tidstypiska bakgrunden till Elvis framträdande:Men det var inte bara Elvis som trivdes med sensommarkvällen. Publiken diggade och levde med i föreställningen och visade tydligt sin uppskattning av Åkes och Linedancers uppträdande.

Vi saxdalingar har fått vårt eget Graceland som vi gärna delar med våra grannar både i kommunen och utanför.

Vi får hoppas på fler konserter vid Saxenstranden, både på Saxdalens dag och andra dagar!

Saxdalens Dag välkomnar alla på lördag 23 augusti

Det är väl lika bra att vi börjar med det gedigna programmet:

Klicka på programmet för att se det förstorat

Så nu är det dags igen: Saxdalens dag är snart här! Nu på lördag är vi alla såväl saxdalingar som övriga - utsocknes, från andra län, andra länder... Ja, precis som till Olympiska spelen så är hela världen inbjuden. Och man behöver inte göra några otroliga prestationer för att få delta. Det är bara att komma hit när man vill och stanna så länge man vill och njuta av det som bjuds.

Vi kan inte lova ut några världsrekord men vi hoppas på bra väder, inte så hett och så regnigt som i Peking utan mer lagom svenskt. Kom till Runnbergsgården och Saxenstranden, njut av naturen och kulturen och vi hoppas slippa skuren.