En vinter som den vi har den här säsongen påminner nog många om äldre tider när det var vanligare med "riktiga" vintrar. Själv minns jag att jag flera vintrar under min barndom byggde garage åt min ovanligt långa "bobb" i en snödriva utanför ingången till vårt hus. Det gjorde jag helt enkelt genom att gräva ut en grotta in i snödrivan.
Visserligen skottade man på den tiden snön för hand. Det gav högre snö(plog)kanter än vad dagens snöslungor ger. Men många vintrar på 40- och 50-talen hade helt säkert mer snö än vad vi har haft i början på det nya millenniet.
För en tid sen fick jag en bild från Lennart Stenqvist, med ett ishockeylag, kanske Saxdalens första? Bilden är troligen tagen 1950-1951 på ishockeyplanen vid Slamhavet i Saxdalen. Där går idag gångvägen från Saxenkiosken till grillplatsen och badbryggan vid Saxenstranden. Lennart kommer ursprungligen från vår grannby Blötberget men är sedan lång tid saxdalsbo.
Saxdalens ishockeylag 1950 eller 1951.Bakre raden från vänster: Gunnar Eklund, Lennart Stenqvist, Folke Byström,
Göransson och Ingemar LindénFrämre raden från vänster: Bengt Persson, Nils Jakobsson, Bengt Ek,
Bengt Björk och Yngve Lindén
Hör gärna av er om ni har mer information om eller omkring fotografiet!
Saxdalens första ishockeybana låg annars i norra änden av fotbollsplanen, nuvarande Furuliden. Det var en rink utan rundade hörn. Det var inte lätt att få ut pucken när flera spelare köade efter pucken som låg längst in i 90-grades hörnet. Den nya ishockeyplanen på Slamhavet var modernare och hade de föreskrivna rundade hörnen.
Jag minns båda hockeybanorna som mycket positiva. På Slamhavet var kanske kylan och det utsatta läget det största problemet. När nordanvinden drog in över Saxens is och ishockeyplanen var inte bara temperaturen ett problem utan kyleffekten eller som det egentligen kallas inom meteorologin, vindavkylningen, bidrog till att förfrysningar inte var ovanliga.
Jag kom hem många kvällar utan känsel i hälarna. Fingrarna värkte också. Hårt snörda ishockeyrör var bra för åkningen men var farliga för fötterna vid låga temperaturer. Jag hoppas och tror att dagens ishockeyspelare som spelar utomhus är mer medvetna om det här problemet. Jag minns flera kvällar i min barndom när jag hade stora smärtor i mina fötter, speciellt hälarna, när förfrysningen "lättade". Vi visste att det var farligt att värma upp en förfrysning för fort men var inte tillräckligt försiktiga för att undvika den. Det var ju så trevligt att spela ishockey!
Ett av mina ishockeyminnen kan du läsa om här.
Många historiker anser att Berlinmuren började byggas den 12 augusti 1961 mellan Öst- och Västberlin. Sen är man oense om orsakerna till murens tillkomst. När det gäller politik så är det ju för det mesta så att allt beror på hur man ser det. Jag håller med om tidpunkten men inte om platsen. För mig personligen började Berlinmuren byggas mellan Mockfjärd och Kybäcksheden!
Min far var intresserad både av ishockey och av att köra bil. Den kombinationen förorsakade många resor till favoritlaget Leksands hemmamatcher. När vädret var bra - inga förväntade snöproblem - tog vi genvägen över skogen från 
Kybäcksheden till Mockfjärd både på vägen upp och senare på väg hem på kvällen.
Just den här resan berodde mest på att vi hade besök av två ungdomar från Köln i Västtyskland. De hade aldrig sett en ishockeymatch och min far tog chansen att visa dem. Efter hemvägen, mellan Mockfjärd och Kybäcksheden (nära sjöarna Malingarna), blev det nyheter på bilradion. Den största nyheten under den sändningen var just att östtyskarna börjat bygga Berlinmuren.
Våra gäster blev förstås mycket intresserade och oroliga och ville veta allt som rapporterades. Vad skulle hända nu? Vi lyssnade på alla nyheterna och jag översatte så mycket jag hann till tyska.
Idag vet vi. Berlinmuren blev kvar i nästan 20 år, till januari 1990. Det fanns många historiska händelser i Berlin under murens tid. Vi kanske minns tal från flera inflytelserika statsmän som besökte Berlin under murens tid: bl.a. USA:s presidenter Kennedy och Reagan och Sovjetunionens president Gorbatjov.
Det kanske mest citerade uttalandet är President Kennedys bevingade ord: Ich bin ein Berliner, jag är en berlinare. Det slog mig att det kanske var tur för honom att han var i Berlin och inte i Hamburg. "Jag är en hamburgare" skulle kanske ha blivit mindre bevingat...
Till vänster Berlinmuren 1963 med John F. Kennedy som besökare. 1990 försvann muren och också gränserna mellan Öst- och Västtyskland då de båda staterna återförenades till Förbundsrepubliken Tyskland. Berlin blev åter huvudstad för hela den nya tyska staten.
Vi kan inte längre lyssna till vår utrikeskorrespondent Göran Byttner från Bonn. Hans röst har tystnat och Bonn är inte längre huvudstad. Bonn var emellertid huvudstad ett år efter Tysklands återförening och Tysklands regering fanns kvar i Bonn till 1999. Efter det regering och de flesta departement flyttat till Berlin har Bonn idag kvar sex departement.
Inlägg
Saxdalens ishockeylag 1950 eller 1951.
