För PRO Saxdalen startade sommaren idag

Sommaren hade inte hunnit bli mer än några dagar gammal innan PRO-föreningarna i Västerbergslagen startade årets bouleturnering idag. Spelschemat är inkört och fungerar år efter år. För Saxdalens del innebär det premiärmatch borta men ändå ganska nära, i Blötberget. 

En förändring sedan förra året var att Blötberget fått sina nya boulebanor spelklara. Vädret var också bra, utan regn.
  
Vi talar inte alltid så gärna om resultatet men med tanke på den kalla våren och att det var premiär för oss saxdalingar  på den nya banan så är vi inte alltför missnöjda med att visserligen förlora men med bara en matchs skillnad, 5-4 till Blötberget. Men vi fortsätter att träna och att förbereda oss för kommande matcher både på Furuliden och på bortalagens planer. 

Det märks att PRO:s boule-planerare har rutin. Sommaren utnyttjas från första veckan för att vi ska kunna ha ett semesteruppehåll mitt i sommaren. Sen vänder serien och försommarens hemmalag blir bortalag när lagen möts för andra gången. Vi i Saxdalen hoppas på en lyckad turnering och i så fall kommer flera resultat att rapporteras här i bloggen. Annars önska vi ändå alla en bra sommar 2013!

Julgransplundring på Trettondagen

Vi veteraner ligger inte bara på latsidan

Det kanske är en utbredd missuppfattning att vi som börjar uppnå mogen ålder och som har kvalificerat oss för att bli med- lemmar i PRO (åtminstone i ungdoms- förbundet) bara ligger på sofflocket?

Fel, fel, fel! Ta dagen, torsdag 24 februari som exempel. I vår kommun har vi flera PRO-föreningar som alla har sina olika aktiviteter t.ex. friskvård i olika former. Vi håller igång både fysisk och mentalt.

Idag var det andra steget i en årlig utslagstävling som vi kallar veteran- vetartävling. Deltagare är de sju lokala PRO-föreningarna i Ludvika kommun. Första fasen i turneringen var redan avkla- rad. Det var en veteranvetartävling inom varje lokal förening som därefter tog ut ett tre-kvinno/manna-lag som skulle representera föreningen på nästa nivå i tävlingen.

Dit hade vi alltså kommit när vi 21 tävlande och en hel skrälldus med supportrar samlades i Gonäs Folkets Hus för att  tävla och välja ut det lag som bäst ska kunna representera Ludvika kommun i nästa steg i tävlingen. Den tävlingen kommer att utse en vinnare bland Dalarnas kommuner.

Medan Sveriges främsta skidåkare laddade upp i skid-VM i Holmenkollen tänkte vi fram kvalificerade svar på de 10 frågor som ingick i dagens frågesport.

Jag känner mig ganska utpumpad nu efter tävlingen - som ensam man i årets lag från Saxdalen. Jag misstänker att min hjärna fått anstränga sig aningen mer än mina kvinnliga lagmedlemmars. Vi män använder ju hjärnan mer ensidigt än var kvinnor gör, vi tänker mera lokalt. Det kan ju göra att våra hjärnor lättare får lokala förslitningsskador jämfört med kvinnornas hjärnor.

Men resultatet då? Ja redan efter de tre första frågorna hade Gonäs-Blötberget tagit en - som det senare skulle visa sig - ointaglig ledning. De var det enda lag som svarat rätt på en av de tre första frågorna. Det var nog nervositet och bortaplan som paralyserade oss övriga lag i starten.

Men sen blev det många fler rätt besvarade frågor. Efter sista frågan stog Gonäs-Blötberget som vinnare och alla lag var där för att vinna. Vi kan ändå nämna att Sunnansjö tog silverplatsen även om det inte leder till vidare avancemang i veteranvetar- tävlingen.

Deltagande lag i dagens kamp var: Gonäs-Blötberget, Grängesberg, Saxdalen, Nyhammar, Fredriksberg, Sunnansjö och Ludvika.

Förutom Gonäs-Blötberget som nu läggs i träningsläger för en Dalaseger kommer vi andra att inleda den mentala uppladdningen för årets boule-turnering. Utomhusträningen börjar så fort snön har smält bort, eller kanske lite tidigare...

Kom sen inte och säg att vi pensionärer ligger på latsidan - åtminstone inte bara!

Säsongens sista boule-match spelad på Furuliden - en förklaring

 Men vad i all sin dar är det här?  

  Jo, det är en pågående match i sporten BOULE mellan PRO-lagen från Nyhammar och Saxdalen. Det är säsongens sista match.

(Klicka på bilderna för förstoring!)  

Sporten är kanske inte en av de mest kända men den som tror att det är något nytt påhitt tror alldeles fel. Redan på 500-talet f.Kr. fanns ett liknande spel i det antika Grekland. (Själv är jag lite skeptisk till den historien efter våra utforskningar i Grekland i sommar. Se några tidigare inlägg i bloggen!) På den tiden spelade man med mynt och det hela gick ut på att kasta så långt som möjligt. 
  
 I antikens Rom övergick man till att kasta klot. Klot heter boule på franska. Sen är det så märkvärdigt att romarna förde sporten till Frankrike och att den där kom att kallas pétanque. Också på engelska kallas sporten pétanque. 
  
 Jag tror jag måste lämna den historiska härledningen för att hinna få med något om det vi håller på med idag och vad som hände på Furuliden i måndags. 
  
 Kort och gott: Vi spelade mot Nyhammar. Varje "tätortslag" består av tre lag med tre spelare i vardera laget, alltså nio saxdalingar och nio nyhammare. Lagen kallas lag1, lag 2 och lag 3. I första omgången spelar hemmalagets lag 1 mot bortagets lag 1 samtidigt som 2:orna möts på bana 2 och 3:orna på bana 3. 

Här ser vi en match på bana 2, tre spelare från Nyhammar och tre från Saxdalen. 
 
 Den mest koncentrera- de spelaren är just i färd med att kasta sitt klot. Hela hans uppmärksamhet är fokuserad på "lillen" (förklaring nedan).

Hela spelet går ut på att kasta stål- kloten så att de kommer så nära den lilla (i det här fallet gula) träkulan - lillen - som möjligt. Lillen kastas ut först, av det lag som vunnit lottningen om vem som ska börja.
 Samma lag kastar första klotet som då ligger närmast lillen. Då är det det andra lagets tur att kasta ett klot. Nu är båda lagen på banan och det lag som har klotet närmast lillen står över kasten tills motståndarlaget får ett klot närmast lillen. Om inte lagen är överens om vilket klot som ligger närmast lillen vidtar mätning som på bilden. 
 
 Varje lag har sex klot, tre per deltagare i den här varianten av boule. Varje lagmedlem har två klot. Det betyder att när 12 klot är kastade kan man börja räkna vilket lag som vinner och hur många poäng laget får. Det lag som ligger närmast lillen får ett poäng för varje klot som ligger närmare lillen jämfört med motståndarlagets närmaste klot. 
 
 Det lag som först når 13 poäng har vunnit matchen. Eftersom det spelas nio matcher i en omgång blir det alltid en vinnare. Man kan vinna med 9-0, 8-1, 7-2 osv. Det lag som vunnit minst fem matcher vinner omgången. 

Här pågår tre matcher samtidigt och det är som synes stor aktivitet. När tre matcher pågår är alla koncentre- rade på sin egen match. Man hör ibland som i fjärran enstaka glädjetjut och ibland någon svordom även om vissa lag infört interna böter för varje svordom. 
 
 Matcherna tar olika lång tid och när två av de pågående matcherna är färdigspelade är allas uppmärksamhet riktad mot den match som tar längst tid. 
 

 Boule har som jag ser det - och som vi spelar spelet - tre huvudingre- dienser: Socialt umgänge, kaffe och lotteri. Sen ska det inte förnekas att tävlingsmomentet är det som utgör en nödvändig motivation.

Efter sex spelade matcher tar vi alltid en paus. Själva boulspelet innebär hela tiden social samvaro.

Rasten efter den sjätte matchen ägnas till att koppla av från boulen, vila och inte minst till att dricka kaffe och förstås till att prata och umgås.

Om man inte vinner matcherna har man chans att vinna på de lotter som ofta bjuds ut vid våra boule-matcher. Vi vill ofta inte erkänna att turen är en viktig del vid vinster i boule men när det gäller lotteri håller vi gärna med om att det är tur när man vinner... PRO - det låter ju som proffs men vad vi vet finns ännu inga yrkesspelare i vår lokala boule-serie i Västerbergslagen.
  

Åtta lag har deltagit i årets turnering: Blötberget, Grängesberg, Ludvika, Morgårdshammar, Nyhammar, Saxdalen, Smedjebacken och Söderbärke.

 Vi är lite stolta över att ha tagit oss in på en tredjeplats (från slutet) i serien men vi siktar högre. Och om... så kunde vi ha kommit ännu högre upp redan i år. Trots att boule är ett sätt att umgås, få motion, dricka kaffe och vinna på lotteri så är det ju också en tävling. Så välkomna alla som vill pröva på. Vi diskriminerar inga andra än de som inte ännu är pensionärer.

Utflykt till en annan hytta - och värlsarv

Vi var ett 15-tal pensionärer från Saxdalen som igår deltog i en heldagsutflykt till Engelsbergs bruk. Man kan känna att en resa till världsarvet Engelsberg är som en resa tillbaka till vår egen historia. Till vänster har några morgonpigga saxdalingar samlats vid Saxenkiosken i väntan på bussen till Ängelsberg.

Klicka på bilderna för att se den förstorade!

Det finns likheter mellan Rävvåla/Saxdalen och Engelsberg/ Ängelsberg men också stora skillnader. Största skillnaden är att man i Rävvåla/Saxdalen har utplånat nästan varje spår av vår historia som gruv- och brukssamhälle medan man i Ängelsberg har bevarat en stor del av de byggnader och de maskiner och den teknik som tidigare användes så att den fortfarande kan demonstreras.

Första anhalten i Ängelsberg var hos Lena Carsall på Café Englaro, i en sekelskiftesvilla i sluttningen ovanför stations- huset - med fin utsikt över sjön Åmänningen som är en del av Strömsholms kanal. Förmid- dagskaffe intogs i den vackra miljön. Titta också gärna på videon om Stömsholms kanal!

Till vänster några saxdalingar under den lugna överfarten med färjan Petrolia till Oljeön. Överfarten tog bara några minuter.

Här har halva resesällskapet samlats utanför den unika oljefabriken med den guide som starkt bidrog till att resan blev ett oförglömligt minne.

Fabriken byggdes upp av ett udda snille - som jag ser det en variant av vårt eget självutbildade geni Wilhelm Sjöstrand. Engelsbergs Sjöstrand hette August Ålund som mot all logik utvecklade ett oljeraffinaderi från att bara producera lysfotogen till att ta vara på hela innehållet i den importerade oljan - i form av olika produkter. Oljeön som är väl värd ett besök ägs idag av Preem Petrolium AB.

Jag hade ingen aning om att Oljeön och dess fabrik fanns men däremot har jag sedan barnsben beundrat den slottsliknande byggnad som ligger mitt emot Oljeön och som man ser varje gång man passerar Ängelsbergs med tåg: Ulvaklev. Huset som är ett av tre hus i Ängelsberg ritade av den kände arkitekten Isac Gustaf Clason beställdes av en direktör i Norberg som ville att hans son, Bengt F. Zetterström, skulle ha en lika statusmässig bostad som bruktpatronerna i trakten. Sonen var chef för Engelsbergs Oljefabrik.

Det jag sett fram emot med den här resan, men som blev så mycket mer, var att få se Engelsbergs bruk. Under mina 30 år i Uppsala passerade jag platsen flera hundra gånger och tänkte alltid att: Här ska jag stanna för ett besök när jag får tid.

Det blev nu. Här finns allt det vi har förlorat i Rävvåla/Saxdalen. Inte bara berättelsen finns kvar utan också de byggnader och den teknologi som användes i de gamla bruksorterna. Dessutom är hela "bruket" i ett skick som gör att man kan förstå de processer man använde och känna den miljö man arbetade i, mörkt, kallt eller hett, skiftgång med sextimmarsskift, två arbetsskift och två lediga skift per dygn... Här ovan ses Herrsmedjan (Rävvåla hade sannolikt aldrig någon smedja).

Här ses några av alla byggnader som finns bevarade vid Engelsbergs bruk. Som saxdaling är det lite beklämmande att besöka Engelsbergs bruk med tanke på den brist på lämningar vi har från vår egen historia som gruv- och bruksort. Men ändå får man vara mycket tacksam för att vi har ett av Unescos världsarv, Engelsbergs bruk, så nära och i ett så unikt gott bevarat skick.

För den som inte ännu sett detta världsarv är bara ett besök att rekommendera. Det är inte bara bruket. Det är arkitektur, konst, Oljeön (som egentligen hette Barrön) och en delvis likartad historia som vår egen i Rävvåla/Saxdalen.

Hård PRO-kamp i Saxdalens Folkets Hus

Under eftermiddagen genomfördes den veteranvetartävling där kommunens alla PRO-föreningar tävlar. I år var lokalen för frågetävlingen Saxdalen Folkets Hus där solen sken över Gubbas berg som likt det mesta i trakten nu ligger inbäddat i djup, vit snö.

Sju lag med vardera tre personer tävlade och minst lika många supportrar deltog i kaffedrickande och som stöd och påhejare för de aktiva. (Klicka på bilderna för förstoring!)

Till vänster ses ansvarig anordnare, enväldig domare och ledare för tävlingen Ulf Bolinder, själv medlem i Blötberget-
Gonäs PRO-förening men här i egenskap av ordförande i Samorganisationen för samtliga föreningar i Ludvika kommun. Till sin hjälp i kansliet hade han Wivi-Anne Hellström, Grängesberg och Jan svensson, Ludvika.

När den spännande tävlingen började påminde den ganska mycket om OS som de flesta av oss har i färskt minne.

Ett lag som gick ut hårt var Grängesberg. Efter den första frågeomgången hade de ryckt åt sig en ledningen. Frågan var om de gått ut för hårt eller om det skulle hålla ända in i mål? Till höger laget efter den inledande rundan.

I kaffepausen mitt i matchen kunde både publik och tävlande stärka sig med kaffe med bröd. Till vänster ser vi supporterskaran som intresserat följer tävlingen från Folkets hus B-sal.

Efter upploppet stod det klart att guldmedaljen gick till Grängesberg. Eftersom det här var en match i en utslags-
turnering var det egentligen bara seger som räknades. Gränges-laget fick 25 poäng av 30 möjliga. Om det det hade varit OS så hade Fredriksberg fått silvermedaljen för sina 21 poäng med Ludvika på bronsplats med 19,5 poäng.

Grängesbergs segrande lag bestod av Ragnhild Samuelsson, Siw Holm och Ingvor Jansson. Nedan ses de vid den blomstercermoni som avslutade tävlingen. Den starka öppningen höll alltså ända in i mål! Hade de möjligen legat på träningsläger på Fjällberget?

Det hela var en mycket ren tävling. Inga tjuvstarter, övertramp eller misstänkta dopingfall rapporterades. Det segrande laget önskas lycka till i den fortsatta tävlingen som representanter för alla PRO-are i Ludvika kommun.