Inga-Britt Karlsson Trygg: "MINA RÖTTER" första halvan

I januari 2009 fick jag e-post från Inga-Britt Karlsson Trygg. Hon inledde brevet så  här: 

 

 "Hej Ola
I början av 90-talet läste jag på Högskolan i Falun för att få kompetens att undervisa på Lågstadiet och då fick vi släkt- forska. Mamma och pappa, som då levde blev mina inter- vjuobjekt. Detta dokument har jag sparat till mina barn- barn. Tänkte att det ev kan vara intressant för saxdalingar."

Och innehållet i hennes släktforskningsrapport är helt klart intressant inte bara för saxdalingar utan för alla som är intresserade av "hur det var förr". Jag skulle kunna referera innehållet men tycker att texten skulle förlora för mycket på att sammanfattas. Den är värd att redovisas i sin helhet. Däremot har jag tillåtit mig att ändra layouten för att bättre passa i bloggen. Innehållet redovisas som i originalrapporten.

 

"MINA RÖTTER"  Inga-Britt Trygg Karlsson 1993-10-12  

  

 Inledning och bakgrund

 Syfte

 Att ta reda på mina rötter och vardagen när mina föräldrar och mor- och farföräldrar växte upp. 

 Metod

 Intervjuer med min mamma och min pappa.

Studier i länsarkivet i Håksberg.

Läsning av barnböcker som handlar om gamla tider samt boken "Fråga dem som minns" av Eva och Bengt Sändh (ICA-förlaget 1988). 

 

 Resultat av intervjuerna

   Min mamma Britta föddes den 15 december 1918 i soffan hemma på kammaren i huset där hennes mor och mormor bodde.
   Huset var ett timmerhus med ett rum och kök. Det byggdes i början av 1900-talet. Där bodde då min gammal-mormor Ida Fia Lovisa Jansson (född i slutet av 1870-talet) tillsammans med gammal-morfar Svarfvar Daniel Jansson (född den 16 oktober 1873). De fick fyra barn tillsammans, 3 pojkar och en flicka. Flickan var min mormor Elsa Danielsson (född den 21 november 1900). Hon råkade i "olyckliga omständigheter" och blev med barn bara 18 år gammal. Det var en stor skam att vara ensamstående mor på den tiden och under min mammas första år fick hon flera gånger höra att hon var "oäkting".
   Mormor Elsas förlossning hemma på kammaren gick bra tack vare en kringvandrande barnmorskas hjälp.
   Vid min mor Brittas födelse var huset tillbyggt med ett rum och förstuga på nedre botten och inredningsbar vind en trappa upp.
   Till gården hörde åkrar och stora potatisland, "Fyrman- åkern". Det fanns också en ladugård där de hade en ko.
   Gammal-mormor skötte huset, kon och sitt barnbarn. Gammal-morfar arbetade i gruvan i Blötberget, som ligger cirka sju kilometer från Rävåla. Han var borta hela veckorna. Över helgerna kom han hem till familjen på cykel eller till fots när det var för kallt att cykla.
   Huset värmdes upp med en kakelugn i kammaren och en vedspis i köket. Det var mycket slit med att samla ved för vintern och sönerna fick hjälpas åt att gallra skog på statens mark. Det som gallrades bort gick till bränsle.
   Vatten hämtades från en brunn ute på gården. Inomhus fanns en slaskhink för avfall och den skulle tömmas med jämna mellanrum.
   Under mormors uppväxttid låg barnen skavfötters i utdragssoffan i köket och vävstolen  hade sin givna plats vid fönstret så att dagsljuset kunde utnyttjas så länge som möjligt.
   När min mor växte upp fanns elektricitet i huset, i övrigt hade ingen större ommöblering ägt rum.
   Den personliga hygienen sköttes genom att man hällde upp vatten i ett tvättfat. Vid högtidligare tillfällen värmdes vatten på spisen i köket och barnen fick bada i en balja på köksgolvet. Oftast fick alla bada i samma vatten.
   Naturligtvis fanns ingen WC utan det var utedass, ett tvåfjölars, med ett stort och ett litet hål.
   Min mormor fick inget underhåll för sin "oäkting" utan måste själv försörja sig och sin dotter. Hon arbetade en tid med posten - poststationen var då i det tillbyggda rummet i husets bottenvåning - och senare som kokerska och husföreståndare på olika institutioner utanför hemorten. Hennes sista anställning var som "baderska" i byns badinrättning, i skolans källarvåning.
   Britta döptes till Britta Elisabet i byns kapell som var ett rum i lärarbostaden.
   Min mamma hade endast en leksak att leka med när hon var liten, en docka. För övrigt fick hon använda vedträn från vedlåren, kottar, pinnar och stenar. Dockan fick hon som mycket liten. När hon var tre år fick hon scharlakans- feber och då skulle allt desinficeras. I samband med desin- fektionen förstördes dockan och hon fick aldrig någon ny. I stället fick hon linda vedträd i trasor och låtsas att det var en docka.
   Åhlén & Holms katalog, "priskuranten", kunde man titta i och drömma om alla saker som fanns.
   I granngårdarna fanns lekkamrater, mest pojkar. Då mamma började skolan flyttade det in tre flickor i en av granngårdarna. Tillsammans med dem hade mamma mycket roligt. De lekte kuragömma i skymningen på sommarkvällarna.
   Det fanns inga böcker eller tidningar i hemmet. På 1920-talet inköptes en kristallradiomottagare.
   På 1030-talet kom apelsinerna till handelsboden. Då brukade de sitta och berätta historier på kvällarna medan de skalade och åt apelsiner. Det var högtidligt värre.
   År 1925 började min mamma i skolan i Rävåla. Den skolan byggdes 1918. Husets exteriör är densamma idag. Hon gick sex år i skolan. Året efter var det en obligatorisk fortsättningsskola om 7 veckor.

Det här var första delen (av två) i Saxdalen bloggs första följetong. Andra (och sista) delen kommer att publiceras i bloggen den 8 oktober.

IT-butik i Hjalmars kafé

När man kör genom Saxdalen från Grängesbergshållet passerar man det som under min uppväxt helt klart var Saxdalens centrum. Vid vägkorsningen Saxenvägen (då kallad Nya vägen) och Malbacksvägen fanns på den tiden två speceriaffärer, café, poststation, herrekipering och under en tid också cykelaffär.

På 1940-talet användes alla de fyra hus som fortfarande ligger kvar runt korsningen som serviceinrättningar av olika slag. Övervåningarna användes som bostäder medan verksamheter på nedervåningarna försåg oss saxdalingar med den service som då fanns i byn.

Idag är två av husen enbart bostäder och två fortfarande används som service-inrättningar. Innan vi passerar avtagsvägen mot Malbacken ligger på höger sida ett rött hus nära vägen:

Det här hörnet kommer jag ihåg som hörnet på Hjalmars kafé. Ingången var då mot vägen som då var lägre och det var en liten trappa upp till ingången. I bortre änden av huset, med en annan trappa och ingång mot vägen, hade Hjalmar och och Inez Runnberg en speceriaffär. Familjen med barnen Karl-Göran och Berit bodde på övervåningen. På plattan till höger söder om huset fanns bensinpumpar. Hjalmar hade också bensinmack.

Idag är det tidigare kaféet en IT-butik: Smeserver, innehavare Lasse Johansson som också bor med familjen på övervåningen sedan de blev saxdalingar för några år sedan.

Lasse säljer kompletta datorer från små handdatorer till större kompletta och kraftfulla stationära datorer och diverse data- och IT-tillbehör.

Jag går gärna in till Lasse och pratar - ungefär som med Hjalmar - och det har hänt att jag köper en dator eller något datortillbehör. Det blir kanske inte lika ofta som jag handlade av Hjalmar men Lasses prylar varar ju längre än Hjalmars chokladkakor och ligger också i ett annat prisläge även om man får mycket för pengarna hos SMEserver. Jag sätter mig gärna i soffan som står till vänster innanför dörren - samma plats som jag ofta satt på hos Hjalmar med då var det vid ett kafébord och på en kaféstol.

Trots att Lasse inte är någon gammal Rävvåling - ja han är ju inte ens gammal - så är han intresserad av Saxdalen och vi har mycket att prata om, både om datorer och om Saxdalen och mycket annat. Och den som är intresserad av gamla motorcyklar som Harley-Davidson har också mycket att prata med Lasse om.