Vintern är härlig också i våra dagar

Förra inlägget var en tillbakablick till hur jag uppfattade riktiga vintrar när jag var barn. Men nu bor jag ju åter i ett riktigt vinterlandskap. Och häromdagen fick jag en påminnelse om det vinterlandskap som ligger på andra sidan om byn Saxdalen, ja till och med bortanför Långfallsgruvan om den funnits kvar. Rolf Pålsson skickade ett par färska vinterbilder från Ranmossen.

Idag går det varken gruvbuss eller linbana till platsen där Långfallsgruvan låg. Det gjorde det en gång i tiden. Men idag finns leder utmärkta för vandring och skidåkning så ingen ska behöva gå eller köra vilse även om man aldrig förut besökt mossen.

Inte heller behöver man börja spåra från Långfalla som det var förut när man kom med skidor. Idag finns leder med färdiga spår och det är bara att följa leden och njuta av utsikten.

Gruvan på Saxberget slutade att producera malm 1988 men nu, 20 år senare, finns en ny produktion som man kan se av den nedre bilden. Saxberget bidrar nu åter till vårt välbefinnande genom de 12 senast byggda vindkraftverk som finns i området.

Så här i sportlovstider kan vi vara särskilt glada åt den fina vinter vi har, fin vit snö och inte alltför kallt. På Fjällberget-Saxberget finns ju dessutom möjligheter att åka skidor både på längden och utför.

Om vi njuter av det nu så kommer säkert våren snart. Årstiderna och naturens otroliga skiftningar är något som bara vi som bor långt från ekvatorn kan glädjas åt.

Jag hörde för några år sedan ett telefonsamtal till ett av våra då så populära radioprogrammen "Ring så...". Det var en dam uppväxt på Västkusten men nu bosatt på Hawaii, USAs yngsta delstat i Stilla havet. Hon efterlyste någon som kunde byta lägenhet med henne under några veckor. Hon stod inte ut längre med att inte ha några årstider. Men det har vi. Och nog är det väl lite svårt att tänka sig att det är bara fyra månader till midsommar när man tittar på Rolfs bilder från Ranmossen. Men visst skulle man väl kunna stå ut några veckor på Hawaii.

Vinter i min tidiga barndom

Det är inte bara i vinter som det är snö och kallt. Det var än vanligare när jag var liten. Och vi utnyttjade vintern till friluftsliv i olika former. Skidåkning var ett vanligt fritidsnöje. Mina föräldrar åkte ofte skidor med mig och jag har hittat flera bilder i våra kakburkar med foton från 40-talet och framåt. På bilden till höger är jag på väg till ett av de vanligaste utflyktsmålen: Min morbror Elis gamla fäbodstuga i Mässan dit vi ofta ställde färden, både vinter och sommar.

Elis ägde inte stugan, han arrenderade den. Stugan ägdes av en av Sunnansjöbönderna och var en av deras gamla fäbodar i Mässan. När jag var liten var tyvärr fäbodlivet i Mässan ett avslutat kapitel och de stugor som fanns kvar, och fortfarande finns kvar, används enbart som fritidshus eller arrenderades ut. Det låg flera gamla fäbodstugor i rad. De låg en bit upp från sjön och det gick en stig mellan stugorna.

Här har mamma och jag nått fram till fäbostugan och jag får min belöning, en kopp varm choklad på verandan. Det smakade gott och skidturen fick sin belöning. Ibland öppnade vi dörren och gick in i stugan också på vintern men det var fuktigt och kallt och kändes inte mysigt att vara därinne som det gjorde på sommaren. Och vinterdagarna var korta och det tog lång tid att värma upp timmerstugan även om man eldade i spisen.

Till höger mina föräldrar framför en annan fäbodstuga som jag inte minns vilken det var. Jag minns inte den här bilden men jag fick då och då knäppa ett kort med min pappas kamera. Han fotograferade ganska mycket och vi gjorde ett mörkrum i källaren där vi framkallade både filmer och kontaktkopior. Vi köpte också en byggsats till en förstoringsapparat som jag monterade ihop och vi kunde sen göra förstoringar från både småbildsfilm och 6 x 9 cm film som var det vanliga formatet ganska länge.