Saxdalen och Fotbolls-VM

Nu är det VM i fotboll. Och det är för första gången i Afrika, i Sydafrika är nog det land där jag trivts bäst i när jag arbetat utomlands. Det är alltid svårt att jämföra länder. De är så olika. Och sen beror det förstås mycket på de personer man råkar arbeta tillsammans med.

Den här bloggen är ju tänkt att vara mest lokal, handla om Saxdalen och dess omgivningar. Varför skriver jag då om Sydafrika här? Jo, trots att Sydafrika ligger 1000 mil bort så finns Sydafrika idag i vardagsrummen i många hus i Saxdalen - flera timmar per dygn, på TV. Det beror naturligtvis på det fotbolls-VM som pågår. Det är ju ett mycket internationellt mästerskap som Scerige tyvärr missade att kvalificera sig för.

Nog måste jag erkänna att jag är idrottsintresserad men ingen fanatiker. Jag tycker om att se idrott i verkligheten som det var innan TV kom. Med mina föräldrar såg jag t.ex. Svenska mästerskapen i friidrott på Stockholms stadion när jag var liten. Min far och jag såg många allsvenska fotbollsmatcher under semestertid. Två VM såg vi - live - sin det nu heter: VM på skidor i Falun 1954 och finalen i fotbolls-VM 1958 på Råsunda i Stockholm. Min far och jag stod bakom målet där Nils Liedholm gav Sverige ledningen med 1-0 mot Brasilien. Det lär bli det största ögonblicket i min fotbollshistoria.

Men nu är det Sydafrika som gäller, ett land som för den svarta befolk- ningen har en tragisk historia som förhoppnings- vis håller på att nå ett lyckligt slut. Men som jag ser det finns det fortfarande ganska stora problem i Sydafrika 16 år efter Apartheid.

Jag arbetade i Sydafrika i tre perioder i Pretoria, nu också kallad Tshwane, en av Sydafrikas tre huvudstäder. I Pretoria sitter regeringen och presidenten. Jag bodde mitt emellan presidentens bostad och regeringsbyggnaderna Union Buildings och 1,6 km från Loftus Versfeld Stadium . Idrottsplatsen är också en Rugby-stadion som restaurerats för att kvalificera sig som arena för 1:a och 2:a omgången i fotbolls-VM 2010.

För mig är fotbolls-VM 2010 en nostalgitrip. De tre perioder som jag arbetade på statistikbyrån i Pretoria var min närmaste medarbetare Sannah, en ung, duktig, svart programmerare som var lika fotbollstokig som alla andra sydafrikaner. Jag minns att hon och hennes kompisar åkte bl.a. till Lesotho, ett litet land som är omringat av Sydafrika, för att titta på en fotbollslandskamp med Sydafrikas fotbollslandslag Bafana Bafana. Själv så jag matchen på TV.

En liten episod när jag var i Pretoria var att när Sydafrika skulle ha sin folkräkning trycktes det upp massor av T-shirts med texten "Count us in", räkna med oss... På en viktig nationell fotbollsmatch i Johannesburg hade man delat ut tröjorna till spelarna som hade denna reklam på sig när de kom in på planen.

Jag kan tänka mig parallellen att vi hade en fotbollsmatch på Furuliden när fotbollsspelarna kommer in men tröjor med texten "Ge Saxdalens Folkets Hus ett nytt tak!" eller något annat behjärtansvärt förslag.

Den här bilden är fejkad men det skulle nästan ha kunnat gå till så här: Som övning för folkräkningen tränar vi oss på att räkna vilt:

Fotbolls-VM i Sydafrika ger mig så många nostalgitrippar att ni riskerar att få läsa mer om det här i bloggen, eller kanske i den blogg som jag behandlat styvmoderligt under lång tid Olas blogg.

I Sydafrika lärde jag mig mycket om säkerhet i olika avseenden. Mitt arbete på Statistikbyrån i Pretoria (idag också kallat Tschwane) gick ut på att lära ut den teknik för automatisk inläsning av ifyllda formulär så att svaren blev tillgängliga i dator utan att någon behövde "knappa in" resultaten.

På SCB i Örebro utvecklade vi ett fiffigt arbetssätt som var mycket tidsbesparande och som gjorde oss till konsulter i många större undersökningar i andra länder.

Håller du dig orienterad?

Vi vill väl alla vara orienterade? Med orienterad menar jag här: Jag vill veta var jag är och jag vill veta åt vilket håll norr ligger. Då känner jag mig geografiskt orienterad. Så har det varit åtminstone sedan jag gick i Folkskolan i Saxdalen. (Klicka på bilderna för förstoring!)
 
Om jag förlorar känslan för hur väderstrecken ligger känner jag mig inte hundraprocentigt väl till mods. Det här brukar inte vara några problem men det händer ibland. I ett tidigare inslag här i bloggen har jag berättat om en episod när jag förvånades över min fars vilsenhet. Han brukade vara väl orienterad. Olika personer använder olika metoder för att orientera sig. Ofta är vi omedvetna om skillnaderna.
 
Som elev i Saxdalens skola fick min klass utbildning i att bli orienterade. Vår lärare Hjalmar Liss var en stor friluftsmänniska och han lärde oss om karta och kompass och om hur man i naturen kan se tecken på hur väderstrecken ligger. En annan folkskollärare som kom till Saxdalen, Knut Ottosson var en stjärnorienterare och satte fart på många av oss skolungdomar. Vi deltog i många orienteringstävlingar runt om i vårt län.
 
Ett par hjälpmedel från Liss lektioner:
1. Titta på trädkronorna! Den sida av träden som är vänd mot söder brukar ha de största och frodigaste grenarna.
2. Titta på myrstackar där sådana finns. De brukar också "vara vända" mot söder ligga i en södersluttning eller söder om ett träd eller sten.
 
Men den viktigaste hjälpen är solen. Klockan tolv på dagen (normaltid) så står solen i söder. Vi fick lära oss att ganska exakt räkna ut var söder var med hjälp av klocka och solens läge.
 
De här tipsen har fungerat bra i hela mitt liv. Helt omedvetet använde jag och litade på den ända tills jag i mitt arbete på SCB i Örebro fick arbeta utomlands. Den första riktiga "orienteringskrisen" kom i Sydafrika. Under min första dag i huvudstaden Pretoria fick jag bostad i ett "town-house" ett radhus i ett inhägnat område med bom som vakter måste öppna för att man skulle kunna köra in med bilen.
 
Området heter Falcons Crest, inte Falcon Crest som vi känner till från vår TV-historia. Crest betydet bergkam och det här är verkligen en bergkam med branta sluttningar på båda sidor och en smal plan yta där man byggt hus på båda kanterna.
 
Här visade sig min ordentligt inlärda orientering efter solens läge inte så lämplig. Här var det tvärtom! Vi hade en altan mot söder men för mig var det mot norr! Solen står i norr kl. 12 på södra halvklotet.
 
Här ses min "counterpart" Sannah, hennes son och systerson på altanen där Pretoria ligger till höger = söderut och solen kommer från vänster = norr.
 

För mig var det svårt att acceptera att altanen i söderläge låg i husets skugga mitt på dagen. Men jag accepterade det så småningom.
 
Falcons Crest ligger på norra sidan av Pretoria bara 700 m från Union Buildings som är officiellt säte för Sydafrikas regering och president.

Här ser vi en satellitbild där Union Buildings och Falcons Crest syns. Avståndet mellan dem är 700 m fågelvägen men betydligt längre med bil.
 
Utsikt söderut över Pretoria från Falcons Crest:
 

Förutom problemet med orientering är Sydafrika ett av de länder jag trivdes allra bäst i under mina arbetsresor utomlands. Jag var där tre gånger och skulle gärna åka tillbaka.
 
Dessutom tror jag att min orientering i Sydafrika nu inte är några problem. Jag har liksom vridit väderstrecken där rätt, väl medveten om vad problemet berodde på.

Vinterns kortaste dag är över

Ett par timmar efter midnatt och jag är vaken för att njuta av att årets kortaste dag är över. Igår, den 21 december kl. 17.47 lutade jordaxeln på norra halvklotet mer från solen än under resten av året.

Solen gick i går upp kl. 9.53 och gick ner igen 17.47. Dagen blev bara 5 timmar och 49 minuter lång. Norr om polcirkeln gick solen aldrig upp igår. Men nu vänder det. Visserligen dröjer det innan dagen blir märkbart längre men dagarnas längd ökar sen snabbare och snabbare fram till 20 mars 2010 när dag och natt är lika långa.

Visst är det lite konstigt att tänka sig att det är tvärt om på södra halvklotet. Jag arbetade i tre perioder i Sydafrika och kom dit första gången i slutet av januari. Det motsvarar slutet av juli här och kollegor som redan var i Sydafrika varnade oss att vi skulle vara beredda på att det skulle vara varmt när vi kom fram. 30-35 grader nämndes.

Första natten i Sydafrika är en av de nätter jag frusit mest. Vi hade ca. åtta grader i ett hus högst upp på en bergskam där vinden gick rakt igenom huset som saknade isolering. Det var en obehaglig överraskning men den sydafrikanska sommaren kom snart tillbaka och jag trivdes mycket bra i landet. I Pretoria där jag arbetade är medeltemperaturen annars ca. 20 grader på vintern och ca. 27 under deras sommar. Nätterna kan vara betydligt kallare och dagarna varmare.

I januari året efter min första arbetsperiod i Pretoria fick jag besök av en av mina nya vänner från Sydafrika. Connie som var född och uppväxt i ett ännu varmare land i Afrika, Uganda. Jag varnade henne för att det kunde vara mycket kallt i Sverige under Sydafrikas sommartid men Connie sa att hon tyckte om kallt väder.

Vi åkte bl.a. till Oslo en dag när det var många minusgrader och den fuktiga luften från Oslofjorden drog in över den norska huvudstaden. Vi gick hela Karl Johann upp till slottet och tillbaka. Det var kallt men värmande musik träffade vi på längs Oslos huvudgata, Art Garfunkel som agerade gatumusikant.

Connie syns med lämpliga kläder för nordiska förhållanden men hon erkände att det var för kallt. Vi frös alla som man ser på bildem.