Ett svårare olyckstillbud 1904

Saxdalen blogg försöker hålla sig à jour både med det som händer nu och det som kommer att hända i framtiden i vår del av världen. En hel del studier görs också på sådant som hänt tidigare, det som nu är historia.

Den som läste tidningen Dalpilen tisdagen den 18 oktober 1904 kunde läsa följande artikel:

....Ett svårare olyckstillbud, som dess bättre aflöpte ganska lindrigt, inträffade i lördags i Grängesbärg.
....Tvänne med malm lastade »20-tonningar» hade, förmodligen genom förbiseende vid växling, från ett bispår för malmtransport kommit in på Frövi-Ludvika järnvägs hufvudspår, och voro, innan något kunde göras för deras hindrande, med full fart på väg norrut till Ludvika. Banan har nämligen en god lutning år sagda håll. Man kan göra sig en föreställning om den hastighet vagnarne innehade, då deras färd Grängesbärg-Björnhyttan-Gonäs-Ludvika, tog en tidsrymd av endast 8 à 10 minuter.
....Telegram om hvad som komma skulle afsändes omedelbart till Ludvika, där man också lyckades vidtaga nödvändiga åtgärder för olyckors undvikande.
....Det ofrivilliga och oförberedda extra tåget ändade slutligen sin färd en km. norr om Ludvika station.
....Ingen människa skadades; däremot blefvo ett tiotal järnvägsgrindar fullständigt ramponerade.

Det kan vara intressant att jämföra innehållet i ovanstående tidningsartikel med en tågtidtabell för sträckan Grängesber- Ludvika. Tidtabellen gällde 1936, 32 år efter det beskrivna olyckstillbudet. Klicka på tidtabellen för att se den förstorad.

Om man från tidtabellen räknar ihop gångtiden från Grängesberg till Ludvika var den 36 minuter 1936. Samma sträcka avverkades av de skenande malmvagnarna på 8-10 minuter. Det säger en del om hur fort det gick.

Orsaken till att vagnarna skenade var enligt en artikel i Järnvägshistoriskt Forum att den träpinne som lagts på rälsen för att hindra vagnarna från att rulla iväg inte klarade trycket från den 40 ton tunga lasten.

Innan tillbudet 1904 hade en allvarlig incident inträffat redan när järnvägen Grängesberg-Björnhyttan-Blötberget-Gonäs-Ludvika byggdes. Ett helt tåg skenade då i Grängesberg och rullade med hög fart mot Blötberget... hur det olyckstillbudet avlöpte återkommer vi till i ett senare inlägg.

Både njutbara och lärorika håltimmar i gymnasiet i Ludvika

Under min gymnasietid vid Högre allmänna läroverket i Ludvika som det så pampigt hette fanns det en hel del "tom" tid: raster, håltimmar, lunchraster och inte minst väntan på bussen hem till Saxdalen. Det var för det mesta ASEA-bussen. Så dagarna blev ganska långa från det man sprang hemifrån tills man kom hem på kvällen. Det fanns alltså en hel del tid som inte var lektionstid. Den tiden var inte alltid tråkig och värdelös, tvärtom innehöll den en del av pärlorna under gymnasietiden.
 
Bland de mest uppskattade stunderna var när man fick tid att slinka in på Domus skivavdelning som då öppnat. En av mina bästa skolkompisar Lennart Blom från Grängesberg var jazzintresserad som jag själv och vi tillbringade åtskilliga timmar under gymnasietiden med lurar som såg ut som telefonlurar och som det strömmade härlig musik ur: Basie, Modern Jazz Quartet, Oscar Peterson, Quincy Jones... Jag tror att vi utvecklade både vårt jazzkunnande och vår jazzsmak ganska mycket tack vare Domus.

Ja det var förstås inta bara Domus förtjänst. Det fanns speciellt två viktiga personer inblanade också. Den ena åkte med samma morgonbuss som jag till Ludvika på morgonen. Hon steg på i Gonäs, hon hette Monika Glemmert och hon arbetade på Domus skivavdelning tillsammans med en annan tjej som inte åkte på bussen och som jag kanske därför har glömt namnet på. De var alltid tillmötesgående när vi kom och ville lyssna på olika jazzplattor. Lennart och jag måste ha lyssnat på flera hundra, kanske flera tusen jazzlåtar som tjejerna lade på skivspelarna och bytte ut. Vi köpte också en del skivor, men förstås efter mycket ingående provlyssningar...
  
Traditionell storbandsjazz slukade vi ganska obehindrat från början men jag minns första gången jag hörde en skiva med John Coltrane på sopransax. Det var en utmaning som jag först hade svårt att smälta men som senare kom att höra till mina absoluta favoriter. För mig har den musiken, Coltrane 1961, många gemensamma drag med en så annorlunda musik som den klassiska indiska ragan. T.ex. Ravi Shankar eller den konsert som jag hörde i New Delhi 1998 som bygger på tusenåriga traditioner...
 
Ingen av de två musikslagen är speciellt lätt musik men för mig mycket fascinerande. Lyssna här på My Favourite Things från inspelningen som gjordes 1961...
 

Lördag i Gonäs

Lördagen den 12 juli 2008 vid KNAGGENS MUSEUM i Gonäs.

Karl Gustaf (Knaggen) Backström, mycket känd rallyåkare bosatt i sitt föräldrarhem i Gonäs har på eget initiativ köpt fd. Konsum fastigheten i Gonäs och där börjat med utställning av rallybilar.

I lördags var det officiell invigning samt utställning av inbjudna veteranbilar, ett stort antal hade hörsammat detta och besökte KNAGGENS MUSEUM, därtill en hel del publik som kunde i det fin sommarvädret strosa runt och njuta av alla sköna fordon.

Som extra krydda bjöds det på två framträdanden av bygdens eminenta ELVIS-kopia som framförde fler fina Elvis låtar, flankerad av ROUTE 66 Line dancers.

Dessutom fanns möjlighet att stärka sig med både kaffe och varm korv.

Både Knaggen och Elvis lovade att återkomma nästa år, med nya ideer, flera fordon och mera Elvis låtar.