Flygturer med två kända svenska piloter

Min första flygtur tog jag för länge sedan. Jag minns inte vilket år det var men det var i folkskoleåldern. Jag gissar att jag var 10-11 år. En av Sveriges mest kända flygare Albin Ahrenberg besökte Saxen med sitt flygplan med pontoner. Han lade till vid bryggan vid Slamhavet och gjorde uppstigningar med passagerare som ville betala en slant för äventyret.

Min kusin Börje var med nere vid bryggan och han frågade om jag vill flyga. Jag hade blandade känslor, lite rädd var jag och borde jag inte ha mina föräldrars tillåtelse? Men det var ju också mycket spännande.

Flera personer stod i kö för att få flyga och jag bestämde mig inte förrän flygplanet gjort ett par uppstigningar och kommit tillbaka välbehållet. Men för varje gång flygplanet landat och lade till vid bryggan blev jag mer och mer övertygad om att jag borde ta chansen att få flyga för första gången. Så jag tackade ja.

Vi klättrade upp i planet, Börje och jag och jag tror att Sven Graaf också var med. Det var plats för en passagerare bredvid piloten och två eller tre i baksätet.

Starten var skakig på Saxens vågor och det var ett öronbedövande dån från pontonerna. Men när farten ökade och vi lyfte över vattenytan blev det både stabilare och tystare. Motorljudet var ganska högt men det var väl som det skulle vara. Det jag var mest rädd för var nog att motorn skulle stanna. Men vi steg högre och högre och fick en fin utsikt över byn och sjöarna runt omkring. Allt gick bra och efter några cirklar runt Saxen gick vi in för landning norrifrån.

Jag var lite knäsvag när jag klättrade ner till bryggan men lättad och stolt och glad över att jag hade flugit i ett flygplan. Det var en stor händelse på den tiden. Flygplan var så spännande. Och varje gång min familj åkte till Stockholm för att hälsa på släkt och vänner ville jag åka ut till Bromma flygplats för att titta på de stora DC3:or som startade för att flyga över Atlanten.

Mina föräldrar åkte också gärna till Bromma. Min far flög aldrig och min mamma som fyller 93 om en dryg vecka har inte haft några större önskemål om att få blyga.

Albin Ahrenberg blev känd för många pionjärinsatser inom flyget men kanske mest för att han 1931 hittade en meteorologisk forskargrupp som saknats sedan flera månader på Grönland. Ahrenberg kunde återvända till Sverige som hjälte och blev utnämnt till kapten inom flottan av dåvarande statsministern Karl Gustaf Ekman.

Den andra kända piloten som jag flugit med var mindre känd för sina luftfartsbedrifter än för sina bedrifter på skjutbanan. Om jag säger att han var dalmas, deltog i sju olympiska spel, vann fyra olympiska medaljer (en guld, två silver och en brons) att jag flög med honom från Arlanda till Cherles de Gaulle i Paris - ja då finns ingen annan att välja mellan än Ragnar Skanåker.

På resan till Paris satt Ragnar Skanåker visserligen inte vid spakarna, han hade just hunnit fram till Arlanda i tid för att hinna med det tidiga morgonplanet till Paris. Han hade kört bil hela natten från Småland när planet från Växjö blivit inställt.

Men Ragnar Skanåker var inte bara en sjusärdeles pistolskytt, han var säkert en lika sjusärdeles flygare när han som frivillig deltog bland de svenska stridsflygare som ställde upp i FN:s insatser för att få slut på kriget i Kongo i början av 1960-talet.

Men den här gången var det inget stridsflygplan och Ragnar var inte pilot utan satt bredvid mig på sittplats A1, längst fram till vänster. Jag hade plats A2. Både Ragnar och jag och den tredje kvinnan - som jag tyvärr glömt namnet på - på främre raden var trötta den tidiga morgonen och sa alla att vi skulle sova till Paris. Men vi började prata och med Ragnar Skanåker i stolen bredvid fick ingen av oss en blund i ögonen. Jag har skrivit om den här flygningen i min andra blogg här.

Ragnar var på väg till Atlanta, jag var på väg till Guyana och tjejen närmast gången var på väg till Dubai. Ragnar klarade inte att kvala in till nästa OS men nu har han kvalat in till ett fortsatt liv med sin tidigare fru Anna. De förlovade sig härom dagen och Ragnar tänker säkert fortsätta att skjuta amors pilar men siktar inte på något ytterligare OS.

Att flyga med Ragnar Skanåker var säkert en större upplevelse när han satt i stolen bredvid än om han suttit vid spakarna. Han är en mycket fascinerande person. Jag lyckönskar honom i hans kommande äktenskap där jag vet att han kvalat in till en topplacering.