tisdag 31 augusti 2010

Några tidningsurklipp från början av 1900-talet

Början av 1900-talet var i Rävvåla en tid av expansion. Brytningen i Långfallsgruvan hade kommit igång och behovet av arbetskraft ökade. Rävvåla blev en inflyttningsort, antalet barn ökade och fler skolor behövdes.

Dalpilen 1907-11-01















När ovanstående artikel publicerades hade Rävvåla redan två skolbyggnader, den första troligen byggd 1859 (nuvarande adress Oxbrovägen 35) och den andra 1902, samma hus som Saxdalens kapell. Det räckte ändå inte till. 1915 var ytterligare ett stort skolhus färdigt att användas, nuvarande Saxdalens skola.

Att kyrkostämmans beslut 1907 inte bara var tomt prat utan verkställdes inom kort visar artikeln från Dalpilen 23 juni 1908.
Dalpilen 1908-06-23









Gruvorna gav många arbete -hårt arbete - men inte alltid så pålitligt. Långfallsgruvan bytte ägare många gånger och ibland var det stopp i gruvdriften.

Dalpilen 1920-12-24
Dalpilen 1923-02-02

Det troligen ganska korta arbets- avbrottet 1920 var inte en engångs- företeelse vilket framgår av notisen 2 februari 1923. Däremot verkar Saxberggruvan ha varit en betydligt stabilare arbetsplats än t.ex. Blötbergsgruvan där långa permitteringar var vanliga. 
 
Dalpilen 1908-08-28
I Blötberget inträffade också en tågolycka i en artikel i Dalpilen 1908-08-28, dessbättre utan personskador. 
  
 Jag vet att det också skedde en allvarlig kollission på Blötbergets station i samband med att järnvägen byggdes. Jag har ännu inte hunnit gräva fram den skriften men den kommer fram så småningom. Då återkommer jag med en rapport. Inte heller vid den olyckan skadades någon person.

lördag 28 augusti 2010

STOR NOSTALGIAFTON i Saxdalens Folkets hus fredag 8 oktober

Vi vet att Saxdalen har ett omfattande musikliv. Det är ingen nyhet utan har varit så under lång tid. Saxdalen har också lyckats engagera artister som man inte kan förvänta om man ser till befolkningens storlek. Men både i Rävvåla/Saxdalens gamla Folkets hus och i den fina folkpark som vi hade tidigare lyckades arrangörerna engagera artister och orkestrar som många gånger överträffade dem som kom till Ludvika och Grängesberg..
  
 Nu har vi ännu en kommande storsatsning i Saxdalens nya Folkets hus. Titta bara på den här affischen:  
 
 För att vi som inte längre tillhör den yngre generationen men som kanske skulle få behagliga rysningar längs ryggraden - om vi kan läsa affischen: Klicka två gånger på affischen så kan vi läsa texten mycket lättare! 
 
  Hur stort är det här? Jag tror att Sme-Lasse som jag kallar honom träffar ganska rätt på sin webbplats när han säger Hela den gamla svenska rock/pop-eliten samlade i Saxdalens Folkets Hus!!! Så det kanske är läge att i tid ordna biljetter som kan köpas i Saxenkiosken eller på tel. 0240-31012. 
 
 Priset för biljetten är 295 kronor.

I Saxenkiosken kan man också köpa den purfärska boken om Rävvåla/ Saxdalens historia. Priset är 100 kronor.

Idag fick jag tanken: Hur kan det hända så mycket i den här lilla byn?

Kan det bero på att vi alla hjälps åt?

fredag 27 augusti 2010

Rävvåla/Saxdalens historia i bokform

Som nypensionerad och återflyttad till min hemby Saxdalen efter 45 års bortavaro tog jag initiativ till en studiecirkel om Saxdalens historia hösten 2008. Motivet var min egen brist på kunskap om min födelseby och ett sedan många år växande intresse för hembygden.  
 
 Intresset för studiecirkeln överträffade förhoppningarna och antalet anmälningar var större än vad som kunde rymmas i en studiecirkel. Så det blev två, en hösten 2008 och en annan våren 2009.

Särtrycket om Rävvåla/Saxdalen ur GRÄNGE 1965-2008 finns ännu att köpa för 100 kronor!
En lycklig omständighet i båda grupperna var att vi - efter önskemål - fick en deltagare som deltog i båda studiecirklarna. Personen ifråga var Lars Åhlström, 20-årig redaktör för den (med ett undantag) årligen utgivna skriften GRÄNGE - ÅRSSKRIFT FÖR HEMBYGDSINTRESSERADE I GRANGÄRDE KOMMUN som det hette från starten 1963. Vid kommunsammanslagningen 1971 av landskommunerna Grangärde och Säfsnäs med Ludvika stad bildades Ludvika kommun. Därefter togs "I GRANGÄRDE KOMMUN" bort ur underrubriken.
  

 Förutom att vara redaktör för Gränge har Lars skrivit de flesta artiklar som handlar om Rävvåla/Saxdalen. Hans far folkskolläraren August Åhlström skrev den första artikeln som ingår i det här särtrycket, om Långfallsgruvan och dess upptäckare.

Därefter följer hela 34 artiklar skrivna av Lars Åhlström. Hans kunskap om vår historia är mycket imponerande och trots en respektabel ålder är hans minne fortfarande mycket gott.


Den här boken är ett resultat av studiecirklarna där ett förslag gjordes att kopiera "Saxdalskapitlen" för studiecirkeldeltagarna. Med tanke på upphovsrättslig tveksamhet föreslog jag att vi i stället skulle höra efter med Hembygdsföreningarnas Samarbetskommitté - som är utgivare av GRÄNGE - om vi kunde få tillstånd att trycka en specialutgåva av GRÄNGE med de artiklar som handlar om Rävvåla/Saxdalen.

Det beviljades och jag beklagar att resultatet inte föreligger förrän nu men är stolt över att vi i Rävvåla Kulturförening nu slutfört arbetet så att publikationen är tillgänglig för en större publik och på ett legalt sätt.


Boken som är på 101 sidor finns nu att köpa för 100 kronor per exemplar. Den finns i en begränsad upplaga och vi kan redan nu förvarna om att eventuellt nytryck inte kommer att kunna säljas för samma pris.

Jag vill tillägga att arbetet med boken har varit mycket intressant. Jag har lärt mig mycket om både historia och nya datorproblam. Tekniska problem har funnits men samarbetet med Lars Åhlström har gjort det hela arbetet till en mycket positiv erfarenhet.

Den som vill köpa boken kan skicka en beställning till min e-post-adress: olahagfall@gmail.com eller ringa mig på tel. 0240-31038 eller skicka ett vanligt brev eller kort till Ola Hagfall, Malbacksvägen 45, 770 72  SAXDALEN.

Boken kommer också att kunna köpas på vårt norra centrum: Saxenkiosken.

Saxdalen - byn det sjunger om

torsdag 26 augusti 2010

Några bilder från Saxdalens Dag 2010

Saxdalens Dag 2010 är avverkad, skolorna har startat och det börjar kännas lite höstlikt när vädret är grått och kvällarna mörkare.

Förkylningar och virus gör sig också påminda, för min del är ett datavirus det jag lider mest av just nu. Det blir en massa extrajobb att rädda filer och ominstallation av Windows 7. Som tur är har jag också ett Linux-system (operativsystemet Ubuntu) som verkar vara vaxinerat mot virus och SME-Lasse till hjälp. Men tiden för bloggande blir lidande av virusarbete.

Det här inlägget började skrivas direkt efter Saxdalens Dag på Runnbergsgården men har inte kunnat publiceras förrän idag, 26 augusti! Egentligen har jag själv inte så stor erfarenhet av vad som hände på Saxdalens Dag eftersom jag tillbringade dagen som bodbiträde i den unika Diversehandeln i Runnbergsgården. Men vi är många som hjälper till med Saxdalens Dag och Lars-Åke och Marita Wetterkrantz har försett mig med bilder så att jag kan presentera några vyer över firandet på Runnbergsgården.

En slogan-tävling hade utlysts och det vinnande förslaget presenterades. Så nu vet vi vad vi ska svara om någon frågar oss: Saxdalen, vad är det för något?

Saxdalen - byn det sjunger om
 
Det är alltså byns slogan. Belöningen till de fyndiga ordbrukarna är på väg till Borlänge i form av en Saxdalshäst.
 
Flera belöningar delades traditionsenligt ut under eftermiddagen. Saxdalens Dag är alltid ganska mycket en dag för barn och av barn... (Klicka på bilderna för förstoring!)
 
Årets Saxdals-Bäbis William med familj på Runnbergsgården
Den årliga utmärkelsen Årets Saxdals- Bäbis gick i år till William med föräldrarna Linda Johansson och Fredrik Saarinen. William var det sjunde barnet som fått utmärkelsen. Han var i år det saxdalsbarn som föddes närmast "årets bäbis-datum" 10 maj. William föddes den 25 april. Förutom äran fick han också en grundplåt i sin sparbössa - eller kanske det numera är på kontokortet? 
 
För den som eventuellt vill försöka få utmärkelsen till familjen nästa år gäller det att ställa in siktet på  midsom- mardagen, 25 juni 2011 som är idealt födelsedatum för ännu en Saxdals-Bäbis.

Årets Saxdaling Evy Andersson med Rävvålakroken
En annan traditionell utmärkelse som delas ut på Saxdalens Dag är Rävvåla- kroken. Den tilldelas en person som gjort sig förtjänt av att betraktas som Årets Saxdaling. Det fysiska beviset för utmärkelsen är en björk-krok som tidigare underlättade för gruvarbetare  att bära med sig veckans matbehov till de gruvstugor där de bodde under arbetsveckorna. Vandringspriset överlämnades till Årets Saxdaling, Evy Andersson, av senaste årets krokinnehavare Rolf Pålsson. Lars-Åke Wetterkrantz övervakar det hela så att allt går rätt till.  

Glada ansiktsmålade flickor
För barnen fanns det många syssel- sättningar. Här syns den populära ansikts- målningen. Ponnyrid- ningen var också mycket uppskattad.

Skolungdomar
Sång, musik och teater brukar förekomma rikligt på Runnbergsgården, så också den här gången. Här en bildkavalkad av uppträdande grupper och solister:    
 
Åke Åhlström, trubadur
Sånggruppen Visstugan














Julianna Heij på keyboard


Teaterslaget












På kvällen fortsatte firandet vid Saxenstranden med vår egen SaxdalsElvis, Åke Dahlman och coverbandet Daddy Cool. Den som nu i efterhand vill uppleva rocken vid Saxenstranden kan göra det här:




Jag är stort tack skyldig till vår filmare Johannes Graaf som förevigat rocken vid Saxdalens dag 2010 på youtube. Mer från Johannes Graaf kan ni se här eller här. Tack Johannes och tack ElvisÅke för era bidrag till att bredda kulturen i Saxdalen!

torsdag 19 augusti 2010

Saxdalens Dag, lördag 21 augusti 2010



Traditionsenligt firas Saxdalens Dag i slutet av augusti både vid Runnbergsgården och Saxenstranden, i år: Lördagen 21 augusti.

Här är det digra programmet:

Runnbergsgården 
  Årets tema är prinsar och prinsessor. Det är inget krav - men vi hoppas på många besökare utklädda enligt årets tema!

Tipspromenad kl. 12.00 - 14.00
Affären och Valvet i Runnbergsgården visas

Program från 13.00 - ca. 16.00:
Vinnaren av slogantävlingen presenteras
Uppvaktning av Årets Saxdals-Bäbis
Utdelning av Rävvåla-kroken
Teaterslaget spelar "Rödluvan"
Ansiktsmålning, ponnyridning
Underhållning av: Visstugan, Skolungdomar, Julianna på keyboard, Runnbergsgårdens bodbiträden

Alla barn får glass, saft och bulle

Fikaförsäljning, korv, läsk, lotteri



Vid Saxenstranden
kl. 20.00 - 01.00

Musiktält
Saxdals-Elvis
Daddy Cool - Sveriges bästa coverband

Arrangörer:
Saxdalens Byalag, Saxdalens IF, Saxdalens PRO,
Rävvåla Kulturförening, Saxenkiosken
Samt stöd från Kultur- och fritidsförvaltningen,
Ludvika kommun

Väderprognosen för lördagen ser ganska ljus ut. Men vid regn under eftermiddagen flyttas programmet vid Runnbergsgården inomhus, till Saxdalens Folkets Hus.

onsdag 18 augusti 2010

Lake Kournas jämfört med Saxen

Vi hyrde en bil för att kunna utforska både Kretas kust och det som gömmer sig i det bergiga inlandet. Vi är ju på jakt efter förklaringen till ön Atlantis försvinnande och var den låg. Undersökningen har visat att det finns många likheter mellan Kreta och Rävvåla/Saxdalen. 

En bit in i Kretas höga bergslandskap hittade vi en sjö, en sjö med sötvatten, precis som i Saxen. Den heter inte Saxen utan Lake Kournas. Här finns alltså en likhet mellan Kreta och Saxdalen, vi har en sjö vardera.

Kournas ligger precis som Saxen nedanför höga berg. De heter inte Saxberget eller Stackarberget men är betydligt högre. Som f.d. statistiker är jag glad att kunna rapportera en hel del siffror:

Sjön Kournas har en största längd 1 087 meter och största bredd av 880 meter. Saxen (som jag kan se det från Kreta) har en största längd av 2 330 m och en största bredd av 730 m. Saxen har en yta av 0,229 km² och ligger ca. 155 m över havsytan. Kournas yta är 0,579 km² och ligger 20 m över havet. Det nya sjökortet över Saxen var slutsålt när jag besökte Globe men det maximala djupet i Kournas är 22,5 m. Men hur ser då Kournas ut? Till sist nådde vi fram till den hägrande insjön men det var inte lätt.

Efter ett letande längs smala vägar som ibland verkade sluta på ett gårdstun men sen fortsatte nerför en brant för att slingra vidare hittade vi till sist en skylt som visade att vi kommit rätt. Klicka på bilderna för att se dem förstorade!
Vägen till sjön tillät inga möten.
Skylten som visar vägen till sjön Kournas
 








Skylten till vänster gjorde oss förväntansfulla men var gick vägen? Jo mellan husen där en bil fick plats - om den var normalt bred. Vi körde några hundra meter när man anade en sjö och vi hittade den här vänliga skylten:

Vi parkerade under de skuggande träden där det ändå var 30 grader och fortsatte till fots mot sjön som låg som en oas mitt inne i Kretas inland. Och här ett par vyer över sjön: 
  
Vy från min solstol med halv skugga från ett vackert träd
Solparasoll vid stranden, trampbåtar och kanoter ute på sjön Kournas
Under mitt skuggande träd fick jag det lugn och den ro som behövdes för att koppla ihop Rävvåla och Kreta. På grekiska heter ön Kriti om man skriver det med våra bokstäver. Vi skulle lika gärna kunna kalla ön Krita på svenska. 
  
Då slog det mig att vi varit på ön nästan en vecka och knappast betalat något kontant hittills. Precis som i gamla Rävvåla så handlade vi på Krita - så som alla gjorde i gamla Rävvåla. Ön måste ha fått sitt namn av vårt gamla sätt att betala: På kredit eller krita! 
  
Så har det antagligen varit i evinnerliga tider i Rävvåla och i andra samhällen i närheten. Hans Dahlström som hade en stor herrekipering i Grängesberg när jag växte upp berättade för min far att krita var det gängse betalningsförfarandet som fungerade utmärkt för både säljare och köpare ända tills bilar började bli var mans egendom.  
 
Bland de som tidigare noggrant betalat sina månatliga krediter började det bli vanligare och vanligare att man begärde uppskov med sin betalning. Ena månaden var det en växellåda som måste bytas och andra månader var det andra oväntade bilkostnader. 
 
Kreta tycks ännu inte ha kommit dit i sin ekonomiska utveckling. Här fungerar kritan fortfarande. Men något slutgiltigt svar på om Kreta var det Atlantis som Platon och andra menar är för mig ännu oklart. Det kanske behövs en resa till Santorini för att få ytterligare perspektiv. Ett stort vulkanutbrott på Santorini (11 mil norr om Kreta) ska enligt vissa historiker skapat en tsunami som utplånade Kreta. 
  
Det är inte lätt att bli klok på historien och jag ger upp för den här gången. Nu ska det bli skönt att åka hem till Saxdalen och Saxdalens Dag. 
  
Kanadagässen lär ha flytt från Saxenstranden. De gäss som finns på bilderna från Kournas var inte Kanadagäss utan betydligt mer väluppfostrade. De förorenade inte stranden och var också mindre aggressiva än vad Kanadagässen kan vara.

Hoppas vi ses på en trevlig Saxdalens Dag lördag 21 augusti!

fredag 13 augusti 2010

En viss skeptisism till den Grekiska mytologin

Det kan nog inte hjälpas att min attityd till Grekland och Kreta, där jag nu är och har varit i några dygn, var lite återhållsam.

Kulturkollisionen mellan Sverige och Grekland utifrån diskussioner om Atlantis har gjort mig förvirrad.

Jag kan inte grekiska men känner åtminstone till ett par grekiska ord. Det första blev jag medveten om direkt efter ankomsten till det utmärkta hotellet. Temperaturen var ungefär densamma i kroppen och i luften utanför och en törstsläckare inhandlades omedelbart.

T.o.m. dryckerna bekräftar Kreta som en myt
Namnet på burken förstod jag, det vi kallar myt! På grekiska blir det Mythos... Är det inte något som troligen inte är sant utan snarare ihopfantiserade historier? Den här myten släckte den akuta törsten men gav också ett visst stöd för att det här med Grekland som kulturens vagga... nog bör granskas ordentligt.


På många ställen under den ca. två mil långa vägen från Flygplatsen på Kreta till vårt hotell i Hersonissos slog det mig att det fanns så många reklamskyltar för pälsar! Bussens luftkonditionering hade fullt upp med att hålla temperaturen på en inte alltför svettig nivå... I hettan utanför verkade pälsar vara den aktuella försäljningsprodukten.

Päls - helt omotiverat med tanke på klimatet på Kreta som ligger på samma breddgrad som norra delarna av Marocko, Algeriet och Tunisien.... Pälsbärandet kan knappast ha uppstått på Kreta och sedan förts över till Sverige, Dalarna, Rävvåla. Logiken tyder väl på att det måste ha varit tvärt om: Behovet av varma kläder har alltid funnits i den kalla Norden och uppstått av vinterklimatet.

Sannolikt är det så att bruket av t.ex. fårskinnspälsar som hjälpte till att förhindra förfrysning i slädar och foror till och från kyrkan och i samband med andra transporter. Dessa transporter har troligen skapat en hög statusprägel för päls som klädesplagg.

Afrodite använde uppenbarligen inte päls
I egenskap av statusbä- rare har bruket av pälsar givetvis kunnat förflytta sig till långt sydligare breddgrader än vad naturen kräver. Också på Kreta ville man väl klä sig statusmässigt trots att det inte har något stöd i klimatet. Så min tolkning är att åtminstone den här delen av kulturen har överförts från Sverige, Dalarna, Rävvåla till Kreta och inte tvärt om!
   
Bilden ovan visar den grekiska kärleksgudinnan Afrodite som uppenbarligen inte behövde någon päls. Hon föddes enligt en legend ur skummet av en havsvåg utanför Cypern. Jag var där för länge sedan och såg skummet men inte Afrodite. Samma typ av födsel finns tydligen fortfarande på Kreta. Jag tror att jag såg en fyrlingsfödsel där? Det verkar vara nåt skumt med vattnet både på Cypern och Kreta: 
 
En möjlig förklaring till Kretas päls- invation kan vara konstnären El Greco 1541-1614 (Greken på Venezians- ka). Hans födelsenamn var Domenikos Thetokopoulos. Han föddes på Kreta men flyttade sen till Venedig. Kreta var då en koloni till Venedig. Han målade "Dam i päls" i slutet av 1570-talet.

El Greco
Dam i päls
Kanske hade El Greco fått kontakt med någon föregångare till våra senare handlare i Rävvåla, Emil Johnsson, J L Runnberg, eller Manne Falborg. Kanske El Greco var den som förde pälsmodet söderut till sin hemö? 

Ja vi har en hel del andra forskningsresultat men det får räcka med det här för idag.

måndag 9 augusti 2010

Varifrån kommer kulturen? Och vart är den på väg?

I min enfald hade jag fått för mig att vår kultur härstam- made från det antika Grekland och den senare högkulturen Romarriket. Men säg den föreställning som varar för evigt. Bakom intresset som fått mig att bli nyfiken på Rävvåla-Saxdalens "klassiska" historia och att delta i utforskningen av vårt relativt unga kulturarv Runnbergsgården har omed- vetet funnits tanken att allt det vi har i vår hemtrakt är en fortsättning på antikens Grekland och Rom.

Nu när jag tänker efter var jag lite konfunderad för fem år sedan. Jag är inge stor beundrare av den svenska uttagning- en till Eurovisionschlagern. Själv tycker jag att det är ett (nej alldeles för många) program i en serie som drabbats av storhetsvansinne och har tillåtits växa sig sjukligt stor som en TV-elefantiasis.

Till för ungefär fem år sedan tittade jag med viss förtjus- ning på finalen i Eurovisionschlagern och då råkade en svensk grekiska eller grekisk svenska - hur man ska uttrycka det - vinna.   Trots bra men kort minne kommer jag ihåg henne, Elena Paparizou som tävlade för Grekland och vann! Har ni missat den finalen eller glömt den kan nu friska upp minnet här:     

Klicka på de fyra pilarna till höger under bilden för att se vidon på hela skärmen.
Och starta med den stora startknappen mitt på bilden!



Visst låter det grekiskt även om Elena sjunger på engelska. Elena Paparizou hade tävlat för Grekland i Eurovisions- chlagern redan 2001 i gruppen Antique med Nikos Pangiotidis. De blev trea det året.
 
Jag minns känslan 2005: Varför tävlar hon inte för Sverige? Född och uppväxt i Göteborg men utan att ha förlorat kontakten med sin fädernekultur Grekland. Frågan är: Har hon idag förlorat det grekiska i sin musik? Jag tror inte det. Lyssna till en inspelning från i år, 2010:



Visst låter det fortfarande grekiskt? Och jag gillar det. Men nu har jag fått ett problem. Trots fem år som student och 25 år som lärare vid Uppsala universitet var jag okunnig om det jag härom dagen läste i svenska historien att vår gamle Uppsala-professor Olof_Rudbeck_d. ä 1630-1702 redan på sin tid insett att det inte var Grekland som var vår civilisations vagga!

Min värld ställs upp och ned. Han menar att det tvärt om var Sverige som var urhem - inte bara för goterna utan för hela  hela den grekisk-romerska kulturen. Sverige var enligt Rudbeck den högtstående kulturens ursprung.

Låt oss göra klart att Olof Rudbeck d. ä. uppfattades som ett geni av sin samtid. Han upptäckte (mycket tidigt) lymfsystemet i vår kropp, han var en framstående botaniker och föregångera till Linné. En skrift som däremot skapade debatt på den tiden var Rudbecks stora verk Atlantica
 
Redan den grekiske filosofen Platon beskrev i två dialoger Atlantis. Enligt vissa filosofer/historiker var Atlantis en kontinent med en högt utvecklad kultur som eventuellt funnits i Atlanten, mellan Europa och Amerika. Den antas ha sjunkit under havets yta.
 
I Atlantica hävdar Rudbeck att Atlantica i många avseenden stämmer överens med Sverige. Han menar kort och gott att Sverige är kulturens vagga och att Grekland kommit in i historien senare.

Självklart blir man fascinerad av tanken att Saxdalen - och kanske Runnbergsgården är grunden till hela Europas utvecklade kultur och samhällssystem...

Eftersom jag just avslutat arbetet med boken om "RÄVVÅLA/SAXDALEN genom tiderna" (se förra inlägget här) fick jag plötsligt fritid. Tanken på Atlantis fascinerar mig... tänk om det är Sverige, Rävvåla/Saxdalen och kanske Runnbergsgården som är alltings början? Tanken svindlar.

Jag kan helt enkelt inte lugna mig utan måste försöka forska vidare. Jag har ju gått forskarutbildning i Uppsala, Rudbecks universitet och känner att jag måste till Kreta!
 

"Tidningen The Times i London lanserade 1909 idén att Kreta uppslukades av en enorm flodvåg, framkallad av samma vulkanutbrott som skapade dagens Santorini. Anhängarna av denna uppfattning har uppmärksammat likheterna mellan Kretas minoiska kultur och den avancerade kulturen på Atlantis."

Jag hoppas på att under en vecka tillsammans med min sambo Annie (ingen av oss har tidigare besökt Grekland), få svar på frågan om det finns spår av Sverige/Saxdalen/Runnbergsgården på Kreta.
 
Som forskarutbildad  har jag lärt mig att vara kritisk, att inte acceptera förutfattade meningar som sanningar. Kanske kan det här ge mig ett Nobelpris? Problemet är kanske att jag som Refat El Sayed inte har disputerat. Men det kanske spelar mindre roll i en så viktig fråga som kulturens ursprung.

Vi ska i alla fall göra ett försök att hitta spår av de samband som professor Rudbeck förfäktade i Atlantis. Jag återkommer med nyheter på området.

torsdag 5 augusti 2010

En dröm går i uppfyllelse?

   
En stor lättnad infann sig i går. Ett långt arbete med en - som jag ser det - mycket viktig historisk skrift om Rävvåla-Saxdalen har förhoppningsvis kommit till sitt slut.

Som tillfällig besökare i min födelseby Saxdalen under 45 år blev jag medveten om en årlig skrift GRÄNGE som från början handlade om hembygdens historia i gamla Grangär- de kommun. Första numret kom 1963 med underskriften ÅRSSKRIFT FÖR HEMBYGDSINTRESSERADE I GRANGÄRDE KOMMUN.
 
Skriften har sedan kommit, i början vartannat år men sedan varje år. Den senaste utgåvan var NR 39 som hade under- skriften ÅRSSKRIFT FÖR HEMBYGDSINTRESSERA- DE 2009.
 
GRÄNGE är en guldgruva för dem som har intresse av hembygden i gamla Grangärde kommun och nuvarande Ludvika kommun.
 
Mitt intresse för hembygden och dess historia kan dateras till 3:e eller 4:e klass i folkskolan. Vi hade en nyutexamine- rad lärare från Gagnef, Hjalmar Liss. Skolans tillsynings- lärare, som det hette, var en erfaren folkskolärare, August Åhlström, som både var född i byn och hade en mycket stor kännedom om byn och byns historia.
 
Då insåg jag inte varför Hjalmar Liss och August Åhlström bytte lektioner så att Åhlström hade hemkunskap i min klass medan Liss hade gymnastik i min klass. Nu efteråt är det självklart!
 
Under en av hemkunskapslektionerna med August Åhlström berättade han om Långfallsgruvan och hur den upptäktes. Det är nog den lektion jag fortfarande minns bäst av alla lektioner jag haft under min studiegång.
 
Återinflyttad till Saxdalen 2007 tog jag initiativ till en studiecirkel om Saxdalen och dess historia. Förhoppningen var att vi skulle få ihop ca. 10 deltagare men intresset var så stort att vi måste dela cirkeln i två.
 
En centralfigur i studiecirklarna var Lars Åhlström som deltog i de flesta av cirkelträffarna både under hösten 2008 och våren 2009. Han var en imponerande källa för cirklarna med sin stora erfarenhet av och intresse för Rävvåla/Saxdalen och sitt otroligt goda minne. Hans svar på frågor om när, var och hur var av ovärderligt värde för studiecirklarnas resultat.
 
Tanken på en specialutgåva av GRÄNGE som bara handlade om Rävvåla/Saxdalen uppstod. Cirkeldeltagarna ville gärna ha tillgång till alla de artiklar som under åren publicerats om Rävvåla/Saxdalen. Lars Åhlström tog frågan till redaktionskommittén för GRÄNGE som godkände planen på en specialutgåva om Rävvåla/Saxdalen.

Det arbete som nu förhoppningsvis är avslutat,  en datafil med specialpublikationen är skickad till tryckeriet. Om inget oförutsett inträffar kommer publikationen att finnas i tryck till Saxdalens dag den 21 augusti.

Om det är en slump eller inte är jag som statistiker inte kapabel att avgöra men att det är och har varit en stor ära att lära känna Lars Åhlström och hans bror Åke som var utflugna ur boet här jag gick i Saxdalens skola och tog pianolektioner av deras far efter skoltid. Båda har bidragit till de studiecirklar som genomfördes. Åke är en trogen kulturarbetare med restaureringen av Runnbergsgården som ett kulturmuseum och Lars stora insats som skribent och redaktör för GRÄNGE är ovärderlig.

Lars var redaktör för GRÄNGE i 20 år och som den försynte person han är utelämnade han den artikel i GRÄNGE som handlar om hans tid som redaktör för GRÄNGE när han gjorde en lista med de artiklar som han ansåg borde ingå i en specialpublikation om Rävvåla/ Saxdalen. Som den som producerat underlaget för tryckeriet för den kommande publikationen tar jag på mitt ansvar att egenhändigt ha tillfogat artikeln "Från lättviktare till dubbelredaktör" som ger historien om Lars Åhlströms insats för GRÄNGE. Han är fortfarande involverad i årsskriften men numera inte som huvudredaktör.
 
Nu när arbetet på samlingsverket om Rävvåla/Saxdalens historia är avslutat hoppas jag få möjlighet att bidra till Lars forskningsresultat med egen forskning och också mera del av hans mycket stora kunskap i ämnet.
 
Publikationen som är ett resultat av Lars Åhlströms författarskap är på 104 sidor, kommer att kosta 100 kronor och har det här omslaget:

Berättelsen om Långfallsgruvans upptäkt som skrevs av August Åhlström är första kapitlet i den nya skriften. Övriga kapitel är skrivna av sonen Lars. Det avslutande kapitlet handlar om Lars Åhlström från lättviktare till dubbelredaktör.
 
Förbeställning kan göras på min e-postadress: olahagfall@gmail.com
eller per telefon 0240-31038.