lördag 30 april 2011

Våren välkomnad till Saxdalen i traditionell ordning

Årets april har delvis bjudit på meteorologiskt sommarväder, (dygnsmedeltemperaturen minst 10 grader). På sätt och vis har sommaren redan varit här men den lite kyliga Valborgs-kvällen påminner oss om att det enligt årstiderna inte är sommar än. Men våren och sommaren är välkomna i Saxdalen och säkert på de flesta platser.
 
Traditionen: Traktor, Snögubben, Saxdalens Manskör, Majbrasa, Vårtal, Fyrverkeri... Ja allt klarades av med bravur också denna sista april. Det är svårt att säga vad som är firandets höjdpunkt men en kandidat är arbetet att lyfta upp den stora snögubben på toppen av den höga rishög som sen tänds på, brasan. Klicka på startpilen för att se lyftet.
 

Vi på Saxdalen blogg är stolta över att kunna rapportera om den långa tradition som Valborgsmässofirandet i Saxdalen står för. Dessutom är den här videon ett bevis för utveckling, modernisering, arbetsmiljöutveckling...
 
Så sent som 2008 lyftes snögubben med handkraft från traktorsläpet upp på den höga rishögens topp. Det var både tungt och riskabelt och är - som här visas - idag ersatt med en modernare metod.

2008 var det som jag såg det fråga om "Traktorn" med Snögubben. I år fick jag se kortegen från början och nu var det inte fråga om en traktor. Nej, se här, en lång rad av traktorer (Klicka på bilderna för förstoring):
 

Snögubbens traktor ankommen till den blivande  brasan. Sen har ni redan sett hur den lyftes upp på rishögen och bara några minuter senare slog lågorna upp runt den stackars snögubben - men den representerade ju bara vintern som vi vill bli av med.



Till ackompanemang av de varma lågorna och knastret från den stora elden sjöng sedan den 30-årsjubilerande Saxdalens Manskör  vårvisor under sin dirigent sedan starten: Roger Broberg.














Innehavaren av Rävvålakroken Evi Andersson höll ett inspirerande vårtal inför de evenemang som kommer under året. Våren var välkomnad!

Saxdalens Manskör fortsatte sjunga alla de kända sånger som hör Valborg till och också flera andra.















Till sist återsod bara fyrverkeriet som också verkade vara mer laddat än vanligt. Då hade skymningen redan sänkt sig ner över festplatsen.                                                                       


fredag 29 april 2011

Ett hårt år för finnmarken

Grangärde Församlings Minnesbok utgiven av kyrkoherden i Grangärde A. Magnevill är ingen fullständig historiebeskrivning för Grangärde men innehåller ändå många intressanta delar för den som är intresserad av traktens historia. 
 
Magnevill undertecknade bokens inledning i februari 1907 men originalupplagan trycktes först 1925 och den bok som idag finns att tillgå är en faksimilupplaga tryckt 1968.

Låt oss se tillbaka till 1770-talet där Minnesboken beskriver förhållandena för de finnar som bebodde vår finnmark vid den tiden:

"1771 - 1772. En tunna råg kostade lika mycket som en ko.

Åren 1771 och 1772 voro för Västerdalarnes finnmarker fruktansvärda. Hungersnöden var så stor, att finnarne under vintrarne dessa år svulto ihjäl i sina pörten, stundom milsvidt  skilda från folk. Man hittade de arma människorna, omtalas det, med munnen fylld af hö och halm, som de i yttersta nöden tillgripit. De utmärglade finnarne sökte i det längsta på sina skidor finna villebråd men svälten gjorde, att de dignade ned i skogen och sedan återfunnos döda, vanligen svårt sargade af vilddjuren, hvilka stundom endast lämnat skeletten kvar."

tisdag 26 april 2011

Vad gjorde man när man var liten?

Minnet från barndomen är begränsat även om man kommer ihåg många händelser, både minnesvärda och sådant man helst velat glömma.
 
När jag rotar i några gamla "kakskrin" som använts för förvaring av foton eller bläddrar i gamla fotoalbum så ser jag påtagligt vad jag gjort under några speciella sekunder av mitt liv. Här ett par exempel på sysselsättningar.
 
Klicka på bilderna för förstoring!
Sommar som vinter fanns massor att göra. Tänk bara att på sommaren kunna gå ut på verandan i bara pyjamasen och spela lite gitarr. Det fanns ingen stress och inte heller några tråkiga dagar. 
  


En stor del av sommaren tillbringades vid vatten, här Stackarbergs- landet och när jag börjat skolan vid Nya dammen och simkurserna där. Vi badade så att vi hackade tänder, drack saft och åt kex, bullar  och rån.

Hos urmakarn, Lasse Fredriksson fanns det alltid spännande saker. Tänk vad spännande för en liten knatte som ännu inte nått skolåldern att få sitta på en riktigt stor motorcykel!



På vintern tog man sig fram med skidor eller med bobb. Skridskor fanns också tillgängliga.

När vintern började ge med sig blev det dags för musik igen. Här en tidig saxofon, inte riktig men den gick att spela på.
 
Visst fanns det mycket att göra för en liten pojke också på den tiden, i slutet av andra världskriget och några år framåt...

lördag 23 april 2011

Hur uppmärksammar man en manskör som fyller 30 år?

Vi har väl alla en viss beredskap för att släkt, vänner och kanske arbetskamrater fyller år då och då. Och vi har våra uppfattningar om hur man kan bete sig för att visa sin uppskattning av jubilarerna.

Men nu är det så att vår mest kända kör i Saxdalen, Saxdalens manskör, fyller precis 30 år i år. Frågan är hur man visar en manskör sin uppskattning?
 
Saxdalens manskör förknippas självklart med Dan Andersson. Sångspelet Helgsdagskväll vid timmerkojan skapade kören som ett lagarbete till 100-årsminnet av Dan Anderssons födelse 1988 då det uruppfördes. Men kören har en stor bredd och här tänkte jag visa en annan sida av samma mynt. Den karghet och den strävan som präglade finnmarkens bebyggare finns också i följande stycke:



Texten till visan som barn i alla åldrar tycker om skrevs av Astrid Lindgren och musiken av George Riedel.

En kör är ett musikaliskt lag där varje medlem bidrar till resultatet. Men varje kör har en person med en speciell funktion: Körledaren. I Saxdalen är det Roger Broberg som i 30 år hållit Manskören under sina vingar.

Roger Broberg i mitten - framför mikrofonen - när han introducerar nästa nummer. Roger har lett och utvecklat både sig själv och Saxdalens manskör till en institution som vi i Saxdalen är mycket stolta över.

Själv har jag ingen egen erfarenhet av manskörer. Däremot är jag lycklig far till två musikaliska barn som båda har sjungit i flera körer i Uppsala under skoltiden. Båda gick i  högstadiet i Uppsala musikklasser, en parallell till de mer kända musikklasserna Adolf Fredriks musikklasser i Stockholm.

Bland mina största musikupplevelser har varit att lyssna till de konserter som mina barn deltog i Uppsala. Från musikklasserna var de högtidliga konserterna i Uppsala universitets aula en tårdrypande uppplevelse för alla oss föräldrar. Min son, Marcus sjöng också flera år i Uppsala Domkyrkas Gosskör. Min dotter Rebecca, fem år yngre, sjöng både i musikklassernas körer och i Uppsala domkyrkas flickkör.

Jag är säker på att alla föräldrar till körskungande barn kan förstå den positiva känsla jag får av körsång...

Men nu handlar det om Saxdalens manskör i den lilla bergslagstätorten Saxdalen. För mig ger det samma varma kårar längs ryggraden att höra Saxdalens manskör som att höra ungdomskörerna i Uppsala eller deras vuxenmotsvarigheter Allmänna sången och Orphei Drängar eller OD som den kallas.

Saxdalens manskör är känd långt utanför Saxdalen. Många boende utanför Ludvika kommun vet vilken trakt det är fråga om när de hör namnet Saxdalens manskör. Saxdalens manskör är helt säkert en  reklampelare inte bara för Saxdalen utan också för Ludvika.

Även om jag inte själv sjungit i kör vet jag vilken gemenskap körsång kan ge. Stefan Parkman, som var ledare för Uppsala domkyrkas gosskör när vår son Markus var körsångare där, 12 år gammal tog ansvar för vår son som vi föräldrar knappast ansåg mogen för att göra en utlandsturné till Danmark och Tyskland. Men en körledare är inte bara en dirigent, det är ofta en person som tar ett stort personligt ansvar för körsångarna och turnén blev ett stort minne för min son.

I musikklasserna var engelsmannen David Anstey den som både musikaliskt och på annat sätt tog hand om båda mina barn med stor entusiasm och på ett mycket professionellt sätt under högstadietiden. Han var senare också ledare för Uppsala domkyrkas gosskör.
 
Men till Saxdalens Manskör och Roger Broberg kan jag bara säga Grattis! Och Tack för att ni finns och för det ni gör!!!

Georg Riedel skrev massor med musik till Astrid Lindgrens texter men fick fick ingen feed-back. Astrid levererade en text och George skrev en melodi. Det pågick under lång tid och George vågade aldrig fråga vad Astrid tyckte om hans musik. Inte förrän mycket sent säger George  "plötsligt, när hon var väldigt gammal, fick jag ett fantastiskt fint litet brev där hon tackade mig."

Besök också Saxdalens bibliotek där Manskören har en 30-års-utställning.

Länk till Saxdalens Manskör.
 
Saxdalen - byn det sjunger om

torsdag 14 april 2011

Har du sett någon haj i Sunnansjö?

Igår hälsade jag på min mamma på Solgärdet i Sunnansjö. Hon var trött på kvällen men det har man väl rätt att vara när man är 94. För det mesta är hon pigg och sjunger när vi hälsar på henne.

På vägen från Solgärdet svängde jag in vid Feskarpôjka som säljer "Färska fiskfiléer och andra goa grejor" utanför COOP i Sunnansjö varannan onsdag. Jag hade redan tidigare diskuterat om beställning av en fisk som inte ingår i deras ordinarie sortiment: haj!

Visst är det trevligt att det finns någonting kvar av de  omkringresande försäljare av mat och dryck som var så vanliga i min barndom. Tidigt fanns "Sannud Osker" (Sandudd Oskar) som körde runt med häst och vagn och sålde ost. Hästfrakt tar ju sin tid så han hade väl inte mycket tid på sig för varje stopp. Enligt vad jag hört så: 
 
1. Stannade Oskar hästen med ett pro! (Det var egentligen ett annat ljud som jag inte klarar att skriva med bokstäver).
 
2. Den obligatoriska frågan ställdes: "Skä ni ha nå ost idag?"
  
3. (Oskar smackade sedan igång hästen innan han fullföljde meningen...)
    4. "Annars far jag!"
       Kanske var det stressigt förr också. Konkurrens fanns med andra försäljare t.ex. var det minst fem bryggarbilar som kom varje vecka för att sälja öl, läsk och svagdricka från Grängesberg bryggeri, Kopparbergs bryggeri, Ludvika bryggeri, Gräsbergs bryggeri och Risingsbo bryggeri. De hade också bråttom och ibland körde de fast när de svängde för snävt när de skulle in på avtagsvägen till vårt hus. Det var spännande för oss småpojkar men chaufförerna blev förstås stressade. "Bryggarn har kört fast!" fick vi  ropa mer än en gång när jag var liten.

      Vi hade besök av bilburen kaffehandlare, fiskbil, bagarbil och jag minns inte allt vad det var men det gick att köpa många matvaror utanför huset, och förstås gårdfarihandlaren Arvid Björk från Västansjö som inte bara var försäljare. Han var också den tidens sociala medium, den tidens facebook eller twitter och förmedlade hälsningar och nyheter mellan personer som var släkt eller kände varandra men bodde i olika byar. Arvid hade inga matvaror men kom gående med sin cykel ända upp på Malbacken. Han var alltså cykelburen om inte vägen var ovanligt dålig. Då kanske han i stället fick bära cykeln?
        
      Idag har vi bara glassbilen som spelar för oss i Saxdalen på fredagar. Det är enda bilen som nu säljer utanför dörren.

      Och sen som sagt: Feskarpôjka - men då får man åka till Sunnansjö. Den här gången var det för mig fråga om köp av beställningsvaran haj. Jag hade inte bestämt hur jag ville ha hajen levererad, filéad eller som kotletter. Det gick bra vilket som så jag bestämde mig för att beställa fyra hajkotletter. Feskarpôjka ringer mig om de får in någon haj till onsdagen om fyra veckor. Jag förbereder mig genom att läsa hajrecept och annat om hajar. Lite dåligt samvete har jag eftersom hajar fiskas alltför mycket. Jag återkommer med det slutliga resultatet av mitt hajfiske.
        
      Pigghaj, vår enda hajart i Sverige. Fiskas på Västkusten och ibland en bit upp i Östersjön.

      måndag 11 april 2011

      Tjatet om våren och vårtecken kanske är slut nu...

      Sjutton grader varmt i skuggan! Jag tog en promenad upp i skogen med Nikita som just nu löper och därför får finna sig i att inte få gå på upptäcktsfärd i naturen på egen hand. Men vi njöt båda av att gå sakta och upptäcka allt det nya som fanns under snön för bara en vecka sedan. Det är lockande att stanna utomhus nu men den dagliga kollen av e-post innehöll också en positiv överraskning.

      Vår kreativa fotograf och filmare Johannes Graaf hade skickat ett meddelande: "Hej! En sprillans ny film från både ett vintrigt och vårigt Saxdalen" med länkar till filmen på Internet. Meddelandet var postat 16:27 så titta nu och du har aldrig varit på en färskare premiär: (Dubbelklicka på "filmduken" för att se filmen i helskärmsläge!)


      Winter sonata from johannesdellamorte on Vimeo.

      Länkarna under videobilden går till webbplatsern vimeo.com där man kan se flera av Johannes filmer. På youtube kan man se Johannes filmer och videor på adressen youtube.com/​user/​johannesgraaf. Johannes har också en blogg vitafrun.se
       
       Många fina foton har Johannes lagt upp på pixbox.se

      Johannes Graaf är en av de personer som arbetar i det tysta i Saxdalen. Det finns fler. Men Johannes finns med både foton och filmer på Internet. Jag rekom- menderar alla som är intresserade av att hitta konst- närliga och kreativa bilder och filmer att titta på det som Johannes gjort.

      lördag 9 april 2011

      Fler ekivoka ortsnamn i vår hembygd

      Av oss som bor i Saxdalen känner säkert de allra flesta till Saxberget. En del av byns invånare bor ju i Saxbergets skugga under en del av vinterhalvåret.

      Men är det någon som har hört talas om Sexberget? Finns det? Ja, Sexberget finns och det är ett ortnamn som inte är någon nytt påhitt. Nej, namnet Sexberget fanns långt innan vår hemby döptes om till Saxdalen (1948).  Namnet finns förtecknat i ortnamnsarkivet redan 1935 av ingen mindre än vår idoga hembygdsforskare Otto Blixt. Se här:
       
      Klicka på bilderna för förstoring

      Själv hade jag inte hört talas om Sexberget förrän alldeles nyligen. Berget i fråga ligger ju inte helt nära Saxberget och Saxdalen men inte heller så långt ifrån.

      Namnbytet från Rävvåla till Saxdalen 1948 gick vad jag vet smärtfritt när det långa diskussionen för och emot namnbytet klarats av. Däremot hade våra närmaste grannar i Ludvika kommun, blötbergarna, lite svårt med namnbytet i början. De myntade det fyndiga "övergångsnamnet" Rävsaxdalen! Rävvåla/Saxdalen låg då i Grangärde kommun.
       
      Lite lustigt är det när man tittar på en del nyare kartor och hittar både namnen Saxdalen och Rävvåla på samma karta som om det är två geografiskt skilda platser.
       
      Ett geografiskt namn som varken ligger i Ludvika kommun eller i Dalarna men ändå inte långt från Saxdalen är Mors Torva. Den ligger i Södra Hörken och tillhör Örebro län men ändå inte så långt från Saxdalen. Ön hette tidigare Torpuddön eller Sör-Hörksön.


      I ortnamnsregistrets samlingar kan vi hitta följande historia:
       
       
      Ön Mors Torva i Södra Hörken söder om Grängesberg
      Mors torva har varit en välbesökt utflykts- och nöjesplats för Grängesbergs befokning och under ångbåtsepoken fanns båtförbindelse till nöjesområdet.
      Ångbåten Tingvalla transporterade nöjeslystna grängesbergare till Mors Torva. Se fotografier från Gamla Grängesberg.
      I dag finns det en hel del fritidsbebyggelse på ön.

      Om vi förflyttar oss en bit innanför vår läns- och kommungräns har vi ett annat namn som ibland nämns i sådana här sammanhang. Det är gårdsnamnet Pickfallet. Den väg som passerar förbi gården har ganska naturligt fått namnet Pickfallsvägen.
       
      Är det bara i våra trakter som det finns och är intressant med ekivoka ortnamn? Nej, de finns över hela landet och väcker antingen munterhet eller irritation.
       
      I ett ring-program för många år sedan ställdes frågan: Ett ortnamn som också är namnet på det som brudgummen ger sin brud efter bröllopsnatten? Det förväntade svaret var Morgongåva som jag själv listade ut eftersom jag då bodde bara ett par mil därifrån. Men jag har för mig att en person som ringde in svaret Njutånger också fick ett tröstpris.

      Att den här företeelsen inte bara är ett landsbygdsfenomen förstod jag härom dagen när jag läste en kort berättelse i en rikstidning:
       
      När vi var små brukade vi skoja med varandra och säga:
      - "Vad ligger mellan Trosa och Fittja"?
      - "Handen!"
      Å sen fnittrade alla ungarna och blev generade....
      Hälsningar från en som är uppvuxen "Söder om Söder".

      onsdag 6 april 2011

      Påminnelse om kaffeträff i Saxdalens Folkets Hus

      Som tidigare annonserats anordnar PRO Saxdalen ett "kaffemöte" i morgon torsdag kl. 14.00 för alla! Alla, unga som gamla, är välkomna.

      Det blir inga mötesförhandlingar utan bara samvaro, underhållning och kaffedrickning.
       
      Den kände musikern och konstnären Folke E Larsson från Ludvika kommer att underhålla med pianospel.
       
      Fri entré. Kaffet kostar 25 kr. Duppa är inbakat i priset!

      lördag 2 april 2011

      Skidtur på skare

      Våren närmar sig eller är redan här, beroende på vilken vårdefinition man följer men det lutar nog mot att det inom några dagar är vår enligt alla definitioner. Ett annat vårtecken är att det snart är Dan Anderssons födelsedag. Han föddes fredag 6 april 1888 i skolhuset i Skattlösberg.

      Och det är i den trakten, på gränsen mellan svenskbyggd och finnmark i Grangärde socken som vår spår- och ledspecialist Rolf Pålsson tog en skidtur i måndags. Här är några av de vår-?/vinter-? bilder han tog under turen. Njut av naturen i vår närhet!

      Skidturen startade vid Långvasselbron och följde de för alla Dan Andersson-beundrare välkända åarna Burån och Pajso uppströms.  Alla bilderna är tagna 28 april 2011. Här är området: (Klicka på bilderna för förstoring!)


      Bilden tagen vid Brunnklacken där en stor skogseld härjade i juni 20008. Brända trädstammar påminner fortfarande om branden.

      För den som följt Saxdalen blogg är namnet Dunderbacken bekant från ett tidigare inlägg. För mig är hela den här trakten indränkt i den mystik som finns runt Dan Andersson och hans liv. Det blev också en verklighet som de finnar som kom hit från slutet av 1500-talet lockade av den tidens lågskattepolitik. Hertig Karl, senare Karl IX hade i ett brev 1570 givit invandrarna tillåtelse att bosätta sig på kronans mark med full skattefrihet under de första sex åren. Jämför det med alliansens invandrarpolitik.
       
      Det är också förklaringen till namnet Skattlösberg, Dan Anderssons födelseby. Ännu längre skattefrihet beviljades under 1700-talet i Norrland där nybyggarna beviljades nyttjanderätt och skattefrihet i 15-20 år.
       
      Efter skattefriheten fick finnskogs-finnarna känna på stora problem när den skog som ansågs värdelös och som de inbjöds till att bruka blev mycket eftertraktad när hyttor och bergsbruk behövde hur mycket virke som helst för att producera det järn som blev så viktigt för Sverig.

      Som ett resultat blev historien för vår bygd mycket spännande men inte lätt att leva i för alla medborgare. Lyckan kom och gick men var mycket ojämnt fördelad i befolkningen. Men historien har haft sin gång och har lämnat mycket att berätta för oss moderna medborgare. Ta gärna del av den!

      Rolf Pålsson skickade några rader med de fina bilderna. "Vintern börjar ta slut och skidspåren är snart borta. I början av veckan gick det bra att åka på skaren. I måndags startade jag från Långvasselbron och följde sedan Pajso/Burån motströms. Jag tog några bilder som visar att våren är på väg. Om det är något för bloggen vet jag inte."

      Det tycker jag absolut och jag tror ni håller med mig.

      Tack Rolf! 

      PS. Dan Anderssons dikt Pajso kan du läsa här DS.