Dagens hängning i Saxdalens Folkets Hus avslutad

Varken bödel eller rackare var närvarande vid dagens välbesökta hängning i Saxdalens Folkets Hus. Men så handlade det inte heller om någon destruktiv avrättning utan utan tvärt om: En konstruktiv upphängning - av konstverk. Klicka på bilderna för förstoring!

Efter välkomstdrink hälsades vi välkomna av Saxdalens mesta presentatör Lars Persson innan vi serverades inledande musik. Musikgruppen Saxdalingarna fanns på plats som så ofta vid olika evenemang i Saxdalen.

Sen var det dags för eftermiddagens huvudattraktion, avtäckning av tre konstverk av annonserade konstnärer. De var redan hängda men dolda av förhängen som inte avslöjade något till att börja med.

Lars samlade oss i vestibulen på övervåningen. Här skulle det konstverk som var orsaken till hela vernissagen avtäckas. Under det oskrivna blad som finns bakom Lars Perssons rygg fanns den målning av Irina Batalow, ryskfödd konstnär som kom till Sverige för 20 år sedan och som sedan några år har fritidshus på Malbacken.

Irina hade en gedigen konstutbildning med sig från sitt hemland: Konstnärsutbildning från Konsthögskolan i Moskva och därefter sex års studier i konsthistoria vid Moskva universitet.

Irinas "Runnbersgård" föll nog alla i smaken redan när den visades första gången på Konstrundan förra året. Så när Lars blottlade den sommarfagra och härligt färgglada målningen var det säkert fler än vi saxdalingar som blev förtjusta. Här ser vi både akvarellen och konstnärinnan som det såg ut från trappens översta steg.

Tavlan är inköpt av 10 föreningar i Saxdalen, läs vilka på informationsskylten under tavlan - nästa gång du besöker Folkets Hus!

I B-salen hängde sedan nästa konstverk med Saxdalsanknyt- ning. Samlaren Algy Nilsson från Grängesberg (bakom Lars Persson) hade donerat en målning signerad Victoria Gylling, känd konstnär som bodde både i Olsjön och Saxdalen. Motivet var tre hästar i Oppigårds hage. Lars Persson känner alla hästarna med namn. Jag minns bara två av dem som Oppigårds Per (Pettersson) plogade vintervägar med i hela Saxdalen när jag var liten.

Den tredje nyhängda tavlan med Saxdalsanknytning var också ett motiv från Oppigårds. Bo Eriksson, konstnär som bodde på Finngården fram till sin död för fem år sedan målade en tavla som hängt på ett kommunalt tjänsterum men som nu lånats ut till Saxdalens Folkets Hus.

I slutet av programmet för vernissagen, årets första kulturhändelse i Saxdalens Folkets Hus, sjöng Saxdalens manskör. Som så många gånger förr och även om de egentligen har jullov.

Då visade en spontan kulturyttring att det kanske finns underlag för att om några år aktivera det nu vilande Saxdalens Folkdanslag.

Första och sista konstintrycket för dem som besökte vernissagen var annars de tre gamla filmaffischer som Ulf Holm räddat till eftervärlden. När han hittade dem var det i form av hopknölade pappersbollar. Allkonstnären Ulf har gjort ett fint restaureringsarbete som vi kan njuta av varje gång vi går uppför eller nerför trappen inne i Folkets Hus.

Vernissage i Saxdalens Folkets Hus, 3 januari

Redan första söndagen på det nya året är det dags för årets första attraktion i Saxdalens Folkets Hus.

Det verkar som om intresset för gamla och nya Saxdalen har ökat. Fler och fler av dem man träffar talar om människor och händelser i Saxdalen, både nu och långt tillbaka i tiden. Den här vernissagen växer som vi hoppas till en samling och samvaro för både saxdalingar och andra. Där finns möjligheter att göra upptäckter, skapa bekantskaper, träffa gamla bekanta, bli överraskad, trivas, förvånas och mycket mer.

Klicka på affischen så förstoras den, läs den och sen -

VÄLKOMMEN!

Vad såg jag i Gränge förra lördan?

Lokalen var närmare bestämt torget i Grangärde kyrkby och ännu närmare bestämt Gränge-huset. Det låg i kransen av varma lokaler runt torget som idag inte riktigt räckte till för att rymma all den julmarknad som pågick.

Det jag kom för att uppleva var min förvånansvärt gamle vän - med tanke på vår relativa ungdom - Karl-Bertil Danielssons foto-vernissage. Jag har alltid kallat honom Bertil Danielsson rätt och slätt eller bara Bettil. Så här ser han ut där i Grängehuset samtalandes med min granne (men än så länge folkbokförd i Stockholm) Gerd Uleander. Som synes kan Bertil understundom vara allvarlig trots att julkommers och Luciakandidatuppvisning pågår utanför dörren.

Klicka på Bertil eller Gerd för att göra dem större!

Nu börjar det lacka mot jul och då har Karl-Bertil som driven ordbehandlare och ordomvandlare typiskt nog kallat sin nya bok: Karl-Bertil Danielssons Ljug. Ni tittar väl på TV-programmet Karl-Bertil Jonssons Jul? Så här är det hela boken igenom... Ljugarboken släpptes just den här dagen och just i Gränge-huset i Grangärde men det var inte därför jag kom hit. (Se varning längst ner när det gäller boken!)

Bertil har ju också fotograferat och den här lördagen var det vernissage visandes en hel hoper intressanta bilder som Bertil knäppt. På tal om gårdfarihandlare Per Arvid Björk från Västansjö (som Bertil och jag talat en hel del om) så fanns han med bland de många porträtt som hängde på utställningen. Bertil har ju redan tidigare tillåtit mig visa flera av hans bilder av Arvid i den här bloggen. Här fanns så mycket mer...

Gränge-borna känner igen många av personerna som Bertil förevigat med sin kamera. Ett 26-tal bilder ställdes ut och kommer att stå kvar utställda till och med den 23 december.

Och sen var det det här med boken. Jag kom till utställningslokalen kl 13 och då var hela bokhögen redan slutsåld. En ganska ojämn ström av människor frågade efter boken och många ställde sig i kö för att skriva på en lista för att i bästa fall få del av ett exemplar från det kvarvarande lagret på Globe bokhandel - eller från nästa tryckning.

Bertil kunde inte lova om det skulle finnas exemplar kvar på söndag när han skulle signera böcker på Globe. Att behöva vänta i värsta fall till efter jul med Karl-Bertil Danielssons Ljug ville jag inte riskera. Så efter ett besök hos min mor på Solgärdet i Sunnansjö styrdes kosan till Globe för att rädda ett exemplar av den väntade boken. Jag lyckades och så här ser mitt exemplar ut. Möjligen finns det fler med snarlika utseende:

Varning!

Om du delar sovrum med någon närstående eller längre ifrån hörande: Läs inte boken när någon sover inom hörhåll!

Jag gjorde det misstaget. Det har alltid gått bra hittills men den här gången kunde jag inte stänga in några plötsligt påkomna skrattnödigheter. Jag läste halva boken första natten och resten nästa. Den här boken lämpar sig inte för den lästeknik som förre rektorn i Grängesberg Oskar Bergkvist tillämpade. Han läste bara början av varje rad men förstod på kort tid vad hela texten handlade om.

Karl-Bertils bok lämpar sig bättre för en lässtil där man suger på orden. Det är så lätt att feltolka texten till ord och uttryck som vi är vana att läsa. Då har man missad det mesta av nöjet att läsa Karl-Bertil Danielssons Ljug. Hoppas ni hinner få ett ex av den här härliga ordblandningen till jul. I så fall blir det en

God Jul! eller Gott Ljug!
(det heter väl gott?)

Vi ses väl i Grenge på lördag?

Jag fick en inbjudan till en vernissage idag. Det är inte varje dag jag får det. Och absolut inte från en släkting! Och allra helst inte från en släkting som jag inte visste om att jag är släkt med - förrän i förrgår...

Ja det här börjar kanske bli rörigt men vi tar en sak i taget:

Vernissagen i fråga är nu på lördag 28 november.
Platsen är Grengehuset i Grangärde.
Vernissagör är den tidigare kände rädd-aktören på Ludvika (både gamla och nya) Tidning: Bertil Danielsson.

Men släktingen då? Jo jag informerades i förrgår om att denne Bertil Danielsson hade en farfars far som hette Daniel och bodde i Kyrkbyn. Där bodde också min mormors moster Sara Lisa och hon var gift med Daniel.

Först i förrgår fick jag reda på det här släktskapet när jag fick en annan inbjudan. En ny och efterlängtad bok om Östanbjörka är klar för publicering. Det är Bengt Östberg från byn som forskat och sammanställt by- och släkthistoria och bildmaterial om Östanbjörka. Bengt och jag lär också vara släkt genom min mormor som var från Östanbjörka. Den boken ska jag läsa långsamt och ingående!

Men tillbaka till vernissagen: Förutom fler bilder på den kände gårdfarihandlaren Per Arvid Björk (som på affischen ses sitta vid sitt stambord på Nyhammars konditori) kan vi säkert förvänta oss bilder av andra lokala kändisar som vi träffat och har minnen av. En del kanske kommer på visningen.

Och vilka andra kan tänkas komma dit? Ja alla Grenge-bor, d.v.s. alla som bor i forna Grangärde kommun och socken. Att Grängesberg hör dit hörs ju men också alla i Ludvika. Ludvika växte och blev en avknoppning från gamla Grangärde församling, först som kapellförsamling under Grangärde och senare som egen församling. Så om det inte vore så sent på hösten kanske vi kunde få se kyrkbåtar från Lyviken lägga till vid slaggbyggnaderna vid Bysjön... men, nej det är nog bättre att ta bilen. Och Säfsingarna hör ju också hit. I vilket fall är alla säkert välkomna oavsett fortskaffningsmedel.