Saxdalens IF eller Hammarby vem gör mest nytta och skada?

Den här bloggen brukar ju inte blanda sig  i riksangelägenheter.  Men upprepade händelser i idrottsvärlden får mig att ifrågasätta den rådande ordningen.
  
Den senaste händelsen på Tele2 Arena: Publik- skandal. Den rubriken har i pressen blivit en alltmer vanlig beskrivning av idrottsevenemang i storstads- drabbningarna. Har ni upplevt det på Furuliden i Saxdalen? Nej, ni är nog inte så många i så fall.
  
Det är inte lätt av oss i landsbygden, som Saxdalen, att se hur Hammarby och andra storstadsklubbar ska ta mer och mer av vårt lands polisiära resurser. Det som retar mig mest är när Hammarbys talesman skyller det mesta på polisen!

För mig är den småskaliga idrotten som är helt beroende av ideella insatser en annan värld än storklubbarnas idrott som mer och mer blivit resultatet av storföretags mål och medel.

För mig är preferensen klar: Verksamheten i Saxdalens IF får min röst som den mest värdefulla trots att vi inte lär få se vare sig direktsända TV-matcher från Furuliden eller miljonintäkter när det gäller biljettförsäljning.

Själv har jag bara spelat i Saxdalens skollag i fotboll och ishockey men jag har flera positiva minnen från den tiden. Ett minne som jag aldrig glömmer är när vårt klasslag från Saxdalens skola segrade i en skolishockey-turnering i Grängesberg 1954. Den prestationen har redan refererats i bloggen tidigare här.

Senare spelade jag med i ett pojklag från Saxdalen som deltog i ett distriktsmästerskap för Dalarna. Vi lyckades vinna över både Grängesberg och Ludvika och - det nästan omöjliga - vinst över Morgårds- hammar som i den vevan hade sitt A-lag i allsvenskan.

Att vi sedan förlorade finalen mot Leksands IF mer ungefär 17-0 har jag förträngt. Leksand var ju då en storklubb och en del av mina bästa idrottsminnen var när man klämde in sig i folkmassa runt den konst- frusna isen men med en naturlig kyla, ibland -20 grader, över de taklösa läktarna. Det var en njutning att se dåtidens Leksandshjältar Vilgot Larsson och Åke Lassas hänga upp Djurgårdens Sven Tumba när det var avgörande matcher i SM.

Vårt skollags stora förlust i Leksand berodde förresten helt och hållet på den alltför hårda isen: Vi hade aldrig åkt på konstfrusen is och våra planslipade skridskor passade inte alls. Det fick vi reda på efter matchen...

Min rallykarriär

Inte kom jag ihåg att jag kört rally? Jag har flera yngre släktingar både på min fars och mors sida som kört och kör Folkrace men själv har jag aldrig varit riktigt intresserad av det. Men idag fick jag ett gammalt tidningsurklipp som visar att jag en gång kört ett rally, familjerally. Klicka  två gånger på urklippet för att se det i läsbar storlek.

Som framgår av resultatlistan blev det ingen pallplats för mig i min enda rallystart men jag kom i tidningen med min kompis Lennart Larsson. Lennart var född några veckor före mig och vi gick därför i olika klasser i skolan. När jag gick i 3:an gick Lennart i 4:an men vi hade det läsåret samma lärare.
 
Lennart är samma Lennart som finns med i en episod på väg hem från skolan, den är beskriven här. Lennart dog tyvärr alldeles för tidigt och fanns inte kvar när jag flyttade tillbaka till Saxdalen 2007.

Vinden bidrar till Saxdalens föreningsliv 2011

Våra vindkraftverk på Fjällberget och Saxberget genererar inte bara elektricitet. De genererar också direkta pengar till kommunens förenings- liv.

En gång per år tömmer Stena Renewable den eller de speciella sparbössor (vi vet inte riktigt hur det går till) som är ämnade att stödja föreningsverksamheten i Ludvika kommun. Av årets vindpengar på sammanlagt 225 000 kr får Saxdalen följande del av utdelningen:

 

Saxdalens byalag          11 000

Saxdalens Folkets hus  10 000

Saxdalens IF                  9 000

Utdelning och firande av årets vindbonus kommer att hållas i Sörviks Folkets hus. Förra årets ceremoni hölls i Saxdalens Folkets hus.

Introduktion till Skidorten Saxdalen

Saxdalen har kanske inte varit känt som någon stor skidort men boende här har säkert åkt skidor så länge som det bott folk i byn. En historiskt skidtävling som gick genom Saxdalen var Ludvikaloppet, ett långlopp på 50 km. Också andra mer lokala skidlopp fanns tidigare i byn.

Idag är vi inne i en ny era med en annan typ av spår som har byggts upp och fortfarande är under uppbyggnad.

En av de personer som bidragit med stora arbetsinsatser för att förverkliga Skidorten Saxdalen är Rolf Pålsson. Han har också bidragit med bilder och text i den följande beskrivningen. Tilläggas bör att Saxdalen också har en aktiv skoterklubb med det anrika namnet Räfvåla Skoterklubb som också bidrar till spåren och delar fritidsupplevelserna med vandrare och skidåkare. Det finns plats för alla!

Njut av Rolf Pålssons bilder och berättelse som följer här (klicka på bilderna för att se dem förstorade):

Ljungåsen är det ställe dit många inom Ludvika kommun tar sig för att åka skidor. Några har kanske noterat spåret som viker av från Myrrundan och även sett skylten som pekar mot Saxdalen.

Finns det skidspår i Saxdalen? Jo, de flesta i byn känner till elljusspåret men det finns flera spår. Med mycket ideellt arbete och pengar från Landsbygdsutveckling och Stena Renewable Energi (Vindbonus) så har vi idag ca 25 km spår. Eftersom märkning av spåren inte varit klar har vi inte gjort någon reklam för våra spår men nu är vi nästan klara. Mina indiska arbetskamrater brukar säga ”vi är klara, men inte än”.

Under våren kommer vi att sätta upp en informationstavla vid sjön. Tavlan är klar men inte fundamentet. Kartan på informationstavlan återfinns även på saxdalen.se

Start och mål för vandringsleder och skidspår är vid kapellet. Där finns skyltar som hjälper dig att komma rätt.

För att komma till Ljungåsen går skidturen över åkrarna vid skolan

och vidare genom Skolskogen.

Efter 2 km kommer vi till Dammarna, där vi har två slingor på ca 3 km vardera. Dammarna är det område där den del av malmen från gruvan som inte blev till koppar bly eller zink hamnade. Området var tidigare en djup ravin. Ravinen bildades i slutet av istiden då vattnet från Olsjö-issjö, som låg på 212 meter över havet, fann ett utlopp österut och Räfvåla-issjö bildades. I Räfvåla-issjö stack bara 10 m av Stackarberget upp. Lars Åhlstöm har beskrivit det här i Gränge nummer 21.

Efter Dammarna börjar ”klättringen” mot Ljungåsen - eller för att vara mera korrekt Boberget.

Här låg Saxbergsgruvan. Det finns idag inga byggnader kvar.

Ge dig tid att vända blicken, vi är nu 375 meter över havet och Väsman som vi ser i bakgrunden ligger 155 meter över havet.

Sträckningen från Långfallet, där Saxbergsgruvan låg, och fram till Bomossen är den del av spåret som ger den största naturupplevelsen. Vid Ranmossen finns en stuga som Saxdalens IF delar med skoterklubben.

Spårets högsta punkt 415 meter över havet. Vindkraftverket till höger ligger på Bobergets topp.

Efter 10 km kommer vi till Myrrundan som är en del av Ljungåsens spårsystem.

Tänk på att ta det försiktigt i backarna på väg tillbaka till Saxdalen!