onsdag 29 juni 2011

Om sjön Glaningen och "glanu" mjölk

Igår körde jag bil in till Ludvika. Mellan Brattjämna, raksträckan i Björnhyttan med avtagsvägen mot Blötberget, Gonäs, Ludvika om man inte fortsätter rakt, på på väg till Grängesberg... Ja, jag tog av till vänster för jag skulle till Ludvika.
 
Där någonstans mellan Brattjämna och avfarten till avfallsanläggningen i Björn- hyttan var det någonting som gick upp eller någonting som trillade ner. Om det var ett ljus som gick upp eller pollett som trillade ner är jag osäker på men helt plötsligt förstod jag varför.

När jag för en tid sedan i ett blogginlägg berättade om min uppväxt på ett torp berättade jag om mjölk i olika former men då tänkte jag bara på färsk mjölk eller filbunke (långmjölk). Jag glömde att berätta om hur det gick om mjölken fick stå för länge i skafferiet: Ho vart glanu!

Där var kopplingen till min negativa upplevelse av namnet Glaningen. När jag körde där från korsningen på Brattjämna förbi avfarten till avfallsanläggningen hade jag sjön Glaningen bara ½ km. in i skogen på höger sida.

Glaningen sedd från Saxberget
Glaningen har för mig haft samma negativa klang som  "glanu" mjölk. På svenska skulle det heta glanig om ordet fanns. Men det gör det inte. Jag har kontrollerat med Svenska Akedemins Ordlista (SAOL) och där finns inget ord glanig.
 
Under alla år jag bott i Rävvåla/Saxdalen har namnet Glaningen haft en negativ klang i mina öron. Jag har inte förstått varför och jag har nog aldrig funderat så mycket på det. Men bara som en blixt var den negativa kopplingen mellan Glaningen och "glanu" mjölk avslöjad.

Glanu var ett viktigt ord på ett torp med kor men utan kylskåp. Och det fanns tidigare dokumenterat i svenska språket. I Svenska Akademins Ordbok, SAOB hittar man inte glanu men däremot min försvenskning av vårt dialektala ord: glanig. Om man söker på "glanig" i SOAB, tryckår 1929, hittar man följande:
GLAN gla⁴n, adj. -are
[sv. dial. glan; möjl. besläktat med GLANA, v.²]
[GLAN 0]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om mjölk; som börjat surna, blåsur. Glaan Miöick. LINDER Matk. 2 (1714). ÖSTERGREN 1924; angivet ss. sällsynt o. bl. bygdemålsfärgat).
Ssgr:
GLAN-MJÖLK. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) blåsur mjölk. DALIN 1852; angivet ss. "pop."). LUNDELL 1893; angivet ss. folkmål).

Avledn.. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ;
GLANA , v.¹ om mjölk: börja surna, bli blåsur; i p. pf.: blåsur.
KINDBLAD (1871). Glanad mjölk. FORSSLUND StorgBl. 157 (1901). När yxan lägges i mjölkkammaren för att hindra mjölken från att "glana" under åskväder, så är sambandet med åskguden utan tvifvel ojäfaktigt. Uppl. 1: 223 (1902).
GLANIG , adj. om mjölk: blåsur. DALIN (1852; angivet ss. "pop."). ÖSTERGREN 1924; angivet ss. sällsynt o. bl. bygdemålsfärgat).

Intressant för mig var att se att ordet fanns redan på 1700-talet. Att företeelsen funnits så långt människans historia sträcker sig är nog en kvalificerad gissning.
 
Lokalpatriotiskt intressant är att Karl-Erik Forslund i sin bok Storgårds-blomster. En ung faders dagbok. Sthm 1901, bekräftar att glan-mjölk också fanns på andra sidan Väsman i början av 1900-talet.

Storgården var en plats jag aldrig besökt innan min sambo och jag flyttade upp till Saxdalen 2007. Här en bild från vårt besök på Storgården.
 
Karl-Erik Forslunds Storgården, april 2008

söndag 26 juni 2011

Upplev trivsamma juli-träffar på Runnbergsgården i Saxdalen!

Rävvåla Kulturförening är en av de aktiva föreningarna i Saxdalen och utnyttjar naturligtvis sommaren för en del arrangemang. En förklaring till detta är att vår egen scen är gräsplanen utanför Runnbergsgården.
 
Bläddra fram till juli månad i almanackan och anteckna följande två evenemang:
 
Redan måndagen den 4:e juli:
För allmänheten, Runnbergsgården i Grangärdeveckan. Eftersom vår dag den veckan är måndag med datum 4 juli är alla välkomna oavsett kön, nationalitet, ras, religion osv. Har vi några besökare från USA i trakten så är de speciellt välkomna att fira sin nationaldag på Runnbergsgården.
(Klicka 1-2 gånger på affischerna för förstoring!)

Fredag 15 juli
är det sen dags för den andra julitillställningen som är intern för Rävvåla Kulturförenings medlemmar. Storleken på vår inomhuslokal, Valvet, tillåter oss inte att konkurrera med t.ex. Cassels. Men vi vet redan att trivseln är mycket god på arrangemangen på Runnbergsgården. 
 
 
Vi vill redan nu varna för att det kommer fler arrangemang i Saxdalen under nästföljande månad, augusti. Vi i bloggen kommer att påminna om detta senare. Under tiden håller vi tummarna för att vädret också ska bli bra...

lördag 25 juni 2011

Räfvåla masugn

I Räfvåla by i Grangärde kvarstår ännu en gammal mulltimmersmasugn, och som synes af bilden utgör denna en skarp kontrast till nutidens masugnar. Vid denna hytta, som till hälften ägdes af bärgsmän, har på många år ingen blåsning ägt rum.
 
Räfvåla masugn
------På hyttebacken, i närheten af denna minnesvård från gamla tider, uppfördes år 1890 och 1891 ett stort tidsenligt vaskvärk för skiljande af den bly- och zinkmalm, som af bärbärkaktiebolaget Saxbärget brytes i bolagets grufvor, belägna cirka 3 kilometer från vaskvärket midt uppå det höga Saxbärget, från hvilket bärg man har en härlig utsikt öfver sjön Vessman och omgifvande trakter.
------Den ringa vattentillgången i Räfvåla- bäcken gjorde det nödvändigt för bolaget Saxbärget att drifva sitt vaskvärk med ångkraft, och är en 45 hästars maskin därför nu här uppställd.
------I vaskvärket krossas och males malmstyckena på s. k. Heberlekvarnar till fint mjöl, som på s. k. ståsshärdar och rundhärdar medels vatten skiljes, hvarvid metallpulfret kommer i olika rännor, sorteradt efter sin olika vikt, och det ofyndiga bärget bortflyter med vattnet.
------Det erhållna malmpulfret, blyglans, nedsmältes vid Sala hytta; zinken exporteras.
------Vid Räfvåla masugn användes, under den tid blåsning pågick, hufvudsakligen Grängesbärgsmalm och var hyttan igång 3 à 4 månader om året.
 
P─n.
 
Artikeln är hämtad ur en serie häften som Bärgslagsposten (det stavades så på den tiden) publicerade. Titeln var Våra Bygder i Ord och Bild. Jag kom över en "tegelsten" på ett antikvariat i Örebro. Det är en samlings- upplaga med 14 häften hopbundna till en riktig lunta. Ovanstående artikel är hämtad ur det tredje häftet som är tryckt 1899.

torsdag 23 juni 2011

Jag växte upp på ett typiskt Bergslagstorp

Nu sitter jag på mitt "bloggrum" en trappa upp på Hagfallstorpet på Malbacken i Saxdalen. Det är kvällen före midsommar- afton och jag har hällt ut 15 mm regn ur regnmätaren förut idag. När jag kom tillbaka från en tur till Sunnansjö fick jag sitta 10 minuter i bilen för att inte bli fullständigt genomvåt eftersom jag har ca. fem meter från bilen tills jag kommer under tak på verandan. Det var då 9 mm nytt regn i mätaren. 

Jag föddes in i en slags storfamilj mitt under andra världskriget, 1942, och mitt i smällkalla vintern. Jag har berättat lite om min födsel tidigare här. Moster Hanna som förlöste mig var också centralfiguren i vår "utvidgade" familj. Hon var äldsta barnet till mina morföräldrar och den som fick ta över både jordbruksbestyren och mycket av ansvaret för sina mindre syskon när mormor och morfar blev äldre.

När Hanna skulle sluta skolan kom skolläraren upp till mina morföräldrar och ville att Hanna skulle få fortsätta studera. Hon var mycket duktig i skolan. Min morfar lär ha svarat kort och bestämt: Nej Hanna behövs hemma!

Det typiska med Hagfallstorpet var att morfar både var gruvarbetare och torpare. Det verkar ha varit så i Rävvåla på den tiden före 1940-talet att många män hade den kombinationen av två huvudsysslor. Morfar arbetade i Blötbergets gruva dit han gick över skogen året runt. Jag kan knappast föreställa mig hur det var att gå på vintern med bara en karbidlampa som ljuskälla och i kyla och snö. En mils vandring om dagen. Gruvarbetet varade 12 timmar per dag måndag - fredag och halvdag, 6 timmar på lördagar. Visserligen var sysselsättningen i Blötberget något ojämn så den verkliga arbetstiden blev ibland kortare än planerat. Blötbergstider blev ett begrepp. En gruvarbetare i Blötberget kunde redan vara hemma i Rävvåla när skulle ha slutat sitt skift.
 
Min mormor och morfar hade två kor, gris och ibland höns. Kalvarna sparades också till sen höst så att de hann växa till sig.
 
Min morfar dog året innan jag föddes så vi hann aldrig träffas. När jag föddes hade moster Hanna och hennes man Johan tagit över skötseln av djuren. Jag var inte stor när jag fösta gången fick följa med Johan till Storfars. En av korna skulle träffa Storfars tjur! Korna var två fjällkor som hette Krusa och Lillan. De var mycket snälla. Eftersom de var två måste en bli chef. Det var Krusa. Hon var skällko och gick alltid först. De såg ut ungefär så här: 

 

Läs mer om fjällkon här. Visste min morfar att det var ideala kor han skaffat? Visste han att fjällkor idag skulle kallas lågenergikor. De var små, tåliga, trevliga kor som kunde leva av det som fanns i skogen eller på en gård. De åt gärna löv och också sly och annat som vi har problem med att hålla borta idag. Mölken var fetare än mjölk från svensk rödbrokig boskap eller svensk låglandsboskap.

Vår "storfamilj" när jag föddes bestod av mormor Mia Haag, Hanna och hennes man Skräddar Johan Andersson. De bodde i eget hus. De hade sonen Börje. Till och från bodde min morbror Elis Haag i sitt eget byggda hus när han inte arbetade borta.

I gamla huset där jag föddes bodde min mormor och mina föräldrar och jag. Senare fick jag min syster Lillemor.
 
Korna mjölkades varje dag. I huset hade vi en skrubb med en separator. Först silades mjölken så att det inte fanns några skräp i den. Sen kunde jag få silsupen. Silsupen var den spenvarma nymjölkade mjölk som var fetare än vanlig komjölk och som jag då drack. Idag skulle jag nog inte uppskatta den.
 
Sen skulle mjölken separeras och då fick jag dra separatorn. Den gick ganska tungt och jag vill minnas att jag inte alltid orkade veva tills all mjölk var separerad. Resultatet blev skummjölk och grädde.

Det fanns inga kylskåp på den tiden utan all mat förvarades i ett skafferi. På sommaren gjorde vi filbunke (långmjölk) av en del av mjölken. Det fanns alltid någon i närheten som hade tätmjölk som man kunde få. Det räckte att tillsätta en dl. tätmjölk i en stor tillbringare med mjölk. Efter ett par dagar hade man en tjock och god filbunke.
 
En annan högtid var när en ko hade kalvat. Den första mjölken efter kalvningen var särskilt fet och kallade råmjölk. Av den gjorde vi kalvost (kalvdans, ostkaka).
 
På somrarna var det hösådd och senare höskörd. Då hässjade vi höet som fick sitta på tork. Sedan kördes höet in på logen. Det blev hö upp till taket på ladugården som bredvid logen. Då fick vi hoppa från höskullen, taket på ladugården. Höet skulle packas för att ta så liten plats som möjligt. Det var spännande att hoppa i höet men lite farligt till det blev tillräckligt högt med hö. Till sist fylldes också skullen med hö om det blev en rik skörd.

Det fanns alltid mycket arbete på torpet. Förutom arbetet med hö skulle potatis sättas och tas upp. Allt gjordes för hand. En episod som Ruth, min kusin Börjes änka, och jag skrattar åt ibland är när min kusinhustru Ruth var ung och hade flyttat upp till Börje. Hanna och Ruth var ute på åkern och hackade potatis. Ruth blev trött i ryggen och måste resa sig upp för att räta på ryggen. Hannas kommentar var: Ja, men inte ska du räta på ryggen!

tisdag 21 juni 2011

Fira traditionell Midsommar på Malbacken

Julens raka motsats, Midsommar, närmar sig med stormsteg. Som traditionen bjuder firar vi som vanligt på Malbacken. Ja, se programmet här:































OBS!
Vi klär stången kl. 10.00
Vi reser stången kl. 18.00
och dansar runt den.
 
Alla är hjärtligt välkomna!

söndag 19 juni 2011

Det här skulle min far ha gillat!

Jag kan inte låta bli att följa Hurtigrutbåten MS Nordnorge som fram till tisdag också är en TV-studio och TV-sändningsstation för NRK2 på sin tur från Bergen till Kirkenäs.

Jag missade infart och uppehåll i Trondheim i förrgår kl. 12.00. Min svåger och jag var ute och sågade bräder och regelvirke. Första gången jag var i Trondheim var med min föräldrafamilj. Vi såg då en Hurtigrut-båt lägga lägga till tillfälligt vid kajen.
 
Idag upptäckte jag att jag kan gå in på direktsändningen av Hurtigruten och spela upp redan passerade avsnitt. Om man inte maximerar fönstret med direktsändningen har man ett sjökort till vänster med båtens position. Den redan seglade stäckan är grön och den återstående är röd. Man kan klicka var som helst på den gröna linjen. Då kommer man tillbaka till den punkten av resan också i den sända bilden.
 
Min far som var mycket imponerad av teknikens framsteg skulle verkligen ha uppskattat att sitta i TV-soffan och på storbilds-TV se direktsändning från Hurtigruten. Få i Sverige kan se NRK2 direkt men med en dator kopplad till TV:n kan den tjäna som bildskärm och alltså de här sex dagarna, torsdag - tisdag visa maraton- sändningen från Hurtigruten. Men min far är tyvärr borta och kan inte längre glädjas åt teknikens utveckling.
 
Det är 21.00 på söndag kväll och vi håller på att lägga till i Svolvær, Lofotens huvudstad. Vi passerade Polcirkeln vid 7-tiden i morse och här går solen aldrig ner vid den här tiden på året.

 

Midnattsolen lyser över havet

Klockan är strax efter midnatt mellan lördag och söndag och jag sitter fascinerad framför min dator på min resa med Hurtigruten från Bergen till Kirkenäs. Ja, jag sitter inte på båten Nordnorge utan hemma på mitt datorrum på Malbacken. Och jag följer den direktsända resan på datorskärmen.

Vi är på väg mot Brønnøysund som ligger några timmar söder om Polarcirkeln så här går solen idag ner kl. 00:36 och upp igen 01:49. Himlen mot norr är helt gul och lysande. Det är inte dagsljus men inte heller mörkt.
 
Vi är något försenade, 15-20 minuter jämfört med turlistan men farten är 15,4 knop och det är massor med småbåtar som följer oss på resan. Jag ska gå till kojs snart men vill först se när vi lägger till i Brønnøysund.

Både resan och direktsändningen från NRK fortsätter till tisdag morgon då vi lägger till i Kirkenäs. Och vi har också tur med vädret, nu 14 grader och halvklart. Vind ca. 7 m/sek. Go tur!

 

lördag 18 juni 2011

Ny länk till norskt väder i Saxdalen

Min sambo och jag kallar det inneväder. Vi har det nu och har haft det några dagar. Det regnar, antingen ihållande eller med skurar som gör att man drar sig för att göra något utomhus. Och blir det uppehåll så kommer knotten...

Vid inneväder kan det vara en sysselsättning att leta väderprognoser för att se när det kan bli bättre väder.

Det är vad jag gjort idag. Saxdalen blogg har länge haft två väderlänkar i vänsterspalten - under rubriken Å så vädret...  Båda länkarna går till den svenska webbplatsen vackertväder.se men en går direkt till vädret i Saxdalen och den andra till vädret på Malbacken. Båda är på svenska men huvudleverantör av de data som används i prognoserna kommer från Oslo och Norge.
 
yr.no är en webbplats som presenterar väder. Det är ett samarbete mellan Meterologisk institutt och Norsk rikskringkasting AS. yr.no samlar data inte bara från Norge utan också från europeiska och andra källor. Data sammanställs och presenteras i många webbaserade väderprognoser.

Den nya länken i Saxdalen blogg går direkt till den norska webbplatsen yr.se och är på norska. Några språk kan väljas men inte svenska. Webbplatsen har en del innehåll som vi inte kan se om vi använder de tidigare länkarna i Saxdalen blogg. Vi kan i "orginalet" se en animerad väderkarta som visar vädrets förändring under tre dygn framåt.
 
Norge är ett vackert land och Hurtigruten brukar kallas världens vackraste sjöresa. På yr.no har man en särskild prognos för Hurtigruten. Där kan man också se världens längsta TV-program: En 136 timmar lång direktsändning från ett av Hurtigrutens fartyg, MS Nordnorge. Eftersom det är midnattssolstider är det ljust och man kan gå in och titta på direktsändningen när som helst på dygnet.
 
Sändningen står NRK för. Vill man inte gå in på yr.no för att kommat till Hurtigruten kan man komma direkt dit genom att klicka här.
 
Min syster och svåger åkte med Hurtigruten från Kirkenäs till Bergen för några veckor sedan. Det är nog en drömresa för de flesta. Nu kan jag nästan känna som att jag gör resan framför min datorskärm. Just nu är vi på väg norrut från Trondheim. Klockan är 15.15, fart 15 knop. Det är klar sikt, lugnt och många småbåtar ute på havet. När vi gick ut på öppna havet från Trondheim var det mycket folk på stränderna och hälsade genom att vifta med stora norska flaggor. Vi är nu på väg mot Rörvik.
 
Visst kan det vara spännande att komma utomlands ibland, särskilt när det är så lätt.

Och tröttnar man på resan kan man stänga av datorn och och komma tillbaka senare...
 
http://nrk.no/hurtigruten/

torsdag 16 juni 2011

Vädret i TV 1950-90-tal

Väder har i alla tider varit intressant och viktigt för många svenskar både privat och i många arbeten. Har man som jag samlat på sig en mängd födelsedagar så är det många meteorologer som passerat revy i våra TV-kanaler under årens lopp. Några passerar revy i följande video.

 
 

 Det går ju inte alltid som man planerar. Här finns en del höjdpunkter från sådana tillfällen samlade...
 
 
I Norge genereras en hel del väderdata. Bl.a. bygger väderlänkarna från den här bloggen på data från yr.no. Men vi i Saxdalen har nog sällan sett hur en norsk väderprognos i TV kan se ut. Jo, så här:
 
 
En meteorolog som fanns i TV-rutan i Sverige i 30 år och var mycket uppskattad bl.a. för sina humoristiska inslag var John Pohlman. Pohlman gjorde sin sista prognos i Rapport sista oktober 2002. Se den här:



John Pohlman  spelar alltså piano i flera band och kanske mera nu än när han arbetade som meteorolog. Så här kan det låta:
 

fredag 10 juni 2011

Utsiktstorn på Saxberget?

Att det finns platser med hänförande utsikt här i Dalarna är välkänt. STF, Svenska Turistföreningen, har sedan den grundades 1885 uppmanat oss att upptäcka Sverige. Föreningen vill att vi ska gå lite vid sidan av vägen, lite längre in i skogen och lite högre upp på berget/fjället.

Vi medborgare som bor i glesbygden utanför en centralort känner oss ibland lite bortglömda. Centralisering känner vi av på många sätt men väljer ändå att bo kvar. Vi i Saxdalen har ju Saxberget som ett vandrings- och utflyktsmål. Vi tycker om vår trakt.

Dalpilen 1920-07-16
En hänförande utsikt har man verkligen från Saxberget även om skogen tidvis skymmer en del. Men som vi ser föreslog STF redan 1920 att man skulle uppföra ett utsiktstorn på berget. Nu väntar vi bara på byggstarten.

Förhoppningsvis ska vi inte behöva vänta 90 år till på tornet. I så fall kanske vi skulle kunna få dra nytta av det torn som redan finns, vindkraftverket. Vi behöver inte komma upp så högt för att få fri sikt. Det skulle räcka med - säg de nedersta 15-20 metrarna. Vindkraftverken beräknas ha en livstid på 20-25 år.

tisdag 7 juni 2011

Ett par tidiga uppfinningar i närområdet

Två personer som inte bodde centralt i dåvarande Rävvåla utan ganska långt från byns centrum gjorde tidigt två uppfinningar som skulle vara mycket moderna idag. När man pratar om uppfinnare och Saxdalen tänker man osökt på Hjalmar Sjöstrand som var ett tekniskt geni och hade många patent både i USA och i Sverige. Men det fanns andra "kluriga gubbar" som också hittade nya lösningar på tekniska och andra problem.

Johan Morén i Styggviken
Johan Morén, f. 1888. Klicka på bilderna för förstoring.
I ett tidigare inlägg har familjen Morén i Styggviken presenterats: klicka här. På 1930- talet tog vår flitige hembygdsforskare Lars Åhlström en promenad runt sjön Saxen. På öster sida om sjön passerade han då Moréns gård i Styggviken.
 
Johan Morén hade då experimenterat med en vindgenerator.  Vi kanske skulle kalla det vind- kraftverk idag? Johan hade byggt en modell med en burk av den här typen. Den klövs i två halvor som sattes på en vertikal axel. När man blåste på modellen snurrade den.

Johan Morén hade också byggt en vind- generator i full skala genom att klyva ett oljefat. Konstruktionen var monterad men Lars Åhlström såg den inte snurra vid sitt besök. Det var inte alltid - kanske sällan - vind i Styggviken.

Ca. 80 år senare kom en italienare på samma idé och byggde ett hembyggt kraftverk enligt exakt samma princip:
 


Som vi kan se av den italienska videon fungerar konstruktionen utmärkt. Idag finns många varianter av liknande vindgenera- torer och vindmätare. Kanske var Johan Morén en av pionjärerna i utvecklingen av den här tekniken. Orsaken till hem-vind- kraftverk idag är ofta för att spara annan elektricitet. För Johan Morén var syftet troligen att elektricitet. El saknades helt i Styggviken på 30-talet.

Uppfinnarådran i Morén-familjen gick möjligtvis i arv till sonen som testade om det verkligen var så att människan inte kan flyga som fåglarna, genom att vifta med armarna? Trots start från ett tak lyckades inte flyg- ningen särskilt bra. Hela "fågeln" dök i marken. Men man kan ju aldrig vara säker om man inte har provat.

Karl Fredrik Säflund i Strömmingsbäcken 
Säflund som titulerade sig möbelsnickare bodde enskilt och ensam i Strömmings- bäcken 7 km. väster om Saxdalen och ca. 1 km. söder om byn Olsjön.

Säflund f. 1865. Foto Lars Åhlström, 1948.
Säflund var ett original och en känd figur i Rävvåla/Saxdalen när jag var barn. Han var möbelsnickare och exempel på hans möbler  finns i ett par tidigare blogginlägg här. Säflund var knappast känd som uppfinnare. Han spelade fiol på en fiol som han påstod aldrig behövde stämmas. Om det var hans egen uppfinning är okänt.
 
Säflund var däremot en pionjär inom samma område som Johan Morén: Energi och Miljö. Säflund hade inga nära grannar men i gräns- landet till finnmarken har alla grannar även om de närmaste finns ganska långt bort.
 
Det hände sig en vinter att en av de avlägsna grannarna kom förbi Strömmingsbäcken. Det hade inte snöat på en tid och grannen lade märke till att det inte fanns några fotspår mellan Säflunds hus och hans utedass.
 
Grannen blev nyfiken och tittade efter någon förklaring i Säflunds bostad men såg inget som liknade ett inne-dass eller latrin- förvaring. Lösningen kom när grannen tittade in i Säflunds spis. Där fanns en sorts briketter som Säflund tillverkade - genom torkning? - och sedan eldat upp.
 
Visst var det en tidig lösning på de två problemen att få energi och att bli av med avfall som latrin.
 
Jag är ganska säker på att Säflund aldrig hade varit i Indien. Annars kunde han kanske ha lärt sig av hinduernas sätt att ta vara på kogödsel.
 
Ett modernt alternativ - eltoaletten  löser visserligen problemet att bli av med avfallet men konsumerar energi i stället för att leverera den. Priset för denna moderna bekvämlighet lär dessutom starta vid ca. 30000 kr.

onsdag 1 juni 2011

Följ en guidad tur längs Saxbergsleden imorgon, torsdag!


Saxdalens Byalag anordnar guidad vandring längs Saxbergsleden, från dalen upp på berget och ner igen.
 
Klockan 10:00 är det samling vid Saxdalens IF:s klubbstuga (i dalen bakom Saxdalens Kapell) som är både start om mål för vandringen.

Se en översiktskarta över alla skid- och vandringsleder i Saxdalen här.

Här kan du se en liten karta över den aktuella vandringsleden    Saxbergsleden.  Hela rundan är ca. 8 km lång med ganska stor höjdskillnad som framgår av miniatyrbilden med utsikt över Saxen och en del av Väsman.

Beställt väder är 14-19 grader varmt, uppehåll och västlig vind ca. 5 m/sek. Medtag gärna kaffe eller annan vandringsdryck.