Wallmans musik - både här och där

Då och då händer det saker i Saxdalen. En händelse 1962 fick långsiktiga konsekvenser för byn. Då fick Zinkgruvor AB en ny övermontör vid Långfallsgruvan, Olle Wallman. Han flyttade till Saxdalen från Garpenberg. Han hade med sig fru, tre barn och - som det skulle visa sig senare för den som hade ögon och öron öppna - en eller flera fioler.

Själv hörde jag ingen av de Wallmanska premiärspelningarna i Saxdalen eftersom jag samma år flyttade till Uppsala för studier.

Under mitt arbetsliv, 45 år i Uppsala och Örebro, besökte jag mina föräldrar i Saxdalen många  gånger och hörde då också Wallmännen (min egen flertalsform för medlemmar i den musikaliska släkten) då och då. Som hemvändande pensionär 2007 blev jag också styrelsemedlem i PRO Saxdalen tillsammans med Olle. Vi har också kämpat ihop i PRO:s boule-lag med skiftande framgång men alltid med bibehållet gott kamratskapet.

Musiken från Olle Wallman med söner är välkänd inte bara i Saxdalen utan långt utanför. Olle har t.ex. deltagit i samtliga 45 Bingsjöstämmor sedan stämmorna i Bingsjö startade. Numera deltar tre generationer Wallman i Bingsjöstämman.

Idag på Saxdalens dag var Wallmännen som vanligt med och bidrog till underhållningen med sina instrument. Då fanns också för första gången en färsk publikation med musik komponerad av Olle och Mats Wallman att köpa i Runnbergsgårdens handelsbod. Sjutton egna kompositioner i notskrift och med ackordsanalys av Roger Broberg.

Musikhäftet kostar 80 kronor och kan köpas av Olle och Mats Wallman eller beställas genom Saxdalen blogg.
  

Saxdalens manskör - en imponerande skara kulturmissionärer

Tänk vilket rikt kulturliv vi har i vår hemtrakt, speciellt under sommaren. Evenemangen avlöser varandra så att det är omöjligt att hinna se och höra allt man är intresserad av. Ett viktigt bidrag till denna flora av kulturyttringar står Saxdalens manskör för. Manskören uppträder inte bara lokalt i Grangärde-Ludvika-trakten utan flänger omkring inom en ganska stor cirkel runt Saxdalen, då och då också utanför landets gränser.

I morgon bitti är det boule-match, hemmamatch på Furuliden i Saxdalen. Förra måndagen var det bortamatch i Grängesberg. Jag spelar i Saxdalens PRO-lag och dessutom för det mesta i samma tremannalag som riksspelmannen och tenoren i Saxdalens manskör Olle Wallman.

Förra måndagen fick jag veta att Manskören varit ända till Norrland på turné. Olle hade kommit hem frampå småtimmarna på måndag morgon. Då hade kören gjort en tur med paradnumret, det specialskrivna Dan Andersson-spelet: "Helgdagskväll vid timmerkojan". Lördagsföreställning i Mobydalen i Ockelbo.

Sen blev det övernattning i Järvsö och ny föreställning på söndagen i Linsells bygdegård norr om Sveg (bilden här under).

Så här har det varit flera gånger sen sommaren började. Olle har haft så många musikfram-trädanden att nätterna bara räckt till att ge några timmars sömn.

Jag har inte lyckats lista ut hur sång och fiolspel påverkar boule-spelet. Kanske stråkföringen tröttar ut högerarmen? Eller mjukar den upp musklerna så att boule-kasten blir mer exakta? Ja, jag vet inte - inte än - men jag ska försöka göra mina iakttagelser...

Åker jag till Cassels på konsert eller till Ludvika för att lyssna på jazz - ja då är en annan körmedlem nästan alltid där som arrangör eller som funktionär: Lasse Persson, konferencié både här och där, i Manskören, Ludvika jazzclub och ofta på Gammelgårdens och Cassels musikevenemang. Och många andra körmedlemmar och körledaren Roger Broberg syns och hörs ofta i andra sammanhang än i Manskören.

Jag har nu varit ordentligt förkyld i en vecka, sen förra boule-matchen. Och under den veckan har jag missat flera musikföreställningar som jag hade planerat att besöka. Så om någon säger att det inte finns något att göra ute på landsbygden så är det ju helt fel. Vi har många evenemang bara inom Grangärde socken och ännu mer om vi räknar in hela kommunen. Och på lördag blir det ju Saxdalens Dag...

Saxdalens manskör har förresten en ny, fin webbplats eller hemsida som vi alltid sa förr i tiden. Där kan du läsa mer om kören, medlemmar, historia, ja helt enkelt mer om mycket: Klicka här!

Bilder: Britt-Marie Andersson

Påminnelse om en gökotta och en gökotta avklarad

Kommande gökotta
Vi vill påminna om gökottan för deltagarna i de två studiecirklar om Saxdalen som hållits under hösten, vintern och våren.

En viktig nyhet är att de som har svårt att gå sträckan från Folkets Hus till Tors-Karis nu kan erbjudas biltransport till bara ett 100-tal meter nedanför Tors-Karis.

Vi träffas på Folkets Hus parkeringsplats nu på lördag 23 maj för avgång/avfärd kl. 07.40. Egen skaffning medtages.

Redan inträffad gökotta
Redan idag är den första av de två gökottor jag känner till i Saxdalen avklarad. PRO Saxdalen träffades vid Furuliden och förlustade oss med korvgrillning, tipspromenad, underhållning och kaffekalas.

Egentligen var det väl inte så mycket otta - vi startade kl. 14.00 - och sanningen att säga var inte mycket gök heller!

Nej, då var det mer Orre! Alvar Orre med sitt dragspel (visserligen stod det Grängesbälgarna på dragselslådan men vistt var det väl ett orrspel Alvar spelade på) och Olle Wallman med sin fiol spelade faktiskt Gökvalsen bland många andra kända låtar. Några medlemmar vittnade också om att den riktiga göken låtit sig avlyssnas.

Tack till alla som hjälpte till att ge oss en angenäm eftermiddag trots att vädergudarna skrämde in oss i stugan genom att släppa några regnstänk. Men det var inte mer än ett skrämskott. Asfalten bakom stugan var torr när vi avslutade gökottan.

Arvid Björk alias Västansjö-Plusken skrev en dikt

Arvid Björk från Västansjö var en välkänd profil för de flesta som bodde i Grangärde socken för några tiotal år sedan. Han var gårdfarihandlare och sålde i de flesta gårdar och han var också en viktig nyhetsförmedlare mellan stugor och mellan byar. Jag minns när jag var liten och han kom en gång upp på Malbacken. Min mormor hade kängor och hon ville köpa nya skosnören. Det fanns naturligtvis i Arvids resväska. Mormor tittade på snörena som det bara fanns ett fåtal kvar av. Hon ville köpa de snören som fanns. Men det ville inte Arvid: Han hade ju några stugor kvar att besöka på Malbacken och han ville att alla skulle ha möjlighet att köpa av hans fulla sortiment.

Klicka på dikten för att se den förstorad

Idag har jag fått en dikt som Arvid Björk skrev för länge sedan. Jag fick den av vår storspelman Olle Wallman. Han hade i sin tur fått den per brev från en dam i Sala. Damen i fråga heter Birgitta och fick tydligen dikten när hon var Lotta och kommit till Storfars 1944 på luftbevakning. Där kom Arvid aldrig in. Birgitta stannade där över ett år. Och hon fick den här dikten av Arvid.

Arvid Björk hade skrivit sin dikt för hand men sedan skickat den till Stockholm för att få den tryckt på ett tryckeri. Det är möjligt att dikten fram till nu i dagarna bara lästs av Birgitta. Jag vet inte om Arvid Björk skrev flera dikter men i annat fall debuterar han idag som poet när dikten "Sunnansjö by" härmed publiceras på Internet.