fredag 27 juni 2014

En ny CD: Nils Ferlin



Nils Ferlin (1898–1961) var en aktad, prisbelönt och folkkär poet redan under sin levnad och hans dikter har tonsatts av många. Nils föddes i Karlstad men växte upp i Filipstad, där fadern arbetade som journalist. Denne dog  när Nils bara var elva  år, som därför fick  börja  arbeta  direkt  efter realexamen. Bland yrkena kan nämnas sjöman, elektriker, borstbindare och bokhandelsbiträde. Han var estradör, skrev kabaréer, kupletter och tog teaterlek-tioner där han skolade sin röst; det sätt på vilket han läste sina dikter är oförglömligt. Nils Ferlin var en sökare: frågor om livet var ständigt återkommande. Han stod på den lilla utstötta människans sida och slog hårt mot förljugenhet, falskhet och känslokyla. www.ferlin.se kan man läsa mer.
  
Sedan april 1988 har Saxdalens manskör turnerat med sångspelet om Dan Andersson, Helgdagskväll vid timmerkojan. I samband med Dan Andersson-veckan 2013 tog sig manskören an en annan stor poet: Nils Ferlin. I Saxdalens Folkets Hus var det då premiär på föreställningen Nils Ferlin i ord och ton, där även Heidi Baier (sång) och Lars Trygg (klarinett) medverkade. I föreställningen, som fick ett mycket positivt mottagande av den stora publiken, varvades Ferlins kända och mindre kända visor med berättelser och anekdoter ur hans liv.

På denna CD har vi valt att inte ta med berättelserna om Ferlin utan fokuserar på de visor och dikter som ingår i programmet. Medverkande förutom mans-kören är: Heidi Baier och Lars Trygg, Anders Haraldsson (piano), Niklas Vikersjö (slagverk), Lena Broberg (bas), Leif Carlzon (gitarr), Olle Wallman och Janne Wallman (fiol) samt Roger Broberg (gitarr, flöjt och sång). Körledaren Roger Broberg har svarat för samtliga arrangemang till sångerna och även tonsatt ett par dikter.

Saxdalens Manskör bildades 1981 av några entusiastiska sångare i Saxdalens Idrottsförening och gjorde sitt första framträdande på hemmaplan vid brasan på valborgsmässoaftonen samma år. Sitt stora genombrott fick kören med sångspelet Helgdagskväll vid timmerkojan, som hade premiär på Dan Anderssons 100-årsdag den 6 april 1988. Det har sedan dess framförts på många platser – från Kramfors i norr till Ängelholm i söder, i USA, Norge, Danmark och Finland. På www.saxdalensmanskor.se berättas mer!

Andra publikframgångar som kören haft är Vi möts igen på Annas café (ett revy/sångspel med 40-talsatmosfär), (en helaftonsföreställ-ning med musik från opera, operett, musical m.m.) och Julkul.

Ferlinskivan kan införskaffas förutom hos Mans-kören även på Dan Andersson museet i Ludvika.

måndag 16 juni 2014

Majstången på Malbacken kläs och reses på fredag, midsommarafton!

Helt enligt traditionen firar vi midsommar, se här:































Och kom ihåg: Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder... Så även om SMHI och norska YR tror att det blir bara 11-12 grader och troligen lite regn så kommer danen runt stången till Saxdalingarnas toner att hålla värmen uppe! Så välkomna till oss på Malbacken på fredag!

Hälsar Ola

torsdag 12 juni 2014

Saxdalen har fått sin egen HJÄRTSTARTARE!

 
Mer information om hjärtstartare i Sverie finns på hjärtstartarregistret
  
I byn finns nu en hjärtstartare:
Innehavare: Saxdalens skola

Adress: Oxbrovägen 43A
  
Ort: Saxdalen
  
Våning: 0

Plats: Förråd i gymnastikhallens byggnad

Hjärtstartaren finns tillgänglig: Året runt, alla dagar dygnet runt

De som är utbildade i HLRD (Hjärtlungräddning) med
hjärtstartare är:

Jimmy Eriksson 070-592 02 63
Åsa Fremén 073-509 93 03
Ulla Holm 070-5133058
Agneta Bogsveen 070-2369629
Niklas Wåhlander 070-3566305
Maria Lank 070-5956687
Inger Arvidsson 073-2223609
Eva Fremén 070-2575334
Eftersom samarbetet med SOS Dalarna inte kommit igång än så är det tills vidare dessa personer som ska kontaktas! Någon/några av dem kommer sen med hjärtstartaren till den plats där hjälp behövs.

måndag 9 juni 2014

Saxdalen from above - Saxdalen från ovan

På nationaldagen publicerade Johannes Graaf  en ny film på YouTube. Jag fick en länk från Johannes där han kallar det nya alstret "en ny lite exklusiv film". Det kan man hålla med om. f.rågan är om någon tidigare filmat Saxdalen ur ett fågelperspektiv? Filmen har fotograferats av Peter Habram och redigerats av Johannes Graaf.
  

   
Lite kuriosa för mig när jag såg filmen var att jag som liten faktiskt flög en gång över vår by. Jag tror att det var en av somrarna 1948 eller 1949. Den kände flygpionjären Albin Ahrenberg hade landat på Saxen och gjorde rundturer med start från bryggan vid det gamla pumphuset vid slamhavet.
  
Jag var nere vid ångåtsbryggan med min kusin Börje Andersson och vår granne Sven Graaf. De frågade om jag ville följa med på en flygtur. Jag var tveksam och lite rädd men efter en stunds eftertanke beslöt jag mig för att ta risken - ja jag kände det som en risk. Men min kusin var min idol och grannen Sven Graaf  var väl allmänt ansedd som en omdömesgill och pålitlig man och de skulle båda följa med på flygturen. Så nyfikenheten och tilliten till två vuxna fick mig att ta den risk som jag ändå uppfattade fanns.

Här har vi kopplingen mellan tre generationer: Sven Graaf som var arbetskamrat med min kusin Börje var morfar till filmfotografen Johannes Graaf.

Flygturen var en stor upplevelse för en 6-7 år gammal pojke. Först kände jag mig lite rädd när vi ökade farten på Saxens små vågor. Det var mycket hög motorvolym från flygmotorn som gick på högvarv. Dessutom var det ett ordentligt oväsen under flygplanet där pontonerna plöjde Saxens vatten.
  
Snart lyfte vi och allt blev både tystare och lugnare och jag är säker på alla i det lilla flygplandet njöt av utsikten under rundturen runt Saxdalen. Albin Ahrenberg besökte vår by, troligen tidigare när den hette Rävvåla, vintertid. Bilder från Ahrenbergs flygturer i Rävvåla/Saxdalen finns på Lars-Åke Wettercratz bildgalleri här.

lördag 7 juni 2014

Att tappa bort samma katt två gånger

Min kusin Börje var med  i de lokala revyer som underhöll Rävvålingarna under min barnom. Ett av hans mest uppskattade nummer var en monolog som hette "Katta". Det var en berättelse om det nästan omöjliga att göra sig av med en katt trots många olika försök. "Katta" sprang till sist ut genom en dörr som slog igen så att en liten del av "kattas" svans klipptes av. Slutrepliken i monologen var: "Då bestämde jag mig för att nu tar jag katta bit för bit".

En helt motsatt historia inträffade när vår familj bodde i Brunna, nu omdöpt till Vänge, på landet utanför Uppsala. Vår katt Prinsen var älskad av hela familjen och speciellt barnens kelgris. Vi föräldrar var studerande och lärare och hade förmånen att kunna tillbringa en stor del av sommarlovet i mina föräldrars sommarstuga i Mässan mellan Gonäs och Ullnäsnoret. Där var också Prinsen med varje gång vi var där. Han var också hemmastadd hos mina föräldrar på Malbacken i Saxdalen.

Både i Mässan och på Malbacken sprang Prinsen fritt ute i skogen och jagade råttor. En gång när vi skulle åka hem från Mässan var Prinsen försvunnen. Vi lockade så länge vi kunde men var till sist tvungna att åka hem för arbete och studier.

Vi ringde till mina föräldrar varje dag de närmaste dagarna för att höra om de sett till Prinsen. Efter några dagar satt Prinsen på trappen på Malbacken, fem km. från Mässan. Lyckan var stor när vi kunde åka upp till Dalarna och hämta hem Prinsen igen.

Snart åkte vi tillbaka till Mässan igen och Prinsen var med och jagade och sov inne under nätterna. När vi skulle åka tillbaka hem upprepades samma obehagliga upplevelse som tidigare. Hur vi än lockade såg vi inte till Prinsen.

Den här gången var vi mindre oroliga för Prinsen än när han försvann första gången. Förra gången dök han ju upp hos mina föräldrar ett par dagar efter försvinnandet i Mässan och vi gissade och hoppades att han skulle göra på samma sätt den här gången. Men tiden gick och vi ringde varje dag till Malbacken för att få besked om Prinsen men han dök inte upp.

Vi åkte upp till Mässan och gick runt där och lockade men ingen Prinsen. Hur lång tid vi fortfarande hoppades på att Prinsen skulle komma tillbaka minns jag inte men vi hade gett upp hoppet. Det hade gått tre eller fyra veckor.

Då en dag satt Prinsen på trappen utanför vårt hus i Brunna och han var precis som vanligt. Han hade på något sätt tagit sig de 18 mil som han brukat åka med oss i bilen från Saxdalen till Vänge. Vi såg det med egna ögon men kunde knappt tro att det var sant. Men det var sant och vi var så glada. Vi tyckte att Prinsen var duktig som kunde hitta till Malbacken från Mässan, 5 kilometer. Vi funderade mycket på hur Prinsen tagit sig fram ända till Vänge. Och hur kunde han orientera sig till vårt hus? Han hade alltid sovit hela vägen när vi åkt bil.

Långt efter Prinsens långa vandring hörde jag på radion en liknande historia: En familj från Åmål-trakten hade besökt släktingar i Skåne. När de skulle åka hem var katten borta och de var tvungna att åka hem. Efter flera veckor dök katten upp vid sitt hem.

torsdag 5 juni 2014

En mycket bra bok om Sveriges finnmarker

Då och då blir jag glad när jag hittar en bok som ger en stor läsupplevelse. Det hände förra veckan när jag besökte min vän Åke Åhlström i Sunnansjö. Han visade mig den här boken:



































Jag fick låna boken och läste den till hälften redan första dagen. Då hade jag bestämt mig för att försöka få tag i ett eget exemplar. En sökning på Internet gav resultat och jag kunde beställa ett begagnat exemplar av boken till det facila priset av 70 kronor. Nu har jag både fått och betalat boken.

Hittills har jag bara hunnit läsa hälften av de 83 sidorna i boken men kan redan nu lova att jag återkommer med en sammanfattning och intryck av boken. Redan nu har boken varit värd sitt pris flera gånger om.