fredag 29 oktober 2010

Lovvärt initiativ: Saxdalen ska röjas!

  
 Rävvåla/Saxdalen förr och nu. Det finns stora skillnader. En påtaglig skillnad jämfört med i min barndom på 40-talet är att det öppna landskap som då fanns till så stor del har försvunnit. Förbuskning och en slags okontrollerad urskog täcker ytor som tidigare var välskötta åkermarker. Jag har hört personer i 80-årsåldern tala lyriskt om de två dalar som i deras barndom var som idylliska trådgårdar: Dalarna vid Solskensbäcken och Oxbrobäcken. 
  
Under min barndom minns jag hur man från min farfar Karl Fredrikssons och hans bror Gustav Fredrikssons hus (mitt emot Saxdalens första skola) hade fri sikt över fälten ner till sjön. Där finns idag ingen sikt. Det är tätt buskage. 
  
Gustav Fredriksson var också fotograf och tog någon gång på 1920-talet den här bilden när man byggde ett nytt hus vid "Vidikes Johans" idag Stenbacksvägen 10: 
 
 
 Bilden kan förstoras (klicka två gånger) så att man kan se Vågudden, Stora sten och udden vid Smedtorpet. Visste är det skillnad? Den här bilden togs senast 1924 det år då Gustav sålde sin kamera.  
 
 Så här har det gått på många ställen men motsatsen gäller för området mellan Andelstvättstugan - som den hette på 40-talet - och sjön. Där var då så tät, vildvuxen tallskog att den var svår att gå igenom. Det var mörkt där inne. Vi kallade området Ljungeln som var ett omtyckt ställe om man ville gömma sig, smygröka eller liknande. Där är det idag glesare skog än på 40-talet och det går att delvis se sjön genom skogen. 
 
 Själv har jag och min svåger kämpat med att försöka stoppa slyn som växt sig allt kraftigare på våra små åkertegar bakom torpet. Trots att all sly klippts ner helt under ett par tillfällen de senaste åren var det i år åter manshög sly som måste tas bort för att få stopp på den. Lösningen blev att först använda röjsågen och sen plöja åkern. Så här öppet var det bakom stugan på ett foto från 1928:

Här är det bara en stenmur mellan Hagfalls- torpet och huset bakom. Vi har planerat att ta bort all busk och träd på vår sida av stenmuren men sommaren blev helt oväntat för kort för att vi ska hinna med det i år. Sten- murarna, förfädernas möda är ju idag en kulturskatt. 
  
 Men det här med att röja i Saxdalen, vad säger Ludvika Kommun om det? Jo, se här. Det ser väl förhoppningsfullt ut. För många år sen hade vi i Sverige en liten folkrörelse för att gräva fram den lokala kulturhistorien. Arbetet drevs under parollen: Gräv där du står! Vi Saxdalingar kanske ska modifiera den till: Röj där du bor! - när vi nu ska försöka snygga till vår by. 
  

torsdag 28 oktober 2010

Ingen hejd på toppevenemangen i Saxdalens Folkets Hus

  
 Vi har fortfarande gunget kvar i kroppen sen den stora rock-galan med Sveriges rock-elit för några veckor sedan. Elvis Presley kunde av förklarliga skäl inte medverka men Saxdals Elvis gjorde succé både som artist och som den lokala arrangör som fick de gamla kända rock-kungarna att trivas i Saxdalen. Det blev ju dessutom fortsatta rock-galor både i Söderbärke och en konsert i Orsa kyrka de två följande dagarna. 

Under konserten i Saxdalen fick vår egen Elvis också en hälsning från Elvis Presleys manager och allt-i-allo Joe Esposito. Meddelandet lästes upp av Tommy Blom:



Joe Esposito skickade alltså uppmaningen till Åke Dahlman: Keep rocking! Fortsätt rocka!

Vi är några saxdalingar som vetat om att Joe Esposito ville komma till Sverige en gång till och också till Saxdalen och nu är det alltså bekräftat! Se bara här:

 Klicka två gånger på affischen för göra den mycket större! 
    
Joe Esposito träffade Elvis 1958 när de gjorde militärtjänst i dåvarande Västtyskland. De blev vänner för livet och Joe Esposito blev Elvis turnechef till hans död.
  
Esposito har också varit turneledare för Michael Jackson, The Bee Gees, Karen Carpenter och John Denver. Nu får vi som hänger på låset och lyckats få biljetter möjlighet att se och höra Joe Esposito berätta och svara på frågor om sig själv och om Elvis Presley i Saxdalens Folkets Hus. Det skulle säkert bli utsålt om vår samlingslokal vore mer än dubbelt så stor.

fredag 22 oktober 2010

Var ligger Rävvåla eller Saxdalen?

Ibland blir man lite vilsen i sin omgivning även om jag tror att jag har ett bättre lokalsinne än genomsnittligt, en egenskap som jag i så fall har ärvt av min far. Senast jag blev påmind om den här egenskapen var i tisdags. Jag skulle åka till Borlänge för att skicka ett expressbrev med DHL till Sydamerika.

Om det har varit för mer än 80 år sedan skulle brevet till Sydamerika behövt skickas med båt. Så är det inte idag. Det brev jag lämnade i Borlänge i tisdags kl. 12.45 levererades till mottagaren i Bogotá, Colombia kl. 09.40 igår lokal tid. Jag minns en rad i en av de läroböcker i engelska språket som vi hade på realskolan i Grängesberg: "Time flies and so do we when we are in a hurry!" På svenska: Tiden flyger och det gör vi också när vi har bråttom.

Jo det här med att orientera sig: Innan jag åkte till Borlänge letade jag upp inlämningstället för DHL-försändelser på Internet och skrev ut en vägbeskriv- ning dit. Den innehöll också en liten karta som jag slängde en blick på. Sen lade jag både vägbeskriv- ningen med kartan och försändelsen som skulle skickas i en portfölj och körde iväg. Jag tänkte stanna längs infarten mot Borlänge för att studera kartan och beskrivningen för att hitta rätt.

Snart var jag på infarten till Borlänge och visste att målet låg någonstans  till vänster om "Tunatutten", Kupolen, så jag chansade på en väg till vänster och efter 5-10 minuter hade jag kört in på ett torg där vägen tog slut. Det var en slinga runt torget och sen tillbaka. Jag parkerade på första lediga plats på torget och började se mig om efter skyltar som skulle tala om jag händelsevis redan var på rätt torg. Innan jag hittat något namn på torget råkade jag titta på skylten över den affär som låg just där jag stannat. Då hade jag 10-15 meter till inlämningsställe jag försökte hitta!

Det var ett litet problem och det var att jag inte hade telefonnummer eller e-postadress till adressaten i Sydamerika vilket var nödvändigt. Ett mobilsamtal och en timmes väntan löste det problemet.

Hade det varit på 1920-talet skulle frakten ha gått med båt:

DHL använder sig fort- farande av båtar t.ex. vid försän- delser till Venedig. Om de också använder gondoler har jag inte lyckats lista ut...

Vårt brevskick gick den här gången bra till skillnad från för ett par år sedan när vi skickade ett brev till samma adressat i Bogotá. Det hämtades då på Malbacken (vilket är mer än 700 kr dyrare än om man lämnar det i Borlänge) . Två dagar senare körde en DHL-bil upp på gården för att leverera samma försändelse som samma företag hämtat hos oss två dagar tidigare! 
 
 Om det är långsintheten eller minnet som är för kort vet jag inte. Men jag minns att vi då sa att vi aldrig skulle anlita DHL igen men en snål och fattig Rävvåling/Saxdaling kör naturligtvis till Borlänge i det här nödfallet. 
 
 Sen fick jag av min bloggkompis Sörby-bo reda på att man inte ens behöver åka till Borlänge för att skicka med DHL. Man kan lämna in på många ställen närmare bl.a. på Coop i Sunnansjö Coop i Grängesberg. Som tur var (i det här fallet) gäller Sunnansjö, Grangärde och Grängesberg bara för inrikesförsändelser. 

 Jag visste att DHL hör ihop med det tyska postverket. Som barn visste jag inget om det men gillade ryska posten som vi lekte länge på alla våra lokala julgransplundringar på Malbacken: Handtag, famntag, klapp eller kyss? Det var tider det...  
  
 Men tyska posten eller Deutche Post AG (tyska post AB) fick jag inte att gå ihop med förkortningen DHL. Lite efterforskning visade  att DHL står för Dalsey, Hillblom och Lynn, de tre personer som startat företaget 1969 och levde på att flyga sjöfraktsedlar från San Fransisco till HonoluluHawaii så att tullklareringen redan var klar när fartygen anlände. Ett annat uttryck i engelska språket: Time is money, tid är pengar, gällde tydligen redan då. 

 Företaget utvecklades och till sist köpte Deutche Post (Tyska postverket) alla aktier i DHL 2002. 2008 invigde DHL sitt nav, eng: (hjul)nav (som allt cirkulerar runt) i Unna, Halle/ Leipzig i Tyskland.

DHL transportcenter är en av Europas största byggnader och kan ses här till höger. 
 
 Det här är förklaringen till att vi inte längre ser några bilar från Bilspedition på våra vägar. Vad hände med Bilspedition? Kortversion: Företaget köptes av ett tyskt företag som nu är uppköpt av Deutsche Bahn (Tyska SJ).

Men ASG då? Jo det blev uppköpt av det tyska transportföretaget Danzas som i sin tur gick upp i Deutche Post 1999. 2006 slopades varumärket och blev DHL. Varumärket DHL ägdes ju redan av Deutche Post. 
 
  Så här går det till i stora världen och ibland drabbas vi Saxdalingar/Rävvålingar av den stora världen. 
 
 Men tillbaka till min förvirring: Var bor jag egentligen? När jag idag sökte på namnet Rävvåla fick jag upp den här bilden (klicka för färstoring):

 Helt klart existerar Rävvåla fortfarande men inte i Grangärde socken utan i Värmland.




Mellan Rävvålamossen och Bratthöjdsmossen. Och inte vid sjön Saxen utan mellan sjöarna Djuprämmen och Stora Laggen. Vi är nu ca. en mil norr om Lesjöfors och en km. väster om Gustavsström.

Men Saxdalen då, det finns väl bara här hemma vid Saxenstranden? Nej, nej, nej! I Ortnamnsregistret i Uppsala finns inte mindre än fem Saxdalen förtecknade bara i Grangärde socken. Det "riktiga" Saxdalen finns förtecknat i samband med namnändringen från Rävvåla till Saxdalen på kortet står:

Saxdalen, poststn. i Rävvåla, Grangärde sn,
                Västerbergslags ddoms. tg, Kopp. l. 

      Saxdalen   K G. 25/9 1947    (OK 
 
57/47)  
 Namnförändring från Rävvåla.

Namnförändringen trädde sedan i kraft 1 januari 1948. 
 I ortnamnsregistret finn dessutom två tjärnar och tre sjöar med namnet Saxdalen, i Grangärde socken. Två förteckningar lämnar information om det geografiska läget. 

 Otto Blixt rapporterade 1937 Saxdalen, tjärn, 1300 m. väster Anders Ers gård, Långmyran by, Grangärde socken. 
  
 Ytterligare ett Saxdalen, sjö finns rapporterad med den geografiska angivelsen: SÖ Tansväggarna, Grangärde sn. Den notisen inleds med ett frågetecken. 
 
 I Gagnef socken finns fyra slogmarker med namnet Saxdalen. 
 
 Lite kuriosa: I både Malungs och Venjans socknar finns dalar med namnet Björnsaxdalen. Lars Åhlström har berättat för mig att en del Blötbergsbor kallade vår by för Rävsaxdalen efter namnbytet 1947/48.

fredag 15 oktober 2010

Tänk hur det kan bli - när kameran är med


Under vår semestervecka på Kreta trivdes vi mycket bra. Det var varmt och det tycker vi om. Hotellet var mycket bra med så mycket god mat att vikten inte kunde hållas konstant under veckan.

Vi hann se en hel del av ön med hyrd bil en dag och med en dags båtutflykt. Den dag vi gjorde båtutflykten hade jag naturligtvis kameran med. Redan innan vi steg på båten tog jag några bilder och också när vi just stigit ombord.

Här är båten vi skulle göra en dagstur med. Lite speciellt med den var att den hade glasbotten så att man kunde se botten rulla förbi under båten. Jag har bara åkt en gång tidigare med en liknande båt, på ön San Andres i Karibiska havet. 

Den här båten var inte speciellt stor och grundgående så den kunde lägga till nära land även där det var långgrunt.

Väl ombord på Memo som båten hette tog jag några bilder på passage- rarna som satt på andra sidan. Första bilden blev misslyckad beroende på den ljusa omgivningen ett misstag jag insåg direkt. Kamerans automatinställning gjorde personerna mitt emot mycket mörka. Jag kompenserade det på efteröljande bilder av passagerarna mitt emot.

Men väl hemma i Sverige igen upptäckte jag att den första "misslyckade" bilden egentligen var ganska lyckad - eller vad sägs?

Den båt vi åkte med var fullsatt och hade "GLASS BOTTOM". Båten bredvid set ut att i stället ha "ASS BOTTOM"! Kanske var det därför den inte fick några passagerare även om "överskriften" lovar högsta klass... 
  
Att jag tänkte ta en bild av paret mitt emot berodde på att de var från Colombia precis som min sambo så vi kom i samspråk när vi gick ombord. Slumpen skapade helt omed- vetet en lustig bild - eller kanske slumpen var medveten om det, man vet aldrig.

måndag 11 oktober 2010

Ubuntu releaseparty med SMEserver på Saxdalens Pizzeria


Vi är vana vid att det händer en hel del i Saxdalen men det här hade vi aldrig varit med om tidigare: Ett Ubuntu Release Party! Vad är det? Jo, det är ett "lössläppnings-party". Och det som släpptes loss var en ny version av operativsystemet Ubuntu, version 10.10. Det handlar alltså om datorer.

Den här unika händelsen möjliggjordes genom ett samarbete mellan våra två företag i Saxdalens centrum (downtown Saxdalen): SMEserver och Saxdalens Pizzeria - på Saxenvägen 42 respektive 44.

Lokalen för partyt var Saxdalens pizzeria och här ovan ses Cetin Özturk beredd att ta emot nya beställningar. Han servade hungriga partydeltagare med pizza så ingen behövde gå hem hungrig.

Här ses gänget som partajade med initiativ- tagaren Lasse Johansson stående.                         Och vad är då Ubuntu?
Svar: Ett dator-operativsystem - som Windows XP, Vista eller Windows 7 - men gratis. Ubuntu hör till gruppen fria program. De är fria både i betydelsen gratis och att de är fria att modifiera, man behöver ingen licensnummer eller liknande för att använda programmet och det är fritt att kopiera och dela med sig till både vänner och ovänner om man så vill. 

Ubuntu-partyt besöktes av ett 15-tal personer i åldrarna ca. 8-70 år.                 Personligen har jag använt Ubuntu parallellt med Windows i några år. Mycket glad var jag åt mitt Ubuntu i augusti när mitt Windowssystem blev så svårt virusinfek- terat att det överhuvud taget inte fungerade.

Eftersom jag hade Ubuntu som kunde komma åt alla filer i Windows-systemet kunde jag kopiera över alla dokument och bilder (några hundra tusen) från Windows-systemet till en extern hårddisk innan Windows-hårddisken formate- rades om. Utan Ubuntu är det stor risk att alla filer hade varit förlorade.

Så Ubuntu och andra fria program är intressanta inte bara för att de är gratis och användarvänligheten är fullt jämför- bar med Microsofts program.

Så Saxdalen har inte bara haft en unik rock-konsert under det senaste veckoslutet utan också det första Ubuntu-partyt.

Besökarna verkade nöjda med evenemanget liksom arrangörerna så det finns möjlighet att liknande arrangemang återkommer.

lördag 9 oktober 2010

Rock så hela berget gungade!

Att Saxdalen är byn det sjunger om fick vi ytterligare bevis på igår kväll när vårt Folkets Hus gästades av en hel rad av de största veteranderna inom svensk Rock-musik. Det sjöngs, det spelades och det rockades så att hela Gubbas berg gungade.

Låt oss direkt titta in i Folkets hus när vår egen SaxdalsElvis rockade igång kvällens rock-fest med The Cadillac Band:



Tommy Blom höll sedan i trådarna och släppte fram den ena rockkungen efter den andra. Om ni kommer ihåg affischen från tidigare inslag fanns Little Gerhard med på scenen. Hans namn var textat i efterhand på affischen och hans medverkan var något osäker. Men han kom alltså. Och han showade och skämtade och trivdes lika bra på scenen som publiken i salongen.



En fortfarande sprallig och trevlig lustigkurre från den svenska rockens barndom som också ställde upp med sitt dragspel, sång och historier utan att ens vara nämnd på affischen var Leif Björklund. Känner du inte igen namnet? Om du har åldern inne kanske "Burken" känns mer bekant? En hemlig gäst och trevlig överraskning:


 Tommy Blom höll mest i  trådarna men bidrog också med egna sånginslag liksom Lennart Grahn:



















Kvällen blev sen och många gamla låtar framfördes. För att inte det här inslaget ska bli för långt avslutar vi med en bild från den senare delen av kvällen.


Några av kvällens huvudartister: Från vänster: Tommy Blom, Gert Lengstrand, Lennart Grahn och Åke Dahlman.

Några fler videor från kvällen kommer att läggas upp på youtube.se

fredag 8 oktober 2010

Inga-Britt Karlsson Trygg: "MINA RÖTTER" andra halvan

Andra och sista delen av följetongen om Inga-Britt Trygg Karlssons släktforskningsrapport följer här. (Första delen kan läsas här).

"Mamma gick i söndagsskola. Det var en självklarhet, alla barn gick i söndagsskolan. När det blev för gamla för söndagsskolan gick de med i "logen", IOGT. Där träffades de varje söndag kl 14.00 och barnen lekte mest under tiden de samlades. Som tonåringar blev de medlemmar i "ungdomslogen", SSU. Där började det politiska arbetet. Efter SSU gick de med i Arbetarkommunen.
   Britta Elisabet konfirmerades i Grängesbergs kyrka.
   Någon mat fick de inte i skolan. De hade smörgås och mjölk med sig hemifrån. Britta hem ligger bara några hundra meter från skolbyggnaden. 1931 började mormor del ut mjölk och hårda messmörssmörgåsar till skolbarnen. Då fick mamma vara med och hjälpa till. I tio-årsåldern fick mamma valla kor på dagarna under sommarlovet. Hon fick gå lång upp i gruvbackarna, upp mot Långfallsgruvor- na. Alla flickorna hade ett rejält förkläde som skyddade klänningen från att bli nersmutsad. Hon minns också väl de stickiga yllestrumporna som korvade sig på benen vintertid.
   Det var omständigt med tvätten. Mormor hade en järn- gryta nere vid en bäck nära huset. Där fick hon med hink ösa vatten ur bäcken i grytan och elda under grytan med ved. Lut eller såpa användes som tvättmedel när det puttrade i grytan. Sen sköljdes tvätten i det iskalla bäck- vattnet. På vintern, när det var is, var det svårt med tvätten. Då las den på hög tills vårsolen kom.
   Maten var ganska ensidig. Det var alltid välling till fru- kost, minns mamma, sen var det gröt och falukorv. När kon hade kalvat så åt man kött och vad som hade gjorts av inälvorna. En del av kalvköttet såldes. Det var meningen att hon skulle äta så att hon blev "tjock och duktig", men den ensidiga kosten gjorde i stället att hon fick "engelska sju- kan" (rakitis) - trots att hon hade tagits till en s.k. smöjtall, en tall som växte så att det bildades ett hål mellan ett par grenar eller stammen. Barnen drogs genom hålet och detta skulle förebygga  engelska sjukan.
   Potatis och kålrötter hade de gott om så det förekom så gott som dagligen på matsedeln. När mamma var tolv år började man med skoltandvård och då kom hon till tand- läkaren för första gången. Skoltandvården ägde rum i Sunnansjö skola, som ligger 12 kilometer från Rävåla.
   De var noga med att fira jul trots att inga pengar fanns till att köpa julklappar för. I stället var det viktigt att ha en fin gran och tallris som de satte röda pappersblommor i.  Pengar till skinka fanns inte heller. De tillagade egen lutfisk av torkad fisk. Lutfisk och risgrynsgröt var de viktigaste maträtterna på julbordet.
   På gångavstånd från bostadshuset fanns en lanthandel och där fanns allt man kunde behöva. Mjölk såldes ur 25-litersflaskor. Kunderna hade med sig sina egna mjölkkrukor till affären. Där mättes det med litermått upp så många liter mjölk man skulle ha. 
   Varje gång mamma gick till affären hade hon med sig "kontraboken". I den skrev expediten upp vilken summa hon handlade för varje gång. I slutet av månaden, när far i huset fått sin avlöning, lades summorna samman och man betalade. En månads konsumtion kostade under 50:-.
    År 1930, när mamma var 12 år, gifte sig mormor med Henning Danielsson. Han var snickare och han inredde övervåningen i huset. Där bodde sedan de nygifta med dottern Britta.
   Henning (född 1898) var sjuklig. Han hade astmatiska besvär, förmodligen p.g.a. rökning och det trädamm som han dagligen vistades i som snickare.
    P.g.a.  hans sjukdom tvingades mormor arbeta trots att hon var gift. Hon arbetade som kokerska på barnkolonier på somrarna och hon skötte badet i skolan i Rävåla (på 1950-talet omdöpt till Saxdalen). Alla skolbarn fick bada i balja en gång i vecka. Det var min mormor som skrubbade dem på ryggen.
   Min far, Ernfrid Trygg, (född 1913) växte upp under liknande förhållanden i Svearne (av "svedja", bränna av) på Saxbergets östtluttning. Bostadshuset byggdes i början av 1900-talet när min farfar Claes (född 1882) gifte sig med farmor Anna. Huset hade ett rum och kök i bottenvåningen och ett rum och kök på andra våningen. På övre botten bodde bodde Claes och Anna med sina fem barn och i bottenvåningen bodde Claes syster Erika med make och sex barn.
   I ladugården fanns två kor och en gris som slaktades till jul.
   Farfar arbetade i anrikningsverket i Blötbergsgruvorna.
   Barnen gick i skola i Björnhyttan. Dit fick de gå genom skogen. Det var ca. 3 km dit. För det mesta sprang de den vägen för ibland var det kusligt. De såg främmande människor och hörde mystiska ljud.  
 
Avslutning
Hur jag skulle använda mig av släktforskning och temat "Mina rötter" i undervisningen på lågstadiet.
   Jag anser för min egen del att det är viktigt att jag vet min egen bakgrund och min egen släkts historia, hur min mor och mormor hade det under sin barndom i början av 1900-talet. Det kan bli som en intressant sannsaga för mina elever.
   När det gäller att släktforska tillsammans med barnen måste man nog vara väldigt varsam. Jag måste veta lite grand om barnens bakgrund för att ta ställning till om det över huvud taget är ett tema att ägna sig åt. Dagens barn lever i så många olika familjekonstellationer att jag tror att släktforskning kommer att skapa stor ångest och skapa mer skada än nytta. I dag finns många ensamstående mammor och syskon i samma familj, men med olika fäder. Det finns även familjer med adoptiv- och fosterbarn. Vilka konsekvenser kan släktforskning få i dessa familjer?
   Det är förmodligen förmodligen bättre att fokusera forskningen runt något som är mer allmängiltigt för eleverna, ex.vis skolan skolan de går i och dess historia, hembygdens historia - den hembygd de nu bor i - eller att de går till ett servicehus och intervjuar gamla människor.
   Vid forskning om hembygden är det lämpligt att arbeta aktivt tillsammans med hembygdsföreningen på orten."
  
Jag vill rikta ett stort tack till Inga-Britt för hennes mycket intressanta bidrag både till Rävvåla/Saxdalens historia och till historisk- och hembygdsforskning generellt.

Ett stort tack Inga-Britt!

onsdag 6 oktober 2010

Inga-Britt Karlsson Trygg: "MINA RÖTTER" första halvan

I januari 2009 fick jag e-post från Inga-Britt Karlsson Trygg. Hon inledde brevet så  här: 
 
 "Hej Ola
I början av 90-talet läste jag på Högskolan i Falun för att få kompetens att undervisa på Lågstadiet och då fick vi släkt- forska. Mamma och pappa, som då levde blev mina inter- vjuobjekt. Detta dokument har jag sparat till mina barn- barn. Tänkte att det ev kan vara intressant för saxdalingar."

Och innehållet i hennes släktforskningsrapport är helt klart intressant inte bara för saxdalingar utan för alla som är intresserade av "hur det var förr". Jag skulle kunna referera innehållet men tycker att texten skulle förlora för mycket på att sammanfattas. Den är värd att redovisas i sin helhet. Däremot har jag tillåtit mig att ändra layouten för att bättre passa i bloggen. Innehållet redovisas som i originalrapporten.
 
"MINA RÖTTER"  Inga-Britt Trygg Karlsson 1993-10-12  
  
 Inledning och bakgrund
 Syfte
 Att ta reda på mina rötter och vardagen när mina föräldrar och mor- och farföräldrar växte upp. 
 Metod
 Intervjuer med min mamma och min pappa.
Studier i länsarkivet i Håksberg.
Läsning av barnböcker som handlar om gamla tider samt boken "Fråga dem som minns" av Eva och Bengt Sändh (ICA-förlaget 1988). 
 

 Resultat av intervjuerna
   Min mamma Britta föddes den 15 december 1918 i soffan hemma på kammaren i huset där hennes mor och mormor bodde.
   Huset var ett timmerhus med ett rum och kök. Det byggdes i början av 1900-talet. Där bodde då min gammal-mormor Ida Fia Lovisa Jansson (född i slutet av 1870-talet) tillsammans med gammal-morfar Svarfvar Daniel Jansson (född den 16 oktober 1873). De fick fyra barn tillsammans, 3 pojkar och en flicka. Flickan var min mormor Elsa Danielsson (född den 21 november 1900). Hon råkade i "olyckliga omständigheter" och blev med barn bara 18 år gammal. Det var en stor skam att vara ensamstående mor på den tiden och under min mammas första år fick hon flera gånger höra att hon var "oäkting".
   Mormor Elsas förlossning hemma på kammaren gick bra tack vare en kringvandrande barnmorskas hjälp.
   Vid min mor Brittas födelse var huset tillbyggt med ett rum och förstuga på nedre botten och inredningsbar vind en trappa upp.
   Till gården hörde åkrar och stora potatisland, "Fyrman- åkern". Det fanns också en ladugård där de hade en ko.
   Gammal-mormor skötte huset, kon och sitt barnbarn. Gammal-morfar arbetade i gruvan i Blötberget, som ligger cirka sju kilometer från Rävåla. Han var borta hela veckorna. Över helgerna kom han hem till familjen på cykel eller till fots när det var för kallt att cykla.
   Huset värmdes upp med en kakelugn i kammaren och en vedspis i köket. Det var mycket slit med att samla ved för vintern och sönerna fick hjälpas åt att gallra skog på statens mark. Det som gallrades bort gick till bränsle.
   Vatten hämtades från en brunn ute på gården. Inomhus fanns en slaskhink för avfall och den skulle tömmas med jämna mellanrum.
   Under mormors uppväxttid låg barnen skavfötters i utdragssoffan i köket och vävstolen  hade sin givna plats vid fönstret så att dagsljuset kunde utnyttjas så länge som möjligt.
   När min mor växte upp fanns elektricitet i huset, i övrigt hade ingen större ommöblering ägt rum.
   Den personliga hygienen sköttes genom att man hällde upp vatten i ett tvättfat. Vid högtidligare tillfällen värmdes vatten på spisen i köket och barnen fick bada i en balja på köksgolvet. Oftast fick alla bada i samma vatten.
   Naturligtvis fanns ingen WC utan det var utedass, ett tvåfjölars, med ett stort och ett litet hål.
   Min mormor fick inget underhåll för sin "oäkting" utan måste själv försörja sig och sin dotter. Hon arbetade en tid med posten - poststationen var då i det tillbyggda rummet i husets bottenvåning - och senare som kokerska och husföreståndare på olika institutioner utanför hemorten. Hennes sista anställning var som "baderska" i byns badinrättning, i skolans källarvåning.
   Britta döptes till Britta Elisabet i byns kapell som var ett rum i lärarbostaden.
   Min mamma hade endast en leksak att leka med när hon var liten, en docka. För övrigt fick hon använda vedträn från vedlåren, kottar, pinnar och stenar. Dockan fick hon som mycket liten. När hon var tre år fick hon scharlakans- feber och då skulle allt desinficeras. I samband med desin- fektionen förstördes dockan och hon fick aldrig någon ny. I stället fick hon linda vedträd i trasor och låtsas att det var en docka.
   Åhlén & Holms katalog, "priskuranten", kunde man titta i och drömma om alla saker som fanns.
   I granngårdarna fanns lekkamrater, mest pojkar. Då mamma började skolan flyttade det in tre flickor i en av granngårdarna. Tillsammans med dem hade mamma mycket roligt. De lekte kuragömma i skymningen på sommarkvällarna.
   Det fanns inga böcker eller tidningar i hemmet. På 1920-talet inköptes en kristallradiomottagare.
   På 1030-talet kom apelsinerna till handelsboden. Då brukade de sitta och berätta historier på kvällarna medan de skalade och åt apelsiner. Det var högtidligt värre.
   År 1925 började min mamma i skolan i Rävåla. Den skolan byggdes 1918. Husets exteriör är densamma idag. Hon gick sex år i skolan. Året efter var det en obligatorisk fortsättningsskola om 7 veckor.

Det här var första delen (av två) i Saxdalen bloggs första följetong. Andra (och sista) delen kommer att publiceras i bloggen den 8 oktober.

måndag 4 oktober 2010

4 oktober, alltså Kanelbullens Dag


Kalendern har slagit över till 4 oktober och - som vi redan redan påmint om i bloggen - innebär det Kanelbullens Dag.  Men frågan är om det inte gått inflation i dessa "temadagar" när vi samma dag (ja 4 oktober i år) också ska hinna fira:

2010-10-04* Djurens dag
2010-10-04 Internationella barndagen
2010-10-04 Internationella dagen för boende- och bebyggelsefrågor

Och för en liten stund sen slutade gårdagen, 3 oktober, då vi firade Gräddtårtans Dag. Hann ni med det, eller sitter den sista tårtbiten fortfarande som en liten propp i halsen som säger: Inga fler sötsaker på flera dagar?

FN står bakom många av de internationella temadagar som vi har. En del är för-dagar t.ex. Internationella dagen för pressfrihet, Internationella dagen för biologisk mångfald, andra är mot-dagar som  Internationella dagen mot tobak och Världsdagen för bekämpning av ökenutbredning och torka.

Kanelbullens Dag däremot är helt nationell. Den finns i huvudsak i Sverige men också i Länder där det finns svenskar. Den firas t.ex. bland svenskar på Nya Zeeland och på många orter i utlandet där svenska kyrkan har verksamhet.

Jag misstänkte att Kanelbullens Dag var en icke-kommersiell uppfinning eftersom den instiftats av Hembakningsrådet. Det lät för mig hemtrevligt och som stimulans för en kulturell tradition, hembakningen. Då var det alltså inte ett påhitt av bagerinäringen. Då visste jag inte vem som finansierade Hembakningsrådet. Att Hembakningsrådets finansiär var Nordic Sugar förklarar i mitt tycke en del om deras intresse i bulldagen.

Sen beror det på hur man ser det: Om intresset för kanel- (och andra) bullar koncentreras till 4 oktober kan det innebära att övriga 364-365 dagar blir icke-bulldagar. Då kan det bli som med saffran. Det finns bara att köpa strax före jul. I så fall blir Folkhälsan vinnare och inte Nordic Sugar. 

Hur är då mitt eget förhållande till kanelbullar? Jo jag ska erkänna att jag till stor del är uppfödd på vetebröd eller "duppa" som det kallades. Frukost var nästan alltid varm mjölkchoklad (gjord på mycket socker, chokladpulver och mjölk. Bullar var för det mesta för småskaligt så en långbulle (vetelängd) uppskuren i skivor doppades i chokladen så att skivorna blev ännu mjukare än de var från början. Det kunde bli ett par skivor över - ibland - innan jag var mätt.  
 
 Det förekom faktiskt att hårt bröd också användes i frukosten. Vi kallade det "torrt" bröd. Då behövdes en vid kopp så att man kunde ställa 2-4 "torra" brödskivor bredvid varandra i chokladen så att de blöttes upp och åts precis innan de blev för mjuka. Helt uppblött bröd var inte så aptitligt oavsett om det var Wasabröd, Björbo-, Leksands-, Rättviks- eller Falu Rutbröd.

Men eftersom jag inte vill undanhålla någon att idag baka ett par plåtar goda kanelbullar ger jag modern hjälp till matlagning: Titta på den här videon och gör som den visar. Behöver du stoppa upp videon är det bara att klicka på videobilden så stoppar videon upp, klickar du en gång till fortsätter den. Så kunde man inte göra på mormor och farmors tid.



Min favoritdryck till kanelbullar är idag Milkos kalla mellanmjölk alternativt hett Colombia-kaffe (som jag låter svalna en del eftersom jag liksom min mor är känslig för het mat och dryck). Valet är ditt!

På tal om val. Vi har ju nyligen haft val till riksdagen och då kan det vara intressant att veta vilken hållning olika partiledare har till kanelbullar och Kanelbullens Dag. Det kan ni läsa om här.

fredag 1 oktober 2010

Firar du årets längsta dag?

I dag 1 oktober är första dagen i årets längsta månad. Tack vare den svenska sommartiden är oktober en timme längre än övriga månader med 31 dagar. Men den timme som vi förlorade när vi var uppe kl. 02.00 på natten den 28 mars - för att vrida fram klockan en timme - kommer vi inte att få tillbaka förrän sista söndagen i oktober, den 31. Då blir allt normalt igen, också tiden.

Det verkar som folk blir mer och mer stressade. Kan sommartiden vara orsaken eller åtminstone en delorsak? Sommartiden innebär ju att vi lever men en förlorad timme under sju månader av året. Och ingen har hittills kunnat ge en riktigt bra förklaring till var den timmen tar vägen och håller hus. Det skapar ju också en osäkerhetskänsla om den verkligen kommer tillbaka.

Och hur ska det gå för vår hund Nikita som får sin middagsmat kl. 18.00. De gånger vi missar den tiden blir vi omedelbart uppmärksammade på att något är fel. Nikita snurrar då runt som en osalig ande tills maten hälls ner i foderskålen. Hur ska det gå sista oktober?

Dagens namn är Ragna och Ragnar. Jag har haft två klasskamrater med de namnen. Ragna vet jag inte var hon finns och Ragnar är död.

Firar vi något speciellt 1 oktober? Nej inte vad jag vet i Saxdalen. Att 50-öringen inte är ett giltigt mynt från och med idag är ingenting att fira. Men Cypern, Kina, Nigeria och Tuvalu firar sina nationaldagar idag.


I Saxdalen får vi den kommande veckan se fram emot Kanelbullens Dag 4 oktober, Rock och Nostalgiafton 8 oktober, UBUNTU RELEASEPARTY 10 oktober.


Den lilla serien om kulturens ursprung och spridning med huvudvikt vid Saxdalen, Sverige och Kreta, Grekland har eventuellt fått sin avslutning i den mer internationella systerbloggen Olas blogg.