Lovvärt initiativ: Saxdalen ska röjas!

  
 Rävvåla/Saxdalen förr och nu. Det finns stora skillnader. En påtaglig skillnad jämfört med i min barndom på 40-talet är att det öppna landskap som då fanns till så stor del har försvunnit. Förbuskning och en slags okontrollerad urskog täcker ytor som tidigare var välskötta åkermarker. Jag har hört personer i 80-årsåldern tala lyriskt om de två dalar som i deras barndom var som idylliska trådgårdar: Dalarna vid Solskensbäcken och Oxbrobäcken. 

  
Under min barndom minns jag hur man från min farfar Karl Fredrikssons och hans bror Gustav Fredrikssons hus (mitt emot Saxdalens första skola) hade fri sikt över fälten ner till sjön. Där finns idag ingen sikt. Det är tätt buskage. 
  
Gustav Fredriksson var också fotograf och tog någon gång på 1920-talet den här bilden när man byggde ett nytt hus vid "Vidikes Johans" idag Stenbacksvägen 10: 
 

 
 Bilden kan förstoras (klicka två gånger) så att man kan se Vågudden, Stora sten och udden vid Smedtorpet. Visste är det skillnad? Den här bilden togs senast 1924 det år då Gustav sålde sin kamera.  
 
 Så här har det gått på många ställen men motsatsen gäller för området mellan Andelstvättstugan - som den hette på 40-talet - och sjön. Där var då så tät, vildvuxen tallskog att den var svår att gå igenom. Det var mörkt där inne. Vi kallade området Ljungeln som var ett omtyckt ställe om man ville gömma sig, smygröka eller liknande. Där är det idag glesare skog än på 40-talet och det går att delvis se sjön genom skogen. 
 
 Själv har jag och min svåger kämpat med att försöka stoppa slyn som växt sig allt kraftigare på våra små åkertegar bakom torpet. Trots att all sly klippts ner helt under ett par tillfällen de senaste åren var det i år åter manshög sly som måste tas bort för att få stopp på den. Lösningen blev att först använda röjsågen och sen plöja åkern. Så här öppet var det bakom stugan på ett foto från 1928:

Här är det bara en stenmur mellan Hagfalls- torpet och huset bakom. Vi har planerat att ta bort all busk och träd på vår sida av stenmuren men sommaren blev helt oväntat för kort för att vi ska hinna med det i år. Sten- murarna, förfädernas möda är ju idag en kulturskatt. 
  

 Men det här med att röja i Saxdalen, vad säger Ludvika Kommun om det? Jo, se här. Det ser väl förhoppningsfullt ut. För många år sen hade vi i Sverige en liten folkrörelse för att gräva fram den lokala kulturhistorien. Arbetet drevs under parollen: Gräv där du står! Vi Saxdalingar kanske ska modifiera den till: Röj där du bor! - när vi nu ska försöka snygga till vår by.