Att leta mask och meta

Som studerande vid Rävvåla/Saxdalens skola under 40- och 50-talen var ett av nöjena under sommar- loven att meta i Saxen. Utan att veta exakt tror jag att mina närmaste kompisar och grannar och jag metade ungefär varannan dag under sommarlovet.
  
Vi började vid Stackarbergslandet, där båthuset som Johan Åhlström och hans son Georg byggde under vår fisketid. Landmetet fortsatte norrut längs Saxens strand till Smedtorpet. För det mesta prövade vi sen fiskelyckan hela vägen tillbaka till Stackarbergslandet.
  
Nu är vi i Barcelona. Där finns ingen Saxen men Medelhavet. Kanske man kan fiska där? Ja, men då behöver vi ju mask? Eftersom vi inte känner till några maskställen i Barcelona anlitade vi ett proffs. Här letar han i den torra jorden i stadsdelen Gràcia i Barcelona.
  

Ekonomin i Katalonien liksom i hela Spanien har stora problem för tillfället. Det har gjort att den sociala välfärden i regionen blir lidande. Däremot såg vi varken pensionärer eller barn som metade för att få mat för dagen.
  
Bristen på mask och också bristen på tid, (är man i Barcelona bara en vecka finns det så mycket att göra, se och upptäcka), gjorde att vi i stället för att leta mask åt god fisk på en av Barcelonas bättre och ändå mycket prisvärda fiskrestauranger bara några meter från Medelhavets vatten: Emperador.
  

  

Annie njuter av Pescaditos fritos, små stekta fis- kar. Som ti- digare res- taurangäga- re är hon intresserad av all mat.

Själv är jag också mat- intresserad och äter nästan varje dag. Som småfiskare vid Saxen var jag inte intresserad av fisk som mat. Det intresset fick jag som vuxen.

Tre äldre bilder från Saxen

Så här när vintern ännu håller oss i sitt grepp kan det passa att titta på en gammal bild från Saxen. Hur gammal den är vet jag inte. Jag har inget minne av den här bilden i verkligheten men vet att det var travtävlingar på Saxden för ganska länge sen. Bilden kan tidigast vara från mitten av 1940-talet men troligen tidigare. Klicka på bilderna för att se dem förstorade!

Flera hästägare i dåvarande Rävvåla deltog med sina hästar. Troligen fanns det deltagare från grannbyarna också i startfältet.
Om någon känner igen bilden eller vet något om travtävlingarna på Saxen vore jag tacksam att få reda på mer om de här tävlingarna.

Den andra bilden är från sommartid vid Stackarbergs- landet. Bilden är tagen omedelbart söder om "Johans båthus" som far och son, Johan och Georg Åhlström byggde några år senare. Jag öser vatten ur ekan och min mamma och morbror Elis Haag ser till att allt går rätt till.

Lägg märke till den kraftiga vass som växte i viken in mot söder. Från pumphuset på andra sidan gick en lång svart arm med avfall ut ganska långt i riktning mot Stackarbergslandet. Vi pojkar simmade ibland över sjön och om man simmade från Slamhavet vid nuvarande Saxenstranden kunde man gå långt ut i det långgrunda slammet. Man behövde inte simma lång sträcka för att komma över. Hela viken var fylld med avfall. Bäcken från dammarna gick i en krok söder om den svarta playan som forsatte långt ut i sjön mot öster från pumphuset sett.

Den sista bilden är tagen vid den lilla badplatsen där vi Malbacks- pojkar alltid badade som barn. Då fanns inte båthuset. Det kom att skugga den lilla viken som ligger direkt norr om båthuset. Där är det is kvar på bilden även om det är snöfritt på land.

Ekorna låg uppdragna på land under vintern. Jag tror ingen fraktade hem någon eka och det fanns ganska många vid Stackarbergslandet. Min familj solar sig lite i vårsolen, kanske var det ungefär vid den här tiden på året?

Samtliga tre bilder finns bland de mängd foton som min far knäppte och lämnade i en boklåda. Travbilden vet jag inte om den kommer från någon annan fotograf.

Ingen i vår familj var särskilt intresserad av fåglar och därför ganska okunniga i ornitologi men vi hade alltid mes med oss på våra utflykter. Klädseln varierade med årstid men mesen var alltid densamma. Man kan väl säga att det var en mes som övervintrade, en mörk, grå ryggmes. Den var både skogsmes, sjömes och vägmes - men den flög aldrig.