Att leta mask och meta

Som studerande vid Rävvåla/Saxdalens skola under 40- och 50-talen var ett av nöjena under sommar- loven att meta i Saxen. Utan att veta exakt tror jag att mina närmaste kompisar och grannar och jag metade ungefär varannan dag under sommarlovet.
  
Vi började vid Stackarbergslandet, där båthuset som Johan Åhlström och hans son Georg byggde under vår fisketid. Landmetet fortsatte norrut längs Saxens strand till Smedtorpet. För det mesta prövade vi sen fiskelyckan hela vägen tillbaka till Stackarbergslandet.
  
Nu är vi i Barcelona. Där finns ingen Saxen men Medelhavet. Kanske man kan fiska där? Ja, men då behöver vi ju mask? Eftersom vi inte känner till några maskställen i Barcelona anlitade vi ett proffs. Här letar han i den torra jorden i stadsdelen Gràcia i Barcelona.
  

Ekonomin i Katalonien liksom i hela Spanien har stora problem för tillfället. Det har gjort att den sociala välfärden i regionen blir lidande. Däremot såg vi varken pensionärer eller barn som metade för att få mat för dagen.
  
Bristen på mask och också bristen på tid, (är man i Barcelona bara en vecka finns det så mycket att göra, se och upptäcka), gjorde att vi i stället för att leta mask åt god fisk på en av Barcelonas bättre och ändå mycket prisvärda fiskrestauranger bara några meter från Medelhavets vatten: Emperador.
  

  

Annie njuter av Pescaditos fritos, små stekta fis- kar. Som ti- digare res- taurangäga- re är hon intresserad av all mat.

Själv är jag också mat- intresserad och äter nästan varje dag. Som småfiskare vid Saxen var jag inte intresserad av fisk som mat. Det intresset fick jag som vuxen.