söndag 27 februari 2011

Vinden bidrar till Saxdalens föreningsliv 2011

Våra vindkraftverk på Fjällberget och Saxberget genererar inte bara elektricitet. De genererar också direkta pengar till kommunens förenings- liv.

En gång per år tömmer Stena Renewable den eller de speciella sparbössor (vi vet inte riktigt hur det går till) som är ämnade att stödja föreningsverksamheten i Ludvika kommun. Av årets vindpengar på sammanlagt 225 000 kr får Saxdalen följande del av utdelningen:
 
Saxdalens byalag          11 000
Saxdalens Folkets hus  10 000
Saxdalens IF                  9 000

Utdelning och firande av årets vindbonus kommer att hållas i Sörviks Folkets hus. Förra årets ceremoni hölls i Saxdalens Folkets hus.

lördag 26 februari 2011

Broschyr: Välkommen till Saxdalen

Saxdalen är en by med många aktiva föreningar. Under 2010 diskuterades i några föreningar hur nyinflyttade i Saxdalen lättare ska kunna få kännedom om byn och vad den har att erbjuda. Ett av resultaten blev en broschyr som hälsar våra nya saxdalsbor välkomna till byn med en karta och en kort text som introduktion. Så här ser broschyren ut i ofalsat (ovikt) skick. Den har sedan falsats till en liten hanterbar fyrsidig broschyr:
(Klicka 1-2 ggr på bilden för förstoring)

 
Som bloggare känns det bra att också kunna presentera broschyren ytanför Saxdalen och utanför Sverige, ja över hela jorden. Det finns folk som ännu inte är saxdalingar men som kan bli det. Ni är också välkomna till vår by som besökare eller som bosatta. Då kan den här lilla broschyren vara den första kontakten med er blivande hemby. Mer om Saxdalen kan ni också läsa i byns portal på Internet: Saxdalen.se

Broschyren är framtagen av Saxdalens byalag. Vi är flera som varit inblandade och bidragit med synpunkter men den som gjort det stora praktiska arbetet för att få broschyren utformad och tryckt är Anna Runnberg. Vi tackar Anna både för hennes idéer och praktiska arbete.

Broshyren som börjat delas ut till våra nya saxdalingar och har redan fått ett mycket positivt mottagande. 

torsdag 24 februari 2011

Vi veteraner ligger inte bara på latsidan

Det kanske är en utbredd missuppfattning att vi som börjar uppnå mogen ålder och som har kvalificerat oss för att bli med- lemmar i PRO (åtminstone i ungdoms- förbundet) bara ligger på sofflocket?

Fel, fel, fel! Ta dagen, torsdag 24 februari som exempel. I vår kommun har vi flera PRO-föreningar som alla har sina olika aktiviteter t.ex. friskvård i olika former. Vi håller igång både fysisk och mentalt.

Idag var det andra steget i en årlig utslagstävling som vi kallar veteran- vetartävling. Deltagare är de sju lokala PRO-föreningarna i Ludvika kommun. Första fasen i turneringen var redan avkla- rad. Det var en veteranvetartävling inom varje lokal förening som därefter tog ut ett tre-kvinno/manna-lag som skulle representera föreningen på nästa nivå i tävlingen.

Dit hade vi alltså kommit när vi 21 tävlande och en hel skrälldus med supportrar samlades i Gonäs Folkets Hus för att  tävla och välja ut det lag som bäst ska kunna representera Ludvika kommun i nästa steg i tävlingen. Den tävlingen kommer att utse en vinnare bland Dalarnas kommuner.

Medan Sveriges främsta skidåkare laddade upp i skid-VM i Holmenkollen tänkte vi fram kvalificerade svar på de 10 frågor som ingick i dagens frågesport.

Jag känner mig ganska utpumpad nu efter tävlingen - som ensam man i årets lag från Saxdalen. Jag misstänker att min hjärna fått anstränga sig aningen mer än mina kvinnliga lagmedlemmars. Vi män använder ju hjärnan mer ensidigt än var kvinnor gör, vi tänker mera lokalt. Det kan ju göra att våra hjärnor lättare får lokala förslitningsskador jämfört med kvinnornas hjärnor.

Men resultatet då? Ja redan efter de tre första frågorna hade Gonäs-Blötberget tagit en - som det senare skulle visa sig - ointaglig ledning. De var det enda lag som svarat rätt på en av de tre första frågorna. Det var nog nervositet och bortaplan som paralyserade oss övriga lag i starten.

Men sen blev det många fler rätt besvarade frågor. Efter sista frågan stog Gonäs-Blötberget som vinnare och alla lag var där för att vinna. Vi kan ändå nämna att Sunnansjö tog silverplatsen även om det inte leder till vidare avancemang i veteranvetar- tävlingen.

Deltagande lag i dagens kamp var: Gonäs-Blötberget, Grängesberg, Saxdalen, Nyhammar, Fredriksberg, Sunnansjö och Ludvika.

Förutom Gonäs-Blötberget som nu läggs i träningsläger för en Dalaseger kommer vi andra att inleda den mentala uppladdningen för årets boule-turnering. Utomhusträningen börjar så fort snön har smält bort, eller kanske lite tidigare...

Kom sen inte och säg att vi pensionärer ligger på latsidan - åtminstone inte bara!

måndag 21 februari 2011

Det brinner! När? Var? Hur?

Som skolpojke i Saxdalens skola var det alltid spännande när det brann. Byns frivilliga brandkår hade nämligen sin brandbil, brandspruta, slangar och annan materiel i skolans källarvåning. Där ingången till Saxdalens bibliotek är idag fanns då den stora garageporten in till brandbilen.

Vår tillsyningslärare August Åhlström var också brandchef under min skoltid. Brandkåren bildades i mitten av 1930 talet och bestod av 22 frivilliga brandmän från dåvarande Rävvåla. Det var alltid en orolig spänning när brandlarmet gick. Brandlarmet var en siren som monterats på skolans tak och hördes tydligt över hela byn. Det var August Åhlström som "tryckte på knappen" för att signalera att det brann någonstans. Han samlade sen brandmännen som för det mesta kom cyklande till skolan. Sen körde brandbilen iväg med brandmän och utrustning.

Det hände inte så ofta men en brandutryckning minns jag mycket tydligt. Min skolklass befann sig på Saxberget dit vi brukade göra utflykter med vår lärare Hjalmar Liss. Det var på sommaren. Vi grillade korv, lekte och tittade på den fina utsikten över Saxen, Väsman och de andra sjöarna.

Då gick brandlarmet: Det brinner!
När? Jag minns inte vilket år det var och har inte lyckats hitta någon uppgift om det...
Var? Jo, brand hade brutit ut i Gullmars såg i Sunnansjö, vid infarten till Sunnansjö från Saxdalen.
 
Vi hade bästa tänkbara utsiktsplats ungefär som att sitta på läktaren för att se en film eller teater. Men det var ingen komedi som utspelade sig nedanför. Det var en tragedi.
 
Hur? Vi såg hur lågorna slog upp från det stora såghuset och hur brandbilen körde ut från skolan och vi kunde följa den med blicken ända fram till brandplatsen. Elden kunde inte stoppas utan sågen totalförstördes och byggdes aldrig upp igen.

Visst var det en spännande upplevelse för oss skolbarn men också skrämmande. Vi hade nog gärna avstått från den spänningen om vi kunnat välja.

Om någon känner till vilket år Gullmars såg i Sunnansjö brann vore jag tacksam för att få ett e-brev om det. Det var under tiden 1951 - 1954.

fredag 18 februari 2011

Drömmen från 3/2 går i uppfyllelse 2/8

När jag snorade och yrade 3:e februari (förkylningen är över nu) avslöjade jag en dagdröm i bloggen. Vill du läsa om bakgrunden klicka här. Kortversionen: Jag drömde om att få lyssna till två av mina favoritmusiker spela och sjunga i Saxdalens Folkets Hus. Nu har jag fått bekräftelse på att drömmen blir verklighet.

I Ludvika kommun har vi av tradition en Dan Andersson-vecka varje sommar. Det har visat sig att båda mina två favoriter är spellediga på tisdag i Dan Andersson-veckan, d.v.s. 2:a augusti och villiga att ge en konsert i Saxdalens Folkets Hus den kvällen!
Om Cornelisprogrammet i Saxdalen den 2 augusti, kl 18.30, med Claes Jansson och Kjell Öhman:

Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreesvijk dog 1987 men han är ständigt aktuell och just nu mer än någonsin med filmen om hans liv - som hade premiär i november i fjol - och SVT som visat doku- mentären om hans liv flera gånger. I årets Dan Andersson vecka får han en särskild hyllning i Folkets Hus i Saxdalen tisdagen den 2 augusti med programmet ”Sagan om den flygande holländaren”.

Claes Jansson
Det är välkände sångaren Claes Jansson som tillsammans med pianisten Kjell Öhman framför ett program i ord och ton om Cornelis Vreesvijks liv.

Claes Jansson med sin välmodulerade stämma är vår kanske främste jazz- och bluessångare men även en förnämlig vistolkare, inte minst då Cornelis visor. Han har blivit närmast folkkär med sången ”Har du kvar din röda cykel”. Har du inte hört den melodin?, skriven av pianisten Anders Widmark? Då är det hög tid att göra det, klicka här! 
 
Kjell Öhman är en av landets bästa jazzpia- nister och är för den stora allmänheten  känd som kapellmästare och pianist i populära TV-programmet Allsång på Skansen; 17 år i rad har han suttit på Sollidenscenen.

Möjligheten att uppleva Den flygande holländaren i Saxdalens Folkets Hus får du tack vare den lokala arrangören, Rävvåla Kulturförening. Biljetter kommer att kunna köpas till det facila priset av 150 kr.
 
Föreställningen har inga avbrott för reklam eller andra störande inslag. Kaffe, (25 kr), kommer att serveras före och efter före- ställningen. 

Vi återkommer med mer information när vintern släppt sitt grepp om oss.

Läs om Kjell Öhmans och Claes Janssons framträdande här. Se hela programmet för Dan Andersson-veckan här! (Det kommer att fyllas på efter hand).

Välkomna till Saxdalens Folkets Hus och Sagan om den flygande holländaren,
2 augusti 2011 kl 18:30!

onsdag 9 februari 2011

Det går nog åt rätt håll

Allt beror på vad det är man jämför men åtmin- stone mycket går åt rätt håll. Jag tänker t.ex. på dagarnas längd. Idag var det soluppgång kl 7:55 och solen gick ner 16:33. Det ger en dagslängd av 8 timmar 37 minuter.

Mitt minne är inte som en dators men jag tjuv- tittade tillbaka i bloggen till mitt inlägg från 21 december förra året. Då var det vintersolstånd och det årets kortaste dag. Solen gick då upp kl 9:03 och ner 14.52. Dagslängden var alltså bara 5 timmar och 49 minuter. Så visst går det år rätt håll.                                            (Klicka på bilderna för förstoring!)

Så här vackert var det utanför sängkammarfönstret härom dagen när jag var glad att inte behöva gå ut med min vinter- förkylning. Men visst är vin- tern vacker - särskilt nu när dagarna blivit längre och vi fått mer ljus.

Äppelträdet är äldre än jag men ger inga äpplen längre
Ändå får vi fortfarande vara beredda på en del bakslag. SMHI har t.ex. idag utfärdat en klass 1- varning för snöfall i Dalarna utom Dalafjällen: Från torsdag morgon snöfall som kan ge ca 1 dm nysnö fram till kvällen. Bloggens norska väderprognos säger också att vi kan vänta oss nattemperaturer på -15 eller -16 grader från kommande lördag till tisdag. 
  
 Våren är som julen - den låter oss vänta. Men det är ju något gott som ska komma.

söndag 6 februari 2011

7 minuter 57 sekunder svensk musikhistoria

Den som inte är det minsta intresserad av jazz kan ägna 7 minuter och 57 sekunder av sitt liv åt något intressantare genom att inte titta på följande video...


Hälsan börjar återvända och med den intresset att att lyssna på musik. De flesta svenskar känner till Jan Carlsson. Han är Loffe med hela Sverige men alla som känner till Loffe kanske inte känner till musikern Jan Carlsson? Den här videon ger en bra sammanfattning av en kort period på 60-talet... men det berättar videon så bra - för er som är det minsta jazzintresserade eller så normalt nyfikna att ni inte kunnat låta bli att klicka på startknappen.
 
För mig var det en stor upplevelse när jag första gången hörde Hansson & Karlsson i radio på 60-talet. Jag köpte skivan omedelbart och har lyssnar på den otaliga gånger. Det här var musik som jag gillade starkt från början. Det var egentligen en ganska avantgardistisk musik på det tiden men som jag verkligen tog emot med hull och hår och direkt utan tillvänjningstid.

Jag har redan tidigare avslöjat min svaghet för elorgel och Hammond-orgel och Bo Hansson blev direkt en av mina favoriter. Att få det att svänga som Hansson & Karlsson fick med bara orgel och trummor tycker jag fortfarande är otroligt bra.

Tyvärr kan vi inte drömma om att få höra Hansson & Karlsson i Saxdalens Folkets Hus. Bo Hansson dog nämligen i somras och Janne Carlsson är sen 2002 bosatt i Skåne.

torsdag 3 februari 2011

Från en förkylningssäng på Malbacken


Minns du den här TV-reklamen från 1994?



Jag kom att tänka på den idag när min förkylning gjorde att jag inte kunde sluta nysa. Och då visade det sig att det var ännu besvärligare att både nysa och skratta samtidigt...

Även om det är obekvämt med en förkylning som sätter ner krafterna kan man ändå känna sig ganska bekväm så länge som man ligger eller åtminstone inte anstränger sig. Då kan man till och med dagdrömma om behagligheter som man upplevt eller hoppas få uppleva i framtiden.

Så gjorde jag idag, en kombination av behagliga musikupplevelser jag redan haft och andra som jag hoppas få uppleva snart.

Bloggen har redan presenterat en av mina musikaliska favoriter, Kjell Öhman. Själv har jag aldrig mött Kjell Öhman eller hört honom live men jag har lyssnat till hans musik som jag mötte här i Strömstad. Efter 15 år som kapellmästare och pianist på långköraren Allsång på Skansen är vi ganska många svenskar som sett och hört Kjell Öhman spela någon gång, åtmins-tone på TV (medveten avstavning).

En annan av mina favoriter, kanske något mindre känd för allmänheten är Claes Janson. Claes har verkat utomlands ganska länge men skrev också in sig vid Uppsala universitet när jag studerade där. I Uppsala har jag sett och hört Claes Jansson sjunga blues under Kulturtnatten, ett årligen återkommande arrangemang i staden.

För mig är Claes Jansson först och främst Sveriges bästa bluessångare. Han har dessutom på senare tid arbetat mycket ihop med den tidigare nämnda favoriten Kjell Öhman.

När man som jag nu är, i ett tycka synd om sig själv-läge, kan man dock ägna tid åt att drömma. Eftersom jag aldrig hört de två nämnda favoriterna uppträda tillsammans är den drömmen inte speciellt långsökt. Hur skulle den drömmen kunna bli ännu bättre? Ja, det skulle väl i så fall vara om man kunde åka ner till Saxdalens Folkets Hus och få lyssna till dessa två stora där.

En aning om hur den drömmen skulle kunna se ut kan vi få om vi tittar på en video där Kjell Öhman och Claes Jansson musicerar tillsammans:


Vi är medvetna om att vi i Saxdalen, "byn det sjunger om", är mycket privilegierade i fråga kulturellt och musikaliskt utbud men nog får det väl vara någon måtta på utopiska drömmar?

Nej, varför det? Och det bästa med den här drömmen är att den kanske inte är utopisk - omöjlig i verkligheten? Tittar man tillbaka (t.ex. i den här bloggen) på de evenemang och de många "kändisar" som bidragit till underhållning i Saxdalen bara under förra året så är det imponerande. Sådant sker inte utan arbete och i Saxdalen finns både idérika och arbetsamma personer som inte sällan ror iland osannolika projekt. Det här kan bli ett av dem.
 
Saxdalen blogg ser det som en viktig uppgift att hela tiden hålla sina läsare informerad om det mesta som händer eller kommer att hända i Saxdalen. Det gäller naturligtvis också den här idén.