Inlägg
Som skolpojke i Saxdalens skola var det alltid spännande när det brann. Byns frivilliga brandkår hade nämligen sin brandbil, brandspruta, slangar och annan materiel i skolans källarvåning. Där ingången till Saxdalens bibliotek är idag fanns då den stora garageporten in till brandbilen.
Vår tillsyningslärare August Åhlström var också brandchef under min skoltid. Brandkåren bildades i mitten av 1930 talet och bestod av 22 frivilliga brandmän från dåvarande Rävvåla. Det var alltid en orolig spänning när brandlarmet gick. Brandlarmet var en siren som monterats på skolans tak och hördes tydligt över hela byn. Det var August Åhlström som "tryckte på knappen" för att signalera att det brann någonstans. Han samlade sen brandmännen som för det mesta kom cyklande till skolan. Sen körde brandbilen iväg med brandmän och utrustning.
Det hände inte så ofta men en brandutryckning minns jag mycket tydligt. Min skolklass befann sig på Saxberget dit vi brukade göra utflykter med vår lärare Hjalmar Liss. Det var på sommaren. Vi grillade korv, lekte och tittade på den fina utsikten över Saxen, Väsman och de andra sjöarna.
Då gick brandlarmet: Det brinner!
När? Jag minns inte vilket år det var och har inte lyckats hitta någon uppgift om det...
Var? Jo, brand hade brutit ut i Gullmars såg i Sunnansjö, vid infarten till Sunnansjö från Saxdalen.
Vi hade bästa tänkbara utsiktsplats ungefär som att sitta på läktaren för att se en film eller teater. Men det var ingen komedi som utspelade sig nedanför. Det var en tragedi.
Hur? Vi såg hur lågorna slog upp från det stora såghuset och hur brandbilen körde ut från skolan och vi kunde följa den med blicken ända fram till brandplatsen. Elden kunde inte stoppas utan sågen totalförstördes och byggdes aldrig upp igen.
Visst var det en spännande upplevelse för oss skolbarn men också skrämmande. Vi hade nog gärna avstått från den spänningen om vi kunnat välja.
Om någon känner till vilket år Gullmars såg i Sunnansjö brann vore jag tacksam för att få ett e-brev om det. Det var under tiden 1951 - 1954.
Vår tillsyningslärare August Åhlström var också brandchef under min skoltid. Brandkåren bildades i mitten av 1930 talet och bestod av 22 frivilliga brandmän från dåvarande Rävvåla. Det var alltid en orolig spänning när brandlarmet gick. Brandlarmet var en siren som monterats på skolans tak och hördes tydligt över hela byn. Det var August Åhlström som "tryckte på knappen" för att signalera att det brann någonstans. Han samlade sen brandmännen som för det mesta kom cyklande till skolan. Sen körde brandbilen iväg med brandmän och utrustning.
Det hände inte så ofta men en brandutryckning minns jag mycket tydligt. Min skolklass befann sig på Saxberget dit vi brukade göra utflykter med vår lärare Hjalmar Liss. Det var på sommaren. Vi grillade korv, lekte och tittade på den fina utsikten över Saxen, Väsman och de andra sjöarna.
Då gick brandlarmet: Det brinner!
När? Jag minns inte vilket år det var och har inte lyckats hitta någon uppgift om det...
Var? Jo, brand hade brutit ut i Gullmars såg i Sunnansjö, vid infarten till Sunnansjö från Saxdalen.
Vi hade bästa tänkbara utsiktsplats ungefär som att sitta på läktaren för att se en film eller teater. Men det var ingen komedi som utspelade sig nedanför. Det var en tragedi.
Hur? Vi såg hur lågorna slog upp från det stora såghuset och hur brandbilen körde ut från skolan och vi kunde följa den med blicken ända fram till brandplatsen. Elden kunde inte stoppas utan sågen totalförstördes och byggdes aldrig upp igen.
Visst var det en spännande upplevelse för oss skolbarn men också skrämmande. Vi hade nog gärna avstått från den spänningen om vi kunnat välja.
Om någon känner till vilket år Gullmars såg i Sunnansjö brann vore jag tacksam för att få ett e-brev om det. Det var under tiden 1951 - 1954.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar