fredag 28 maj 2010

Utflykt till en annan hytta - och värlsarv

Vi var ett 15-tal pensionärer från Saxdalen som igår deltog i en heldagsutflykt till Engelsbergs bruk. Man kan känna att en resa till världsarvet Engelsberg är som en resa tillbaka till vår egen historia. Till vänster har några morgonpigga saxdalingar samlats vid Saxenkiosken i väntan på bussen till Ängelsberg.

Klicka på bilderna för att se den förstorade!

Det finns likheter mellan Rävvåla/Saxdalen och Engelsberg/ Ängelsberg men också stora skillnader. Största skillnaden är att man i Rävvåla/Saxdalen har utplånat nästan varje spår av vår historia som gruv- och brukssamhälle medan man i Ängelsberg har bevarat en stor del av de byggnader och de maskiner och den teknik som tidigare användes så att den fortfarande kan demonstreras.

Första anhalten i Ängelsberg var hos Lena Carsall på Café Englaro, i en sekelskiftesvilla i sluttningen ovanför stations- huset - med fin utsikt över sjön Åmänningen som är en del av Strömsholms kanal. Förmid- dagskaffe intogs i den vackra miljön. Titta också gärna på videon om Stömsholms kanal!

Till vänster några saxdalingar under den lugna överfarten med färjan Petrolia till Oljeön. Överfarten tog bara några minuter.

Här har halva resesällskapet samlats utanför den unika oljefabriken med den guide som starkt bidrog till att resan blev ett oförglömligt minne.

Fabriken byggdes upp av ett udda snille - som jag ser det en variant av vårt eget självutbildade geni Wilhelm Sjöstrand. Engelsbergs Sjöstrand hette August Ålund som mot all logik utvecklade ett oljeraffinaderi från att bara producera lysfotogen till att ta vara på hela innehållet i den importerade oljan - i form av olika produkter. Oljeön som är väl värd ett besök ägs idag av Preem Petrolium AB.

Jag hade ingen aning om att Oljeön och dess fabrik fanns men däremot har jag sedan barnsben beundrat den slottsliknande byggnad som ligger mitt emot Oljeön och som
man ser varje gång man passerar Ängelsbergs med tåg: Ulvaklev. Huset som är ett av tre hus i Ängelsberg ritade av den kände arkitekten Isac Gustaf Clason beställdes av en direktör i Norberg som ville att hans son, Bengt F. Zetterström, skulle ha en lika statusmässig bostad som bruktpatronerna i trakten. Sonen var chef för Engelsbergs Oljefabrik.

Det jag sett fram emot med den här resan, men som blev så mycket mer, var att få se Engelsbergs bruk. Under mina 30 år i Uppsala passerade jag platsen flera hundra gånger och tänkte alltid att: Här ska jag stanna för ett besök när jag får tid.

Det blev nu. Här finns allt det vi har förlorat i Rävvåla/Saxdalen. Inte bara berättelsen finns kvar utan också de byggnader och den teknologi som användes i de gamla bruksorterna. Dessutom är hela "bruket" i ett skick som gör att man kan förstå de processer man använde och känna den miljö man arbetade i, mörkt, kallt eller hett, skiftgång med sextimmarsskift, två arbetsskift och två lediga skift per dygn... Här ovan ses Herrsmedjan (Rävvåla hade sannolikt aldrig någon smedja).

Här ses några av alla byggnader som finns bevarade vid Engelsbergs bruk. Som saxdaling är det lite beklämmande att besöka Engelsbergs bruk med tanke på den brist på lämningar vi har från vår egen historia som gruv- och bruksort. Men ändå får man vara mycket tacksam för att vi har ett av Unescos världsarv, Engelsbergs bruk, så nära och i ett så unikt gott bevarat skick.

För den som inte ännu sett detta världsarv är bara ett besök att rekommendera.
Det är inte bara bruket. Det är arkitektur, konst, Oljeön (som egentligen hette Barrön) och en delvis likartad historia som vår egen i Rävvåla/Saxdalen.

måndag 24 maj 2010

Se upp för svaga isar!

Det kanske inte är rätt tid att varna för svaga isar men kanske någon har mer tid att tänka efter nu när det är ljust en stor del av dygnet och inga isar finns som drar besökare till sig.

Den gångna vintern mättes isarna på Väsman och grannsjöarna en kort tid före den isolerande snön som sen gjorde att isarna inte frös till mer trots en lång tid med låga temperaturer. Tjockleken varierade mellan 3-30 cm.

Som tur är tror jag inga drunkningsolyckor inträffade men isar som brister är farliga och den som aldrig försökt ta sig upp ur en vak utan isdubbar eller simfötter kan nog inte riktigt föreställa sig hur svårt det är.

Följande händelse kan tjäna som varning till kommande is-säsong även om vi hoppas på en lång, varm sommar och en fin höst innan det blir dags igen. Artikeln är hämtad ur tidningen Dalpilen 17 januari 1925. Klicka på artikeln för att se den förstorad till läsbarhet.

Regelbundna läsare har nog förstått att jag blivit blivit förtjust i den tidningen som ger många inblickar i Dalarnas historia också på bynivå. Länken till de 5091 nummer av Dalpilen från 1854 till 1926 finns här. .

söndag 23 maj 2010

Pingst hänryckningens tid

Det är pingst, den tid som ibland kallas hänryckningens tid efter Esaias Tegnérs dikt Nattvardsbarnen. Det är en tid då många gifter sig och många ungdomar bekänner sin kristna tro offentligt i samband med den första nattvarden. Att vara konfirmerad var tidigare ett krav för att få nattvarden i Svenska kyrka men idag är enda kravet att vara döpt.

Jag hittade ett par par små tidningsartiklar från tidningen Dalpilen 5 juni 1914. Där kan man läsa om vad en del av befolkningen i dåvarande Räfvåla kunde delta i under den pingsthelgen för nästan 100 år sedan (Klicka på artiklarna för förstoring):

Pingsten är en religiös högtid och ordet pingst kommer av grekiska ordet pentekoste som betyder den femtionde. Pingsten inträffar sju veckor eller 50 dagar efter påsk. Pingst har traditionellt också haft en helgdag i Annadag pingst, måndagen efter Pingstdagen. Den togs bort som nationell helgdag (röd dag) genom ett riksdagsbeslut 2004.

För mig har pingst också en annan betydelse. Mina morföräldrar var starkt religiösa och medlemmar i den Pingstförsamling som fanns i Rävvåla från tidigt 1900-tal. De frikyrkliga församlingarna hade i vissa frågor avvikande uppfattning från den svenska statskyrkan. Bland annat tillämpade Pingskyrkan vuxentdop.

En krock mellan kyrkornas uppfattning skedde när kyrkoherden en gång kom från Grangärde till Räfvåla skola och helt sonika tog med sig de elever i en klass som inte var döpta in i Kyrksalen och döpte dem. Bland eleverna fanns barn till pingstvänner som alltså tillämpade vuxendop. Det är inte så lätt att föreställa sig de känslor dessa föräldrar kände när de fick reda på händelsen men att de inte var glada är lätt att föreställa sig.

Någon gång runt 1910 byggde Helgelseförbundet ett Missionshus på Stenbacken. Kyrkobyggnaden användes av många frikyrkliga församlingar, inte bara från Räfvåla utan också från Grängesberg och andra byar i närheten. Där fanns också söndagsskola för barn. Jag gick själv där tillsammans med många jämnåriga från byn. Där fanns ingen dopfunt utan ett dopkar eller dopbasäng, längst fram på podiet. Vid dop skulle den döpte sänkas ner helt i vattnet. Jag minns att jag tyckte den delen var något skrämmande men jag såg själv aldrig något dop.

På engelska kallas pingsten Whit, Whitsun eller Pentecost. När jag hör ordet Pentecost så associerar jag i första hand till en jazzkomposition: Pentecostal feeling.

Klicka på
Pentecostal feeling för att höra en inspelning av den sortens hänryckande musik komponerad av den amerikanske jazzmusikern och musikläraren Donald Byrd.

lördag 22 maj 2010

Bara lite humor från 1898

Vårt svenska nationalbibliotek, Kungliga biblioteket i Stockholm har skannat in en hel del gamla svenska dagstidningar som gjorts tillgängliga på Internet. Det är många artiklar som handlar om olyckor och annat otyg men här och där förekommer en del annat t.ex. humor.

Här är exempel på ett par historier som publicerades i tidningen Dalpilen den 19 augusti 1898.

För den som är intresserad av äldre språk och historia finns en hel del intressant att hitta. Här finns också många notiser som rör Saxdalen. För att hitta lokala artiklar från tiden före 1948 får man i så fall använda sökord som Räfvåla, Rävåla och Rävvåla.

Här är länken till söksidan.

fredag 21 maj 2010

Nya sjöar och vattenfall i Saxdalen

Nattens intensiva regn fick många saxdalingar att sova dåligt. Själv vaknar jag sällan av regnet men i natt var det något extra när det regnade som mest.

Nestor Arvidsson rapporterade på morgonen 39 mm i regnmätaren i Norrbyn och vid Runnbergsgården hade man fått 42 mm under natten. Så här högt på Malbacken ser vi inte direkt några större resultat av nattens regn men personer som på morgonen kört på vägarna nere i byn gjorde mig uppmärksam på att det skett förändringar i Saxdalen under natten. (Klicka på bilderna för förstoring).

Oxbrovägen har delats i två delar: Norra och södra Oxbrovägen. Så här såg Oxbron ut vid 9-tiden idag - eller snarare den plats där Oxbron låg. Ska vi kalla den Oxsjön? Från det här hållet ser det hela lugnt och fridfullt ut men vid Oxsjöns utlopp, Oxbrofallet, var det desto livligare.

Här ses det nya vattenfallet uppifrån. Den underdimen- sionerade tuben verkar bara kunna transportera mindre än hälften av vattenflödet.

Från öster påminner det nya Oxbrofallet en hel del om Hästskofallet i Niagara. I bakgrunden ses den nu skapade Oxsjöskogen, en av flera nya sjöskogar i Saxdalen. Likadant ser det ut längs Oxbrobäcken ner mot Saxenvägen: Skogbeväxt sjö.

Ny turistattraktion kan bli Lasse & Maries inomhussjö.
De har under natten blivit ägare till en vacker strandtomt. De har också varit framsynta nog att innan vattnet kom bygga det hus som sjön nu ligger både inom och utanför. De har också i god tid byggt trappen ner till stranden.

Marie är ju professionell vattenanvändare längre ner efter det som tidigare bara var en bäck. Nu finns helt nya möjligheter för henne att utöva sin vattenkonst hemma på tomten.

På andra sidan av (Södra) Oxbrovägen har Strömbergsströmmen (ja
Sten-Olov hade ju ett passande efternamn redan innan regnet) både vidgats och blivit stridare.


Alla vattenflöden i byn är förstås ovanligt höga och vi avslutar med en bild av utflödet från Åhlströms braddamm i Solskensbäcken. Den bäcken gör i dag definitivt inte rättvisa åt sitt namn. Vi hoppas det här inte är inledningen på en längre period av typiskt sommarväder 2010.

onsdag 19 maj 2010

Varm korv o glass 40 öre

Av rubriken kan vi förstå att det inte är en helt aktuell prisangivelse. Det här var i slutet av 40-talet, början av 50-talet. Min kompis Leif Roséns far Klas var snickare till professionen men extraknäckade också som korv- och glassförsäljare.

Klas sålde korv och glass åt sin granne Nils Norstedt. Nisse var affärsman i många brancher bl.a. bilförsäljare. Han var också spelman med sin violin. Diversehandlare kanske man skulle kunna kalla honom. Jag minns Nils Norstedt som korvförsäl- jare framför vårt gamla Folkets hus på Gubbas berg bl.a. på vintern när det var julgransplundring i Folkets hus.

Klas Rosén var medhjälpare till Nils Norstedt i korv- och glassbranschen. Jag tror att Klas arbetade mest som korv- försäljare på sommaren. Åtmintone är mitt minne av Klas som korvförsäljare mest knutet till fotbollsmatcher på Hillängen i Ludvika och Furuliden i Saxdalen.

För en 10-12 åring var det då ett äventyr att åka till Hillängen med Klas och Leif. Där fick vi gå in gratis! Jag kände mig som en verklig VIP-åskådare. Ludvika LFFI var ju också i en helt annan division än Saxdalens IF. Fotbollsmatchen var naturligtvis spännande att titta på för en lantis från Saxdalen men det var nog en lika stor händelse när det blev korv-time.

Någon gång under matchen och alltid efter slutsignalen blev Leif och jag bjudna på Varm korv och/eller glass. Om jag minns rätt kostade en varm korv utan bröd 30 öre och med bröd 40 öre. Glassen som fanns i två varianter, puckstång med vanilj- smak eller jordgubbssmak.

Klicka på annonsen för förstoring!
Annonsen till vänster är från 1984 då puckstång fortfarande fanns på GB:s reklambild. Priset var dock ett helt annat än i slutet av 40-talet när Klas Rosén sålde Puckstång för 40 öre.

Att åka till Hillängen för korv- och glassförsäljning var ett äventyr också på annat sätt. Vi åkte i Nisse Norstedts skåpbil. Den hade två sittplatser, förarplatsen och passagerarplatsen. När vi var tre i bilen fick den tredje sitta i "skåpet" på en fällstol. I dagens läge skulle transporten inte anses särskilt trafiksäker men på den tiden var hastigheterna låga och trafiken sparsam. Så ingen av oss såg något onaturligt i den bilturen.

Att åka bil var på den tiden en upplevelse och att åka skåpbil var ännu ett snäpp vassare. Det fanns inte så många skåpbilar.

måndag 17 maj 2010

Koop. föreningen "Frams" handelslägenhet nedbrann i Räfvåla 1908

Rävvåla/Saxdalen har haft många affärer. Under min barndom på 1940- och 50-talen hade vi t.ex. fem speceriaffärer. Idag får vi vara glada för att vi har Saxenkiosken.

Vilken var den första affären i Räfvåla som det då hette? Det vet vi inte. Men vi vet att det fanns en brukshandel i byn åtminstone under tiden 1843-1865. Det framgår av bevarade gårdsdokument från Neregården. 1865 var också det år då driften vid Räfvåla Hytta lades ned. Möjligen eller troligen upphörde brukshandeln samtidigt.

Den gamla affär som är mest känd i Saxdalen i dag är säkert
J L Runnbergs Diverse-Handel. Enligt en uppgift startade den sin verksamhet 1870. Den fortsatte i sina lokaler på Runnbergsgården till 1933. Då hade "Nya vägen" byggts norrut förbi nuvarande IT-butiken och Pizzerian. Malbacksvägen över Runnbersgården fick en ny alternativ sträckning över Solskensbäcken från Pizzerian och IT-butiken. Konsum hade byggt nya lokaler (snett emot pizzerian) och flyttade ut ur den affär där J L Runnberg flyttade in 1933. Adressen idag är Saxenvägen 25.

Jag har vetat att det i den lokalen fanns en filial till en kooperativ förening Thor i Grängesberg men hade ingen aning om den brand som hade inträffat i Kooperativa föreningen FRAM:s lokaler natten till måndagen den 26 oktober 1908. Men den här notisen ur tidningen Dalpilen 30 oktober 1908 berättar:


Var Frams eldhärjade lokaler fanns är för mig okänt men som det brukade heta i de efterlysningar som i min ungom lästes upp i radio:

"Meddelande om den förvunna affärslokalen kan lämnas till Saxdalen blogg" (men inte till närmaste polismyndighet).

lördag 15 maj 2010

Ett svårare olyckstillbud 1904

Saxdalen blogg försöker hålla sig à jour både med det som händer nu och det som kommer att hända i framtiden i vår del av världen. En hel del studier görs också på sådant som hänt tidigare, det som nu är historia.

Den som läste tidningen Dalpilen tisdagen den 18 oktober 1904 kunde läsa följande artikel:


....Ett svårare olyckstillbud, som dess bättre aflöpte ganska lindrigt, inträffade i lördags i Grängesbärg.
....Tvänne med malm lastade »20-tonningar» hade, förmodligen genom förbiseende vid växling, från ett bispår för malmtransport kommit in på Frövi-Ludvika järnvägs hufvudspår, och voro, innan något kunde göras för deras hindrande, med full fart på väg norrut till Ludvika. Banan har nämligen en god lutning år sagda håll. Man kan göra sig en föreställning om den hastighet vagnarne innehade, då deras färd Grängesbärg-Björnhyttan-Gonäs-Ludvika, tog en tidsrymd av endast 8 à 10 minuter.

....Telegram om hvad som komma skulle afsändes omedelbart till Ludvika, där man också lyckades vidtaga nödvändiga åtgärder för olyckors undvikande.
....Det ofrivilliga och oförberedda extra tåget ändade slutligen sin färd en km. norr om Ludvika station.
....Ingen människa skadades; däremot blefvo ett tiotal järnvägsgrindar fullständigt ramponerade.

Det kan vara intressant att jämföra innehållet i ovanstående tidningsartikel med en tågtidtabell för sträckan Grängesber- Ludvika. Tidtabellen gällde 1936, 32 år efter det beskrivna olyckstillbudet. Klicka på tidtabellen för att se den förstorad.

Om man från tidtabellen räknar ihop gångtiden från Grängesberg till Ludvika var den 36 minuter 1936. Samma sträcka avverkades av de skenande malmvagnarna på 8-10 minuter. Det säger en del om hur fort det gick.

Orsaken till att vagnarna skenade var enligt en artikel i Järnvägshistoriskt Forum att den träpinne som lagts på rälsen för att hindra vagnarna från att rulla iväg inte klarade trycket från den 40 ton tunga lasten.

Innan tillbudet 1904 hade en allvarlig incident inträffat redan när järnvägen Grängesberg-Björnhyttan-Blötberget-Gonäs-Ludvika byggdes. Ett helt tåg skenade då i Grängesberg och rullade med hög fart mot Blötberget... hur det olyckstillbudet avlöpte återkommer vi till i ett senare inlägg.

fredag 14 maj 2010

Det här händer också i Saxdalen

Städning lördag 15 maj, 10.00
I morgon, lördag 15 maj anordnar Saxdalens Byalag städning i byn. Gammalt skräp som skämmer vägrenar och andra allmänna platser väntar på att bli upplockat och bortforslat. Vi hoppas att så många som möjligt kommer och hjälper till.

Samling vid Saxdalens skola kl. 10.00
Alla välkomna!

MusikCafé onsdag 19 maj, 19.00
Saxdalens Manskör och Studieförbundet Vuxenskolan anordnar Musik-Café i Saxdalens Folkets Hus. Biljettintäkterna tillfaller Saxdalens Folkets Hus. Se de intressanta medverkande på följande affisch (klicka för förstoring):

Ställ upp för vårt Folkets Hus
och få
en minnesvärd musikafton på köpet!

Alla hjärtligt välkomna hit också!

torsdag 13 maj 2010

En tidigare granne med konstnärliga anlag

Många gånger hittar man konstnärer och andra personer med speciella begåvningar närmare än man tror. Ofta kanske vi inte ser deras talanger därför att det är människor vi ser dagligen och som har så många andra sidor som vi är vana vid.

När jag var liten, innan jag börjat skolan var jag gärna hos mina grannar på norra sidan av vårt hus. Där bodde då August och Gerda Andersson och deras ogifte son, Anders Erik Andersson. De var alla mycket snälla personer och tyckte om barn och jag gick gärna dit för att hälsa på. Vi kallade deras gård för Klotens och de som bodde där Klot-August, Klot-Gerda och Klot-Anders. Anders kallades Anders av alla utom av hans mamma som kallade honom Erik. När jag blev lite äldre och började lära mig geografin i trakten trodde jag att de hade kommit från Kloten men så var det inte. De hade flyttat till Malbacken från Låsberget på andra sidan av Saxdalen.

August var pensionerad gruvarbetare och hade arbetat i Grängesbergs gruvor. Nu hade de ett par kor och brukade jorden runt stugan så att de fick hö till sina kor liksom på Hagfallstorpet där jag bodde. Vi hade också två kor.

August hade ingen häst med däremot en liten tvåhjulsvagn med skaklar som han själv drog. Jag var med när han körde in sitt hö och då fick jag sitta högst upp på hölasset. August hade en stor humor och han lekte häst med mig. Han gnäggade som en häst och hoppade och "spökade sig" som vi sa, som en lite bångstyrig häst.

Jag var inte många år och hade lite svårt att skilja på skoj och verklighet så jag blev osäker på det här med hästvagnen och August som häst. Så till sist frågade jag August på mitt dalmål: "Men August - int är du full en häst?" Jag blev lugnad och därefter litade jag på att August var August och ingen häst även om han drog kärran med hö och gnäggade som en häst.

När jag blev äldre kom August en dag ner till vårt hus. Han hade berättat om episoden när han lekte häst med mig flera gånger och nu kom han med en häst! Han hade täljt en häst som vi fick. Den ser ut så här och är ett kärt minne från en av våra omtyckta grannar. Den påminner varje gång jag ser den om August och Gerda och Anders och om August som häst.


Häst täljd av min granne när jag var barn:
"Klot" August Andersson


August var inte bara en duktig träsnidare, han var också en duktig berättare. Och han berättade gärna och hans fru som säkert hört hans berättelser hundra gånger var alltid lika ivrig att få August att berätta.

"Hur var det när du var där och gjorde det och det...?". Gerda fick lätt igång Augusts berättarkonst och hon njöt av att får höra de kända historierna gång på gång. Till exempel hade August en gång cyklat hem från arbetet i Grängesbert med en mjölkkruka på styret. I Björnhyttan råkade krukan slå in i framhjulet så August körde omkull och cykeln blev skadad. Då visade August sitt humör - som jag aldrig såg skymten av, han var alltid glad och trevlig. Men den gången blev han så arg att han kastade ner cykeln i ån som rann under bron och gick hem.

tisdag 11 maj 2010

Saxdalen i Dan Andersson-veckan 2010

I allmanackan är det redan nu dags att notera en av Ludvika kommuns högtidsveckor under sommaren 2010, Dan Andersson-veckan som i år infaller 24 juli - 1 augusti.

Självklart är också Saxdalen involverad i aktiviteterna till minne av vår skald Dan Andersson. Själv sitter jag och skriver på ett vindsrum på Malbacken i Saxdalen där Dan passerade många gånger på väg från Skattlösberg till tåget i Blötberget. På den tiden var närmaste järnvägsstation för Dan Blötberget. Dan hade åtminstone en "lumpar-kompis" i Rävvåla och han tog gärna en paus här på sin vandring till tåget.

Dan Anderssons minne lever också kvar i Saxdalen kanske mer än i någon annan by. Saxdalens manskör har t.ex. framfört den specialskrivna hyllningskonserten till Dan Anderssons 100-årsdag mer är 130 gånger sedan 1988. Se mer om spelet Helgdagskväll vid timmerkojan här på manskörens webbplats.

Här är tre inslag under Dan Andersson-veckan. Alla har Saxdals-anknytning.

Söndag 25/7
kl. 17.00
SKATTLÖSBERG Parkeringen
HELGDAGSKVÄLL VID TIMMERKOJAN
Ett sångspel av och med Saxdalens manskör under ledning av Roger Broberg.

Tisdag 27/7
kl. 18.00
SAXDALEN Folkets Hus
HEIDI BAIER, SAXDALINGARNA, ING-MARIE LERSTRÖM & GÖRAN ISRAELSSON
Visor och låtar med välkända lokala förmågor

Lördag 31/7 kl. 18.30
GRÄNGESBERG Cassels konserthus
SVEN BERTIL TAUBE med Saxdalens Manskör
Saxdalens Manskör inleder med en egen visavdelning, men kommer också att sjunga tillsammans Sven Bertil Taube.

måndag 10 maj 2010

Lucas, en kändis som snart fyller ett år

Idag är det 10 maj. I Saxdalen betyder det dagen för årets Saxdals-bäbis. Det barn som föds i Saxdalen närmast dagens datum blir årets Saxdals-bäbis, en årlig hederstitel som hittills delats ut sex gånger sedan 2004. Du kan läsa mer om Saxdals-bäbisarna på Saxdalen.se

När det gäller förra årets Saxdals-bäbis, Lucas Eriksson, som bor granne med mig så fyllde han ett år den 22 april. Han bor med föräldrar och syskon i den gård som vi kallade Spjutens när jag var barn.

Lucas är känd bl.a. från bild i Saxdalen.se men han har också varit huvudperson i Saxdalens kapell. Där blev han döpt och jag har ett par bilder från dopet:

På bilden ovan ses till höger huvudpersonen Lucas med sina gudföräldrar Carol Pederson och Al Pederson från Canada. Till vänster står Lucas stolta föräldrar Johanna och Micke Eriksson och bakom dopfunten dopförrättande präst komminister Håkan Henriksson.

På den undre bilden ser vi Lucas med sina gudföräldrar samtala med kantor Martin Dieden.

Som skolpojke var jag ibland hos Spjutens. På vintern åkte vi skidor nerför deras ganska branta åker och på sommaren var jag ibland där och tittade på bina som David Spjut hade i sina kupor. På väg hem från skolan hade jag gärna sällskap med Lucas släkting Sara Tillman som då bodde hos Spjutens och som är Lucas gudmors mamma.

lördag 8 maj 2010

Vad händer i Saxdalen?

Vi har redan tagit upp ämnet Att hålla sig orienterad här i bloggen. Dit hör naturligtvis också att veta vad som händer runt omkring oss.

För alla oss som bor i Saxdalen och inte minst för er som inte bor här men är intresserade av att hålla er uppdaterade och känna till vad som händer kommer här ett en affisch från Saxdalens Byalag och Rävvåla Kulturförening (klicka på affischen för att läsa den förstorad):

Vi hoppas naturligtvis att så många som möjligt deltar i våra aktiviteter. Dessutom ser ni kanske att det är dags att redan nu skriva in datum för årets Saxdalens Dag i era almanackor. Tiden går fort men än har ni inte missat:

Saxdalens Dag 2010
21 augusti

fredag 7 maj 2010

Tre generationer Runnberg

Runnberg är ett känt namn i Saxdalen. Det är ett namn som har funnits länge och som fortfarande är vanligt. Att hitta tre generationer Runnberg är inte svårt. Men hur ofta hör vi inte namn som vi hört så många gånger tidigare men utan att veta vilka personerna är. Hur ser/såg de ut? Jag träffade min släkting, skolkamrat och kompis under lång tid i Saxdalen, Per-Gunnar Runnberg, PG. Han hade med sig intressanta fotoalbum som jag fick låna. Där hittar jag lätt tre generationer Runnberg.

PG Runnberg

Låt oss börja med min nästan jämngamle runnbergare, PG Runnberg, f. 1941. Hans hela namn är Per-Gunnar Hugo Runnberg. Ibland hörde man "Per Gunnar" men för det mesta bara PG. Han är sju månader och 16 dagar äldre än jag själv och så har det alltid varit. Vi är födda olika år och har därför gått i olika klasser men i samma skolor under 12 år.

Vi har flera idrottsminnen tillsammans även om PG fortsatte med idrott betydligt längre än jag. PG var som både junior och senior duktig målvakt i Saxdalens IF:s fotbollslag. I skollagen spelade vi fotboll men också ishockey - både på nuvarande Furuliden (där byns första ishockeyrink byggdes) och på Slamhavet.

Bilden av PG visar en av huvudsysselsättningarna sommartid under skoltiden i Saxdalen: Bad och simskola vid Nya Dammen. Här ser vi också en annan person med många sysslor: Folkskollärare August Åhlström. Han var min första pianolärare, chef för Rävvåla/Saxdalens frivilliga brandkår, organist i Saxdalens kyrksal och prästens förlänga arm. När min kusin Börje Andersson och hans blivande fru Ruth skulle gifta sig gick de till August Åhlström för att ta ut lysning. Som synes var han också promotor vid de simkurser som hölls varje sommar vid Nya Dammen.

PG växte upp och är fortfarande delvis kvar i yrkeslivet som för också för honom inneburit många år inom affärsvärlden, närmare bestämt bilhandel - inte direkt som bilhandlare utan med mer övergripande uppgifter.

J Elis Runnberg

Till höger har vi PG:s far J Elis Runnberg (i hatt), J för att skilja honom från en annan Elis Runnberg i släkten. J Elis Runnberg var den som startade herrekipering i byn som han behöll under hela sitt yrkesliv. Elis byggde inte den affär som idag är Saxdalens Pizzeria. Den byggdes för att bli frisering. Men det blev ingen frisering så Elis flyttade sin herrekipering till den tomma lokalen där han sålde sina kläder. I lokalen fanns också tidvis bank och post. Elis var också tipsombud mm. Bilden tagen utanför Trondheim i Norge där Elis svåger Eric Haag bodde och hade sommarstuga, Eric i solglasögon.

Om PG var aktiv idrottare så var Elis kanske den störste eldsjälen bakom Rävvåla/Saxdalens fotbollsframgångar - som ledare. Jag kommer inte ihåg någon fotbollsmatch med Saxdalens IF där inte Elis var aktiv vid sidan av planen. De kanske fanns men i så fall sällan.

JL Runnberg

Jag är glad över att ha fått se ett bra foto av den för mig både mycket okände - men samtidigt mycket kände J L Runnberg, Johan Leonard f. 1863, den äldste av de tre Runnberg som kort presenteras här.

Jag undrar hur många bilister och bussresenärer som har läst skylten på den gamla butiken i Runnbergsgården JL RUNNBERG - DIVERSE-HANDEL på väg söderifrån mot Rävvåla/Saxdalens centrum. (Se bilden nedan).

Historien om JL Runnberg och hans diversehandel och senare flytt till Gamla konsum i Rävvåla 1933 när Nya vägen var byggd och Konsum flyttade ur sin gamla lokal är för lång för det här inlägget. Vi återkommer med den historien senare. Man kan lugnt påstå att JL Runnberg var basen för de många diverse- och speceriaffärer som senare växte upp i Rävvåla/Saxdalen. Många av de nya affärsinnehavarna startade som expediter hos JL Runnberg.

Här kan en mycket kort version ges: JL Runnberg flyttade sin affär från Runnbergsgården 1933. Men han flyttade varken bokföring, inventarier eller annat till den nya affären. JL Runnbergs Diversehandel låg i malpåse i ungefär 70 år innan den "återupptäcktes" och början till ett unikt museum och samlingsplats startade.

Härifrån kan man alltså säga att de två senare leden i de tre presenterade generationerna härstammar. Alla tre har varit verksamma inom handel.

tisdag 4 maj 2010

Håller du dig orienterad?

Vi vill väl alla vara orienterade? Med orienterad menar jag här: Jag vill veta var jag är och jag vill veta åt vilket håll norr ligger. Då känner jag mig geografiskt orienterad. Så har det varit åtminstone sedan jag gick i Folkskolan i Saxdalen. (Klicka på bilderna för förstoring!)
 
Om jag förlorar känslan för hur väderstrecken ligger känner jag mig inte hundraprocentigt väl till mods. Det här brukar inte vara några problem men det händer ibland.
I ett tidigare inslag här i bloggen har jag berättat om en episod när jag förvånades över min fars vilsenhet. Han brukade vara väl orienterad. Olika personer använder olika metoder för att orientera sig. Ofta är vi omedvetna om skillnaderna.
 
Som elev i Saxdalens skola fick min klass utbildning i att bli orienterade. Vår lärare Hjalmar Liss var en stor friluftsmänniska och han lärde oss om karta och kompass och om hur man i naturen kan se tecken på hur väderstrecken ligger. En annan folkskollärare som kom till Saxdalen, Knut Ottosson var en stjärnorienterare och satte fart på många av oss skolungdomar. Vi deltog i många orienteringstävlingar runt om i vårt län.
 
Ett par hjälpmedel från Liss lektioner:

1. Titta på trädkronorna! Den sida av träden som är vänd mot söder brukar ha de största och frodigaste grenarna.
2. Titta på myrstackar där sådana finns. De brukar också "vara vända" mot söder ligga i en södersluttning eller söder om ett träd eller sten.
 
Men den viktigaste hjälpen är solen. Klockan tolv på dagen (normaltid) så står solen i söder. Vi fick lära oss att ganska exakt räkna ut var söder var med hjälp av klocka och solens läge.
 
De här tipsen har fungerat bra i hela mitt liv. Helt omedvetet använde jag och litade på den ända tills jag i mitt arbete på SCB i Örebro fick arbeta utomlands. Den första riktiga "orienteringskrisen" kom i Sydafrika. Under min första dag i huvudstaden Pretoria fick jag bostad i ett "town-house" ett radhus i ett inhägnat område med bom som vakter måste öppna för att man skulle kunna köra in med bilen.
 
Området heter Falcons Crest, inte Falcon Crest som vi känner till från vår TV-historia. Crest betydet bergkam och det här är verkligen en bergkam med branta sluttningar på båda sidor och en smal plan yta där man byggt hus på båda kanterna.
 
Här visade sig min ordentligt inlärda orientering efter solens läge inte så lämplig. Här var det tvärtom! Vi hade en altan mot söder men för mig var
det mot norr! Solen står i norr kl. 12 på södra halvklotet.
 
Här
ses min "counterpart" Sannah, hennes son och systerson på altanen där Pretoria ligger till höger = söderut och solen kommer från vänster = norr.
 

För mig var det svårt att acceptera att altanen i söderläge låg i husets skugga mitt på dagen. Men jag accepterade det så småningom.
 
Falcons Crest ligger på norra sidan av Pretoria bara 700 m från Union Buildings som är officiellt säte för Sydafrikas regering och president.

Här ser vi en satellitbild där Union Buildings och Falcons Crest syns. Avståndet mellan dem är 700 m fågelvägen men betydligt längre med bil.
 
Utsikt söderut över Pretoria från Falcons Crest:
 
Förutom problemet med orientering är Sydafrika ett av de länder jag trivdes allra bäst i under mina arbetsresor utomlands. Jag var där tre gånger och skulle gärna åka tillbaka.
 
Dessutom tror jag att min orientering i Sydafrika nu inte är några problem. Jag har liksom vridit väderstrecken där rätt, väl medveten om vad problemet berodde på.

söndag 2 maj 2010

Tipspromenera på söndagar i Saxdalen


Tipspromenad för alla saxdalingar!

PRO Saxdalen anordnar tipspromenader:
Söndagar under juni och juli
(till att börja med)

Start vid Skolan, Idrottshuset
kl. 13.00 - 14.00

Pris till bästa tippare varje söndag

Startavgift 10 kr

Den första promenaden är redan slutpromenerad. De första sex gångarna som startade på premiären söndagen 2 maj ses här:


Vi hoppas på fint väder på söndagar framöver och hälsar alla välkomna till en skön promenad i vår vackra natur. Det tolv 1-x-2 frågorna och en utslagsfråga finns utplacerade längs den natursköna och inte för långa tipsvägen. Det finn gott om plats både för den som vill gå ensam i sina egna tankar och den som vill diskutera med andra under vägen.

Ta med barn och barnbarn, föräldrar, mor- och farföräldrar och ta en hälsosam promenad under kommande söndagar.