Inlägg
Många gånger hittar man konstnärer och andra personer med speciella begåvningar närmare än man tror. Ofta kanske vi inte ser deras talanger därför att det är människor vi ser dagligen och som har så många andra sidor som vi är vana vid.
När jag var liten, innan jag börjat skolan var jag gärna hos mina grannar på norra sidan av vårt hus. Där bodde då August och Gerda Andersson och deras ogifte son, Anders Erik Andersson. De var alla mycket snälla personer och tyckte om barn och jag gick gärna dit för att hälsa på. Vi kallade deras gård för Klotens och de som bodde där Klot-August, Klot-Gerda och Klot-Anders. Anders kallades Anders av alla utom av hans mamma som kallade honom Erik. När jag blev lite äldre och började lära mig geografin i trakten trodde jag att de hade kommit från Kloten men så var det inte. De hade flyttat till Malbacken från Låsberget på andra sidan av Saxdalen.
August var pensionerad gruvarbetare och hade arbetat i Grängesbergs gruvor. Nu hade de ett par kor och brukade jorden runt stugan så att de fick hö till sina kor liksom på Hagfallstorpet där jag bodde. Vi hade också två kor.
August hade ingen häst med däremot en liten tvåhjulsvagn med skaklar som han själv drog. Jag var med när han körde in sitt hö och då fick jag sitta högst upp på hölasset. August hade en stor humor och han lekte häst med mig. Han gnäggade som en häst och hoppade och "spökade sig" som vi sa, som en lite bångstyrig häst.
Jag var inte många år och hade lite svårt att skilja på skoj och verklighet så jag blev osäker på det här med hästvagnen och August som häst. Så till sist frågade jag August på mitt dalmål: "Men August - int är du full en häst?" Jag blev lugnad och därefter litade jag på att August var August och ingen häst även om han drog kärran med hö och gnäggade som en häst.
När jag blev äldre kom August en dag ner till vårt hus. Han hade berättat om episoden när han lekte häst med mig flera gånger och nu kom han med en häst! Han hade täljt en häst som vi fick. Den ser ut så här och är ett kärt minne från en av våra omtyckta grannar. Den påminner varje gång jag ser den om August och Gerda och Anders och om August som häst.
Häst täljd av min granne när jag var barn:
"Klot" August Andersson
August var inte bara en duktig träsnidare, han var också en duktig berättare. Och han berättade gärna och hans fru som säkert hört hans berättelser hundra gånger var alltid lika ivrig att få August att berätta.
"Hur var det när du var där och gjorde det och det...?". Gerda fick lätt igång Augusts berättarkonst och hon njöt av att får höra de kända historierna gång på gång. Till exempel hade August en gång cyklat hem från arbetet i Grängesbert med en mjölkkruka på styret. I Björnhyttan råkade krukan slå in i framhjulet så August körde omkull och cykeln blev skadad. Då visade August sitt humör - som jag aldrig såg skymten av, han var alltid glad och trevlig. Men den gången blev han så arg att han kastade ner cykeln i ån som rann under bron och gick hem.
När jag var liten, innan jag börjat skolan var jag gärna hos mina grannar på norra sidan av vårt hus. Där bodde då August och Gerda Andersson och deras ogifte son, Anders Erik Andersson. De var alla mycket snälla personer och tyckte om barn och jag gick gärna dit för att hälsa på. Vi kallade deras gård för Klotens och de som bodde där Klot-August, Klot-Gerda och Klot-Anders. Anders kallades Anders av alla utom av hans mamma som kallade honom Erik. När jag blev lite äldre och började lära mig geografin i trakten trodde jag att de hade kommit från Kloten men så var det inte. De hade flyttat till Malbacken från Låsberget på andra sidan av Saxdalen.
August var pensionerad gruvarbetare och hade arbetat i Grängesbergs gruvor. Nu hade de ett par kor och brukade jorden runt stugan så att de fick hö till sina kor liksom på Hagfallstorpet där jag bodde. Vi hade också två kor.
August hade ingen häst med däremot en liten tvåhjulsvagn med skaklar som han själv drog. Jag var med när han körde in sitt hö och då fick jag sitta högst upp på hölasset. August hade en stor humor och han lekte häst med mig. Han gnäggade som en häst och hoppade och "spökade sig" som vi sa, som en lite bångstyrig häst.
Jag var inte många år och hade lite svårt att skilja på skoj och verklighet så jag blev osäker på det här med hästvagnen och August som häst. Så till sist frågade jag August på mitt dalmål: "Men August - int är du full en häst?" Jag blev lugnad och därefter litade jag på att August var August och ingen häst även om han drog kärran med hö och gnäggade som en häst.
När jag blev äldre kom August en dag ner till vårt hus. Han hade berättat om episoden när han lekte häst med mig flera gånger och nu kom han med en häst! Han hade täljt en häst som vi fick. Den ser ut så här och är ett kärt minne från en av våra omtyckta grannar. Den påminner varje gång jag ser den om August och Gerda och Anders och om August som häst.
Häst täljd av min granne när jag var barn:"Klot" August Andersson
"Hur var det när du var där och gjorde det och det...?". Gerda fick lätt igång Augusts berättarkonst och hon njöt av att får höra de kända historierna gång på gång. Till exempel hade August en gång cyklat hem från arbetet i Grängesbert med en mjölkkruka på styret. I Björnhyttan råkade krukan slå in i framhjulet så August körde omkull och cykeln blev skadad. Då visade August sitt humör - som jag aldrig såg skymten av, han var alltid glad och trevlig. Men den gången blev han så arg att han kastade ner cykeln i ån som rann under bron och gick hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar