Jag hittade ett par par små tidningsartiklar från tidningen Dalpilen 5 juni 1914. Där kan man läsa om vad en del av befolkningen i dåvarande Räfvåla kunde delta i under den pingsthelgen för nästan 100 år sedan (Klicka på artiklarna för förstoring):

För mig har pingst också en annan betydelse. Mina morföräldrar var starkt religiösa och medlemmar i den Pingstförsamling som fanns i Rävvåla från tidigt 1900-tal. De frikyrkliga församlingarna hade i vissa frågor avvikande uppfattning från den svenska statskyrkan. Bland annat tillämpade Pingskyrkan vuxentdop.
En krock mellan kyrkornas uppfattning skedde när kyrkoherden en gång kom från Grangärde till Räfvåla skola och helt sonika tog med sig de elever i en klass som inte var döpta in i Kyrksalen och döpte dem. Bland eleverna fanns barn till pingstvänner som alltså tillämpade vuxendop. Det är inte så lätt att föreställa sig de känslor dessa föräldrar kände när de fick reda på händelsen men att de inte var glada är lätt att föreställa sig.
Någon gång runt 1910 byggde Helgelseförbundet ett Missionshus på Stenbacken. Kyrkobyggnaden användes av många frikyrkliga församlingar, inte bara från Räfvåla utan också från Grängesberg och andra byar i närheten. Där fanns också söndagsskola för barn. Jag gick själv där tillsammans med många jämnåriga från byn. Där fanns ingen dopfunt utan ett dopkar eller dopbasäng, längst fram på podiet. Vid dop skulle den döpte sänkas ner helt i vattnet. Jag minns att jag tyckte den delen var något skrämmande men jag såg själv aldrig något dop.
På engelska kallas pingsten Whit, Whitsun eller Pentecost. När jag hör ordet Pentecost så associerar jag i första hand till en jazzkomposition: Pentecostal feeling.
Klicka på Pentecostal feeling för att höra en inspelning av den sortens hänryckande musik komponerad av den amerikanske jazzmusikern och musikläraren Donald Byrd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar