Ett par lokala tidningsnotiser från 1903

För mig är det spännande att leta efter lokala nyheter i gamla tidningar. En tacksam källa är tidningen Dalpilen som gavs ut i Falun från 1853 till 1926. Kungliga biblioteket i Stockholm, KB, har digitali- serat tidningen som kan läsas på Internet. Här ett smakprov från det 110 år gamla numret daterat den
27 februari 1903: 
  

Webbadressen till sökformuläret för de digitaliserade tidningarna är:

  

http://magasin.kb.se/searchinterface/search_newspaper.jsp 

  

Man kan använda sökord eller fri text och välja vilken tidning man vill söka i. Det finns ett 25-tal tidningar. Sökning efter "Räfvåla" i alla tidningar ger t.ex. 184 träffar, "Rävåla" ger 135 träffar och Rävvåla, (den senaste officiella stavningen av ortnamnet), ger 57 träffar. 

     

Resultatet av varje sökning blir en lista med miniatyrbilder av de sidor som innehåller den sökta texten samt länkar till varje sida som innehåller texten. Bilden kan sedan förstoras till önskad grad och förflyttas i höjd- och sidled på bildskärmen. Prova gärna!

Om el-ljus och skolor i Grangärde socknen 1917

Det blir mörkare och mörkare fram till Jul. Nu hjälper visserligen det tunna snötäcket till att förstärka det ljus vi har utomhus. Men det behövs ljus också inomhus.

 
I skolan behövs både lärare och ljus och det är ingen nyhet. Se här vad tidningen Dalpilen skrev om skolorna i Grangärde den 4 september 1917:
 

 

Elektriskt ljus skulle alltså inledas till lärarbostäderna i Rävåla. Där beräknades också kostnaden till 356 kronor. Det motsvarar i dagens valuta hela 9 615:02 kronor. Så vitt det sig göra lät skulle lärarbostäderna i Laritstorp också få el-ljus. Berodde tveksamheten på att det redan på den tiden ofta blev dubbelt så dyrt att göra någonting jämfört med den planerade kostna- den?

 

För komministerbostaden såg utsikterna ännu mörkare ut. En utredning skulle göras vilket säkert tog sin tid på den tiden också. Eller kanske det är som professor Leif GW Persson förklarar varför det som tidigare gick blixtsnabbt idag tar en evighet: På grund av teknikens utveckling! Eller räk- nade man möjligen med att komministern skulle få ljus och kraft uppifrån?

Teutonic eller Titanic?

Den här annonsen var införd i tidningen Dalpilen 7 december 1889. Då hade utvandringen till USA - som då kort och gott kallades Amerika - pågått en längre tid. Den startade i liten skala redan på 1630-talet när några pionjärer grundade kolonin Nya Sverige. Den stora utvandringsvågen nådde sin höjdpunkt efter det Amerikanska inbördeskrigets slut 1865.

Totalt utvandrade 1,3 miljoner svenskar till Nordamerika, främst USA under 1800-talet och början av 1900-talet. Många av oss som har förfäder och släkt i bygden har släktingar som emigrerade under den tiden.

Själv hade jag en morbror som flyttade till Chicago, en populär stad för dem som inte ville bli nybyggare och odla upp mark i svenskbygderna. Min morbror Martin är död men jag har haft tre kusiner i USA. Tyvärr har jag ingen kontakt med dem och jag tror att åtminstone en är död.

Många orsaker bidrog till utvandringen bl.a. missnöje med statskyrkans intolerans, monarkins konservatism och inte minst missväxt under åren 1867-1869. Läs mer om Emigrationen från Sverige till Nordamerika här.

Att alla inte klarade sig så bra i det nya landet var naturligt. Ett exempel på detta hittar vi i samma nummer av Dalpilen som annonsen ovan där också följande notis var införd:

Eftersom vi också bor i en gruvbygd var gruvo- lyckor inte heller ovan- liga i vår hembygd på den tiden.

Fartyget i annonsen längst upp Teutonic har ju ett namn som påminner om Titanic. Om annonsen högst upp varit från tiden efter april 1912  (då Titanic gick under) är jag ganska säker på att Teutonic döpts till ett namn som inte påminner om Titanic!

Mina barns gammelfarmor som var från Rusbodarna i Rävvåla reste som barn med sina föräldrar och bror till USA men reste tillbaka till Sverige efter något år. Jag tror att återresan hade något att göra med Titanic men minns inte hur. Vi kanske kan återkomma till den historien.

Lysning till äktenskap

Det är ganska aktuellt med böllop och har varit alltför länge i mitt tycke. På TV har flera timmar per dag varit vikta för det kungliga bröllop som förestår. Personligen har jag tagit mycket liten del av alla dessa program. Visst har jag ett intresse av historia - men det här giftermålet är ju inte ens historia än.

Däremot blev jag intresserad när jag i tidningen Dalpilen från 1917-11-02 under rubriken Kyrkotidningar fann följande rader:


Det andra paret i lysningarna som tillkännagavs i Grangärde kyrka 22 söndagen efter Trefaldighet råkar vara mina farföräldrar. Karl Fredriksson var min farfar och Frida Vilhelmina f. Pettersson var min farmor. I det andra lysningsparet var Gustav Fredriksson min farfars bror och Astrid Viktoria f. Pettersson var min farmors syster.

Min farfar med syskon och föräldrar flyttade till Rävvåla från Ramsberg med mellanlandning i Björnhyttan. Farmors familj kom från Lernbo mellan Ludvika och Smedjebacken. Ingen i de två par det lyste för 1917 lever idag och jag hann aldrig träffa Astrid som dog innan jag föddes.

För mig är den här annonsen av större intresse än alla timmar TV-sändningar inför det kungliga bröllopet. Den närmaste släktens historia kan för många liksom för mig vara mer intressant än mycket i den historia vi läst om i skolan och som till ganska stor del handlar om kungarna och deras historia.

Sanningen om Rävålingarna kryper fram

Äntligen får vi Rävvålingar/Saxdalingar lite upprättelse. I långliga tider har vi ju - som det nu verkar på felaktiga grunder - haft rykte om oss att vara våldsamma och försvara våra inhemska kvinnor med näbbar och klor - eller snarare enligt sägnen - med knytnävar och knogjärn.

Jag måste i ärlighetens namn bekänna att jag i denna blogg själv delvis bidragit till att sprida denna missuppfattning. Ett par läsare bekräftade rykten om Rävvålpojkarnas beteenden eller snarare om andras rädsla för det som kanske bara var en fördom - och ingen kom med invändningar.

Efterforskningar i den tidigare refererade dagstidningen Dalpilen ger nu vid handen att det - åtminstone understundom - var så att det tvärtom var Rävvålingarna som var de goda och särskilt skötsamma personerna...

Lördagen 26 februari 1920 kunde man nämligen i Dalpilen läsa den förskräckliga händelsen som några Rävvålaynglingar råkade ut för: (klicka på artikeln för att kunna läsa den!)

Om jag hädanefter av några okända personer efter vägen mot Björnhyttan tillfrågas om jag är från Rävvåla kommer jag att svara nekande! Visserligen är det delvis en lögn men jag har ju bara bott här i 23 år och varit borta från byn i 45 år och det blir ju ändå bara en nödlögn...

Se upp för svaga isar!

Det kanske inte är rätt tid att varna för svaga isar men kanske någon har mer tid att tänka efter nu när det är ljust en stor del av dygnet och inga isar finns som drar besökare till sig.

Den gångna vintern mättes isarna på Väsman och grannsjöarna en kort tid före den isolerande snön som sen gjorde att isarna inte frös till mer trots en lång tid med låga temperaturer. Tjockleken varierade mellan 3-30 cm.

Som tur är tror jag inga drunkningsolyckor inträffade men isar som brister är farliga och den som aldrig försökt ta sig upp ur en vak utan isdubbar eller simfötter kan nog inte riktigt föreställa sig hur svårt det är.

Följande händelse kan tjäna som varning till kommande is-säsong även om vi hoppas på en lång, varm sommar och en fin höst innan det blir dags igen. Artikeln är hämtad ur tidningen Dalpilen 17 januari 1925. Klicka på artikeln för att se den förstorad till läsbarhet.

Regelbundna läsare har nog förstått att jag blivit blivit förtjust i den tidningen som ger många inblickar i Dalarnas historia också på bynivå. Länken till de 5091 nummer av Dalpilen från 1854 till 1926 finns här. .

Pingst hänryckningens tid

Det är pingst, den tid som ibland kallas hänryckningens tid efter Esaias Tegnérs dikt Nattvardsbarnen. Det är en tid då många gifter sig och många ungdomar bekänner sin kristna tro offentligt i samband med den första nattvarden. Att vara konfirmerad var tidigare ett krav för att få nattvarden i Svenska kyrka men idag är enda kravet att vara döpt.

Jag hittade ett par par små tidningsartiklar från tidningen Dalpilen 5 juni 1914. Där kan man läsa om vad en del av befolkningen i dåvarande Räfvåla kunde delta i under den pingsthelgen för nästan 100 år sedan (Klicka på artiklarna för förstoring):

Pingsten är en religiös högtid och ordet pingst kommer av grekiska ordet pentekoste som betyder den femtionde. Pingsten inträffar sju veckor eller 50 dagar efter påsk. Pingst har traditionellt också haft en helgdag i Annadag pingst, måndagen efter Pingstdagen. Den togs bort som nationell helgdag (röd dag) genom ett riksdagsbeslut 2004.

För mig har pingst också en annan betydelse. Mina morföräldrar var starkt religiösa och medlemmar i den Pingstförsamling som fanns i Rävvåla från tidigt 1900-tal. De frikyrkliga församlingarna hade i vissa frågor avvikande uppfattning från den svenska statskyrkan. Bland annat tillämpade Pingskyrkan vuxentdop.

En krock mellan kyrkornas uppfattning skedde när kyrkoherden en gång kom från Grangärde till Räfvåla skola och helt sonika tog med sig de elever i en klass som inte var döpta in i Kyrksalen och döpte dem. Bland eleverna fanns barn till pingstvänner som alltså tillämpade vuxendop. Det är inte så lätt att föreställa sig de känslor dessa föräldrar kände när de fick reda på händelsen men att de inte var glada är lätt att föreställa sig.

Någon gång runt 1910 byggde Helgelseförbundet ett Missionshus på Stenbacken. Kyrkobyggnaden användes av många frikyrkliga församlingar, inte bara från Räfvåla utan också från Grängesberg och andra byar i närheten. Där fanns också söndagsskola för barn. Jag gick själv där tillsammans med många jämnåriga från byn. Där fanns ingen dopfunt utan ett dopkar eller dopbasäng, längst fram på podiet. Vid dop skulle den döpte sänkas ner helt i vattnet. Jag minns att jag tyckte den delen var något skrämmande men jag såg själv aldrig något dop.

På engelska kallas pingsten Whit, Whitsun eller Pentecost. När jag hör ordet Pentecost så associerar jag i första hand till en jazzkomposition: Pentecostal feeling.

Klicka på Pentecostal feeling för att höra en inspelning av den sortens hänryckande musik komponerad av den amerikanske jazzmusikern och musikläraren Donald Byrd.

Bara lite humor från 1898

Vårt svenska nationalbibliotek, Kungliga biblioteket i Stockholm har skannat in en hel del gamla svenska dagstidningar som gjorts tillgängliga på Internet. Det är många artiklar som handlar om olyckor och annat otyg men här och där förekommer en del annat t.ex. humor.

Här är exempel på ett par historier som publicerades i tidningen Dalpilen den 19 augusti 1898.

För den som är intresserad av äldre språk och historia finns en hel del intressant att hitta. Här finns också många notiser som rör Saxdalen. För att hitta lokala artiklar från tiden före 1948 får man i så fall använda sökord som Räfvåla, Rävåla och Rävvåla.

Här är länken till söksidan.

Koop. föreningen "Frams" handelslägenhet nedbrann i Räfvåla 1908

Rävvåla/Saxdalen har haft många affärer. Under min barndom på 1940- och 50-talen hade vi t.ex. fem speceriaffärer. Idag får vi vara glada för att vi har Saxenkiosken.

Vilken var den första affären i Räfvåla som det då hette? Det vet vi inte. Men vi vet att det fanns en brukshandel i byn åtminstone under tiden 1843-1865. Det framgår av bevarade gårdsdokument från Neregården. 1865 var också det år då driften vid Räfvåla Hytta lades ned. Möjligen eller troligen upphörde brukshandeln samtidigt.

Den gamla affär som är mest känd i Saxdalen i dag är säkert
J L Runnbergs Diverse-Handel. Enligt en uppgift startade den sin verksamhet 1870. Den fortsatte i sina lokaler på Runnbergsgården till 1933. Då hade "Nya vägen" byggts norrut förbi nuvarande IT-butiken och Pizzerian. Malbacksvägen över Runnbersgården fick en ny alternativ sträckning över Solskensbäcken från Pizzerian och IT-butiken. Konsum hade byggt nya lokaler (snett emot pizzerian) och flyttade ut ur den affär där J L Runnberg flyttade in 1933. Adressen idag är Saxenvägen 25.

Jag har vetat att det i den lokalen fanns en filial till en kooperativ förening Thor i Grängesberg men hade ingen aning om den brand som hade inträffat i Kooperativa föreningen FRAM:s lokaler natten till måndagen den 26 oktober 1908. Men den här notisen ur tidningen Dalpilen 30 oktober 1908 berättar:


Var Frams eldhärjade lokaler fanns är för mig okänt men som det brukade heta i de efterlysningar som i min ungom lästes upp i radio:

"Meddelande om den förvunna affärslokalen kan lämnas till Saxdalen blogg" (men inte till närmaste polismyndighet).

Ett svårare olyckstillbud 1904

Saxdalen blogg försöker hålla sig à jour både med det som händer nu och det som kommer att hända i framtiden i vår del av världen. En hel del studier görs också på sådant som hänt tidigare, det som nu är historia.

Den som läste tidningen Dalpilen tisdagen den 18 oktober 1904 kunde läsa följande artikel:

....Ett svårare olyckstillbud, som dess bättre aflöpte ganska lindrigt, inträffade i lördags i Grängesbärg.
....Tvänne med malm lastade »20-tonningar» hade, förmodligen genom förbiseende vid växling, från ett bispår för malmtransport kommit in på Frövi-Ludvika järnvägs hufvudspår, och voro, innan något kunde göras för deras hindrande, med full fart på väg norrut till Ludvika. Banan har nämligen en god lutning år sagda håll. Man kan göra sig en föreställning om den hastighet vagnarne innehade, då deras färd Grängesbärg-Björnhyttan-Gonäs-Ludvika, tog en tidsrymd av endast 8 à 10 minuter.
....Telegram om hvad som komma skulle afsändes omedelbart till Ludvika, där man också lyckades vidtaga nödvändiga åtgärder för olyckors undvikande.
....Det ofrivilliga och oförberedda extra tåget ändade slutligen sin färd en km. norr om Ludvika station.
....Ingen människa skadades; däremot blefvo ett tiotal järnvägsgrindar fullständigt ramponerade.

Det kan vara intressant att jämföra innehållet i ovanstående tidningsartikel med en tågtidtabell för sträckan Grängesber- Ludvika. Tidtabellen gällde 1936, 32 år efter det beskrivna olyckstillbudet. Klicka på tidtabellen för att se den förstorad.

Om man från tidtabellen räknar ihop gångtiden från Grängesberg till Ludvika var den 36 minuter 1936. Samma sträcka avverkades av de skenande malmvagnarna på 8-10 minuter. Det säger en del om hur fort det gick.

Orsaken till att vagnarna skenade var enligt en artikel i Järnvägshistoriskt Forum att den träpinne som lagts på rälsen för att hindra vagnarna från att rulla iväg inte klarade trycket från den 40 ton tunga lasten.

Innan tillbudet 1904 hade en allvarlig incident inträffat redan när järnvägen Grängesberg-Björnhyttan-Blötberget-Gonäs-Ludvika byggdes. Ett helt tåg skenade då i Grängesberg och rullade med hög fart mot Blötberget... hur det olyckstillbudet avlöpte återkommer vi till i ett senare inlägg.