Sanningen om Rävålingarna kryper fram

Äntligen får vi Rävvålingar/Saxdalingar lite upprättelse. I långliga tider har vi ju - som det nu verkar på felaktiga grunder - haft rykte om oss att vara våldsamma och försvara våra inhemska kvinnor med näbbar och klor - eller snarare enligt sägnen - med knytnävar och knogjärn.

Jag måste i ärlighetens namn bekänna att jag i denna blogg själv delvis bidragit till att sprida denna missuppfattning. Ett par läsare bekräftade rykten om Rävvålpojkarnas beteenden eller snarare om andras rädsla för det som kanske bara var en fördom - och ingen kom med invändningar.

Efterforskningar i den tidigare refererade dagstidningen Dalpilen ger nu vid handen att det - åtminstone understundom - var så att det tvärtom var Rävvålingarna som var de goda och särskilt skötsamma personerna...

Lördagen 26 februari 1920 kunde man nämligen i Dalpilen läsa den förskräckliga händelsen som några Rävvålaynglingar råkade ut för: (klicka på artikeln för att kunna läsa den!)

Om jag hädanefter av några okända personer efter vägen mot Björnhyttan tillfrågas om jag är från Rävvåla kommer jag att svara nekande! Visserligen är det delvis en lögn men jag har ju bara bott här i 23 år och varit borta från byn i 45 år och det blir ju ändå bara en nödlögn...