Varken snö eller översvämning - men knott

Nu sjunger midsommar på sista versen. Oavsett hur man räknar så är midsommardagen idag den sista dagen vi kan fira midsommar 2010 på. I morgon är det vanlig söndag igen.

Vad kommer vi att minnas av midsommar 2010. För oss på Malbacken är det i första hand KNOTT!!! vi kommer att minnas. De små men i år orimligt många besökarna av det släktet gjorde det traditionella firandet betydligt avkortat.

Redan vid ankomsten till festplatsen i precis lagom tid d.v.s. i år inte en minut före kl. 18 var de flesta besökare som kommit något tidigare utrustade med lövruskor för att hålla de den flygande armadan på avstånd. Midsommarstången kom på plats och de tåliga Saxdalingarna började spela till den årliga dansen och lekarna runt stången.

Men i år var knotten för hemska. Själv försökte jag föreviga evenemanget med några foton och videosnuttar. Det lät sig knappast göras. De få sekunder som behövs för att rikta in kameran och knäppa en bild var tillräckligt för att knottens bett skulle kännas på många ställen på kroppen som inte var täckt med tyg, huvud, hals, öron, hår - jag skulle ha tagit min Barcelona-kepa som skydd - ja på en gång var de överallt.

Jag stod inte ut länge utan var beredd att efter bara några minuters midsommarfirande återgå till det skyddade hemmet. Knotten går ju inte in annat än de som råkar sitta på oss när vi själva går in. Jag kände räddningen inom räckhåll. Men sällan har de 200 metrarna upp till vårt hus känts så långa. Jag skämdes nästan för att lämna festen så tidigt men kände samtidigt att jag hade alla skäl i världen att göra det. Dagen efter hörde jag att min familj inte var de enda som tvingades lämna tidigt. Också för de garvade Saxdalingarna som ofta får stå ut med en hel del blev knotten för påfrestande.

Jag förstår dem mycket väl. Själv lyckades jag inte ta en enda videosnutt - det kräver ju att man kan hålla kameran stilla i flera sekunder. Jag försökte men redan under de första två sekunderna hade en hel svärm av... ja, nig vet, KNOTT landat och börjat bita mig. Man ska väl inte klaga, men jag har ju bott i Örebro, i gnällbältet i 15 år så jag har väl en viss rätt att klaga på knotten, i år, under midsommar.

De få bilderna här ovan visar i alla fall att jag var där. Men det var knappast mer heller.

Den njutning det brukar vara att stå vid sidan och se barn och vuxna dansa runt stången och leka små grodorna... jag det gick mig nästan helt förbi i år.

Midsommarstången står dock kvar och är klar för att tas ned och kläs om nästa midsommar. Och vädret var ju fint bortsett från en regnskur innan firandet började. Så man borde inte klaga. Men Midsommarfirande på Malbacken 2010 kan kort och kärnfullt sammanfattas med ett enda ord: KNOTT!