VM-landet Sydafrika mer än fotboll

Sydafrika är det land jag arbetat längsta tiden i utanför Sverige. Jag var där under tre perioder, första gången i februari-mars 2000. Idag är landet aktuellt som värdnation för fotbolls-VM 2010. Fotbollsintresset i Sydafrika var slående redan när jag var där för första gången.

I samband med sändningarna från VM får vi se många bilder från Sydafrika men de flesta visa vad som sker på de stora moderna fotbollsarenor som byggts upp för evenemanget. Det finns reportage mellan eller i väntan på matcherna som visar en ett annat Sydafrika vid sidan av de hypermoderna arenorna.

Redan efter min första landning på Johannesburgs internatio- nella flygplats 2000 blev jag medveten om en fördom som jag hade om Sydafrika. Det primitiva, det finns delvis men bilturen de fem milen norrut till huvudstaden Pretoria visade på ett annat Sydafrika: Ett land med mycket utvecklad infrastruktur, fina vägar, med moderniteter som kolkraftverk och golfbana längs motorvägen.

Mina arbetskompisar och jag gjorde en del resor ut från Pretoria för att se det orörda, gamla Sydafrika som jag trodde fanns. Och visst: Det finns! En tur till ett Pilanesberg, ett naturreservat i Västprovinsen nära gränsen till Botsowana, 15 mil väster om Pretoria gav känslan av att vara i det riktigt vilda Sydafrika. Men det är en annan känsla än att gå ut i skogen här i Sverige. Allt är inhägnat, hela 55000 hektar. Det är det tredje reservatet i storlek i Sydafrika och innehåller.

På väg till Pilanesberg passerade vi staden Rustenburg som har en av fotbollsarenorna som i sista matchen såg Ghana gå till kvartsfinal som enda afrikanska fotbollslag.

I Pilanesberg kan man köra omkring fritt i reservatet med egen bil men man bör nog då ha ev viss vana vid de stora och farliga djur som finns i reservatet, The Big Five (de fem stora) lejon, loepard, buffel, elefant och noshörning och många många andra t.ex. flodhästar som ser så snälla ut men som både springer fort och lätt dödar en människa. Som tur är finns ingen malaria i Pilanesberg något som gjorde turen mer njutbar. I stället för att köra själva och leta vilda djur tog vi en kvällstur med en av de större safaribilarna.

Två erfarna chaufförer varav en var utrustad med en rekorderlig bössa, en elefantstudsare, tog oss på en trundtur i Pilanesberg. Kvällssafaring avlöpte väl och vi såg många djur, det vildaste kanske var en elefant som chauffören retade lite genom att backa mot den. Då jagades vi av elefanten en kort stund men trots att vi satt ganska högt upp kändes det lite riskabelt.

"Hemma" i stugan (lodgen) kände vi oss trygga innan vi åkte ut på safarin. Vi hade ett högt staket mellan stugan och vildmarken. Så här såg det ut mitt i vintern (svensk tid) när en blek Saxdaling vilar under solskyddet utanför stugan. Det var också tryggt att gå till sängs när man visste att inga vilddjur kunde komma ända fram till stugan.